Egypten och demokratin

Ta dig i akt för makthavare som säger ”Jag vill göra det som är bäst för hela folket”.Antingen ljuger de eller så har de inte begripit att det inte finns någon folkmening eller folkintresse. Folket är splittrat i olika, och inte sällan motsatta, ekonomiska, sociala och kulturella intressen och uppfattningar. Folkmeningen är en chimär.

Det är därför som en verklig demokrati bygger på öppna fria demokratiska institutioner, organisationer, projekt, verksamheter som kan uttrycka och formulera de olika intressena och kanalisera dem i det politiska livet.Det kan vara politiska partier, fackföreningar, ett fritt näringsliv, folkrörelser, bildningsorganisationer, religiösa-, politiska och ekonomiska föreningar o.s.v. ned till små lokala projekt.

En verklig demokrati väger och balanserar olika intressen mot varandra, gynnar överenskommelser och kompromisser.Samhället vilar på gemensamma regler för hur intressekonflikter ska lösas.Polis, militär och domstolsväsende, lag och ordning står fria från formella lojaliteter med någon intressegrupp men övervakas av demokratiskt valda representanter för de olika intressegrupperna.Ekonomiska, sociala och kulturella lojaliteter ska inte ensidigt få möjlighet att påverka politiska och myndighetsbeslut. All myndighets- och maktutövning ska vara öppen för insyn för medborgarna.Demokratin gynnar medborgarnas respekt för oliktänkande, tolerans mot avvikande och deras tillit till demokratins spelregler. Åsikter och intressen måste fritt få uttryckas.Ingen intressegrupp – religiös, politisk, ekonomisk, kulturell eller social – har monopol på sanningen.

Arbetet och produktionen genererar ett ekonomiskt överskott som fördelas på investeringar och konsumtion enligt överenskomna politiska mål.

Det mesta av detta brister i diktaturer. Balans mellan olika intressen har ersatts av tvång och dekret.Därför är det omöjligt att en diktatur plötsligt, över ett år, ska fungera som en fullständig demokrati .Utvecklingen i Egypten är ett tydligt tecken på detta.Allmänna val infördes och hölls, president och parlament valdes. Men presidenten och den valda regeringen gynnade ensidigt brödraskapets intressen. Oppositionen saknade ekonomiska, sociala och kulturella möjligheter att sätta emot.

Folkmassan, eller mobben om man så vill, även om den är miljonhövdad, är inte representativ för hela folket. I folkmassan döljer sig intressemotsättningarna som snart kommer att slita den inbillade ”folkviljan” i stycken.

Militären är inte garantin för balansen mellan intressemotsättningarna eftersom den själv är en intressegrupp och själv är splittrad i olika intressen. En liten grupp militär kan ta makten, i militärens eller folket namn, men någon demokrati kan den inte garantera.

Det är därför som ”revolutioner” mycket sällan leder till demokrati utan oftare till dess motsats.

DagensArenaSvD NyheterSvD Brännpunkt
SvD Blogg
SvD

Mauricio Rojas SvD
DN ledare

 

Vad kommer efter Mursi?

Mursi är i demokratisk ordning vald till Egyptens president. Brödraskapets parti vann parlamentsvalet 2011/2012.

Vanligen brukar resultatet av allmänna val betecknas som ett uttryck för ”folkmeningen”.

Men då ett ”folkligt uppror” inte godkänner valresultatet utan efter ett år kräver presidentens avgång tycks det vara ett annat sorts uttryck för en annan sorts ”folkmening”.

I mediernas rapportering tycks de massiva protesterna och ultimativa kraven från folkmassan vara ett uttryck för demokrati.

Men vad är egentligen demokratiskt i den processen?

Även om jag anser att valresultatet som gav Alliansen regeringsmakten var åt helvete måste jag acceptera resultatet och erkänna att Reinfeldt o Co. har regeringsmakten fram till att de förlorar den i ett nytt val.

