Är människan i grunden god?

Om nu människan i grunden är god, hur kommer det sig då att det ständigt, och överallt på jorden, pågår krig, mord och övergrepp?

De flesta människor vill väl leva i trygghet och fred och undvika konflikter. Ingen vill ha sitt hem sönderbombat. Ingen människa önskar få sina närmaste, släkt och sina vänner ihjälskjutna eller lemlästade.
 
Ändå är det är precis vad som drabbar hundratusentals människor i till exempel Jemen, Syrien, SydSudan, Somalia, Afghanistan, Kongo, Myanmar, Mali och Tchad…
Varför tar makthavare till våldsmedel mot fredliga folkliga demonstrationer som i Hongkong, Belarus och Thailand?
Allt medan Talibaner, Islamska Staten, Boko Haram och andra suspekta rörelser sprider sina kvinnoförtryckande läror genom mord och våld. Var finns det goda?
Var Mussolini, Hitler och Stalin i grunden goda och ville väl?
Varför finns det sadistiska lustmördare? Gäng som skjuter ihjäl varandra. Kvinnomisshandlare.
Hur kommer det sig att människor utnyttjar andras svaghet för att berika sig själva?
Människor är inte bara offer, det är människor som mördar, slåss och förtrycker.
Är de alla i grunden goda? Eller är en del onda?

Jag vet inte svaren.
Begreppen ond och god är för det första problematiska. Eller i alla fall relativa.
Vad som är gott för den ene kan vara ont för den andre. Vad som var gott i går kan vara ont i dag.
Och jag menar att begreppen ondska och godhet är religiösa, metafysiska som lägger det mänskliga utanför människan. Djävulen är ond och gud är god.
Men om gud är god och allsmäktig varför gör hen inte slut på ondskan?
Dessutom kan människors goda avsikter resultera i onda handlingar.

Varje människa är i princip ansvarig för sina handlingar. Ingen kan i efterhand skylla på omständigheterna, kapitalismen, djävulen, fienden, regeringen, systemet för att försvara sina handlingar. ”Vi bara lydde order.”

Jag tror varken på gud eller på djävulen. Jag tror att vi människor uteslutande måste lita till varandra och göra det bästa av vår samlevnad och för vår överlevnad på jorden.
Och jag tror att de flesta människor vill leva i trygghet, frihet och fred.
Kan tänka mig att definiera ”goda” människor som alla dem som i sin gärning främjar trygghet, frihet och fred. De som med sitt fredliga arbete, på olika sätt, bidrar till våra gemensamma mänskliga behov.
”Onda” människor är sådana som river ner tryggheten, hindrar friheten och äventyrar freden.

Men även i ”goda” människor finns antagligen fröet till ”ondska”.
Människors handlingar styrs av begär, drömmar, hat, misstänksamhet, godtrogenhet, undfallenhet, och övertygelser. Människor kan, genom arv och kulturpåverkan, vara dumma, elaka, enfaldiga och utifrån sina förutsättningar göra olika val.
I den skränande mobben, hos de underdåniga ja-sägarna, de följsamma heillarna, de rädda rekryterna finns både onda och goda.
Hos varje människa finns det ”goda” men även det ”onda”.

Rutger Bregman ”I grunden god – en optimistisk historia om människans natur”, Natur&Kultur, 2020


Rec. i SvD Under strecket 201124

Svenska YLE 

Ann Heberlein 

Nationalkaraktärer och andra myter om människans natur

Jag minns en gång, när jag var barn, och då mina föräldrar hade bjudit hem ett par nya svenska vänner.

- Oh, kan du inte sjunga något! utropade kvinnan och riktade sig till farsan.
Hon visste inte att farsan var fullständigt tondöv.
Jag satt vid sidan om och hörde. Och skämdes.

Farsan var visserligen italienare men passade inte alls in på den vanliga bilden av den typiske italienaren som alltid sjöng och spelade mandolin.
Jag har aldrig trott på nationalkaraktärer.

