Arbetsgivare eller arbetsköpare

I början av 1970-talet var jag redaktör för fackföreningen Byggettans tidskrift, ”Stockholms Byggarbetare”. Jag var dessutom tidskriftens ansvarige utgivare.

I nummer 7, 1974 av tidskriften, hade jag samlat material till ett temanummer om löntagarinflytande på arbetsplatsen. Jag redogjorde för avtalet om anställningstrygghet, om AP-fonderna, styrelserepresentation för anställda m.m.
I en artikel ”Sådan är kapitalismen” pekade jag på kapitalets makt, citerade Byggnadsarbetareförbundets stadgar som i sin första paragraf sade att förbundet skulle ”medverka till en samhällsutveckling grundat på politisk, social och ekonomisk demokrati, att verka för ett utvidgat inflytande inom industrin samt att stödja kravet på produktionens socialisering”. Jag citerade socialdemokraternas grundsatser som sa att socialdemokratin ville omdana samhället så att ”bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer”, jag citerade den statliga utredning som kommit fram till att man borde inskränka paragraf 32 i SAF:s stadgar som säger att arbetsgivarna har full rätt att ensamt leda och fördela arbetet. Jag redovisade lagen som gav skyddsombuden ökad makt och den nya lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen samt om lagen som gav löntagare rätt att ta ledigt för studier.

Men det värsta var att jag, i samma nummer, skrev en liten betraktelse i vilken jag deklarerade att jag, i- och med detta nummer av tidskriften - skulle införa ett nytt språkbruk. Jag deklarerade att jag i fortsättningen skulle använda ordet ”arbetsköpare” i stället för ”arbetsgivare” och ”arbetare” i stället för ”löntagare”.
Jag ansåg nämligen, i min dumhet, att språket har makt över tanken och att ordet arbetsköpare bättre speglar den verklighet som innebär att kapitalet köper arbetskraften. Visserligen är det saligare att giva än att taga, skrev jag, men arbetsköparen giver inte arbetskraft, han köper den, och arbetaren tager inte arbete, han säljer sin arbetskraft.

Som om detta inte var nog redovisade jag två verkliga fall där arbetsköpare snuvat sina arbetare på ersättning för deras arbetskraft. Dels var det två timmermän som inte fått lön på två veckor trots att de arbetat för veckolön. När arbetsgivaren kom till bygget efter fjorton dagar sa han: – Tyvärr grabbar, jag har inga pengar åt er idag heller – men jag kan sjunga och steppa för er!
Den andra artikeln hade rubriken ”Sparken i stället för lön”. Den handlade om två rörarbetare som arbetade med att dra tryckluftsledningar hos Saab-Scania i Solna för sin arbetsköpares räkning. Då de skulle hämta lönen på dennes kontor gav han dem sparken och ringde på polisen och påstod att de bägge arbetarna försökt göra intrång.

Arbetsgivaren stämde mig och ”Stockholms Byggarbetare”.

I artikeln hade jag varken nämnt företagets eller arbetsgivarens namn och tingsrätten friade därför tidskriften. Arbetsgivaren överklagade domen. Genom dom den 20 december 1976 fastställde Svea hovrätt tingsrättens dom, men det var på håret. Två av domstolens ledamöter var skiljaktiga och ville fälla tidningen för förtal. (Fallet finns refererat i ”Pressen inför rätta” Thorsten Cars/Peter Danowsky, Norstedts 1982, sid. 120.)

I det sammanhanget fick jag propåer från min arbetsgivare, Byggettans styrelse, för att jag med mina skriverier medverkat till att försämra förhandlingsklimatet med motparten på arbetsmarknaden, Stockholms Byggmästareförening.
Styrelsen ansåg att jag försvårat fackets förhandlare möjligheter att komma överens med motparten. Styrelsen för Byggettan ansåg därför att jag borde avgå och jag fick mer eller mindre sparken.

Efter detta har jag blivit litet klokare och insett att en organisationstidskrift inte kan vara fristående från organisationens styrelse och att det heter ”arbetsgivare” och ”löntagare” och ingenting annat.

