lördag 30 juli 2011

Skalade räkor ett miljöproblem

När du köper en räkmacka kan du fundera över det vettiga i att räkorna transporterats från Nordsjön till Afrika för att skalas av billig arbetskraft.
Räkorna fångas i Nordostatlanten, kokas (med skal) på båten, fryses ned och landas i Danmark. Därifrån går de med lastbilstransport till Genua i Italien varifrån de fraktas vidare i kylcontainer med båt över till Tunis där de skalas. Därefter transporteras de skalade räkorna tillbalka till Danmark
på samma sätt.
För producenten är hanteringen lönsam, för miljön är det en förlust.
Problemet är att om producenten lät skala räkorna i Sverige skulle ingen ha råd att köpa dem. Arbetskraften är så mycket billigare i Tunisien än i Sverige.
Det här är bara ett exempel av många på liknande konstigheter.
Producenterna handlar rationellt för att få ner kostnaderna och öka sin vinst, de svenska arbetarna handlar rationellt när de kräver högre löner, de tunisiska arbetarna handlar rationellt när de tvingas acceptera att arbeta för de låga löner. Svenska räkkonsumenter handlar rationellt när de vill ha låga priser på skalade räkor. Alla handlar rationellt utifrån sina egna intressen och situationer.
De kostnader som drabbar miljön är ”osynliga”, men någonstans ska de betalas. Vanligen blir det skattebetalarna som så småningom får notan.
Läs mer i dagens SvD.

fredag 29 juli 2011

Marknaden styr politiken och inte tvärt om

Man har talat om finanskrisen som om den vore en kris begränsad till finansmarknaden. Men den s.k. finanskrisen är bara en del av en global ekonomisk kris som drabbar hela världsekonomin och därmed även politiken.
Finansmarknad, valutamarknad, kapitalmarknad, varu- och tjänstemarknad, arbetsmarknad och varje annan marknad hänger ju ihop i ömsesidig påverkan. Och kriser i dessa marknader tvingar politiker, liksom investerare, att agera. Det är marknaden som styr politiken och inte tvärt om.
Man talar dessutom om krisen som om den är tillfällig och kan komma att gå över, vilket den inte gör. Sedan fyra decennier är världsekonomin inne i en permanent kris vars slut vi inte kan skönja och vars konsekvenser vi inte kan förutse.
I grunden är det en kapitalkris som återverkar på finansieringen av samhällets reella värdeskapande processer, arbete och produktion. Kapitalbildningen i reellt kapital sackar i vissa regioner i världen – USA och EU - och kapitalinvesteringar förskjuts mot nya tyngdpunkter – Kina, Indien och Brasilien.
Grundförutsättningen för all ekonomi är att människors arbete och produktion skapar nya värden -inte enbart materiella utan även imateriella - som gör den mänskliga tillvaron och utvecklingen möjlig. Det är arbetet och produktionen som skapar det ekonomiska, kuturella och sociala överskott som är nödvändig för verklig tillväxt.
I det producerade överskottet finns resurser för konsumtion, investeringar och kapitalbildning.
Konsumtionsnivån får inte vara för hög i relation till kapitalbildning och investeringar men måste samtidigt vara tillräckligt hög för att stimulera produktionen.
Krisen handlar i grunden om att det saknas kapital till nya produktiva och reellt värdeskapande investeringar, både statliga och privata, samt på obalanser i ekonomin.
Den ekonomiska världskrisen blir akut då finansbubblor spricker. Att de sprickert beror på att finanssystemet tillåter obegränsade inbillade ”värdeökningar”. När klyftan blir för stor mellan å ena sidan den grundläggande verkliga värdeökningen av kapital och å andra sidan de finansiella uppblåsta s.k. ”värdena” – som alltså inte är reella –måste det till sist ske en devalvering. Så rasar pyramiden av lån som tagits för att täcka lån som tagits för att täcka lån o.s.v. samman.
Finansmarknaden måste återställas till att något så när motsvara de verkliga värdena i samhället. Men de inbilladee värdena återkommer i det finansiella system vi har och bubblan börjar åter växa.
Samtidigt har kapitalkrisen förvärrats vilket återverkar på den reella ekonomin.
Eftersom mycket kapital har investerats i inbillade värden så har kapitaltillströmningen till reellt värdeökande verksanheter minskat. Under finanskrisens inledningsskede tvingas riksbanker och andra att trycka upp pengar som motsvarar låtsasvärdena. När bubblan brustit blir dessa pengar värdelösa och en valutakris har uppstått. Se t.ex USA.
Bristen på kapitalinvesteringar i arbete och produktion drabbar på olika sätt dem som arbetar och producerar. Så måste till exempel skattebetalarna ersätta bankernas kapitalförluster och med ökad arbetslöshet.
Grekland är ett tydligt exempel. Statsfinanserna har byggts på lånade pengar utan att det funnits täckning i statsinkomster och reella värden eftersom staten saknat förmåga att att bygga upp statsfinserna genom ett effektivt skattesystem. När lånebubban pyser ur blottas problemen. Regeringen tvingas plötsligt att införa nya skatter och sänka statens utgifter, de höga räntekostnaderna ökar priser och de staligt anställda tvingas sänka sina löner.
Allt medan finansintressen kan spekulera i att låna ut till höga räntor och t.o.m. utnyttja kreativa finansinstrument som ger spekulanterna profit på förlusterna i den grekiska ekonomin.