Därför reagerar jag då svenskar slentrianmässigt beskrivs som - naiva, självgoda, historielösa, snåla, godtrogna, tröga, egoistiska, ängsliga, avundsjuka, lättlurade, inbilska, inskränkta, tråkiga, konflikträdda, ogina… Rent av dumma.
Men dessa mänskliga egenheter är inte speciellt svenska. De finns överallt i världen.

Ofta får man läsa att svenskar skulle ha en speciell fallenhet för att åberopa jantelagen. Den kungliga svenska avundsjukan är välkänd. I varje fall i vårt land.
Men redan i Bibelns Första Mosebok kap. 4 beskrivs avundsjukan. Sedan har den funnits och beskrivits över hela världen i alla tider.

I äldre svensk reselitteratur ges generella karakteriserande omdömen till exempel om smålänningar som sluga och skåningar som dryga.

Till och med i Nordisk Familjebok 1917 kan man läsa:
”Smålänningen är till sin natur vaken och intelligent, flitig och sträfsam, rask och hurtig, men likväl foglig till lynnet, händig och slug, hvilket allt medför åt honom den förmånen, att han äfven med små medel kan taga sig fram i lifet.”


Jag tror att smålänningar, svenskar och folk i allmänhet över hela världen är rätt lika. Individuella skillnader finns men de är individuella.

Myten om att människan i grunden är ond, tror jag inte heller på.
Den nederländske historikern Rutger Bregman har skrivit en bok ”I grunden god – en optimistisk historia om människans natur” där han söker bevisa att det är hjälpsamhet, samarbete och viljan att göra gott som mer än något annat präglar människan. Boken anmäls i dagens SvD av Lisa Irenius.


Och då är vi där igen. Vid naturforskaren Pjotr Kropotkin (1842-1921) bok ”Inbördes hjälp” i vilken han tar avstånd från socialdarwinismens "kampen för tillvaron" och hävdar att det inte är konkurrensen utan solidariteten som är huvudfaktorn i evolutionen.

 

Kungens corona

” --- gör kronan på hans hjässa lätt, 
och all din tro till honom sätt, 
du folk av frejdad stam!”

I första versen av kungasången önskar vi, svenska folket, att kungens corona blir lätt på hans huvud.

Konungen, Sveriges statschef, bär nämligen ibland en mössa i guld och juveler som kallas krona (lat. corona).
Jag vet inte hur mycket kungens krona väger men Erik XIV:s krona väger 1 715 gram. Ganska tung att ha på kräftskivan eller vid andra festliga tillfällen då man ska ha roliga hattar på huvudet.
Inte heller vet jag hur ofta han måste bära denna börda men en sån mössa springer man inte runt med varje dag.

Kungen och hans fru, drottning Silvia, bor på Drottningholms slott. De jobbar på Kungliga Slottet i Gamla Stan i Stockholm med representation.

Dottern, prinsessan Viktoria, och hennes make prinsen Daniel, bor på Haga slott. De fick slottet av den borgerliga regeringen 2009 för att de skulle ha någonstans att bo.

Ingen i det kungliga huset har stått i  kö för att få sina lägenheter.  De har ärvt dem.
Kungafamiljen har ett sommarställe på Öland som heter Solliden och ett i Flen som heter Stenhammar.

Det kungliga huset består av tio personer. Därtill kommer övrig släkt, prinsar och prinsessor, som är åtta personer. De tillhör alltså alla klanen Bernadotte.

Kungahuset förvaltar en massa tillgångar.

Skattebetalarna bidrar till Hovstaten med 72,9 mnkr om året (år 2020). Antalet tillsvidareanställda i Hovstaten, omräknat till heltidsanställda är cirka 77 (år 2019).

Anslaget från skattebetalarna till Slottsstaten uppgår till 70 mnkr (år 2020). Antalet tillsvidareanställda, omräknat i heltidstjänster är 165 (år 2019).

Kungl. Djurgårdens förvaltning omsätter ca 151 mnkr och har 35 anställda (år 2018).

