Nyheten som försvann och som fortfarande är borta

I början av sommaren 2016 dök plötsligt en nyhet upp i Sveriges Radio. Den handlade om korruption inom den internationella läkemedelsindustrin. Men nästa och följande dagar fick man leta förgäves i medierna efter nyheten.

Den bara försvann. Jag skrev om detta på den här bloggen.

Nu har en uppgift om ekonomisk påverkan inom läkemedelsindustrin dykt upp i dagens Svenska Dagbladet. Tidningen skriver att svenska läkare får miljoner av läkemedelsföretag.

Enligt SvD har läkemedelsföretagen betalat ut 175 miljoner kronor i donationer, sponsring och till enskilda läkare och annan vårdpersonal.
Nyheten kommer inte ur någon läcka eller från någon visselblåsare, utan från en helt öppen redovisning enligt en ny uppförandekod i läkemedelsbranschen.

Den Europeiska branschorganisationen EFPIA antog 2013 en ny etisk uppförandekod som innebär att värdeöverföringar i form av exempelvis konsultarvoden från läkemedelsföretag till hälso- och sjukvårdspersonal eller övrig hälso- och sjukvårdspersonal görs offentliga. Koden gäller Europa inklusive Sverige.
Läkemedelsföretag verksamma på den svenska marknaden publicerar frivilligt vilka personer eller organisationer i Sverige som har fått värdeöverföringar under ett visst år, samt det sammanlagda värdet av dessa. Den första rapporteringen som nu sker under 2016 är baserat på utbetalningar som skett under 2015.

SvD har gått igenom dessa uppgifter från 60 läkemedelsföretag om ”värdeöverföring till enskilda namngivna personer”.  Över 1 600 läkare, överläkare, sjuksköterskor eller annan vårdpersonal som rapporterat att de tagit emot pengar från industrin 2015. Sammanlagt 31,8 miljoner kronor betalades ut till dem i fjol. Ytterligare 12 miljoner kronor betalades ut till personer som är anonyma.

Nu handlar detta inte detta om korruption i betydelsen ”givande och tagande av muta” eftersom uppgifterna redovisas öppet.
Men det är ändå anmärkningsvärt att en viss ekonomisk påverkan sker.
Om detta är toppen på ett isberg, vad döljer sig då under ytan?

TransparencyInternationals rapport “Corruption in the Pharmaceutical Sector”

Läkemedelsindustrin

Öppen rapportering av värdeöverföringar till hälso- och sjukvården 

Granska drevet!

Ett politiskt vapen i kampen mot politiska motståndare är att starta ett mediedrev mot någon enskild politiker i motståndarlägret.

Partikanslierna försöker därför hitta svagheter hos enskilda politiker på motståndarsidan och utnyttjar media för att underblåsa en skandalisering av vederbörande.
 

I Sverige är det oftast oppositionen som tar till detta vapen mot regeringen.
För att lyckas med drevet krävs att

1)   det finns något att anmärka på hos villebrådet t.ex. ett uttalande, en relation, en felaktig handling.

2)   anklagelsen är tillräckligt oprecis och komplex för att det inte direkt ska gå att avgöra om den är befogad eller inte

3)   villebrådet får därför svårt att försvara sig

4)   drevledaren lägger ut ett bete för medierna att jaga på

5)   drevet hålls i gång av nya ”läckor”

6)   påståenden som klistras vid villebrådet retar tillräckligt många medborgare

Eftersom det är de traditionella mediernas uppgift att granska makthavare, t.ex. politiker, så är det deras plikt att undersöka riktigheten av ett påstående om oegentligheter.
En sådan granskning bör helst ske sakligt och utan ställningstagande.

Men sakligheten blir inte sällan lidande genom att journalister gärna vill ha fram sensationella fakta som fäller bytet. En fällning blir nämligen en fjäder i hatten för en grävande journalist. Journalister tävlar om att fälla bytet.
Dessutom säljer tidningen som förmedlar berättelsen bättre om den innehåller dramatik och sensationer. En fällning höjer upplagan.
Partikansliernas drevexperter vet naturligtvis detta och utnyttjar det.

Numera finns också en mobbliknande bakgrundskör som i form av politiska facebookgrupper, t.ex. ”Alliansens vänner”, ”Vi som inte tänker rösta på Sverigedemokraterna” och liknande som piskar på med hejar- och burop.

Dreven mot utrikesminister Margot Wallström är ett tydligt exempel på ett sådant drev. Jag bortser från den rapportering där Wallströms politiska uttalanden penetrerats.
Wallströms uttalanden om Saudi Arabien och om avrättningar i Israel är sådana som jag inte räknar som drev utan normal politisk debatt, även om drevliknande former har funnits även där.

Men medierapporteringen kring Margot Wallströms lägenhet är av annat slag.
Rapporteringen gick ibland ut på att slå fast att Wallströms ”lägenhetsaffär” var att betrakta som tagande av muta.

I DN 160118intervjuas bland andra professor Dennis Töllborg som ansåg att utrikesministern gjort sig skyldig till ”en solklar muta”. Att Töllborg har ett eget politiskt parti ”Öppna Göteborg” nämns inte i artikeln. I artikeln säger han att han är säker på i att ministern blir dömd.

I samma DN säger en rubrik ”Nu riskerar hon att utredas för muta”.

Generalsekreteraren Helena Sundén i Näringslivsorganisationen ”Institutet mot mutor” citeras i DN 160115 där hon säger att ”Wallström bör mutgranskas”

I det läget är Wallström i praktiken redan stämplad som mutkolv.

Det fanns emellertid andra medier med en helt annan hållning t.ex. Eskilstunakuriren (ob.lib.)som 160119 i sin ledare skrev att ”Wallström är ingen mutkolv”

I dag är ledarredaktionen på Eskilstunakuriren stolt över sin hållning.

Mediernas företrädare tvår sina händer och tillbakavisar all skuld för mediedrevet med hänvisning till sin journalistiska plikt att bevaka makthavare.
Men saken är inte så enkel utan här finns en uppgift för medieforskare att granska drevets logik och mediernas roll i sammanhanget.

Hans högvördighet Wahlroos har talat till populasen

Säga vad man vill om Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos, rättfram är han och han hymlar inte med att VD:ar är ett priviligerat släkte långt ovanför oss vanliga knegare.

I själva verket är Wahlroos ett lysande exempel på den penningaristokrati på toppen av samhällspyramiden som försöker få oss att tro att vi inte kan leva utan den men som egentligen skor sig på oss på botten av nämda pyramid.

Beträffande kritiken mot att Nordeas vd Christian Clausen får en lyxvåning och furstliga pensionsavtal säger Björn Wahlroos att han inte tycker att vd:n ska behöva betala för sin bostad med egna pengar.

- Jag skulle gärna höja Christian Clausens lön, så att han kunde köpa fler lägenheter i Stockholm om han så vill, säger Wahlroos till SVT.

SVT har berättat att Clausens pensionsavtal garanterar honom cirka 100 miljoner kronor (11 miljoner euro), när han väl pensioneras från sin tjänst.

Samtidigt är Nordea i färd med att minska sin personal med 2000 anställda i fyra länder.

Hur personalen och kunderna i ett sådant läge ställer sig till Clausens förmåner skiter Wahlroos högaktningsfullt i. Som det anstår en furste.

Nu är det ju inte så att Nordea ägs av Wahlroos. Nordea ägsa av alla som har aktier i företaget, har lån i eller lånar pengar till banken, pensionssparare och av skattebetalarna via statens aktieinnehav.

SvD

YLE

E24
Expressen
E24
SvD