Nationalkaraktärer och andra myter om människans natur

Jag minns en gång, när jag var barn, och då mina föräldrar hade bjudit hem ett par nya svenska vänner.

- Oh, kan du inte sjunga något! utropade kvinnan och riktade sig till farsan.
Hon visste inte att farsan var fullständigt tondöv.
Jag satt vid sidan om och hörde. Och skämdes.

Farsan var visserligen italienare men passade inte alls in på den vanliga bilden av den typiske italienaren som alltid sjöng och spelade mandolin.
Jag har aldrig trott på nationalkaraktärer.

Därför reagerar jag då svenskar slentrianmässigt beskrivs som - naiva, självgoda, historielösa, snåla, godtrogna, tröga, egoistiska, ängsliga, avundsjuka, lättlurade, inbilska, inskränkta, tråkiga, konflikträdda, ogina… Rent av dumma.
Men dessa mänskliga egenheter är inte speciellt svenska. De finns överallt i världen.

Ofta får man läsa att svenskar skulle ha en speciell fallenhet för att åberopa jantelagen. Den kungliga svenska avundsjukan är välkänd. I varje fall i vårt land.
Men redan i Bibelns Första Mosebok kap. 4 beskrivs avundsjukan. Sedan har den funnits och beskrivits över hela världen i alla tider.

I äldre svensk reselitteratur ges generella karakteriserande omdömen till exempel om smålänningar som sluga och skåningar som dryga.

Till och med i Nordisk Familjebok 1917 kan man läsa:
”Smålänningen är till sin natur vaken och intelligent, flitig och sträfsam, rask och hurtig, men likväl foglig till lynnet, händig och slug, hvilket allt medför åt honom den förmånen, att han äfven med små medel kan taga sig fram i lifet.”


Jag tror att smålänningar, svenskar och folk i allmänhet över hela världen är rätt lika. Individuella skillnader finns men de är individuella.

Myten om att människan i grunden är ond, tror jag inte heller på.
Den nederländske historikern Rutger Bregman har skrivit en bok ”I grunden god – en optimistisk historia om människans natur” där han söker bevisa att det är hjälpsamhet, samarbete och viljan att göra gott som mer än något annat präglar människan. Boken anmäls i dagens SvD av Lisa Irenius.


Och då är vi där igen. Vid naturforskaren Pjotr Kropotkin (1842-1921) bok ”Inbördes hjälp” i vilken han tar avstånd från socialdarwinismens "kampen för tillvaron" och hävdar att det inte är konkurrensen utan solidariteten som är huvudfaktorn i evolutionen.

 

Enögd ledarskribent kliver på en trumpmina

Maria Ludvigsson trampar på i sin nyliberala dogmatism. I dagens ledare i SvD skriver hon om att ”En Trump är en Trump oavsett land” 

Hon manar oss till självbesinning genom att be oss se den Donald Trump som vi alla bär inom oss.

Därvid jämför hon Trumps protektionism och USA-administrationens hårdare tag mot invandrare med svenska Migrationsverkets fyrkantiga behandling av några arbetskraftsinvandrare.

Och naturligtvis kan Ludvigsson inte låta bli att skylla på arbetarrörelsen, särskilt facket, som särskilt trumpna.

Ludvigsson ser Migrationsverkets regeltolkning som ett ”resultat av svensk protektionism och av idén att svenska jobb ska gå till svenskar.”

”Jag vet, facket rasar varje gång marknads-liberaler påtalar Byggnads ”Go home!”- attityd mot utländska byggjobbare i Vaxholm 2004–2005. Men det gör konflikten än viktigare att påminna om.” skriver hon.

Ludvigsson avslutar sin text med följande:
”Vår allmänna Trumpförskräckelse skulle med lite god vilja kunna leda till bättre självkännedom. Se oss själva i spegeln rent av. Så mycket som vi föraktar vad Trump står för, borde vi åtminstone kunna ”dissa” liknande drag hos oss själva.”

Jag håller med om att Migrationsverkets behandling av bland andra Tayyab Shabab är ett tragiskt exempel på petig byråkrati. Det bör finnas andra sätt att behandla arbetskraft på än den som verket tolkat lagen.