Men fortfarande anser jag att jag har rätt i den semantiska frågan.

Wikipedia om arbetsgivare

Medierna bidrar till fördumning

Det ligger en hel del överkörda styrelser utefter vägen mot demokratiska beslut.

I varje fall om man ska tro mediernas bild av hur demokratin fungerar.

Miljöpartiets årliga kongress 26-28 maj 2017 avslutades i går.
Under den råkade styrelsen ”köras över” av kongressen, enligt både Sveriges Radios Ekoredaktion och Sveriges Television.
I SvD 170528 rapporterades: "Göran Eriksson: MP-ledningen överkörd om ensamkommande."

Lugn, styrelsen, som för övrigt är en del av kongressen, överlevde.

Bakgrunden var att Miljöpartiets styrelse inför omröstningen hade föreslagit att alla ensamkommande unga som anlände till Sverige under 2015 ska få en ny prövning, men där fanns inget löfte om att de ensamkommande ska få stanna för gott.
Men Grön Ungdom ville ha ett tillägg om att de ensamkommande ska få permanenta uppehållstillstånd. Ett krav som ombuden röstade ja till med 128 röster mot 121.

Även LO:s styrelse blev, för ett år sedan, enlig DN, överkörd på LO-kongressen.
LO-styrelsen, blev ”överkörd” av 259 av de 400 kongressombuden.
Hur det gick för de 141 ombuden som inte röstade med majoriteten framgår inte. Men även de torde ha blivit överkörda.

På den kongressen gällde frågan om regering och riksdag i lag bör avskaffa arbetsgivarnas möjligheter till de så kallade sms-jobben, och andra tillfälliga anställningar som inte är vikariat. 

Nu är det så att kongresser är en demokratisk process där olika frågor diskuteras och beslutas.
Vanligen går det till så att medlemmarna före kongressen sänder in förslag till vad de anser att kongressen ska besluta om och att styrelsen föreslår kongresser hur de vill att kongressen ska ta ställning. Om en grupp kongressledamöter vill ha ett annat beslut än det som styrelsen föreslår så diskuteras de olika förslagen av kongressen. Så småningom, ibland efter en kompromiss, fattar kongressen ett beslut. Så fungerar kongressdemokratin.
Det betyder inte att den ene eller andre blir ”överkörd”.

Men de okunniga politiska journalisterna vill spetsa till det hela och använder därför begreppet ”överkörd”.
Därmed överför de sin okunnighet till de läsare som behöver mer kunskap om demokratin och dess villkor.

I sin ledare i SvD 170528 ”Vi som ombeds skälla på kommando”
beskriver Tove Lifvendahl mediernas kåthet att dramatisera politiken i stället för att förklara den.

Om politik, medier och politisk kommunikation Jesper Strömbäck, 

Små och stora bovar

När den amerikanska fackföreningsaktivisten Mary Harris "Mother" Jones (1837-1930) under järnvägsruschen på 1800-talet intervjuade en järnvägsarbetare som satt inspärrad för stöld av ett par skor sa hon till honom att om han hade stulit en hel järnväg skulle han kunnat bli guvernör.

Polisen i Örebro, Peter Springare, fann för en tid sedan att en stor del av de brottslingar han hade att haffa var invandrare.

En annan grupp brottslingar, som Springare inte får möta i sitt jobb, kommer från ett helt annat samhällsskikt. De tillhör näringslivets toppar.

På företaget Allras hemsida står det ”Smarta tjänster för din vardagsekonomi.” Sanningen är att Allras två huvudägare tjänat 100 miljoner kronor på att snuva spararna på pengar. Ägarna brottsutreds.

Fler bolag än Allra – som SvD har granskat i en rad artiklar – är misstänkta för brott.

Premiepensionssystemet har blivit utsatt för omfattande bedrägerier av brottslingar, skriver Pensionsmyndigheten i ett dokument som har skickats till regeringen.