Eftersom politikerna måste rädda vad som räddas kan leder valutakriserna till politiska kriser.
En annan konsekvens är att investeringskapitalet koncentreras till de ekonomiska och sociala regioner där avkastningen på investerat kapital är störst, d.v.s. där arbetskraftskostnaderna och konsumtionsutrymmet är relativt låga.
I de s.k. industrialiserade länderna i Europa , Amerika och Asien sjunker de reella kapitalinvesteringarna medan konsumtionsutrymmet fortfarande är stort.
Samtidigt sker en intensiv teknisk omvandling i samhället. Hela branscher försvinner och nya kommer till. Det skapar omställningsproblem som politikerna måste försöka behärska.
Förändringarna skapar kriser t.ex. i form av ökad arbetslöshet och ökade statliga utgifter. Det är ingen bra kombination. Medborgarnas möjlighet att betala skatt minskar medan staten – d.v.s. samhället – behöver mer skatteinkomster.

SvD

Eskilstuna-Kuriren

Några amerikanska ekonomer
Nouriel Roubini
Peter Schiff
Marc Faber

David Korten
Paul Krugman

Tidningar o tidskrifter
DN

SvD
Affärsvärlden
E24
E24
DN
Veckans Affärer

torsdag 28 juli 2011

Ideologisk grund för massmord?

