Alla har ansvar, alla har skuld

Sveriges konung och statschef har uttalat sig om att Sverige misslyckats under pandemin.

– Jag anser att vi har misslyckats. Det är ett stort antal som har avlidit och det är fruktansvärt. Det är något som vi alla lider med, säger han i SVT-programmet ”Året med kungafamiljen”

– Det är uppseendeväckande och ovanligt att han uttalar sig på det här sättet. Enligt konstitutionen är hans roll att vara en symbolfigur, inte uttala sig politiskt, säger Henrik Wenander, professor i offentlig rätt, i SVT:s morgonstudio.

Oppositionen ger regeringen skulden för att folk dött under pandemin. De ser som sin uppgift att i alla lägen kräva regeringens avgång.

Men är inte äldrevården en kommunal angelägenhet?

Och faktum är att en stor del av Sveriges smittskyddskunskap försvann när regeringen Reinfeldt lade ned Smittskyddsinstitutet och i stället skapade den betydligt mindre Folkhälsomyndigheten.

Och vilka var det som privatiserade vården för att öka konkurrensen och göra vården mer produktiv? Resultatet av effektiviseringen blev för låg bemanning, för många timanställda, för liten medicinsk kompetens eller för låga krav på utbildning.

Ska ansvar avkrävas och skulden för ett misslyckande fördelas bör vi alla vara med: väljare, utförare, kommuner, riksdag, regering. Och kungen.

 

Coronakommissionen, webbplats 

Äldreomsorgen under pandemin. Delbetänkande av Coronakommissionen, Stockholm 2020, SOU 2020:80

Hälso- och sjukvård i äldreomsorgen. Motion 2020/21:912 av Anna Vikström (S)

Framtidens äldreomsorg - en nationell kvalitetsplan. Socialutskottets betänkande 2018/19:SoU6

Kommittédirektiv: Översyn av vård och omsorg för äldre - tio år efter Ädelreformen

Felaktig organisation grund till tragedin inomäldrevården. Debattartikel i Läkartidningen

Åsa Plesner. Budget ur balans – en granskning av äldreomsorgens ekonomi och arbetsmiljö, Arena Idé, mars 2020

Fakta om äldreomsorgen i ljuset av coronapandemin. Sverigeskommuner och Regioner.

 

 

Stökigt på arbetsmarknaden

Situationen på arbetsmarknaden är minst sagt komplicerad.

Januariavtalet kom till för att hindra de tre konservativa partierna - Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna - att ta regeringsmakten.

De fyra socialliberala partierna förhandlade fram ett regeringsunderlag som innehöll 73 punkter. Avtalet rubricerades ”Utkast till sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna” och publicerades den 11 januari 2019.
Genom överenskommelsen kunde Stefan Löfven röstas fram till statsminister och regeringsbildare den 18 januari 2019. Då hade Sverige varit utan regering i 18 veckor.

Bland de 73 punkterna hade Centerpartiet och Liberalerna bland annat fått igenom en utredning och modernisering av arbetsrätten.
Utredningsuppdraget skulle redovisas till regeringen senast den 31 maj 2020. Enligt januariavtalet ska förändringarna i LAS genomföras senast 2021.

För att slippa statlig inblandning i arbetsrätten inledde LO, PTK och Svenskt Näringsliv förhandlingar om en ny arbetsrätt.
Om parterna kom överens skulle regeringen inte driva igenom förslaget om en ny arbetsrätt.
Misslyckades de skulle utredningsförslagen bli lag.
Förhandlingarna började tisdagen den 18 augusti och hade ett stoppdatum den sista september.

Utredningsförslaget ”Utredningen om en moderniserad arbetsrätt” lades fram i juni 2020.

Den 1 oktober 2020 sprack förhandlingarna om anställningstryggheten.

Lönerörelsen, den egentliga avtalsrörelsen, startar den 2 oktober 2020.
485 kollektivavtal ska förhandlas. Cirka 2,8 miljoner anställda är berörda.
Facken kan nu istället komma att driva krav på ökad trygghet i avtalsrörelsen.

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt har meddelat att statsminister Stefan Löfven inte kan sitta kvar om han lägger fram las-utredningen i stället för ett avtal mellan parterna.

Vänsterpartiet hotar alltså med en misstroendeförklaring mot regeringen. Men för att detta ska kunna genomföras krävs stöd från övriga oppositionspartier. Kristdemokraterna och SD har sagt att de är beredda att stödja en sådan men Moderaterna säger än så länge nej.

Moderaterna stödjer troligen utredningens förslag om arbetsrätten, och vill samtidigt få bort regeringen. Om regeringen fälls öppnar det för en konservativ regering.

Om V fäller regeringen är risken stor att Kristersson blir statsminister stödd av KD och SD.
Då kommer antagligen förslaget i utredningen om arbetsrätten att genomföras ändå.

Vänsterpartiet måste tolerera regeringen för att den ska få sitta kvar.