Fingerprints vd, Johan Carlström, lämnade styrelsen och vd-posten i bolaget efter misstankar om grovt insiderbrott. Misstankarna mot Johan Carlström gäller en stor aktieförsäljning som Johan Carlström genomförde kort före Fingerprint Cards vinstvarning i december förra året. Affärerna orsakar börsras och nära 5 miljarder bedöms vara bortblåsta. Den aktie som på måndagen (20 mars) var värd 50,4 kronor hade sjunkit till ett värde på 34,81 tisdag klockan 10.30 – då uträkningen gjordes. Rättegången mot Carlström är uppskjuten till efter sommaren 2017.

 Bland andra europeiska tidningar har den danska tidningen Berlingske redovisat att efterforskningar av myndigheter i bland annat Lettland och Moldavien visar att flera miljarder kronor passerat genom danska banker och gått vidare till så kallade skatteparadis, som Seychellerna och Panama. Två av de inblandade bankerna är Nordea och Danske Bank, enligt Berlingske.

Totalt ska härvan omfatta mer än 7 miljarder danska kronor, fördelat på 1700 transaktioner under åren 2011 till 2014. Danske Banks chefsjurist Flemming Pristed medger för tidningen att bankens kontroll varit otillräcklig.

Bombardier är ett kanadensiskt transportkonglomerat som styr Bombardier Transportation, ett svenskt verkstadsföretag och ett av världens största tillverkare av järnvägssignalsystem.

Men efter en månads lång gemensam utredning baserad på hemliga interna dokument, kan reportrar från Organized Crime and Corruption Reporting Project OCCRP, SVT "Uppdrag granskning" TT och Radio Canada avslöja några obehagliga sanningar.

Det visar sig att Bombardier Transportation är skyldig till korruption där nära en miljard kronor kan ha gått till mutor.

Den 10 mars häktades en chef på Bombardier av Stockholms tingsrätt, misstänkt för grovt mutbrott i samband med teknikföretagets affär i Azerbajdzjan. Flera höga chefer misstänks för samma sak.

Frågor på det?

SvD om Allra   

SvD om Nordea 

 OCCRP                                 

 OCCRP:stvättomat

 The GlobalInvestigative Journalism Network (GIJN)  /
Uppdrag Granskning 
 

Den missförstådde hjälten

Avvikande och udda idéer kan, med tiden, bli allmängods.
Ta kristendomen som exempel. Den var i sin begynnelse en liten sekt men kom så småningom att bli förhärskande i vår del av världen. På samma sätt var det med ”socialismen”.
Därmed inte sagt att vare sig kristendomen eller ”socialismen” är ”rätt” eller ”fel”.
Idéernas bärkraft kan bara bevisas genom att praktiseras.
Extrema ytterlighetsrörelser behöver inte nödvändigtvis vara våldsbejakande eller farliga, men blir det ofta eftersom att de flesta extremister inte erkänner andra idéer och åsikter än de egna.
De extrema idéerna blir till slutna tankesystem som inte kan ifrågasättas. Vilket lätt leder till att idéerna förvandlas till dogmer och trossatser som i sin tur leder till fanatism vars yttersta argument är våldet.
Även här kan kristendomens och ”socialismens” praktik tjäna som historiska exempel även om dessa idag även kan kompletteras med rasism och olika sorters sociala fobier och fundamentalism.
Uppfattningar och berättelser som allmänt ansetts som sanna kan ibland hamna i det mänskliga medvetandets skräpkammare. Tron på att en Gud skapade världen på en arbetsvecka har t.ex. ersatts av den moderna astronomin och av utvecklingsläran. Den gamla föreställningen lever dock kvar på vissa håll.
En tämligen allmän idé i dag är uppfattningen att ett demokratiskt och öppet samhälle, för att kunna utvecklas, måste acceptera ekonomisk, social och kulturell mångfald och tillåta experiment med alternativ. Därför är ekonomisk, social och kulturell mångfald, opinionsrörelser, folkrörelser och ett fritt civilt samhälle en viktig del av demokratin.
Demokratin måste ge medborgarna möjlighet att verka i olika riktningar, för olika intressen, och ge utrymme för olika projekt. Allt ska kunna uttryckas, ifrågasättas, diskuteras och prövas annars stagnerar samhället. Allt fler omfattar denna uppfattning. Idén om demokrati kräver i praktiken att en majoritet omfattar den.
Men ser man till den politiska praktiken i världen är det fortfarande många som inte lever efter demokratiska principer.
I dagens värld finns en populär berättelse jämsides med demokratitanken. Den handlar om hur den enskilde individen, ensam och missförstådd, kämpar för sanningen mot ett nonchalant eller fientligt etablissemang. Fienden kan vara ”jantelagen”, ”den politiska korrektheten”, ”etablissemanget” eller den allmänna dumheten.  Enligt berättelsen får hjälten till sist ändå rätt och vinner omgivningens erkännande.
Den kämpande ensamme hjälten är en god förebild men kan, i till exempel Breiviks gestalt, bli till mördande monster.
Många söker en gemenskap för sina avvikande åsikter. De söker likasinnade med vilka de kan föra kamp mot etablissemanget.
I kampen mot den härskande majoriteten uppstår dock inte sällan, och paradoxalt nog, lätt ett åsiktsförtryck inom gruppen. Gruppen formar sig kring den egna idén som inte får ifrågasättas. Ideologisk fasthet står mot reformism och revisionism. Rätlinjighet mot pragmatism.
Inre sammanhållning mot öppenhet.
Det mönstret utvecklades exempelvis inom den s.k. 68-vänstern som ideligen rensade ut oliktänkande och bildade dogmatiska sekter. Även om det var ”rätt att göra uppror” gällde detta inte inom den egna rörelsen.
Och ett annat mönster som går igen nästan överallt i historien är där revolutionära rörelser, med frihet på programmet, lyckats ta makten från det förtryckande etablissemanget, och väl i maktställning, tragiskt nog, själva blir förtryckare och försvarare av det nya etablerade. Rebellen blir förr eller senare förvarare av det bestående.
På nätet finns ett antal alternativrörelser. Här är några av dem.

