onsdag 31 augusti 2016

Grattis skattebetalare nu får du betala Stampens skulder!



En gång i tiden blev jag tvungen att gå på Stampen. Jag hade nämligen inga pengar men en hade en skuld som var på väg att förfalla och som måste betalas. På den tiden ansågs det viktigt att betala sina skulder i tid. Jag stampade på en kamera och en klocka och fick pengar i stället. Kunde betala min skuld men fick aldrig råd att lösa ut mina prylar.
Då var Stampen det populära namnet på Pantbanken. 

I dag är Stampen mest känd som företagsgruppen Stampen Media Group som är en av Sveriges största mediekoncerner. Inom Stampen finns 14 tidningar och verksamhet inom utomhusreklam. Nordens största tryckerikoncern V-TAB och distributionsbolaget VTD ingår också.

Stampen Media Group har skaffat sig skulder, bland annat skatteskulder, som företaget inte kan betala. Skillnaden från den gången jag gick till Stampen för att kunna betala min skuld och dagens Stampenskuld är att du och jag som skattebetalare måste betala en del av dessa. Närmare bestämt ska vi skattebetalare punga ut med
656 miljoner kronor som Skatteverket, i en företagsrekonstruktion, befriar Stampen från att betala.
Stampens väg mot kollapsad ekonomi började kring 2000-talet då Stampens dåvarande ledning, med Peter Hjörne i spetsen, köpte upp mängder av tidningar, och även andra företag, med lånade pengar. Under tiden har Stampen delat ut 328 miljoner kronor. Utdelningarna stoppades först 2014 när krisen sedan länge var ett faktum. 2013 delades 48 miljoner kronor ut, trots att det årets vinst var knappt 35 miljoner. 32 miljoner gick till Hjörnes bolag.

Peter Hjörne själv har utöver utdelningen haft lön från företaget samt styrelsearvoden. 2015 hade han en inkomst av tjänst på 10 323 281 kronor. 2014 tjänade han 9 413 700 kronor och hade kapitalinkomster på 300 338 kronor. Krisåret 2013 var hans kapitalinkomst 11 495 330 kronor.

OK låt oss snacka om värdegrund, men vems?




Vad är det då för värdegrunder partiledaren lyfter fram? Hon tar fyra exempel:
Tilliten. Det behövs fler poliser med fler befogenheter som kan upprätthålla svensk lag.

Tryggheten. Familjens betydelse. Ebba Busch Thor vill stärka familjernas frihet och minska deras skattebörda.

Alla över 85 år ska ha rätt att få en plats på ett särskilt boende, trygghetsboende eller serviceboende när och om de så vill. ”Äldreomsorgen ska alltid prioriteras framför kommunala äventyrsbad och konserthus.”

Arbetet. Ebba Busch Thor anser att det svenska samhället vilar på att var och en, utifrån sin förmåga, tar ansvar för sig själv och gör rätt för sig. Det gör det möjligt för oss att gemensamt hjälpa dem som inte kan arbeta. Men höga skatter och ingångslöner försvårar för många. Det gäller till exempel att ordna introduktionsanställningar och arbetsplikt för försörjningsstödstagare.

Det är väl bra att hon försöker ta konkreta exempel. Men om vi ska tala om värdegrunder i världssamhället ter sig Ebba Busch Thors exempel som rent av snäva och futtiga.

I dagens globala samhälle, då allt mer i tillvaron och våra liv värderas i pengar, som bygger på ohämmad konsumtion, då profiten är en av de främsta drivkrafterna för produktionen, då profitbegäret exploaterar människa och miljö, då krig och rofferi driver miljontals människor på flykt, där de ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna är enorma, är det kanske andra värden, än de snävt partipolitiskt svenska, som bör diskuteras.

Ebba Busch Thor anser att det svenska samhället bör ha den kristna etiken som värdegrund.
”Respekten för människors värdighet är det mest centrala. Ingen människa är någon annans medel. Alla har rätt att få eftersträva att förverkliga sin personlighet. Det gäller för alla människor, i alla åldrar och grupper. Det manar till öppenhet, frihet och tolerans. Men det innebär också en gräns – en skyldighet att respektera andra människors integritet, frihet och rättigheter.”

Så kan man önska i en konfliktfri värld. Men tillvaron är full av konflikter mellan individer, ekonomiska, sociala och kulturella grupper i samhällshierarkin; konflikter och motsättningar om egendom, idéer och rättigheter. Och därmed om värden.
Arbetslivet, för att ta ett exempel, präglas allt jämt och till stora delar av att en del människor är andras medel, att löntagare har begränsad frihet att utveckla sin personlighet, brist på integritet, slutenhet och intolerans.

Kristen etik och västerländsk humanism är en god värdegrund men värdena och värderingarna är beroende av var du finns i den ekonomiska, sociala och kulturella hierarkin.

Ann-Charlotte Marteus i Expressen 


torsdag 25 augusti 2016

Fråga Luuk


Det verkar som om den stillsamma humorn från TV-programmet ”Fråga Lund” inte passar dagen publik.

Vad som var underhållande åren 1962 – 2000 duger inte längre 2016.