Att Anders Behring Breivik är massmördare har naturligtvis många orsaker - psykologiska , kulturella, sociala, politiska och ideologiska. En sådan människa är inte frisk utan saknar sunt socialt beteende. Hans sjuka personlighet har, i en särskild kultur, fått ödesdigra konsekvenser.
Det finns alltså även en ideologisk grund för att han förvandlats till massmördare.
Ideologier och religiösa läror som gör anspråk på att förklara allt och att vara den enda sanningen, är en grund för terrormord.
Sådana läror blir lätt dogmatiska och fundamentalistiska. Dess teser och teorier är oföränderliga och läran har aldrig fel .
Eftersom anhängarna vet vad som är den enda sanningen måste de övertyga alla okunniga eller otrogna om den egna lärans ofelbarhet.
När de övertygade anhängarna av en dogmatisk tro känner oro för att deras världsbild ska gå under måste de agera. En del av dem ser allt fler tecken på att hotet nalkas och de blir desperata.
De upplever att människor omkring dem inget märker, att omgivningen inte lyssnar på varningarna, är likgiltig och nonchalerar dem eller t.om. motarbetar dem.
Där ligger konspirationstanken på lur och så långt kan tron inlemmas i ett normalt samhälle.
Och där någonstans uppstår tanken på våldet som enda rationella lösning för att bekämpa den stora konspirationen. Att utrota motståndet eller tvinga de otrogna att rätta sig efter lärans dogmer blir en rationell lösning.
Hotas kanske inte kristenheten och den västerländska kulturen av en muslimsk organiserad konspiration? Varför inser inte alla att det finns en judisk komplott gentemot resten av världen? Konspirerar inte den kapitalistiska eliten mot folket för att kunna suga ut det ytterligare?
Är inte socialisterna ute efter att upphäva äganderätten och förslava den fria människan?
Tanken på konspiration blir en fix idé, som hos den norske vansinnesmördaren.
I sociala sammanhang, och i ett öppet samhälle, blir den här typenav socialt sjuka människor alltid isolerade. De tvingas agera ensamma efter sin övertygelse eftersom den närmaste omgivningen inte följer dem.
Men i små isolerade sekter kan det sjuka omfatta en hel grupp.
Alla dogmatiska anhängare blir inte mördare men där t.ex. den ”rätta läran” blir totalitär politisk statsideologi, som ex.i Iran, sker utrensningar och mord i lärans och statens namn.
Märkligt nog är världen ännu full av dessa slutna ideologier.
Rörelser som talibanerna i Afghanistan och den kristna högern och Teapartyrörelsen i USA är fundamentalistiska som får folk att bete sig som korsriddare.
Den politiska terrorismen existerar.
Det vore naivt att inte inse att dessa rörelser , om de får politisk makt, hotar det öppna samhället.
Ett öppet demokratiskt samhälle vilar på uppfattningen att är det finns olika ”sanningar” utifrån människors olika positioner, intressen, erfarenheter o.s.v.
Vad som är sant och rätt för den ene är inte säkert sant och rätt för den andre. Just därför måste vi, inom det öppna samhällets ram, mötas i tolerans.
Därmed inte sagt att alla alltid har rätt och att rörelser och ideologier som hotar demokratin inte ska bekämpas. Men de som tror på tomtar eller hävdar att jorden är platt eller att världen skapades på sju dagar ska kunna få få ha sin uppfattning utan att bli fängslade eller mördade.

AB
DN Nyheter1

DN Nyheter2

DN Nyheter3

SvD Opinion

GP

SvD Nyheter
SvD Nyheter 2
SvD Brännpunkt
SvD
GP
AB
SvD
DN Debatt

söndag 24 juli 2011

Den sjuke mördarens manifest

Ännu en gång har en sjuk förvirrad man mördat politiska motståndare. Olof Palme och Anna Lind är tidigare offer den här typen av vansinnesmord. Den här gången är det ett massmord. Morden har en sak gemensamt, de riktar sig mot engagerade människor vars politiska mål var och är att skapa, försvara och utveckla ett öppet demokratiskt samhälle.
Antagligen har de mördade fått betala med sina liv just för detta öppna samhälle.
Men dårar och extremister kan inte genom terror få bestämma hur samhället ska utvecklas. Vi måste även i fortsättningen slå vakt om det öppna samhällets principer: personlig frihet, åsiktsfrihet, tolerans, internationalism, jämlikhet och humanism.
Dådet utfördes inte, som man först spekulerade i, av muslimska dogmatiska extremister. Ingen vet vad som kunde ha hänt om det hade varit så. I stället hade mördaren förvirrat sig i högerextrema antimuslimska dogmer.
Hur dessa ser ut kan man ta del av i det dokument som vansinnesmördaren Anders Behring Breivik sannolikt skrev före terrordådet. Det är ett 1.500 sidor långt och kraftigt islamfientligt dokument ”2083 – A European Declaration of Independence”.
Dokumentet är publicerat under det engelskklingande namnet Andrew Berwick, mycket likt Anders Breivik. En rad detaljer i manifestet styrker att det är den gripne 32-åringen som ligger bakom texten, till exempe bilder på dokumentets sista sidor som föreställer Anders Behring Breivik.
Dessutom innehåller dokumentet information om hans bakgrund, ekonomi och bekantskaper.
Du hittar manifestet som pdf-fil här.

