OK låt oss snacka om värdegrund, men vems?

I går, på DN Debatt, anser partiledaren förKristdemokraterna, Ebba Busch Thor, att det är ”Hög tid för brett samtal omvärderingar i hela samhället”.

Vad är det då för värdegrunder partiledaren lyfter fram? Hon tar fyra exempel:

Tilliten. Det behövs fler poliser med fler befogenheter som kan upprätthålla svensk lag.

Tryggheten. Familjens betydelse. Ebba Busch Thor vill stärka familjernas frihet och minska deras skattebörda.

Alla över 85 år ska ha rätt att få en plats på ett särskilt boende, trygghetsboende eller serviceboende när och om de så vill. ”Äldreomsorgen ska alltid prioriteras framför kommunala äventyrsbad och konserthus.”

Arbetet. Ebba Busch Thor anser att det svenska samhället vilar på att var och en, utifrån sin förmåga, tar ansvar för sig själv och gör rätt för sig. Det gör det möjligt för oss att gemensamt hjälpa dem som inte kan arbeta. Men höga skatter och ingångslöner försvårar för många. Det gäller till exempel att ordna introduktionsanställningar och arbetsplikt för försörjningsstödstagare.

Det är väl bra att hon försöker ta konkreta exempel. Men om vi ska tala om värdegrunder i världssamhället ter sig Ebba Busch Thors exempel som rent av snäva och futtiga.
I dagens globala samhälle, då allt mer i tillvaron och våra liv värderas i pengar, som bygger på ohämmad konsumtion, då profiten är en av de främsta drivkrafterna för produktionen, då profitbegäret exploaterar människa och miljö, då krig och rofferi driver miljontals människor på flykt, där de ekonomiska, sociala och kulturella skillnaderna är enorma, är det kanske andra värden, än de snävt partipolitiskt svenska, som bör diskuteras.
Ebba Busch Thor anser att det svenska samhället bör ha den kristna etiken som värdegrund.
”Respekten för människors värdighet är det mest centrala. Ingen människa är någon annans medel. Alla har rätt att få eftersträva att förverkliga sin personlighet. Det gäller för alla människor, i alla åldrar och grupper. Det manar till öppenhet, frihet och tolerans. Men det innebär också en gräns – en skyldighet att respektera andra människors integritet, frihet och rättigheter.”
Så kan man önska i en konfliktfri värld. Men tillvaron är full av konflikter mellan individer, ekonomiska, sociala och kulturella grupper i samhällshierarkin; konflikter och motsättningar om egendom, idéer och rättigheter. Och därmed om värden.
Arbetslivet, för att ta ett exempel, präglas allt jämt och till stora delar av att en del människor är andras medel, att löntagare har begränsad frihet att utveckla sin personlighet, brist på integritet, slutenhet och intolerans.
Kristen etik och västerländsk humanism är en god värdegrund men värdena och värderingarna är beroende av var du finns i den ekonomiska, sociala och kulturella hierarkin.
Ann-Charlotte Marteus i Expressen 

Alex Voronov i EskilstunaKuriren

Provokation som leder till mord är en demokratisk rättighet

Det finns extrema intressen inom kristenheten och judendomen som vill provocera lika extrema muslimer i syfte att destabilisera Mellanöstern.

Nu senast har den israelisk-amerikanska byggmästaren Sam Bacile tillsammans med den amerikanska avgrundshögerns lyckats att reta Libyer och Egyptier.

Sam Bacile har producerat en video som han har lagt upp på YouTube.  Filmen framställer Mohammed som en vidrig och liderlig typ.

I en intervju har Sam Bacile, sagt att han samlat in $ 5.000.000 från judiska donatorer för att på film kunna visa upp sin syn på islam som en förhatlig religion. "Islam är en cancer", sade han i en telefonintervju. "Filmen är en politisk film. Det är inte en religiös film."

Politikerna i den demokratiska västvärlden kan inte hindra extremister som Sam Baciles att provocera fram våldshandlingar i länder som saknar demokratisk tradition. De extrema islamisterna uppfattar en film av det här slaget som en attack från väst eller från Israel, inte som ett inlägg från en enskild person.

Det hela blir en kollision mellan den sekulära demokratiska individualismen och den religiösa auktoritära kollektivismen.

I det här fallet fick provokationen till följd att muslimska extremister mördade amerikanska ambassadtjänstemän i Libyen.

Paradoxalt och smärtsamt nog är enskilda människors provokationer, som i förlängningen leder till mord, en demokratisk rättighet.

 DN

SR P1

DN

SvD
AB
AB

SvD
SvD Under strecket

Skytte med bjälken i ögat

S:t Göran, jag menar Skytte den Helige, är inte det helgon han utger sig för att vara.
I varje fall följer han inte Jesu råd om att först se bjälken i sitt eget öga innan han bekymrar sig över grandet i sin broders.
I dagens SvD raljerar han över hur socialdemokratin ändrar åsikt.
Det verkar som om det är rätt att byta åsikt om man heter Göran Skytte men helt åt helvete om man är socialdemokrat.
Skytte kan naturligtvis inte låta bli att angripa såssarna. Han tillhör nämligen den f.d. ”vänster” som en gång i tiden var sekteristiskt splittrade i det mesta men som hade en enda gemensam fiende, nämligen klassförrädarna socialdemokratin och arbetarrörelsen.
De flesta som tillhört denna rödvinsvänster har idag bytt politisk position, även om alla inte blivit kristna fundamentalister och konservativa som Skytte. Vad de har behållit är sossehatet.

Evangelium enligt Matteus, 7 Kapitlet. Slutet av Jesu bergspredikan.
Gamla bibelöversättningen.

1. »Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;
2. ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det
mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.
3. Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men
icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
4. Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet
ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga?
5. Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må
du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.

Göran Skytte den förträfflige

Göran Skytte brukar använda sin kolumn i SvD för att visa sin egen förträfflighet som kristen, liberal och allmänt präktig.
Vanligen gör han detta genom att kontrastera sin egen person och sina sanningar mot en bakgrund av en grovt skissad genomfördärvad tjockskallig motståndare. Skytte framstår, mot denna mörka fond, själv som lysande och utan denna kontrastverkan skulle han te sig ganska grå.

Ondskan och dumheten i Skyttes värld representeras vanligen av ”vänstern”, ”sossarna” och nu senast – lördag 17 januari – av oss som kritiserar Israels övergrepp i Gaza. Vi ”palestinavänner” är alltifrån förförda, vilseledda och propagandister till rena judehatare.
Själv är han naturligtvis Israelvän.

Som barn lärde jag mig att Skyttes beteende är självförhärligande på andras bekostnad, föga förenlig med en sann kristen anda.

Tänk om denne präktige man ändå inte vore Isralevän utan blott och bart människovän.