Men jag måste erkänna min fascination över Ludvigssons barocka och dogmatiska fundamentalism som tvingar henne att göra hisnande makabra jämförelser och märkliga påståenden.

Hon anser att ”det ligger i fackförbundens natur att skydda dem som redan har mot dem som står utanför.” Särskilt gentemot utländska löntagare.

Visst finns den attityden bland många medlemmar i facket och det är en av anledningarna till att de röstar på SD.

Men Ludvigsson borde veta att arbetarrörelsen alltid har hävdat löntagarnas internationella solidaritet. Och dessutom att Lavalkonflikten ytterst handlade om huruvida utländska löntagare ska arbeta enligt svenska avtal eller efter utländska regler. Att hävda det förstnämnda är inte protektionism lika litet som att hävda att svenska lagar och regler i övrigt gäller i Sverige.

Vad gäller ”Go home” var det en upphetsad ombudsman som, för över tio år sedan, i upphetsningen ropade det till det lettiska företaget. Det var aldrig Byggnadsarbetareförbundets hållning.

Vad protektionisten, storföretagaren, miljardären och USA.s valde president Donald Trump har med saken att göra förstår jag dock inte.

Själv är jag emot protektionism och för frihandel även när det gäller arbetskraft.

Om Migrationsverkets idiotiska behandling av arbetskraftsinvandrare.

DN:s ledare ” En tragisk och onödig historia”

Centrum för rättvisa om Tayyab Shabab 

Om Lavalaffären
En fyllig genomgång av den s.k. Lavalaffären kan du läsa i ”Vitbok Laval – Vad hände egentligen i Vaxholm?””Vaxholmskonflikten och innebörden av solidaritet – En argumentationsanalys av den svenska pressdebatten” Tina Halldén, Södertörns Högskola

Första maj har krympt till nationell partipolitik

År 1884 beslöt American Federation of Labour, AFL att kräva åtta timmars arbetsdag för sina 400 000 medlemmar från 1 maj 1886. För att genomdriva detta gick arbetarna ut i strejk. Sju av de strejkande dömdes till döden men straffet ändrades till femton års straffarbete.

På andra Internationalens första kongress i Paris 1889 föreslog den amerikanska delegationen att första maj skulle bli den internationella arbetarrörelsens manifestationsdag vilket också kongressen beslöt. Huvudparollerna för de första 1:a majdemonstrationerna var åtta timmars arbetsdag.

Det var ett internationellt krav och i slutet av oktober 1919 höll International Labour Organisation, ILO, (i dag ett FN-organ) – som består av representanter för arbetsgivare, löntagare och regeringar från de olika länderna – sin första arbetskonferens i Washington och där formulerades konventionsförslag om åtta timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka. 
Denna viktiga arbetstidsförkortning genomfördes därefter i flera länder ungefär samtidigt. I Sverige fastställdes 48-timmarsveckan i lag 1920.

I dag har förstamajparollerna krympt till nationella partipolitiska krav. De kan möjligen samla aktiva partianhängare och fackliga ledare men intresserar knappast andra. Det blir också en smula löjligt då demonstrationerna ställer krav under socialdemokratiskt regeringsinnehav.  Många har svårt att förstå vitsen med detta. Sakta men säkert håller deltagandet i förstamajdemonstrationerna också att tunnas ut.

Uppslutningen var betydligt större under 1960-70-talen kanske på grund av konkurrensen från vänster men också för att kraven blev internationellt inriktade: Kamp för Vietnams folk och mot apartheid i Sydafrika var huvudparoller.
Det fanns en ideologisk nerv i paroller och plakattexter.

Första maj är den internationella arbetarrörelsens dag och demonstrationerna borde återgå till att vara internationella manifestationer i första hand som ett stöd för alla dem som ännu inte har fått 8-timmars arbetsdag i Asien, Kina, Afrika och som lider under samma vidriga arbetsförhållanden som de svenska löntagarna för 100 år sedan.

Inrikespolitiska krav uppmärksammas under årets övriga dagar.
Löntagarna världen över och den internationella löntagarsolidariteten bör särskilt och uttryckligt uppmärksammas den första maj.
Den globala solidariteten är i dag viktigare än någonsin.