DN Nyheter

DN Debatt

DN Världen

SvD Nyheter

SvD Opinion

SvD Brännpunkt

GP

AB

lördag 23 juli 2011

Tillväxt i brallan

Den ekonomiska vetenskapen gör ständiga framsteg. Äntligen har sambandet mellan ekonomi och biologi uppmärksammats. En forskare vid Helsingfors universitet har nämligen fastslagit sambandet mellan ekonomisk tillväxt och längden på det manliga könsorganet. 13,5 centimeter, tycks vara idealet ur ett tillväxtperspektiv.
Något samband mellan det kvinnliga könsorganet och BNP är ännu inte fastställt, men det kanske kommer.

SvD

onsdag 20 juli 2011

SvD:s gulliga kapitalism

Ibland är SvD:s ledarkommentarer nästan rörande, fågna som de är i en liberal idyllisering av kapitalismen. Som idag.
Med utgångspunkt från Onffs konkurs konstaterar ledarredaktören att det är bra med konkurrens och meddelar förnumstigt att en del företag går under i konkurrensen och att detta gynnar konsumenterna.
På sin tid konstaterade den geniale Adam Smith detsamma, men det var på Gustav III:s och Bellmans tid. Smith hade rätt om den tidens konkurrens, företag och kapitalism. Och kanske har hans iakttagelse relevans även för dagens lanthandlar, tobaksaffärer och pizzerior. Och möjligen också för elektromikhandeln.
Men gäller konkurrensteorin även i dagens internationella kapitalism och konkurrensen på olika globala marknadsnivåer ? Har inte en del förändrats sedan Gustav III? Kan den förändringen möjligen ha påverkat de ekonomiska modeller som har sin grund i den gode Smith?

Smith hadet.ex. inte en aning om dagens globala bilindustri, dagens oljemarknad och finansiella system.
Företagen är multinationella, kapitalmarknaden är global och framför allt: företagens samhällspåverkan är oerhört mycket större än i Bellmans dagar. Kapitalet och samhället är internationell ömsesidigt beroende av varandra.
Men SvD:s ledarkommentator hytter med sin lilla näve åt alla som inte tänker lika liberaldogmatiskt.
Det är nästan gulligt.
AB

lördag 16 juli 2011

Grekiska kyrkan skattesmitare

När statskassan är tömd och folk förlorar sina jobb och får sina löner sänkta tycker många att det är dags för den stenrika kyrkan att komma med något mer än tröstens ord och tända ljus i kyrkorna.
Staten betalar lönerna för ca 9000 svartklädda präster, varav cirka 100 ärkebiskopar som driver kyrkan, samt pensioner för pensionerade präster.
Det kostar statskassan 268.000.000 € per år.
Ingen har insyn i den grekiska kyrkans affärer och kyrkan saknar ett centralt fastighetsregister. Men fastighetsbeståndet är omfattande.
Fler än 100 000 personer har ställt sig bakom ett nätupprop om att beskatta kyrkan.
Kyrkan avvisar kritiken och säger sig betala mer i skatt än näringslivet.
Man kan därmed lätt förstå att den grekiska staten får in minst skatteinkomster av Europas länder.

Läs mer
Reuters1
Reuters2
Uppropet
Athen News

onsdag 6 juli 2011

Rättvisa löner finns inte – bara rättvis lönekamp

Så långt vi kan se in i framtidens samhällen kommer rättvisa aldrig att uppnås.
Den rådande samhällsordningen bygger ju på viss orättvisa och några alternativa samhällsordningar finns inte.
Vi föds in i orättvisa eftersom somliga av oss föds i ett krigshärjat och utfattigt Somalia och andra i ett rikt och fredligt Sverige. Därmed inte sagt att orättvisa är acceptabelt.

Liberalerna anser att rättvisa är en fråga om att alla ska leva och verka under samma regler. Om bara reglerna är lika för alla så existerar rättvisa. Alla startar på samma linje oavsett handikap.
Här finns ett problem. Lagarna är ”rättvisa” då de förbjuder såväl den fattige som den rike att stjäla bröd och att sova under broarna, som nobelpristagaren Anatole France skrev.