Regeringspartierna har ett riksdagsunderlag med 166 ledamöter. Den konservativa oppositionen har 154. Vänsterpartiet 27.
Regeringen, med S och MP och med stöd från L och C, klarar sig inte på egen hand.

Läget är minst sagt komplicerat. Vad kan hända?

Parterna går tillbaka till förhandlingsbordet efter att ha fått mer tid på sig.

Regeringen modifierar utredningsförslaget.
Förslaget är ute på remiss. Beroende på remissvaren, som ska vara inne 26 oktober, kan regeringen modifiera utredningsförslaget.

Se mitt föregående blogginlägg ” I landet Lagom finns en lag om medbestämmande i arbetslivet, LAS”

 

Ingen får allt, alla får en del

Kompromisser är inte Vänsterpartiets starka sida. För V gäller oftast allt eller inget. Kompromisslösheten är något av V:s affärsidé.

Därför dyker Jonas Sjöstedt upp och säger att Stefan Löfven borde fått mera i EU-förhandlingarna om återhämtningsplanen och EU:s långtidsbudget för 2021–2027.

Man kan alltid säga att förhandlarna borde fått mer. 
Men då bör man kunna förklara i förhållande till vad och hur. 
I en förhandling som slutar i kompromiss har parterna fått igenom bara en del av sina krav, ingen har fått allt.
Ska förhandlingsresultatet bedömas i förhållande till vad som var möjligt eller till utgångsbudet?
I förhandlingarna skulle de 27 olika medlemsländerna jämka ihop sina mycket stora åsiktsskillnader.
Kompromissen omfattar 153 punkter, 67 sidor och 7 700 miljarder svenska kronor.

Nå, men oppositionens roll är ju att opponera emot och ifrågasätta regeringens förehavanden.
Därför är det ingen överraskning att moderaterna är kritiska till coronastödets ”kravlösa bidrag” och ”nya försök att öppna för beskattning på EU-nivå”.
Ulf Kristersson menar att regeringen hade ”ett starkt utgångsläge, som den inte har förvaltat tillräckligt väl” och kritiserar statsminister Stefan Löfven för att ha ”accepterat urvattnade formuleringar” gällande respekten för rättsstaten.
Eller att Sverigedemokraternas Martin Kinnunen kallar bidragen i coronastödet ”fullständigt oacceptabla”.

Enligt Jonas Sjöstedt har Sveriges förhandlare inte rådgjort med EU-nämnden i riksdagen. Nämnden har inte fått ta del de slutliga villkoren i uppgörelsen, säger han. Därför KU-anmäler Vänsterpartiet regeringen.

Åsa Westlund, ordförande i EU-nämnden, säger att regeringen har samrått med nämnden i slutskedet av förhandlingarna.
– Vi fick då en redogörelse av huvuddragen i förhandlingsförslaget till överenskommelse, inklusive den delen som handlar om rättsstatens principer. Det framgick av den att det inte fanns någon text för nämnden att ta del av. Utifrån det gav EU-nämnden statsministern mandatet att säga ja till överenskommelsen.

EU-nämnden är ett organ i Sveriges riksdag där riksdag och regering samråder i EU-frågor. I EU-nämnden bestäms Sveriges förhandlingsposition inför möte i Europeiska rådet och Europeiska unionens råd.

EU-nämnden

Eskilstuna Kuriren Ledare

Expressen 

Europeiska rådets slutsatser, 17–21 juli 2020 

EU-Portalen EU:s budget 

Maktkåta Moderater driver populistisk politik

Ett år efter att den moderatledda alliansregeringen fått regeringsmakten avgick dåvarande moderate försvarsministern Mikael Odenberg från regeringen och som riksdagsledamot. Han hade inte kommit överens med de övriga i alliansregeringen som ville sänka anslagen till försvaret.

Alliansregeringen sänkte därefter anslagen till försvaret och avvecklade också den allmänna värnplikten.
Moderaterna sänkte hellre skatterna än satsade på förvaret.

Den 6 januari 2017 publiceras en debattartikel på DN Debatt där Moderaterna meddelar att de vill satsa 8,5 miljarder kronor extra på försvaret och beskyller den rödgröna regeringen för att ha svikit landets förvar.

Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé spelar upp en indignationsscen för att den nuvarande regeringen inte satsat nya försvarspengar då han intervjuas i STV:s Rapport den 9/1 2017. Den intervjuande journalisten konfronterar inte Tobé med moderaternas inkonsekventa politik och ställer inte frågan om varifrån pengarna ska tas. Hon kunde lika gärna ha förmedlat ett pressmeddelande från Moderaterna.

På DN Debatt 8 januari presenterar Stefan Löfven ”Sveriges säkerhet måste ses i ett bredare perspektiv” och inbjuder till en bred samverkan kring försvarsfrågorna.

Men Moderaterna svarar med att kräva ökade anslag till försvaret och Sveriges anslutning till NATO.