Klimatfrågorna.
Inom forskarsamhället råder konsensus beträffande globala klimatförändringar medan det fortfarande finns många klimatförnekare
Klimatupplysningen 

Kreationister som ifrågasätter utvecklingsläran
Genesis 

Religiösa rörelser vid sidan om de stora
Scientologikyrkan
Jehovas vittnen 

Politik
Frihetsfronten

Alternativmedicin
Alternativmedicin 

Utomjordingar UFO
Ufo Sverige 

Abortmotståndare
Männikorätt för ofödda

Mot homosexualitet
Homosexualitet och vetenskap

Konspirationsteoretiker
Konspiration 58, 
DN Några vanliga konspirationsteorier

Förintelseförnekare
Carl Norberg 

Ekonomi
Mediekritiska

Riktiga Nyheter
Alternativjournalen 

Palmemordet
Sven Anér 
Konspirationsteorier

Vad är den svenska modellen?

Blott Sverige den svenska modellen har.  
Och tacka för det. Varför skulle vi i Sverige ha en pakistansk, costaricansk, singaporesk eller rysk modell? Alla länder har väl sin egen modell?

Vanligen syftar man med den svenska modellen på den arbetsmarknadspraxis som innebär att arbetsmarknadens parter - arbetsgivare och fackförbund - kommer överens om villkoren på  arbetsmarknaden: lön, semester, pension, uppsägning, ledighet och så vidare.
När parterna har kommit överens skriver de tillsammans ett avtal. Det kallas för kollektivavtal. Arbetsgivaren och fackförbunden bestämmer hur länge kollektivavtalet ska gälla och under den tiden råder fredsplikt. Kollektivavtalet gäller för alla på arbetsplatsen, även för dem som inte är medlemmar.
Den svenska modellen gör att arbetsmarknaden och näringslivet inte störs av strejker eller lockouter under avtalstiden. Det betyder också att staten inte ska blanda sig i villkoren på arbetsmarknaden.

I SvD 25 juni 2016 redovisade emellertid Benny Carlsson, professor vid Ekonomihögskolan Lunds universitet, i en debattartikel ”Den svenska modellen i backspegeln” att den svenska modellen genom åren haft ett otal olika betydelser.