Dagens publik vill ha knalleffekter, överlastade scenografier och barocka överdrifter för att bli road och för att kunna svälja en smula kunskap.
Teveproducenter och programledare måste leverera infantil humor, svulstiga överdrifter i uttrycken och övertydliga illustrationer för att få folk att titta. Åtminstone tror programmakarna att det måste vara så.

Överdrifternas estetik, uppblåsthet och gigantomani tycks vara en allmänt tidens melodi inom underhållning och folkbildning på TV.
Återhållsamhet, finstämdhet, naturlighet och eftertänksamhet är ute. Det ska vara fullt ös, tillgjordhet och gåpåaranda för att accepteras. Programledarna måste vara fullfjädrade exhibitionister.

Jämför till exempel enkelheten i Melodifestivalen från 60-talet med dagens barocka överlastade Eurovision Song Contest med sina rökiga och blinkande sceneffekter.
Underhållningsmanin inom mediernas folkbildningssträvanden, särskilt i TV:s, påminner om Krusty the Clowns patetiska och cyniska verksamhet i Simpsons.
När ska den tjatiga nybarockens överdrifter avlösas av en finstämd och kreativ nyenkelhet?

Nu var första avsnittet av nya Fråga Lund inte den värsta sorten. Panelen verkade kunnig och visade att de har humor.
Men måste Luuk skrika och tjoa hela tiden? Och var det inte burkade skratt i bakgrunden?

Läs mer:

tisdag 23 augusti 2016

Sanningen om krisen i Grekland



Det har en tid varit tyst om greklandskrisen i svenska medier.

För några veckor sedan publicerade Internationella Valutafondens revisionsorgan IEO en utförlig rapport om Grekland.
I rapporten slår revisorerna fast att grekerna gjorts ansvariga för en kris, trots att den främst framkallats av EU:s och IMF:s misslyckade gemensamma krishantering.
Sanningen är alltså att Internationella valutafonden ledande ekonomer vilseledde sin egen styrelse, gjorde en serie olyckliga missbedömningar i Grekland, ignorerade varningssignaler om förestående kris och misslyckades med att förstå de grundläggande begreppen i valutateori.
Det avslöjar Internationella Valutafondens (IMF) revisionsorgan IEO i en utförlig rapport om Grekland. I rapporten slår revisorerna fast att grekerna gjorts ansvariga för en kris, som främst framkallats av EU:s och IMF:s misslyckade gemensamma krishantering.
När finanskrisen blivit till en bankkris, blev det nödvändigt att rädda bankerna. Grekland gjordes till syndabock och grekerna fick betala tyska och franska bankers lättsinniga utlåning. Grekerna ålades vad som kallas en intern devalvering.
Och genom att pressa utgifter och löner, hamnade landet i en nedåtgående spiral, där den grekiska statsskulden nu vuxit till astronomiska och ohanterliga belopp.

Jag har på den här bloggen, i flera år, hävdat att grunden till Greklands kris ligger hos finansmarknaden och bankerna och inte hos det grekiska folket.
Men att det är de fattiga grekerna som tvingats betala.
 
Den allmänna meningen har varit annorlunda.
Till och med i de stora medierna skylldes krisen på att grekerna är lata. Inte minst har tyska tidningar som bland andra Bild-Zeitung hävdat detta.
Den svenska journalisten Therese Larsson gjorde ett stort nummer i SvD om ”sanningar” som hon hittat i entydligt tendentiös artikel i Handelsblatt.

Carl Bildt hånade grekerna
efter deras folkomröstning, där 61 procent av grekerna röstade mot att Grekland skulle anta trojkans, EU, ECB och IMF, förslag och då finansministern Yanis Varoufakis avgick. 


Nu börjar alltså fler förstå grunden til den grekiska krisen och att Greklands folk gjordes till syndabock.


Om rapporten

Mina tidigare inlägg om Grekland


lördag 20 augusti 2016

Bara de med rätt idéer får yttra sig på Bokmässan


Årets Bokmässa handlar om yttrandefrihet.
Därför får tidskriften Ny Tider inte vara med eftersom tidskriften har fel idéer. Bara de som har rätt idéer ska få yttra sig.

Först hade Nya Tider fått besked om att de hade en plats på Bokmässan men sedan flera utställare hotat med att dra sig ur i fall att Nya Tider gavs plats på mässan ändrade sig mässledningen.

Bokmässan är ett privat geschäft så ledningen har rätt att anta och utesluta vilka som ska få ställa ut.
Det är bara det att årets tema är just Yttrandefrihet

Jag har själv inte läst Nya Tider men litar på Expos med fleras beskrivningar om att Nya Tider är nynazistisk.
Delar alltså inte Nya Tiders åsikter utan anser att de är åt helvete.
Ändå anser jag att Nya Tider ska få yttra sig under Bokmässans tema ”Yttrandefrihet”.
En sådan frihet måste nämligen tillåta även fel åsikter att komma till tals.
De som vill bekämpa totalitära åsikter med att utestänga dem från debatten tror inte på yttrandefriheten. Åsiktsmobben ger därmed de totalitära åsikterna ett argument.

Att i ett sammahang där yttrandefriheten ska debatteras utesluta vissa deltagare för att de har fel idéer är faktiskt i första hand korkat och i andra hand tragikomiskt.
Möjligen kan man trösta sig med att hotet mot yttrandefriheten fått en konkret illustration.


AB