Vänstern strävar efter att uppnå jämlikhet mellan människor och menar därför att ”rättvisa” är ett mått på hur pass jämlik relationerna mellan människor är. Ingen ska vara så mycket rikare eller fattigare än den andre. Om alla lever på samma standard är standarden ”rättvis”. Fattiga ska kompenseras och rika ska beskattas tills ”rättvisa” uppnås. Olika mållinjer och regler för de tävlande.
Även här finns ett problem förutom att den är en omöjlighet i ett kapitalistsiskt system. Fullständig jämlikhet riskerar att leda till nivellering.
En socialliberal tolkning av begreppet ”rättvisa” är att alla ska först ges så lika chans som möjligt, därefter kan ”rättvisa” regler gälla. Olika startlinjer alltså, men för övrigt samma regler.

Rättvisa löner kommer naturligtvis heller aldrig att uppnås i vår samhällsordning. En kinesisk arbetare tjänar kanske tiondelen av vad en svensk arbetare gör, en ordning som inte kan avtalas bort. Möjligen kan skillnaden så småningom försvinna genom den ekonomiska utvecklingen. Men då kommer förmodligen nya låglöneländer uppstå.
Lönerna, och därmed löneskillnaderna, bestäms av så många olika variabler att de inte går att reglera till fullständig rättvisa. Arbetsmarknaden- som t.ex. arbetslöshetsnivå påverkar liksom arbetets art, svårighetsgrad, hälsorisker, skattenivåer, geografiska förhållanden, utbildningsnivåer, bransch, varuprisnivåer, produktionsresultat, produktionsförhållanden, varumarknaden, traditioner, lagar, teknisk utvecklingsnivå, individuella egenskaper och förmågor och mycket annat.

I länder med ett något så när jämbördigt förhållande mellan arbetsgivare och löntagare vägs många av dessa faktorer in i förhandlingar mellan parterna.
I själva verket är dessa förhandlingar en kamp om produktionens överskott och hur den ska fördelas.
Motsättningen mellan löntagare och kapitalägare är lika självklar i vår kapitalistiska världsordning som ”orättvisorna”.

I länder där jämvikten mellan parterna är dålig till arbetsgivarnas fördel, (t.ex. USA) tvingas löntagarna att föra kampen genom strejker och andra mer miltanta metoder. De ”starka” arbetsgrupperna - t.ex. flygledare - kommer att uppnå större förmåner än de svaga, t.ex. städarbetarna.

Allmänt är det fackets uppgift att se till att löntagarna får ut en rimlig del av produktionsöverskottet.
Om facket därvid vill uppnå jämlika löner är det fackets demokratiska rätt att göra det.
Det är vad som kommer ut av avtalskampen som är ”rätt”. Några ”vetenskapliga” eller ”objektiva ”rättvisor” finns inte i sammanhanget.
Och det är, som bekant,inte den som ”har rätt” som alltid får rätt.

När den svenska fackföreningsrörerlsen jämför VD:arnas ersättningar med löntagarnas löner gör facket, enligt min mening, ett misstag. Storbolagens VD:ar är inte löntagare. Deras ersättningar är mer lika de privilegier som adeln på sin tid fick för att vara lojala med kungen. VD:arna är städslade av kapitalintressena och ska tillvarata dessas intressen.

SvD

tisdag 5 juli 2011

Finanshajarna jagar i Greklands kris

När den grekiska borgerliga regeringen, i början av 2000-talet, micklade med statsbudgeten kan den amerikanska banken, Goldman Sachs, med den svenska finansmannen Claes Dahlbäck i styrelsen, ha hjälp till med att snygga till räkenskaperna.
I varje fall om man får tro Financial Times den 13 februari 2010. Goldman Sachs misstänks för att ha arrangerat så kallade valutaswappar i syfte att skjuta fram nödvändiga amorteringar av den grekiska statsskulden.
2009 beslöt den amerikanska centralbanken att utreda Goldman Sachs. Den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke sa då att man tittar på ett antal frågor som relaterar till Goldman Sachs och andra bankers derivataffärer med Grekland.
Bernankes uttalande, skrev Financial Times, kom som en kommentar till att G20 enligt uppgift diskuterade ett förbud mot spekulativ derivathandel.
Enligt internettidningen E24 har allt fler banker med hjälp av kreditderivat positionerat sig för en grekisk betalningsinställelse, vilket kritiker befarar kan bli en självuppfyllande profetia.

