Sossarnas själ I. Det samarbetande partiet.

 - Sossarna har förlorat sin själ.

Det är ”vänsterns” ständiga mantra sedan 1917.

- Sossarna måste föra en mer profilerad vänsterpolitik.
I hundra år har ”vänstern” riktat den kritiken mot socialdemokratiska regeringar oavsett hur opinionsläget än sett ut.
I dag menar Vänstern ofta att det är dom själva som är de verkliga socialdemokraterna.
Den vanligaste åsikten, sedan 1917, är att sossarna var bättre förr. Vad som är förr och vad som är bättre varierar bland kritikerna beroende på historiskt perspektiv.  Än är det trettiotalet, än är det fyrtiotalet, än Per Albin, än Erlander och än Palme. Ibland t.o.m. Juholt.

Tanken är att socialdemokratin i regeringsställning, genom samarbete med borgerliga partier, förlorat sin ideologiska riktning och svikit sina ideal.

Klart är att socialdemokratin, sedan början av förra sekelskiftet, ständigt samarbetat över partigränserna.

I striden för parlamentarism och allmän rösträtt samarbetade socialdemokraterna och liberalerna.

Hjalmar Branting och liberalernas ledare Karl Staaff var sedan skoltiden personliga vänner. Staaff bildade en kortlivad regering efter unionskrisen 1905, men hans rösträttsförslag fälldes av den konservativt behärskade första kammaren

1917, året för den ryska revolutionen, tillträdde en liberal - socialdemokratisk koalitionsregering. Den bestod av liberalen Nils Edén som statsminister och fem liberaler samt med Hjalmar Branting och tre andra socialdemokrater.

Regeringen lade omedelbart fram en proposition om allmän och lika rösträtt. Den fick bifall i andra kammaren men röstades ned av första kammarens högermajoritet.

Ett viktigt syfte med socialdemokraternas samarbete med liberalerna var att försvaga den konservativa högern.

Brantings socialdemokrater och liberaler samarbetade vidare, 1917–20, för att genomföra rösträtt även för kvinnor.
1920 fick socialdemokrater och liberaler första gången majoritet i första kammaren.

En revolutionär grupp inom socialdemokratin klagade över partiets revisionism. Branting föreslog partikongressen 1917 att utesluta vänsteroppositionen. De uteslutna bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (numera Vänsterpartiet) i maj 1917.

Vänsterpartiet har sedan dess vid två val, 1944 och 1998, fått 10 procent av rösterna annars pendlat kring 6 procent.

1932 bildade Per Albin Hansson sin första regering. Det var en minoritetsregering, men genom samarbete med bondeförbundet, den så kallade kohandeln, kunde regeringen genomföra åtgärder mot arbetslösheten samtidigt som bönderna fick stöd.

Socialdemokraterna var i regeringsställning 1932-76, 1982-91 och 1994-2006.

Med undantag av åren 1936-39 och 1951-57, då socialdemokraterna bildade koalitioner med Bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet), regerade socialdemokraterna ensamma men som minoritetsregeringar.

Under andra världskriget, 1939-45, regerade en samlingsregering av samtliga partier utom kommunisterna. 

Vid valet 1936 ökade socialdemokraterna sitt väljarstöd till 45,9 procent och fick fler mandat än de tre borgerliga partierna tillsammans. Med stöd av SKP kunde Socialdemokraterna få majoritet i riksdagen. Trots det bildade socialdemokraterna koalitionsregering med Bondeförbundet. Per Albin Hansson förklarade: "Jag för min del, lika lite mitt parti, proklamera oförsonlig motsättningspolitik. Jag tror tvärt om att jag säkrast kommer till målet - det klasslösa samhället - om jag utnyttjar alla de möjlighet till samarbete som erbjuder sig mitt uppe i motsättningarna. Därför kan för mig en politik, som syftar till en socialistisk ordning vara samförståndspolitik."

Ute i Europa pågick Stalins blodiga utrensningar i Sovjetunionen, nazisterna triumferade i Tyskland, fascisterna i Italien och i Spanien angrep Francos höger den demokratiskt valda vänsterregeringen.

Den svenska regeringen genomförde flera socialpolitiska reformer som bostadsbidrag för barnfamiljer, folktandvård, förebyggande mödravård samt statlig arbetsförmedling.

Samförståndspolitiken gällde även på arbetsmarknaden. Saltsjöbadsavtalet mellan LO och SAF 1939 fick stor betydelse för svensk arbetsmarknadspolitik lång tid fram över.

Socialdemokraterna har nästan alltid lyckats uppnå sin dominerande ställning genom samarbete över blockgränserna.

Att söka behålla regeringsmakten och samtidigt hålla rent från revolutionära idéer har alltid varit en förutsättning för en framgångsrik socialdemokratisk reformpolitik.  Realpolitik framför plakatpolitik.

