fredag 24 mars 2017

En verklig påhittad verklighet



Jag är rätt usel på att följa olika serier och realityprogram på TV. Dessutom har jag nästan helt slutat att läsa skönlitterära romaner.

I glada vänners lag sitter jag därför som ett frågetecken när de diskuterar olika personers handlingar, personligheter och karaktär. Ofta tror jag att de talar om riktiga människor som jag inte känner men när jag frågar får jag förklaringen: Det är karaktärer i Downton Abbey, Badhotellet, Innan vi dör o Bron, Bonde söker fru eller i böcker som Burflickan, Toner i natten, Irlandstrilogin, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar och andra.
Varför jag slutat läsa skönlitteratur? 
Jag har läst ganska mycket skönlittertur sedan jag som femåring började läsa. Nu är jag åttio och en viss mättnad har uppstått. Men jag har en mer rationell förklaring. Jag inser att min kvarvarande tid i livet är begränsad och jag anser inte att jag har tid med att läsa om påhittad verklighet eller att bli underhållen.

Skönlitterära böcker är nämligen, som jag ser det, påhittade berättelser som skildrar fiktiva människors liv, relationer, tankar, handlingar, psykologi, känslor och öden. Författaren kan, utifrån sina erfarenheter, forma dessa skapade gestalter så att de blir trovärdiga skildringar som om de vore verkliga människor. Läsarens och författarens världar möts där författaren lyckas skildra sina erfarenheter så att läsaren känner igen dem. Författaren är en gud som skapar en tillrättalagd  ”verklighet” som vi alla vet är fiktiv men som vi kan läsa som verklig. Gestaltningen syftar till att göra berättelsen så trovärdig som möjligt. Ibland brukar recensenter tala om att författaren med sin berättelse ”utforskat människan och hennes existens”. Läsaren ska alltså även ha något att lära av berättelsen. Den författare som bäst ljuger vinner.
Skönlitterära romaner anses innehålla ett högre mått av sanning trots att de är påhittade. Kanske har jag börjat tvivla på detta postulat.

Biografier skildrar speciella människors liv utifrån de kunskaper som författaren har om den skildrade personen. Här utelämnas följaktligen de delar av verkligheten som författaren inte vill ha med i berättelsen, som hen saknar kunskap om eller glömt att berätta. Skildringens trovärdighet beror på författarens gestaltningsförmåga men också på vilka källor hen har tillgång till. Läsaren kan, genom skildringen av den biograferade personen möjligen lära något allmängiltigt men det är inte huvudsyftet med texten. Biografin ska vara dokumentär.
I självbiografier berättar författaren ur sitt eget liv och sina minnen.
Minnet är emellertid bedrägligt, sållar en del och lägger till annat, och blir ofta tillrättalagda. Författare - särskilt offentliga personer - som skildrar sig själv och sitt liv är måna om att inte framstå i sämre dager än hen uppfattar sig eller som hen vill att läsaren ska uppfatta det. Kanske har författaren ett ideologiskt, pedagogiskt eller demagogiskt syfte med sin berättelse. Eller ett egoistiskt.  Och risken är, som sagt, att minnena bedrar. Författarens selektiva minne och subjektivitet minskar möjligheterna att ge en ”sann” bild av ”verkligheten”. Men den kan också vara skriven så att läsaren ändå finner erfarenheter och kunskaper i texten. Gestaltningen blir här viktig.

Påhittade berättelser som underhållning eller förströelse är jag inte i behov av. Därtill syns min återstående livstid alltför kort.
Faktaböcker är däremot ren nöjesläsning. Löjligt nog vill jag lära mig mer om den värld jag snart ska lämna.
Och så jag får skylla mig själv när jag sitter som ett fån medan mina vänner talat om Saga Norén, Rosalinde Mynster, Morten Hemmingsen, Blanka och Christian utan att jag har en aning om vilka de är.




torsdag 23 mars 2017

Sverige och ”invandrarna”



2016 ansökte 2199 ensamkommande barn om asyl i Sverige. Det är att jämföra med 35 369 ensamkommande barn som sökte asyl 2015.
Några kommer det att gå illa för, andra kommer att klara sig bra.
Bara en ytterst liten del blir kriminella och uppmärksammade av polisen.