Uppgifterna får man se i ljuset av att den grekiska börsen då rasat med 66 procent under 2008 och att den grekiska kursutvecklingen 2010 i lokal valuta i Grekland var minus - 13,6 procent. Som jämförelse kan vi ta Estland som hade +65,7, Lettland +16,8 och Litauen med +8,9.
Många av världens största hedgefonder spekulerar i statsskuldsskriser som i Grekland och andra svaga ekonomier i Euroområdet.
Blankningen har ökat kraftigt. Samtidigt ökar kritiken mot fondernas agerande under Greklandskrisen. Europeiska politiker anklagar hedgefondsföretagen att öka på förtroendekrisen inom finansmarknaden
Lord Turner, ordförande för Financial Services Authority, den Brittiska finansmarknadens tillsynsmyndigheten, vill ha en utredning om spekulativa positioner i finansiella instrument som alltså kan göra vinster på ett prisfall på valuta- och företagslån.
Amerikanska hedgefonder kan ha spekulerat ned euron. Justitiedepartementet i USA har inlett en undersökning av hedgefonder som misstänks ha gått ihop för att driva ned värdet på valutan, uppger The Wall Street journal. Justitiedepartementet har i ett brev krävt in dokumentation och mejl som rör euron från hedgefonder som SAC Capital Advisors LP, Greenlight Capital Inc., Soros Fund Management LLC och Paulson & Co. Samtliga är stora hedgefonder där Soros Fund Management är mest känt i Sverige efter George Soros kronspekulationer 1992 som fick EMU-samarbetet på fall och den svenska kronan att flyta fritt.
Enligt The Wall Street journal i mars 2010 fanns det indikationer på att stora hedgefonder ”gått ihop” för att spekulera ned euron. Under flera möten och “idea dinners” hade förvaltarna talat om att eurons växelkurs förväntades falla jämfört med dollarn. Och en SAC-förvaltare som spekulerat mot valutan uppmanade även andra att göra samma sak.
Det amerikanska justitiedepartementet genomför en större granskning av finansmarknadernas säkerhetssystem med anledning av den grekiska finanskrisen. Kritiker hävdar nämligen att hedgefonder och banker i USA och Europa har förstärkt den finansiella krisen i de sydeuropeiska länderna genom att använda derivatinstrument för att dölja skuldsättningen.
Enligt Federal reserves ordförande Ben Bernanke utreder även den amerikanska centralbanken derivathandeln som amerikanska firmor gjort med Grekland. Granskningen ska enligt WSJ gälla Goldman Sachs och andra stora företag.

Finns det någon svensk ekonomijournalist som följer utvecklingen och kan rapportera om den?

