”En del av mitt borgerliga jag älskar när borgerliga opinionsbildare tvålar till socialdemokratin. Jag bekänner att jag i tankar, ord och gärningar rent av kan känna skadeglädje när det går illa för S, eller när de gör eller säger något som kan
leda dem ännu längre ut på plankan, ännu närmare avgrunden. Åh, jag njuter när borgerlighetens skarpaste kämpe i allmänhetens tornerspel fäller sin lans och stöter ännu en socialdemokratisk klumpeduns ur sadeln. När vår, just det, när vår elegantaste florettfäktare med några osynligt snabba handlovsrörelser klär av sin motståndare inpå bara kroppen.”
Så skriver, i dagens SvD, förre vänstermannen Göran Skytte.
Hatet mot socialdemokratin är det enda han har kvar från vänstertiden.
Jag minns från 60/70-talet hur de som kallade sig vänster och kommunister verkligen hatade sossar och beskrev dem som arbetarklassens förrädare. Kampen mot socialdemokratin gick därför alltid före klasskampen.
Vanligen kom de ivrigaste sossehatarna från borgerliga hem och vanligen var de inne i en akademisk karriär.
De fackligt verksamma kommunisterna var inte lika hatiska mot socialdemokratin men smittades av studentvänsterns retorik.
I dag har en del av dessa f.d. vänstermän blivit sossar. Andra har resignerat och struntar i politiken. Men inte få har konverterat och blivit extremt borgerliga. Finansmannen Björn Wahlroos, Nordeas nyvalde ordförande, är ett exempel på dessa borgerliga extremister.
Vad de har kvar från vänstertiden är sossehatet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag är inte höger och har inget hat mot (S), men är (S) vänster?
Problemet är just att partiet inte tänker politik utan bara försöker lappa ihop något utifrån partiets motsättningar. Som jag skrivit (från http://mitt-i-steget.blogspot.com/2011/03/socialdemokraterna-we-shall-overcome.html):
”
Jag tycker det är förvirrande. Berit Andnor sa igen att de som kom in genom fyllnadsval gjorde detta för att föra in nya tankesätt. Hon poängterade alltså att det inte var en fråga om ålder, att vara ung (vilket det faktum att Pagrotsky kommer in och SSU:s missnöje bekräftar), utan om att få in nya personer som tycker olika än de avgående (och gärna utan att ha varit där tidigare, men det måste väl ändå Pagrotsky ha varit?). Men var är den väsentliga skilladen mellan Damberg och Östros? Mellan Veronica Palm och Carin Jämtin? Det känns med andra ord som om man fortsätter att säga en sak, men göra en annan, sprida dimma… Varför kan de inte säga ärligt som det är, hur det gick till? Varför denna konstiga struktur i (S)? Det känns inte hoppingivande… Och Sommestad, var är hon, vilken roll får hon?
(S) är så konstigt, känns inte transparent, känns inte demokratiskt…
Anmäl
Gilla SvaraSvara Svar till M. E.Frivillig: Logga in nedan.
Image Skicka som … Avbryt
• M. E. 0 minutes ago som svar till M. E.
En helhetssyn är kanske mer relevant, alltså hur det blir totalt av de olika bytena. Men även då blir det konstigt, hur är Lena Micko och Mikael Damberg något nytt jämfört med hur det tidigare ha varit? Andnor pratade om balans mellan att behålla ett visst antall för deras erfarenhets skull och nya som tillkommer för att förändra. Men det känns snarare som om det har handlat om en annan sorts balans, alltså när det gäller vilka nya som kommer in, en balans mellan höger och vänster i partiet… Så mycket för snacket om att det inte är en relevant dimension… Och så mycket för snacket om att man väljer de personer utifrån dagsläget och inte utifrån diverse stela kategorier…
Konklusion:
Även om valberedningen velat försöka ge sken av förändring, har man i själva verket främst försökt åstadkomma så lite förändring som möjligt genom att se till olika (höger-/vänster-)falanger i partiet, alltså bestämt sig för att så så många ska vara ”höger” av de nya som kommer in, så så många associeras med ”vänster”, sedan har man försökt jämka olika distrikt och sedan resultatet.
Detta ger ingen lust. En veritabel lögnmaskin/-apparat som säger en sak som inte alls har att göra med vad som faktiskt göra, vad som faktiskt ligger till grund. Och politiken i allt detta? Hamnar i skymundan förstås. Konstigt att politiken inte är det viktiga i (S). Det är ju ändå ett politiskt parti… Sägs det…
"
Män som hatar sossar? Hatar man ett parti så är det att gå över gränsen men jag kan också känna viss undran över de som ÄLSKAR S!
Mona Sahlin har ju uttryckt sig ungefär så. Att man är ett med sitt parti i en symbios. Det är inte heller bra.
Jag tyckte Juholts tal var alldeles ypperligt men han glömde dock den för mig och många av oss socialdemokrater som är muslimer. När kommer socialdemokraterna att verkligen börja propagera för att införa Sharia-lagar i Sverige. Sverige är redo för detta och kommer i sann progressiv anda att leda Europa in i framtiden. Varför detta motstånd mot lagar givna av Gud?
Om det nu mot förmodan skulle finnas socialdemokrater som kräver Sharia-lagar så är det nog lämpligare med att konvertera till arbetsgivarpartiet moderaterna då de redan har sådana anhängare i riksadagen.
Ett utmärkt exempel på detta är den moderata riksdagsledamoten Abdirizak Waberi.
Skicka en kommentar