GP 

DN 

DN Ledare 

Expressen Ledare 

Norrländska socialdemokraten 

Arbetarbladet 

Dala-Demokraten 

Folkbladet 

Dagens ETC Stockholm 

GP:s ledare 29 april med bottennotering

1:a maj, internationell festdag som blivit inkrökt nationell

Första maj är den internationella arbetarrörelsens högtidsdag.

Dagen firas sedan 1890 på initiativ av Andra internationalen, bland annat till påminnelse av Haymarketmassakern i Chicago 1886 där flera demonstranter dödades då de krävde åttatimmars arbetsdag och då polisen försökte stoppa demonstrationen. 

Första maj firas runt om i världen av olika vänsterorganisationer, partier och fackföreningar med demonstrationer och möten. 

Vad nynazisterna firar är svårare att förstå. Antagligen är deras uppträdande på den internationella arbetardagen bara en provokation. Där nazister fått makten har de alltid skyndat sig att förbjuda fackföreningar och förstamajfirandet.

Men vad mer anmärkningsvärt är att på olika håll i världen första maj tycks ha blivit en dag för nationella inrikespolitiska manifestationer. Det internationella inslaget är klent eller obefintligt.
Samtidigt har antalet deltagande i demonstrationstågen minskat.  I Stockholm var det bara cirka 5000 som deltog för att demonstrera för statliga bostadsubventioner och mot ungdomsarbetslöshet. 

I Moskva har förstamaj sedan Stalintiden varit en manifestation för Sovjetunionen och Ryssland, och i år för Putin.
Där har till och med det ryska kommunistparitets ordförande Gennadij Zjuganov - som vanligen är kritisk till Putin - berömt Putin för hans nationella, för att inte säga nationalistiska, politik.

I Sverige kan den nationella partipolitiska retoriken på första maj förklaras av att det är valår. Men tyvärr har förstamajfirandet även här under många år alltmer gått åt det partipolitiska inhemska hållet.

Det finns emellertid anledning att göra första maj till en internationell manifestation mot orättvisor och förtryck i världen. Här är några: Kapitalets globalisering, att fackliga företrädare världen över mördas och förföljs, att löntagare i hela världen exploateras av hänsynslösa kapitalägare, att människor dör av svält och miljontals flyktingar tvingas bort från sina hem, att barn föds och lever sitt hela liv i flyktingläger, att social, ekonomisk och kulturell frihet förtrycks, att de ekonomiska klyftorna ökar, att kapitalintressen förstör vår planet. 

Jag tror att deltagandet i förstamajfirandet skulle öka med ett starkare internationellt engagemang.

International TradeUnion Confederation (ITUC)  

The World Federation of Trade Unions (WFTU)

Bangladesh workers

Amnesty

WorldWatch

ILO

Swedewatsh

Fair Trade Center

Rättvisemärkt

Unric

Unicef

Palmecentret

Kapitalismens konsekvenser – vad gör vänstern?

SVT:s Uppdrag Granskning berättade i går kväll om hur de filippinska sjömännen ombord på Stena Lines färjor Britanica och Hollandica får en timlön på 18 kronor (2 dollar i timmen) medan de europeiska sjömännen får en vanlig lön. Alla har samma arbetsuppgifter men de
filippinska arbetarna jobbar 12 timmar om dygnet, alla dagar i veckan, i sex månader innan deras kontrakt upphör och de blir uppsagda och måste söka jobb igen. De europeiska sjömännen jobbar i max två veckor i sträck och därefter är lediga i en eller två veckor med betalning.

De svenska företagen försöker ersätta svenska löntagare med importerad billig arbetskraft och vidtar en massa åtgärder för att göra detta möjligt. T.ex. anställer de billig arbetskraft via utländska bemanningsföretag för kortare arbetsperioder eller så låter de den importerade arbetskraften uppträda som underentreprenörer som egna enskilda företag. Oavsett metod betalar de arbetskraften sämre och ger den sämre arbetsvillkor. Arbetsgivarnas organisationer och partier jobbar metodiskt för att montera ner den svenska modellen.