Betydligt fler har blivit ganska framgångsrika. Här är några av de senare:
Ett ensamkommande flyktingbarn, som redan 1939 kom till Sverige från Österrike, var Harry Schein (1924- 2006). För honom gick det bra.
Han blev en tongivande och drivande entreprenör och kunde ta vara på den unika ekonomiska situationen som Sverige befann sig i åren 1950-1970.
I boken Citizen Schein och i filmen med samma titel skildras hans liv och gärning.
Ett annat ensamkommande flyktingbarn kom till Sverige efter krigsslutet.
Jag minns hur en man i kamelhårsulster och sidenscarfs ledsagade honom till det katolska barnhem i Stockholm där jag bodde. Senare fick jag veta att flyktingpojkens far, i det nyligen kommunistiska Polen, hade sysslat med skumma svartabörsaffärer och fadern räknade med att åka fast. Därför skickade pappan sin son till Sverige. Sonen lärde sig snabbt svenska och läste mycket. Han var duktig i schack och kunde allt om planeterna. Därför kallade vi honom professorn.
Han blev professor men inte i astronomi utan i ekonomi. Det var Marian Radetzki (f. 1936) professor i nationalekonomi. 1972-75, var han chefsekonom i the Intergovernmental Council of Copper Exporting Countries, CIPEC, i Paris.

Till det här katolska barnhemmet och invandrarskolan kom många flyktingbarn som lyckats bra i livet men alla inte här i Sverige eftersom de med sina familjer fortsatte flykten västerut till England, USA och Kanada.
Om vi talar mer allmänt om ”invandrare” så har många blivit framgångsrika.
Några exempel:
Silvia
Renate Sommerlath/Bernadotte, Tyskland/Brasilien, Svensk drottning
Salvatore Grimaldi, Italien,
VD i Grimaldi Industri AB.
Fotios Costoulas, Grekland, Grundare till Apolloresor
Spyridon Mylonopoulos, Grekland, äger Bergendahls med moderbolaget Bergendahl & Son Aktiebolag
Laszlo Szombatfalvy, Ungern, aktieplacerare
Bicky Chakraborty, Indien, hotellägare.
Vladimir Denisov, Ryssland, forskare vid Lunds Universitet
Refaat el-Sayed, Egypten, finansman och VD,
Jane Walerud, USA, entreprenör
Akbar Seddigh, Iran,
kemist, civilingenjör och företagsledare.
Ali Akbar Karimi, Iran, företagsledare, styrelseproffs
Fernando di Luca, Italien, grundare av livsmedelsföretaget Di Luca & Di Luca
Alessandro Catenacci, Italien,
entreprenör inom den svenska hotell- och restaurangnäringen.
Ayad al-saffar,
entreprenör. Grundare till Klockgrossisten i Norden, numera Axcent of Scandinavia,
Muhittin Tayli, Turkiet, ordförande i Matvärlden och Laroc
Zeki Vural, Turkiet, VD för bl.a.
Z & M Food AB
Sunit Merhotra, Indien, reklambyråägare
Farhad Saeidi, Iran, IT-entreprenör
Panos Papadopoulos, Grekland, grundade badklädesleverantören
Panos Emporio AB 1986.
Zlatan Ibrahimovic, fd Jugoslavien, fotbollsproffs
Jennie Chang, Taiwan
Firuz Barbaros Baglikaya, resebyråer Datur AB
Siamak Alian, Iran, äger Ditsit AB
Vimal Kovac,
VD och huvudägare av Stureplansgruppen
Carlos Gisbert, Spanien
Marcus Samuelsson, Etiopienm krögare
David Dangoor, ägare i Biogaia AB
Greg Dingizian, Armenien, affärsman och
VD
Abdulahad Afram, Syrien, VD och ägare av
Aksab Kemi Aktiebolag
Bo Dankis, Litauen, VD för Perstorp
Hazem Kurda, Kurdistan, VD för Swedish Fine Rice and Food AB
Jan Salloum, ägare och VD för SWEDX AB , Xtrakemi
Vince Istvan Vlaskowits
Zeki Bisso, Syrien vd CAFE ENTRE Aktiebolag, Enterprise four & Company AB,  
Mor Jacob Förvaltning AB
Fannie Gaston-Johansson, USA, dekanus vid Vårdvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet
Klas Ståhl, Estland, styrelseordförande i Sunstrip Aktiebolag, S-Solar AB, Jakasium Capital AB m.fl
Muazzam Sultan Choudhury, Bangladesh
Ivo Stopner, fd Tjeckoslovakien, styrelseordförande i bl.a. Hufvudstaden fastighets
Maris Hartmannis, Lettland, VD för Gambro, Medivir och BioPhausia.
Jean Matti, Syrien, VD för Syrico AB
Fallai, Italien, Sonson Pietro, Mäklare, ägare till Mäklaefirman Fallai & Partners
Amelia Adamo, Italien, grundare, vd och före detta chefredaktör för tidningen som bär hennes namn.
Anastasia Georgiadou Grekland, grundare av och Vd för företaget Svensk Personlig assistans AB.
Arim Özboyaci och Daniel Özboyaci, vd respektive vvd i familjeföretaget Kemisk Tvättindustri AB
Theodor Kallifatides, Grekland, författare
Många etablerar sig som småföretagare.