Nyliberal dogmatism om Greklands ekonomiska problem

2004 hade Grekland EU:s största budgetunderskott på 6,1 procent mot det ”tillåtna” 3 procent. Den konservativa regeringen, med Ny demokrati , tvingades höja skatterna på alkohol och tobak och höjde momsen från 18 till 19 procent. Dessutom sänkte man de statsanställdas löner. 2006 påstod den borgerliga regeringen att att man därmed fått ner budgetunderskottet till 2,6 procent. EU undersökte saken och fann att den borgerliga regeringen lyckats få ner underskottet till under 3 procent 2007.
Under hela tiden jobbade den borgerliga regeringen med att sänka statliga löner och privatisera statlig egndom med generalstrejker och våldsamma protester som följd.
Men även med att frisera statsbudgeten, vilket få kände till.
Ny demokratis premiärminister, Karamanlis, försökte skaffa sig en starkare ställning i parlamentet genom att utlysa nyval 2009. Men väljarna röstade i stället fram socialdemokratiska PASOK. Även kommunisterna och det nationalistiska partiet LAOS gick starkt framåt. Ny Demokrati hade gått till val på att genomföra nedskärningar medan PASOK lovat att jaga skattefuskare. Fredliga protestdemonstrationer pågick hela tiden men extrema grupper ställde till våldsamheter på gatorna. Människor dödades i våldsamma kravaller.
Samtidigt härjades landet av skogsbränder och en enorm flyktingström välde in.
När PASOK fått hand om rodret upptäckte den nya regeringen att den gamla borgerliga regeringen fuskat med siffrorna i statsbudgeten. Budgetunderskottet visade sig vara 12,7 procent. Världens tre största kreditvärderingsinstitut sänkte landets kreditbetyg. Den nya regeringen tvingades till omfattande nedskärningar av socialbidrag, sänkning av statsanställdas löner och skattehöjningar.
Men det var faktiskt värre än så. En EU-granskning av ekonomin visade att det verkliga budgetunderskottet låg på 15,4 procent av BNP.
Spekulanterna som lånade ut pengar till Greland höjde räntorna vilket ytterliga ökade utgifterna.
Det var då IMF gick in och krävde ännu hårdare åtsramningar för att bevilja lån. För de offentliganställda noterades en frysning av lönerna inom den offentliga sektorn till 2014, pensionsåldern höjdes över hela linjen, neddragningar genomfördes inom sjukvården, skatterna höjdes, staten sålde 49 procent av järnvägarna, statliga kasinon såldes ut, momsen höjdes.
Kort sagt, lönerna sänktes och priserna gick upp. Inte konstigt att folk protesterar, att politikerföraktet ökar och extrema grupper försöker utnyttja läget.
Besparingar till ett värde av 19 miljader euro i grekiska banker flyttades utomlands.
Det finns också finansspekulanter som kommer att tjäna pengar på en grekisk konkurs och därför försöker driva utvecklingen åt det hållet.
Ett problem är att de politiska partierna har en svag folklig förankring i folkrörelser och medborgarorganisationer som partierna i Sverige. Den relativt svaga fackföreningsrörelsen har ingen eller lös koppling till PASOK. Kommunisterna är starka inom facket. Om parterna inom en bransch eller företag inte kommer överens tvingas facket att ta till strejk och andra militanta medel eftersom det inte fungerar med kollektivavtal och samordnade avtalsförhandlingar.
En omfattande korruption och svart ekonomi försvårar läget ytterligare.
Det stora problemet är att höjda skattesatser och minskade utgifter inte har särskilt stor effekt på statsbudgeten så länge som skattesystemet inte fungerar. Och det gör det inte I Grekland.
Inget annat land i euroområdet får in så lite pengar i skattemedel.
De politiska ledarna i landet måste se till att skatterna kommer in och att folk betalar sin skatt. I annat fall kan man fortsätta tt sänka lönerna, och försämra folks levnadsvillkor utan andra effekter att den inhemska konsumtionen sjunker och landet blir ännu fattigare.
Grekisk ekonomi domineras, utöver en stor offentlig verksamhet, av en stor tjänstesektor framför allt handel, turism och sjöfart. Jämfört med i andra EU-länder har även jordbruket stor ekonomisk betydelse, medan industrisektorn är liten med europeiska mått mätt. Importen är mycket större än exporten, handelsbalans och bytersbalansen ligger på minus.
En jämförelse med Sverige, eller Baltikum som Anders Åslund och Mats Johansson gör i DN den 30 juni, är alltså inte relevant.
Den överlägsna svenska attityden gentemot Greklands problem som somliga visar, t.ex. genom att hänvisa till det är överbetalda arbetare med lyxiga arbetsförhållanden som orsakar krisen, är därför tämligen okunnig eller rent av grundfalsk. Läs t.ex. Therese Larsson I SvD 2 juli.