Republikanska föreningen har räknat ut vad kungaklanen egentligen kostar skattebetalarna.
I rapporten ”Monarkins verkliga kostnader” visar föreningen att kungahuset kostade svenska skattebetalare 1,5 miljarder. Enligt den utredningen skulle totalkostnaden för monarkin alltså vara mer än 10 gånger kostnaden för apanaget. Apanaget är vad kungaklanen får i bidrag från skattebetalarna.
Republikanska föreningen vill ju ersätta vårt kära kungahus med en president och de gnäller över att varken myndigheter eller journalister tillåts granska kungen i hans utövande av landets högsta offentliga ämbete. De anser att kungadömet är odemokratiskt och gammalmodigt.
Den svenska monarkin är cirka tusen år gammalt. Från Gustaf Wasa (1523–1560) har jobbet varit ärftligt.

Sju av tio svenskar vill behålla monarkin. Kungafamiljen är ju så gulliga. Vickan är så vanlig.

Och i vår dystra tid behöver vi en smula flärd.
Så vi ger fan i vad vi får för pengarna.

Eller som det heter i tredje versen av kungasången:

Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!

 

 

 

”Att vara liberal är att vara kluven.” Varför minskar liberalerna?

 Gunnar Helén ledde Folkpartiet (nu Liberalerna) 1969-75. Han myntade uttrycket ”Att vara liberal är att vara kluven”.

Oavsett vad Helén egentligen menade med det, så är liberalismen kluven. Liberal kan nämligen betyda så olika saker som socialliberal och extremliberal.

Som socialliberal månar man om individuella fri- och rättigheter, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet, jämlikhet, demokrati och ett fritt näringsliv med marknadsekonomi. Staten ska inte ingripa i det civila samhället men måste gå in och korrigera där inte kapitalismen eller kommersialismen klarar att upprätthålla dessa värden.

Alltså, vilken socialdemokrat är inte socialliberal? (Och vilka socialdemokrater är i dag ”socialister?”)

Extremliberaler (libertarianer) finns främst till inom moderaterna och förespråkar att statens uppgifter ska vara begränsade till att omfatta polis, domstolar och ett nationellt försvar.
Allt annat bör skötas av det civila samhället eller av privata företag. Tänk avregleringar, privatisering, Milton Friedman, Margaret Thatcher.

Begreppet liberal rymmer alltså två vitt skilda politiska uppfattningar. Det liberala partiet är kluvet.

Eftersom liberala ideologier finns inom alla partier pågår en ständig förskjutning av väljarsympatierna. Utrymmet för ett särskilt liberalt parti litet.

Det partipolitiska fältet släpar efter med sina gamla program och namn, vilket gör det politiska valet för medborgarna oklart.
Partierna borde konvertera sina partiprogram och namn utifrån denna verklighet.

Förslag till namnbyte:
Sverigedemokraterna – Nationalkonservativa.
Moderaterna och Kristdemokraterna sammanslagning till – Konservativa
Socialdemokraterna och Miljöpartiet (och ev. Vänsterpartiet) – Socialliberalerna
Centern och Liberalerna – Borgerligt liberala

Därutöver finns naturligtvis extrema partier som får kalla sig vad som helst.

Ett parti som heter bara Liberalerna blir hur luddigt som helst. Vaddå liberal?

 

Susanna Silfverskiöld SvD Ledare 

Susanne Nyström DN Ledare 

SR 

Demokratin eroderar

Förr, för cirka femtio år sedan, skolades en stor del av svenska folket inom folkrörelserna. 

Det var fackföreningar, frikyrkorörelser, nykterhetsorganisationer, kooperativ, politiska organisationer, lantbruksrörelsen, idrottsföreningar och andra ideella intresseföreningar som bedrev en omfattande utbildningsverksamhet. 

I folkrörelsernas verksamhet ingick grundutbildning i mötesteknik.
Särskilt inom facket lärde sig medlemmarna respekt för andras åsikter, vikten av att låta alla komma till tals och att låta alla tala till punkt och att inte avbryta den som hade fått ordet i beslutande församlingar. Man begärde ordet ifall man hade något att säga och ordföranden fördelade det i den ordning det hade begärts. Där fanns en dagordning om vad som skulle diskuteras och ordförandena var kunniga i propositionsordningar så att beslut kunde fattas i god ordning.

