Sverige och ”invandrarna”

2016 ansökte 2199 ensamkommande barn om asyl i Sverige. Det är att jämföra med 35 369 ensamkommande barn som sökte asyl 2015.
Några kommer det att gå illa för, andra kommer att klara sig bra.
Bara en ytterst liten del blir kriminella och uppmärksammade av polisen.

Betydligt fler har blivit ganska framgångsrika. Här är några av de senare:

Ett ensamkommande flyktingbarn, som redan 1939 kom till Sverige från Österrike, var Harry Schein (1924- 2006). För honom gick det bra.
Han blev en tongivande och drivande entreprenör och kunde ta vara på den unika ekonomiska situationen som Sverige befann sig i åren 1950-1970. I boken Citizen Schein och i filmen med samma titel skildras hans liv och gärning.
Ett annat ensamkommande flyktingbarn kom till Sverige efter krigsslutet.
Jag minns hur en man i kamelhårsulster och sidenscarfs ledsagade honom till det katolska barnhem i Stockholm där jag bodde. Senare fick jag veta att flyktingpojkens far, i det nyligen kommunistiska Polen, hade sysslat med skumma svartabörsaffärer och fadern räknade med att åka fast. Därför skickade pappan sin son till Sverige. Sonen lärde sig snabbt svenska och läste mycket. Han var duktig i schack och kunde allt om planeterna. Därför kallade vi honom professorn. Han blev professor men inte i astronomi utan i ekonomi. Det var Marian Radetzki (f. 1936) professor i nationalekonomi. 1972-75, var han chefsekonom i the Intergovernmental Council of Copper Exporting Countries, CIPEC, i Paris.

Till det här katolska barnhemmet och invandrarskolan kom många flyktingbarn som lyckats bra i livet men alla inte här i Sverige eftersom de med sina familjer fortsatte flykten västerut till England, USA och Kanada.

Om vi talar mer allmänt om ”invandrare” så har många blivit framgångsrika.
Några exempel:
Silvia Renate Sommerlath/Bernadotte, Tyskland/Brasilien, Svensk drottning
Salvatore Grimaldi, Italien, VD i Grimaldi Industri AB.
Fotios Costoulas, Grekland, Grundare till Apolloresor
Spyridon Mylonopoulos, Grekland, äger Bergendahls med moderbolaget Bergendahl & Son Aktiebolag
Laszlo Szombatfalvy, Ungern, aktieplacerare
Bicky Chakraborty, Indien, hotellägare.
Vladimir Denisov, Ryssland, forskare vid Lunds Universitet
Refaat el-Sayed, Egypten, finansman och VD,
Jane Walerud, USA, entreprenör
Akbar Seddigh, Iran, kemist, civilingenjör och företagsledare.
Ali Akbar Karimi, Iran, företagsledare, styrelseproffs
Fernando di Luca, Italien, grundare av livsmedelsföretaget Di Luca & Di Luca
Alessandro Catenacci, Italien, entreprenör inom den svenska hotell- och restaurangnäringen.
Ayad al-saffar, entreprenör. Grundare till Klockgrossisten i Norden, numera Axcent of Scandinavia,
Muhittin Tayli, Turkiet, ordförande i Matvärlden och Laroc
Zeki Vural, Turkiet, VD för bl.a. Z & M Food AB
Sunit Merhotra, Indien, reklambyråägare
Farhad Saeidi, Iran, IT-entreprenör
Panos Papadopoulos, Grekland, grundade badklädesleverantören Panos Emporio AB 1986.
Zlatan Ibrahimovic, fd Jugoslavien, fotbollsproffs
Jennie Chang, Taiwan
Firuz Barbaros Baglikaya, resebyråer Datur AB
Siamak Alian, Iran, äger Ditsit AB
Vimal Kovac, VD och huvudägare av Stureplansgruppen
Carlos Gisbert, Spanien
Marcus Samuelsson, Etiopienm krögare
David Dangoor, ägare i Biogaia AB
Greg Dingizian, Armenien, affärsman och VD
Abdulahad Afram, Syrien, VD och ägare av Aksab Kemi Aktiebolag
Bo Dankis, Litauen, VD för Perstorp
Hazem Kurda, Kurdistan, VD för Swedish Fine Rice and Food AB
Jan Salloum, ägare och VD för SWEDX AB , Xtrakemi
Vince Istvan Vlaskowits
Zeki Bisso, Syrien vd CAFE ENTRE Aktiebolag, Enterprise four & Company AB,  