Benny Carlson har sökt på ”den svenska modellen” i Kungliga Bibliotekets digitaliserade tidningsdatabas och funnit att ”den svenska modellen” har handlat om kulsprutor, gymnastik, bajonetter, soldatmössor, löpning, polisuniformer, handboll, ohyra på hästar, badbyxor, brevvågar, fotomodeller, grodmansdräkter, ishallar, kanoter, boxning, tyngdlyftning, Volvobilar, glasögon, speedway, kartellagstiftning, klänningar, Hasselbladskameror, säkerhetsbälten, skoltävlingar och fotboll.

Och i dag tillkom skolan.
 I en debattartikel i dagens SvD berättar nämligen före detta gymnasielärare och förstelärare Per Kedland varför han hoppat av jobbet som gymnasielärare. Det beror på ”den svenska modellen” vilket han upprepar sex gånger i sin artikel. Kedland redovisar en skola i fullständigt förfall och anarki.

Han menar väl skolmodellen antar jag.
När det gäller skolan har Inger Enkvist i en krönika i lördagens SvD jämfört den usla svenska skolmodellen med den som praktiseras i Singapore. ”I landet där utbildning ges absolut prioritet”
Enkvist föredrar en skolmodell som tillämpas i en totalitär stat där elitism och disciplin råder.

I debatten om ”den svenska modellen” och om ”den svenska skolan” förekommer en hel del lobbyarbete.
Medierna bör akta sig för att delta i detta lobbyarbete och hålla sig för goda att delta i en medveten begreppsförvirring.

Den svenskamodellen i Wikipedia

Den svenska modellen enligt LO

Den svenska modellen enligt Svenskt Näringsliv 

Nyheten som försvann och som fortfarande är borta

I början av sommaren 2016 dök plötsligt en nyhet upp i Sveriges Radio. Den handlade om korruption inom den internationella läkemedelsindustrin. Men nästa och följande dagar fick man leta förgäves i medierna efter nyheten.

Den bara försvann. Jag skrev om detta på den här bloggen.

Nu har en uppgift om ekonomisk påverkan inom läkemedelsindustrin dykt upp i dagens Svenska Dagbladet. Tidningen skriver att svenska läkare får miljoner av läkemedelsföretag.

Enligt SvD har läkemedelsföretagen betalat ut 175 miljoner kronor i donationer, sponsring och till enskilda läkare och annan vårdpersonal.
Nyheten kommer inte ur någon läcka eller från någon visselblåsare, utan från en helt öppen redovisning enligt en ny uppförandekod i läkemedelsbranschen.

Den Europeiska branschorganisationen EFPIA antog 2013 en ny etisk uppförandekod som innebär att värdeöverföringar i form av exempelvis konsultarvoden från läkemedelsföretag till hälso- och sjukvårdspersonal eller övrig hälso- och sjukvårdspersonal görs offentliga. Koden gäller Europa inklusive Sverige.
Läkemedelsföretag verksamma på den svenska marknaden publicerar frivilligt vilka personer eller organisationer i Sverige som har fått värdeöverföringar under ett visst år, samt det sammanlagda värdet av dessa. Den första rapporteringen som nu sker under 2016 är baserat på utbetalningar som skett under 2015.

SvD har gått igenom dessa uppgifter från 60 läkemedelsföretag om ”värdeöverföring till enskilda namngivna personer”.  Över 1 600 läkare, överläkare, sjuksköterskor eller annan vårdpersonal som rapporterat att de tagit emot pengar från industrin 2015. Sammanlagt 31,8 miljoner kronor betalades ut till dem i fjol. Ytterligare 12 miljoner kronor betalades ut till personer som är anonyma.

Nu handlar detta inte detta om korruption i betydelsen ”givande och tagande av muta” eftersom uppgifterna redovisas öppet.
Men det är ändå anmärkningsvärt att en viss ekonomisk påverkan sker.
Om detta är toppen på ett isberg, vad döljer sig då under ytan?

TransparencyInternationals rapport “Corruption in the Pharmaceutical Sector”

Läkemedelsindustrin

Öppen rapportering av värdeöverföringar till hälso- och sjukvården