Någon gång efter 1970 verkar dessa kurser i mötesteknik försvinna från utbildningarna.  Antagligen på grund av att organisationerna fick sämre ekonomiska resurser.

Samtidigt visades allt fler s.k. debattprogram på TV.
Dessa debatter leddes av journalister som var ute efter att dramatisera diskussionen. Här var ordförandens uppgift inte att fördela ordet i reglerad ordning. Här gällde debattledarens sinne för dramaturgi. Mötesdeltagarna skrek i munnen på varandra, avbröt, tyckte och skällde mer än de argumenterade. Mötesledaren/stjärnjournalisten gjorde allt för att öka dramatiken i debatten.

Jo, jag förstår att ett möte i en fackklubb har ett helt annat syfte än en TV-debatt.
Men gör tv-tittarna som aldrig bevistat ett fackklubbsmöte det?

I någon mån är dessa debattmetoder också en import från den anglosaxiska världen, ta till exempel mötet mellan Trump och Biden helt nyligen.

Debatterna, t.ex. partiledardebatten, recenseras genom att en vinnare ska utses. Vem vann?

Inom 68-vänstern användes en sorts rättsrådighetsprincip. Den som hade mest rätt skrek högst mot den som hade fel.
Så kom s.k. sociala medier med anonyma talare, grövre tillmälen, lögner och hotfulla utfall.

Folkflertalets kunskaper i mötesteknik minskar, demokratin eroderar.

Fira demokratin

 

 

Vad är Modern Monetary Theory i praktiken?

Hur mycket kan staten låna och spendera utan att inflationen tar fart?
Med de mycket stora coronastimulanserna verkar det som om staterna testar den moderna monetära teorin, MMT.

I korta drag, och som jag uppfattat det, går MMT ut på att skatteintäkterna inte utgör någon begränsning på hur mycket en stat kan spendera. I stället är det inflationen som är begränsande. Staten kan spendera först och beskatta sedan, istället för den nuvarande dogmen om att man staten måste ta in skatten först och spendera sedan. Stigande inflation är ett tecken på att resurserna i ekonomin används full ut. I MMT världen ska man då höja skatterna för att kyla av ekonomin och reglera inflationen.

MMT vänder upp och ner på hela föreställningen om att en stat finansieras av skatter, där det offentliga är den ”tärande” sektorn som suger resurser ur den ”närande”, den privata sektorn.

Hela vårt finansiella ramverk bygger på tanken att den offentligt finansierade verksamheten måste anpassas efter vad den privata sektorn kan leverera i form av skatter, och att skatter i sig utgör ett grus i det ekonomiska maskineriet. Detta ramverk stipulerar att ingen del av den offentliga sektorn får spendera mer än sina intäkter, med balanskravet för kommuner och regioner, och ett överskottsmål för den offentliga sektorn som helhet.

Jag har litet svårt att begripa monetära teorier i största allmänhet. Och MMT i synnerhet.

Vilket kanske beror på att jag, i all enkelhet, räknar människors arbete som den enda fasta grunden för en sund samhällsekonomi.

Jag anser att grunden för ekonomin vilar på produktionen av sådant som människor behöver. Människors basala behov är mat, kläder och någonstans att bo. Därtill kommer trygghet och möjligheter till utveckling.

Det samlade värdet av pengar i ekonomin måste stå i relation till det samlade värdet av arbetet och produktionen.

Min uppfattning är att teorier om penning-, värdepappers- och kapitalmarknaden bara handlar om fiffiga bokföringsmanövrar. Och av elitens - ekonomers, politikers, journalisters - sätt att märkvärdisera ekonomiska frågor.

Vi får väl se hur Modern Monetary Theory håller i praktiken.
Det konstiga är att MMT blivit vänsterns ekonomiska snuttefilt.

 

MMT Wikipedia 

MMT Lost in Translation 

Katalys, Myten om det farliga budgetunderskottet

Stefan de Vilder Nationalekonomi för vänstern