söndag 3 juli 2011

Småaktigt och trångsynt om Grekland

Therese Larsson på SvD raljerar, inte utan ett visst mått av överlägsen hånfullhet, över en del förmåner som en grupp grekiska statsanställda lyckats skaffa sig.
Enligt Larsson är det dessa löntagares förmåner som som ligger bakom den grekiska krisen.
Hon bygger dock inte sin artikel på förstahandsuppgifter utan hänvisar till den tyska tidningen Handelsblatt.
Några exempel på vad Larsson drar fram:
• Busschaufförerna i Aten får åka till och från jobbet på arbetstid.
• Bud på de olika ministerierna får ett lönetillägg på 290 euro i månaden – för att, som hon påstår, bära akter och pärmar.
• I flera statliga företag får de anställda bonus för att de använder kopieringsapparaten, även den som kan bruka en pc får tillägg
• Den som kommer i tid till jobbet bli belönad
• Domare får extrapengar om de behandlar ärenden snabbare.
Visst finns löneförmåner hos de statsanställda som inte täcks av motsvarande statsinkomster eller står i prportion till arbetsinsatsen. Sådant finns överallt och är särskilt vanligt i länder där fackföreningsrörelsen saknar parlamenatrisk styrka och i stället måste använda militanta lösningar för att tvinga fram punktvisa löneökningar. Men att påstå att detta skulle vara orsak till krisen är väl magstarkt, för att inte säga korkat.
De angivna lönetillggen kompenserar inte sällan låga grundlöner och det är väl totallönerna som är intressanta i sammanhanget?
För att stimulera användandet av datorer i Sverige subventionerades de anställdas personaldatorer. Grekland har använt en annan lösning.
Larsson antyder att det skulle vara orimliga löneförmåner, i förhållande till arbetsinsatsen, som orsakat krisen.
Sådana löneförmåner har en mycket begränsad del av den grekiska arbetskraften.
Problemet för den grekiska staten är inte att arbetarna har för höga löner utan på statens minimala skatteinkomster.
I Sverige har vi överbetalda yrkesgrupper t.ex. finansmäklare som har 90 000 kronor i månaden för att gissa hur kunderna ska placera sin pengar eller för att knappa in siffror i automatiska prognosprogram. De hårresande lönerna trots att mäklarna oftare gissar fel än rätt. Kommer det leda till kris i Sverige?
Och hur många i Sverige åker inte till jobbet på arbetstid? Stämplar Therese in varje morgon?
De flesta som kommer i tid till jobbet i Sverige blir belönade även i Sverige. De slipper nämligen löneavdrag.
Handelsblatt har ett syfte med att förlöjliga de grekiska löntagare som nu protesterar mot politikernas mångåriga vanstyre. Även Larsson har ett syfte med att förmedla samma småaktigheter.
Artiklar av den här typen skrivs oftast av sådana som i alla andra sammanhang propagerar för lägre skatter och skatteflykt. För att slippa tackla problemet med för låga statsinkomster är det lätt att i stället klanka på löntagarna. Det stämmer nämligen bättre med den nyliberala dogmen.

fredag 1 juli 2011

Hur äkta är ”Nya” Moderaterna?

Är ”motsättningen” mellan Moderaterna och Svensk Näringsliv verklig eller fejkad?
Att Moderaterna med Reinfeldt, Schlingmann och Borg med viss framgång fått partiet att framstå som ett mittenparti som står över klassintressena är väl uppenbart. Borta är bilden av modertaerna som kapitalägarnas, direktörernas och de privligerades intresseparti. Genom att framstå som ett hela svenska folkets parti kan man samla borgerligheten bakom sig och dra till sig nya väljare genom att framstå som ett trovärdigt regeringsparti.
I senaste numret av tidskriften ”Fokus” granskar journalisten Anders Billiing relationen mellan de nya moderaterna och Svenskt Näringsliv. Den moderata trojkan vs arbetsgivareorganisationens Stefan Fölster och Urban Bäckström.
Det är en lång, djuplodande, väl underbyggd och balanserad granskning, en av de bättre jag läst på länge.
Tyvärr finns den inte på nätet utan du måste köpa tidskriften. Oftast är den värd sitt pris.

SvD