Socialdemokratins program 1897 till 1990

Socialdemokratiska arbetarepartiets historia 

 

 

 

Vad gör sossarna? Vad gör regeringen? Lättläst liten statskunskap för vänsterradikaler som anser att sossarna har förlorat sin själ och kräver allt nu.

           Enligt grundlagen är det regeringen som styr riket. 

I vårt parlamentariska system gör den det genom att lägga fram förslag, så kallade propositioner, till riksdagen som riksdagen ska ta ställning till. Regeringen föreslår - riksdagen beslutar.

Riksdagen består av Socialdemokraterna 100 mandat, Moderaterna 70 mandat, Sverigedemokraterna 62 mandat, Centerpartiet 31 mandat, Vänsterpartiet 28 mandat, Kristdemokraterna 22 mandat, Liberalerna 20 mandat och Miljöpartiet 16 mandat.


I Sverige har vi en koalitionsregering som består av Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Innan regeringen kan lägga fram ett förslag till riksdagen måste alltså socialdemokrater och miljöpartister först vara överens. Det sker en förhandling mellan de bägge partierna i regeringen.

Eftersom de konservativa partierna i riksdagen har fler mandat (152) än regeringspartierna (116) och eftersom även de borgerliga partierna (Allliansen) hade fler (143) måste regeringen skaffa stöd från några av de borgerliga partierna för att kunna utse socialdemokraten Stefan Löfven som statsminister och regeringsbildare efter riksdagsvalet 2018.

Det var viktigt att minimera Sverigedemokraternas inflytande särskilt sedan Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater närmat sig varandra.

Därför ingicks Januariavtalet, en skriftlig överenskommelse mellan riksdagspartierna Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna. Avtalet rubricerades ”Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna” och publicerades den 11 januari 2019.
Stefan Löfven röstades fram till statsminister och regeringsbildare 18 januari 2019, mer än 18 veckor efter riksdagsvalet, och kunde därmed bilda Regeringen Löfven II.

Därigenom fick Centerpartiet och Liberalerna ett betydande inflytande över regeringens politik och budget.

Att regera är inte att peka med hela handen, och bara bestämma, utan är en process med massor av förhandlingar till höger och vänster.
Socialdemokraterna tvingas till åtskilliga kompromisser för att kunna sitta kvar i regeringen.
Alternativet är en konservativ regering, som har majoritet i riksdagen.

 

 

Alla har ansvar, alla har skuld

Sveriges konung och statschef har uttalat sig om att Sverige misslyckats under pandemin.

– Jag anser att vi har misslyckats. Det är ett stort antal som har avlidit och det är fruktansvärt. Det är något som vi alla lider med, säger han i SVT-programmet ”Året med kungafamiljen”

– Det är uppseendeväckande och ovanligt att han uttalar sig på det här sättet. Enligt konstitutionen är hans roll att vara en symbolfigur, inte uttala sig politiskt, säger Henrik Wenander, professor i offentlig rätt, i SVT:s morgonstudio.

Oppositionen ger regeringen skulden för att folk dött under pandemin. De ser som sin uppgift att i alla lägen kräva regeringens avgång.

Men är inte äldrevården en kommunal angelägenhet?

Och faktum är att en stor del av Sveriges smittskyddskunskap försvann när regeringen Reinfeldt lade ned Smittskyddsinstitutet och i stället skapade den betydligt mindre Folkhälsomyndigheten.

Och vilka var det som privatiserade vården för att öka konkurrensen och göra vården mer produktiv? Resultatet av effektiviseringen blev för låg bemanning, för många timanställda, för liten medicinsk kompetens eller för låga krav på utbildning.

Ska ansvar avkrävas och skulden för ett misslyckande fördelas bör vi alla vara med: väljare, utförare, kommuner, riksdag, regering. Och kungen.

 

Coronakommissionen, webbplats 

Äldreomsorgen under pandemin. Delbetänkande av Coronakommissionen, Stockholm 2020, SOU 2020:80

Hälso- och sjukvård i äldreomsorgen. Motion 2020/21:912 av Anna Vikström (S)

Framtidens äldreomsorg - en nationell kvalitetsplan. Socialutskottets betänkande 2018/19:SoU6

Kommittédirektiv: Översyn av vård och omsorg för äldre - tio år efter Ädelreformen

Felaktig organisation grund till tragedin inomäldrevården. Debattartikel i Läkartidningen

Åsa Plesner. Budget ur balans – en granskning av äldreomsorgens ekonomi och arbetsmiljö, Arena Idé, mars 2020

Fakta om äldreomsorgen i ljuset av coronapandemin. Sverigeskommuner och Regioner.