En stor del av den svenska läkarkåren, åtta av tolv läkare på min vårdcentral, är ”invandrare”:
Ban Paulus, Florim Delijaj, Marek Slomski, Olusola Sangosanya, Paulina Worobiec, Nour Al-Ogbah, Raghad Al-Musawi, Abeer Witwit,
Mina hjärtläkare på Mälarsjukhuset heter Mhememt Hamid och Dimitrios Korompelis och min prostatcancer behandlas av Naseer Yousif. Utan dem hade jag varit död.

För att inte tala om alla de andra som jobbar på restauranger, apotek, verkstäder, byggen, transportföretag, inom livsmedlesbranchen, städföretag och inom de flesta andra näringar och branscher.

Min far och andra fattiga arbetslösa italienare som kom till Sverige före och efter andra världskriget med två tomma händer dog med lika tomma. De tog de tyngsta och skitigaste jobben på bygget.
Under fyrtio år slet de ut sig på svenska byggen som duktiga cementmosaikarbetare, betalade skatt, skaffade barn och bokstavligen byggde Sverige.
Min far dog i cancer samma år som han skulle fått pension. Han sörjdes av oss barn, en som blivit chefspsykolog, en konstnär, en tandsköterska och en journalist.
På samma sätt var det med farsans, syskon och jobbarkompisar.
De skötte sitt, betalade skatt och de byggde Sverige.

”Invandrare” är ingen särskild sorts människor. Alla ”invandrare” är olika individer med olika ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar och bakgrunder. En del är rika en del är fattiga. Precis som
Johansson, Andersson, Karlsson, Nilsson, Eriksson, Larsson och Olsson och alla de andra.


onsdag 22 mars 2017

Små och stora bovar



När den amerikanska fackföreningsaktivisten Mary Harris "Mother" Jones (1837-1930) under järnvägsruschen på 1800-talet intervjuade en järnvägsarbetare som satt inspärrad för stöld av ett par skor sa hon till honom att om han hade stulit en hel järnväg skulle han kunnat bli guvernör.
Polisen i Örebro, Peter Springare, fann för en tid sedan att en stor del av de brottslingar han hade att haffa var invandrare.
En annan grupp brottslingar, som Springare inte får möta i sitt jobb, kommer från ett helt annat samhällsskikt. De tillhör näringslivets toppar.

På företaget Allras hemsida står det ”Smarta tjänster för din vardagsekonomi.” Sanningen är att Allras två huvudägare tjänat 100 miljoner kronor på att snuva spararna på pengar. Ägarna brottsutreds.
Fler bolag än Allra – som SvD har granskat i en rad artiklar – är misstänkta för brott.
Premiepensionssystemet har blivit utsatt för omfattande bedrägerier av brottslingar, skriver Pensionsmyndigheten i ett dokument som har skickats till regeringen.