Om nu Moderaterna plötsligt är så angelägna om försvaret borde de inse att

a)      försvarspolitiken, och ett anslag av den storleksordning som moderaterna kräver, även kräver samförstånd mellan samtliga partier

b)      det är omöjligt att skapa ett sådant samförstånd genom att baxa upp NATO-frågan på förhandlingsbordet. Särskilt som moderaterna anser att frågan är brådskande.

c)      andra poster i statsbudgeten måste bli lidande eller att satsningen kräver ökade skatter.

Är det för övrigt inte klokare att lägga upp en strategi för försvaret innan man anslår pengar till dess genomförande än att bara skyffla in en tusenlapp per svensk till militären?

Vad man kan anta är att den partipolitiska strategi som styr moderaternas märkliga agerande och att partiet vill utnyttja försvarfrågan för att misskreditera den rödgröna regeringen.

Det är populistisk politik när den är som värst.

Max Eskilsson, SvD "Sälen: De drev på för ökade försvarsanslag"

Fotnot:

5 miljoner svenskar arbetar.
Moderaterna vill satsa 8,5 miljarder skattekronor extra på försvaret under nuvarande inriktningsperiod.

8 5000 000 kronor : 5 000 000 arbetande = 1 600 kronor per arbetande svensk.
Där rök en stor del av de genomförda skattesänkningarna och den framtida upprustningen av välfärden.

Ingen politiker kan ge löften om framtiden

Flygbolaget Germanwings flight 4U9525 hade lovat att transportera sina passagerare från Barcelona till Düsseldorf. I stället störtade planet i alperna.

Ingen anklagar Germanwings för löftesbrott eller svek. Självklart inte eftersom det tragiska inte är ett löftesbrott utan att många människor mist livet på grund av en pilots uppenbara förvirring. Ingen kunde i förväg ha räknat ut vad som skulle komma att ske.

Då socialdemokraterna före valet 2014 lovat att inte sänka ersättningen i rot-avdraget och inte höja bensinskatten, men ändå föreslår just detta i mars 2015, ropar oppositionen på svek och löftesbrott.

Vilket inte är konstigt, eftersom det är oppositionens uppgift att opponera.

Men erfarna politiker, i alla partier, vet ju att politikens villkor är föränderliga och därmed politiken.

Under tiden mellan före och efter valet kan massor av saker inträffa som gör att så kallade löften inte kan infrias eller måste stå tillbaka för viktigare åtgärder.

Nu har ju också en del hänt mellan september 2014 och mars 2015.
Regeringen är i minoritet, ett främlingsfientligt parti har vågmästarställning i riksdagen, en märklig ordning råder som gör att regeringen tvingas regera med alliansens budget och naturligtvis tvingas kompromissa mellan socialdemokrater och miljöpartister.

Den nya regeringen har ju också insett att skola, vård, omsorg, infrastruktur och byggverksamhet behöver skattepengar medan den tidigare regeringen under sina åtta år har underlåtit att satsa på dessa områden för att i stället sänka statens inkomster genom skattesänkningar.
Situationen är alltså nu att staten behöver resurser för att täcka välfärdsbehoven.

Vad som är värt att fundera över är hur erfarna politiker, före valet, kan ge löften om att genomföra det ena eller det andra. Ingen politiker vet ju hur majoritetsförhållandena kommer att se ut efter valet. Varje ”löfte” måste därför avges med förbehåll ”Ifall vi får majoritet i riksdagen vill vi …” eller ”om vi får möjlighet vill vi…”

Det senaste valresultat är extremt i det fallet. Efter valet 2014 bör alla politiska löften avgivna före valet, avskrivas. De enda politiska ansatser som bör tas på allvar är de som uttryckts i respektive budgetförslag. Men även dessa måste betraktas mer som viljeyttringar än som löften.

Att de politiska kommentatorerna i medierna ordar om ”svikna vallöften” och ”lögner” handlar om kommentatorernas egna politiska åsikter.

Men sättet att uttrycka sig gynnar inte förståelsen för politikens villkor utan spär på politikerföraktet.

Voteringsmissen löste ett problem för oppositionen

Förslaget om att be regeringen att dra tillbaka förslaget om höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt skulle nämligen bryta mot regeln att man inte röster om enskildheter i regeringens bugetförslag utan att budgeten ska tas i sin helhet.
 
Om den principen har alla partier i riksdagen varit överens.

Genom att rösta för att dra tillbaka förslaget om höjd brytpunkt hade oppositionen, i torsdags, hamnat i ett dilemma: Antingen bryta mot regel eller låta budgeten gå igenom. 

Ett bra sätt att komma undan problemet var att socialdemokraterna Damberg och Carina Hägg samt Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt inte kom till voteringen.
Nu kunde man nämligen skylla på tekniska problem som ledde till att oppositionen förlorade voteringen.

Men oppositionen kan göra ett nytt försök att stoppa skatteförändringen utan att bryta mot överenskomna regler, först i finansutskottet och sedan i riksdagen.

DN Ledare
SvD
AB
AB Lena Mellin
GP