Ett sånt accepterande av valresultatet, även om det går mig emot, är en viktig del av demokratin.

Kan det vara så att det Egyptiska folket inte riktigt lärt sig demokratins regler?

Och om Mursi störtas, vad kommer i stället?
Det finns ingen motkandidat.

Det finns bara två organiserade maktgrupper i Egypten: Brödraskapet och militären.

Det är troligt att det är de som gemensamt, eller var för sig, kommer att avgöra utgången av konflikten.

 SvD

SvD
SvD
DN
SvD Ledare
SvD Nyheter

Provokation som leder till mord är en demokratisk rättighet

Det finns extrema intressen inom kristenheten och judendomen som vill provocera lika extrema muslimer i syfte att destabilisera Mellanöstern.

Nu senast har den israelisk-amerikanska byggmästaren Sam Bacile tillsammans med den amerikanska avgrundshögerns lyckats att reta Libyer och Egyptier.

Sam Bacile har producerat en video som han har lagt upp på YouTube.  Filmen framställer Mohammed som en vidrig och liderlig typ.

I en intervju har Sam Bacile, sagt att han samlat in $ 5.000.000 från judiska donatorer för att på film kunna visa upp sin syn på islam som en förhatlig religion. "Islam är en cancer", sade han i en telefonintervju. "Filmen är en politisk film. Det är inte en religiös film."

Politikerna i den demokratiska västvärlden kan inte hindra extremister som Sam Baciles att provocera fram våldshandlingar i länder som saknar demokratisk tradition. De extrema islamisterna uppfattar en film av det här slaget som en attack från väst eller från Israel, inte som ett inlägg från en enskild person.

Det hela blir en kollision mellan den sekulära demokratiska individualismen och den religiösa auktoritära kollektivismen.

I det här fallet fick provokationen till följd att muslimska extremister mördade amerikanska ambassadtjänstemän i Libyen.

Paradoxalt och smärtsamt nog är enskilda människors provokationer, som i förlängningen leder till mord, en demokratisk rättighet.

 DN

SR P1

DN

SvD
AB
AB

SvD
SvD Under strecket

Demokrati uppstår inte automatiskt när diktaturen har fallit

Vi har vant oss vid att betrakta demokratin som ett normaltillstånd som finns där men som kan avbrytas av diktatur. När diktaturen faller tror vi därför att det automatiskt bir demokrati.
Historien visar att det inte är så.
Demokratibygget är ett hårt och tidsödande arbete som aldrig blir färdigt.
Demokratin måste byggas av folket, underifrån, med många byggstenar, bland andra:
Tolerans och respekt för oliktänkande, öppenhet, yttrande-, organisations- och pressfrihet, jämlikhet, gemensamma och rättvisa regler och strukturer som alla respekterar, domstol som står fri från alla maktgrupper, likhet inför lagen, ekonomisk-, kulturell och social frihet för alla, ett system som inte tillåter mutor.

I det vacuum och det kaos som uppstår efter folkliga revolutioner måste en ny maktstruktur erätta den gamla. Det krävs nämligen makt för att skapa förutsättningar för demokrati.
Det krävs makt inte minst för att balansera de olika grupperna och intressena – ekonomiska, kulturella och sociala - som kämpar om makten.

Ser man till historien är det alltid de mest välorganiserade och målmedvetna grupperna som tar makten i en kaotisk situation. I Ryssland 1906-1917 var det boljsevikerna, i Kina 1948 var det Maos bondearmé, i Iran var det mullorna.
Men i de flesta fall har inte demokrati genomförts. Istället har en ny diktatur ersatt den gamla.

Vilka grupper i Tunisien, Libyen, Egypten och övriga länder, där diktaturerna fällts, är mest och bäst organiserade? Vilka intressen företräder de?
Vilka förutsättningar har de att skapa demokrati?
I Tunisien är det val. Det innebär inte att Tunisien är demokratiskt. Det innbär bara att maktkampen pågår.

SvD

SR

SR

DN