Fingerprints vd, Johan Carlström, lämnade styrelsen och vd-posten i bolaget efter misstankar om grovt insiderbrott. Misstankarna mot Johan Carlström gäller en stor aktieförsäljning som Johan Carlström genomförde kort före Fingerprint Cards vinstvarning i december förra året. Affärerna orsakar börsras och nära 5 miljarder bedöms vara bortblåsta. Den aktie som på måndagen (20 mars) var värd 50,4 kronor hade sjunkit till ett värde på 34,81 tisdag klockan 10.30 – då uträkningen gjordes. Rättegången mot Carlström är uppskjuten till efter sommaren 2017.

 Bland andra europeiska tidningar har den danska tidningen Berlingske redovisat att efterforskningar av myndigheter i bland annat Lettland och Moldavien visar att flera miljarder kronor passerat genom danska banker och gått vidare till så kallade skatteparadis, som Seychellerna och Panama. Två av de inblandade bankerna är Nordea och Danske Bank, enligt Berlingske.
Totalt ska härvan omfatta mer än 7 miljarder danska kronor, fördelat på 1700 transaktioner under åren 2011 till 2014. Danske Banks chefsjurist Flemming Pristed medger för tidningen att bankens kontroll varit otillräcklig.

Bombardier är ett kanadensiskt transportkonglomerat som styr Bombardier Transportation, ett svenskt verkstadsföretag och ett av världens största tillverkare av järnvägssignalsystem.
Men efter en månads lång gemensam utredning baserad på hemliga interna dokument, kan reportrar från Organized Crime and Corruption Reporting Project OCCRP, SVT "Uppdrag granskning" TT och Radio Canada avslöja några obehagliga sanningar.
Det visar sig att Bombardier Transportation är skyldig till korruption där nära en miljard kronor kan ha gått till mutor.
Den 10 mars häktades en chef på Bombardier av Stockholms tingsrätt, misstänkt för grovt mutbrott i samband med teknikföretagets affär i Azerbajdzjan. Flera höga chefer misstänks för samma sak.

Frågor på det?



 OCCRP                                 


måndag 20 mars 2017

Skillnaden mellan social liberalism och idiotisk



Ordet idiot kommer av grekiskans ”idios” (egen) och avsåg ursprungligen en människa som ställde sig utanför samhällsgemenskapen.

Fundamentalistiska nyliberaler i dagens värld tänker sig väljarna som om de (väljarna alltså) vore en samling idioter i denna ursprungliga mening. Ett exempel:
”Att vänstern anser staten lämpligast som varje löntagares förmyndare vet vi. Det har sin grund i den planekonomiska synen enligt vilken den politiska eliten är bättre lämpad än medborgarna att skapa och fördela välstånd.
Borgerlighetens ansvar är ett annat. Den bör inte anträda skattedebatten utifrån statens och finansdepartementets problemformulering, utan i stället driva diskussionen om varje persons makt att kunna påverka sin egen situation.”

Orden är Maria Ludvigssons i dagens SvD Ledare ”Skatt handlar om makt”
Typiskt idiotiskt. Gemensamheten, i det här fallet representerat av de valda politikerna, riksdag och regering, är fiender till individen, varje medborgare sköter sig själv bäst. Politikernas uppgift är att sänka och avskaffa skatterna, privatisera välfärden, låta marknaden lösa alla samhällsproblem utom möjligen det nationella försvaret.

En social liberal däremot håller individens frihet lika högt som den idiotiske men inser samtidigt att alla individer inte har samma chanser i samhället, att det finns individuella behov som kan tillgodoses endast genom att många samverkar och att en del problem är gemensamma och därför måste lösas genom att alla hjälps åt.
Skatternas och statens uppgift är att ge medborgaren trygghet, skydda medborgarna från all ekonomisk, social och kulturell exploatering samtidigt som individens frihet värnas.


Idiotliberalerna ser det enskilda företaget som högsta sociala enhet men de inser inte att dagens företag inte sällan är större, starkare och mäktigare än många stater. De flesta av dagens företag är inte ens privata utan i många meningar sociala enheter.

De fundamentalistiska liberalerna utgår dogmatiskt från Adam Smiths (1723 - 1790) liberalism. Smiths geniala iakttagelser av samhället byggde dock på företeelser som var samtida med Gustaf III.
De sociala liberalerna däremot har insett att dagens samhälle ställer andra krav än då.