Kapitalismens konsekvenser – vad gör vänstern?

SVT:s Uppdrag Granskning berättade i går kväll om hur de filippinska sjömännen ombord på Stena Lines färjor Britanica och Hollandica får en timlön på 18 kronor (2 dollar i timmen) medan de europeiska sjömännen får en vanlig lön. Alla har samma arbetsuppgifter men de
filippinska arbetarna jobbar 12 timmar om dygnet, alla dagar i veckan, i sex månader innan deras kontrakt upphör och de blir uppsagda och måste söka jobb igen. De europeiska sjömännen jobbar i max två veckor i sträck och därefter är lediga i en eller två veckor med betalning.

De svenska företagen försöker ersätta svenska löntagare med importerad billig arbetskraft och vidtar en massa åtgärder för att göra detta möjligt. T.ex. anställer de billig arbetskraft via utländska bemanningsföretag för kortare arbetsperioder eller så låter de den importerade arbetskraften uppträda som underentreprenörer som egna enskilda företag. Oavsett metod betalar de arbetskraften sämre och ger den sämre arbetsvillkor. Arbetsgivarnas organisationer och partier jobbar metodiskt för att montera ner den svenska modellen.

Arbetsgivarna i industriländerna brukar förklara att deras företags vinstnivåer sjunker eftersom konkurrensföretagen i andra länder har tillgång till billigare arbetskraft.
Men vinsterna behöver inte vara låga för att företagen börjar snegla mot billigare arbetskraft, de kan bara vara otillräckliga för ägarnas krav på avkastning. Avkastningskraven ökar.

Arbetsgivare och kapitalister behöver för den skull inte vara onda eller giriga. Den ekonomiska världsordningen tvingar dem att pressa kostnaderna och att överexploatera arbetskraft och miljö. Löntagarna från fattiga länder tvingas ta de jobb som erbjuds eftersom alternativet, arbetslöshet och total fattigdom, är sämre. De måste överleva.

Hela den kapitalistiska världsordningen har sin egen järnhårda logik.
Utvecklingen är inte ny utan har pågått i ett par hundra år. Tillfälliga förbättringar för löntagarna har uppnåtts, bl.a. i de länder som tidigast industrialiserades och kunde dra nytta av koloniala tillgångar, men i dag ökar åter pressen på löntagarna här. Den ekonomiska globala strukturen strävar efter utjämning.

Den som tror att kapitalet kan göras ”snällare” misstar sig.
Det har aldrig skett utan motstånd och kamp från löntagarna.

De som pratar om att ”vi måste tänka om” och befria oss från ”ekonomismen” är naiva och okunniga. Vi kan aldrig gå tillbaka till någon guldålder. Historien rullar obevekligen på.
Och den som anser att kapitalägarna, genom att anställa arbetskraft till slavliknande villkor, gör en välgärning är falsk eller korkad.

Frågan är hur vänstern ställer sig till problemet.



De vietnamesiska bärplockarna är ett exempel på hur arbetskraft kan utnyttjas.

Byggföretag importerar billiga polska byggnadsarbetare som står utanför kollektivatalen.



SvD
DN