Vem vinner och vem förlorar på välfärden?

Socialdemokraterna bör sluta uppröras över vinster som välfärdsföretag genererar. Sätt punkt för debatten om vinster i välfärden och låt kapitalisterna göra jobbet. Det skriver Robert Noord (S) och Magnus Sundberg, tankesmedjan Urban(S) i dagens SvD.

Det är inte fel med vinster, men vinsten ska inte vara huvudsaken i välfärden.
Men det är just vad den är för riskbolag och andra kapitalister. Riskbolag och andra kapitalister måste prioritera vinsterna annars sviker de sin uppgift, att ackumulera och samla kapital. Investerarna vill naturligtvis ha utdelning på sina penger.

Vinster i en verksamheter uppkommer genom effektivisering, rationalisering och kostnadssänkningar. Och genom skillnaden mellan kostnaden för den levererade produkten och priset för denna.

Effektivisering, rationalisering och kostnadssänkningar är oftast bra när det gäller att tillverka och sälja pumpar, kulspetspennor, bilar, sängkläder, skördetröskor, napplaskor, spik och konserverad gröt.
Men i välfärden har vi med människor att göra, ofta människor som är maktlösa och kräver mänsklig omsorg och vård.
Effektivisering innebär i stället bl.a. att minska på personal och sänka arbetsinsatserna. Är det inte personalbristen som är dagens problem inom omsorgen?

Därför kan inte vinsten vara ett primärt mål inom välfärdsområdet.

För det andra så är det inte marknadsmässigt sunt att det är statliga och kommunala pengar som pumpas in i marknaden. Marknaden ska ju, enligt liberal dogm, vara fri från statlig inblandning.

Granskar man vad som hittills hänt inom den marknadsutsatta välfärden så tycks resultatet varken vara till fördel för dem som behöver välfärden eller för skattebetalarna.
Däremot har kapitalvinsterna i de flesta fall varit goda. Ta skolan som exempel.

Kommunerna är skyldiga att skaffa lokaler till friskolorna. Detta sker ofta genom att man tvingas krångla med befintliga lokaler eller skapa fram nya.
Kommunernas möjlighet till översikt och långsiktig planering försämras.

Friskolorna bedriver sin verksamhet genom att skippa skolbibliotek, gymnastiksalar m.m.
En rationalisering som ökar vinstmöjligheterna. Men gynnar det eleverna? De kommunala skolorna slipper inte dessa kostnader.

De flesta friskolor får elever från hem där föräldrarna är engagerade i sina barns skolgång, där det finns en studietradition i hemmen, kort sagt motiverade elever med uppbackning hemifrån.
Många friskolor är specialiserade, t.ex. engelska skolan, och kan därför koncentrera sina insatser på ett sätt som den kommunala skolan inte kan.

I dag är många elever utbildningsmässigt handikappade genom att ha olika bokstavsdiagnoser, kommer från invandrarhem där inte svenska talas hemma o.s.v.
Den kommunala skolan måste ta emot alla elever som inte sökt till friskolorna.
Det uppstår alltså en skillnad mellan friskolans arbetsuppgift och den kommunala skolans.

Trots detta ska den kommunala skolpengen vara lika för friskolan som den kommunala.

Det finns alltså ett utrymme för friskolorna att ta hem vinster som den kommunala skolan inte har. I stället tappar den kommunala skolan möjligheter att förbättra sin ekonomiska situation. Elevunderlaget i kommunala skolor minskar vilket skapar kostnadskrävande problem.
I dag är det ingen konkurrensneutralitet mellan friskolorna och den kommunala skolan. Den senare får sämre förutsättningar än friskolorna.

Och glöm inte att det är skattebetalarna som står för kapitalinsatserna! Kapitalisterna själva investerar måttligt. I själva verket är det fråga om en enorm överföring av skattemedel till storföretag som gör vinster på att ”rationalisera” sjukvård, omsorg, utbildning och uppfostran.

Kanske bör jag tillägga att det finns friskolor som fungerar bra och som drivs i ideella eller pedagogiska syften där vinsten kan uppkomma som en extra bonus. Om dessa vinster återinförs i verksamheten är det inget som stör en sosse som mig.
De skolorna drivs av entreprenörer med intresse för verksamheten.

Robert Noord (S) och Magnus Sundberg har kanske spetsat till sitt inlägg i syfte att få igång en debatt. Men deras inlägg vittnar inte om att de begripit så värst mycket av samtidens problem. De tycks t.ex. sätta likhetstecken mellan entreprenörer och kapitalister.
Och inte öppnar deras inlägg för en sund pragmatism när det gäller inställningen till vinst inom välfärden. I stället är det uttryck för dogmatisk och enögd liberalism.

Vad socialdemokratin behöver är en ordentlig uppföljning av vad privatiseringar och kapitaliststyrd välfärd hittills givit för resultat.
Mer kunskap alltså.

Till dess att vi vet mer: Låt kapitalisterna sköta vad dem tillkommer och ge välfärden vad den behöver genom direkta skatteinvesteringar.

Se även tidigare inlägg
Samt detta