Arbetsgivarna i industriländerna brukar förklara att deras företags vinstnivåer sjunker eftersom konkurrensföretagen i andra länder har tillgång till billigare arbetskraft.
Men vinsterna behöver inte vara låga för att företagen börjar snegla mot billigare arbetskraft, de kan bara vara otillräckliga för ägarnas krav på avkastning. Avkastningskraven ökar.

Arbetsgivare och kapitalister behöver för den skull inte vara onda eller giriga. Den ekonomiska världsordningen tvingar dem att pressa kostnaderna och att överexploatera arbetskraft och miljö. Löntagarna från fattiga länder tvingas ta de jobb som erbjuds eftersom alternativet, arbetslöshet och total fattigdom, är sämre. De måste överleva.

Hela den kapitalistiska världsordningen har sin egen järnhårda logik.
Utvecklingen är inte ny utan har pågått i ett par hundra år. Tillfälliga förbättringar för löntagarna har uppnåtts, bl.a. i de länder som tidigast industrialiserades och kunde dra nytta av koloniala tillgångar, men i dag ökar åter pressen på löntagarna här. Den ekonomiska globala strukturen strävar efter utjämning.

Den som tror att kapitalet kan göras ”snällare” misstar sig.
Det har aldrig skett utan motstånd och kamp från löntagarna.

De som pratar om att ”vi måste tänka om” och befria oss från ”ekonomismen” är naiva och okunniga. Vi kan aldrig gå tillbaka till någon guldålder. Historien rullar obevekligen på.
Och den som anser att kapitalägarna, genom att anställa arbetskraft till slavliknande villkor, gör en välgärning är falsk eller korkad.

Frågan är hur vänstern ställer sig till problemet.



De vietnamesiska bärplockarna är ett exempel på hur arbetskraft kan utnyttjas.

Byggföretag importerar billiga polska byggnadsarbetare som står utanför kollektivatalen.



SvD
DN

Socialdemokraterna – Nya frihetspartiet

Arbetarrörelsen är en frihetsrörelse. Men borgerligheten har lagt beslag på frihetsbegreppet och framgångsrikt lyckats framställa socialdemokratin som ett parti som vill begränsa individens frihet.
Nu har moderaterna, på samma sätt, stulit ”arbetets värde” från arbetarrörelsen. De framställer socialdemokraterna som ett bidragstagarparti.
I socialdemokratins förnyelsearbete måste partiet ta tillbaka begreppen och fylla dem med nytt vitalt socialdemokratiskt innehåll.

Socialdemokraterna – Nya frihetspartiet

Frihet för
-alla människor, inte bara en del
-sjuka och arbetslösa
-fattiga
-arbetande

Frihet för din egen och dina barns personliga utveckling

Socialdemokraterna vill befria människor från
-tvång
-rädsla
-otrygghet
-fattigdom
-ohälsosam miljö och arbetsmiljö
-slavliknande arbetsförhållanden
-hierarkisk underordning
-maktfullkomliga makthavare
-arbetslöshet
-exploatering av människa och miljö
-trångsynthet och egoism

Ekonomisk, kulturell och social frihet för alla

Frihet för alla kräver jämlikhet, rättvisa och solidaritet!

(Stryk det som ej önskas!)

DN
GP
SvD

Korkad rapportering om EU-valet

I ett ovanligt långt inslag i TV:s Rapport visades, den 17 maj, ett reportage hur Sverige är ”en av de största förlorarna inom EU”. Vi betalar nämligen ”dubbelt så mycket i medlemsavgift som vi får tillbaka i bidrag”, sa reportern.
Hon hade rest ända till Säffle där hon räknat ut hur många äldreboenden vi kunnat få för medlemsavgiften.
Bättre än så kan man knappast missuppfatta begreppet solidaritet.
Enligt samma resonemang skulle friska skattebetalare förlora till förmån för sjuka. Försäkrade som klarat sig från att behöva ta ut ersättning förlorar till de olycksdrabbade.
Kort sagt: Rapportredaktionen visar sig, med reportaget, vara riktigt korkade.
Och vadå, konsekvensneutralt? Valet av vinkel har en enda konsekvens, nämligen uppfattningen att var och en är sig själv närmast.
För övrigt kan SverigeDemokraterna med fördel använda inslaget i sin anti-EU-propaganda.