Mor Jacob Förvaltning AB

Fannie Gaston-Johansson, USA, dekanus vid Vårdvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet
Klas Ståhl, Estland, styrelseordförande i Sunstrip Aktiebolag, S-Solar AB, Jakasium Capital AB m.fl
Muazzam Sultan Choudhury, Bangladesh
Ivo Stopner, fd Tjeckoslovakien, styrelseordförande i bl.a. Hufvudstaden fastighets
Maris Hartmannis, Lettland, VD för Gambro, Medivir och BioPhausia.
Jean Matti, Syrien, VD för Syrico AB
Fallai, Italien, Sonson Pietro, Mäklare, ägare till Mäklaefirman Fallai & Partners
Amelia Adamo, Italien, grundare, vd och före detta chefredaktör för tidningen som bär hennes namn.
Anastasia Georgiadou Grekland, grundare av och Vd för företaget Svensk Personlig assistans AB.
Arim Özboyaci och Daniel Özboyaci, vd respektive vvd i familjeföretaget Kemisk Tvättindustri AB
Theodor Kallifatides, Grekland, författare
Många etablerar sig som småföretagare.

En stor del av den svenska läkarkåren, åtta av tolv läkare på min vårdcentral, är ”invandrare”:
Ban Paulus, Florim Delijaj, Marek Slomski, Olusola Sangosanya, Paulina Worobiec, Nour Al-Ogbah, Raghad Al-Musawi, Abeer Witwit,
Mina hjärtläkare på Mälarsjukhuset heter Mhememt Hamid och Dimitrios Korompelis och min prostatcancer behandlas av Naseer Yousif. Utan dem hade jag varit död.

För att inte tala om alla de andra som jobbar på restauranger, apotek, verkstäder, byggen, transportföretag, inom livsmedlesbranchen, städföretag och inom de flesta andra näringar och branscher.

Min far och andra fattiga arbetslösa italienare som kom till Sverige före och efter andra världskriget med två tomma händer dog med lika tomma. De tog de tyngsta och skitigaste jobben på bygget.
Under fyrtio år slet de ut sig på svenska byggen som duktiga cementmosaikarbetare, betalade skatt, skaffade barn och bokstavligen byggde Sverige.
Min far dog i cancer samma år som han skulle fått pension. Han sörjdes av oss barn, en som blivit chefspsykolog, en konstnär, en tandsköterska och en journalist.
På samma sätt var det med farsans, syskon och jobbarkompisar.
De skötte sitt, betalade skatt och de byggde Sverige.

”Invandrare” är ingen särskild sorts människor. Alla ”invandrare” är olika individer med olika ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar och bakgrunder. En del är rika en del är fattiga. Precis som Johansson, Andersson, Karlsson, Nilsson, Eriksson, Larsson och Olsson och alla de andra.

Invandrare som lyckats i Sverige
Exempel 

Migrationsinfo.se

Vad kostar flyktingarna?

Sverigedemokraterna går framåt i opinionen medan de etablerade partierna backar enligt Sifo:s väljarbarometer publicerad i går. 

SD:s framgång sker samtidigt med att flyktingproblemet ökat. Allt fler flyktingar söker sig till Europa och Sverige. Tiggarnas antal ökar.

Kan det finnas ett samband mellan det främlingsfientliga partiets framgång och vårt ökande flyktingmottagande?

De främlingsfientliga påstås att Sverige går på knäna och kommer att gå under mer eller mindre på grund av de ökande kostnaderna för flyktingar, invandrare och tiggare. Å andra sidan bemöts de av påståenden om att det här inte är en kostnad överhuvudtaget.

Men några konkreta fakta om kostnaderna tycks saknas i debatten.
Ska man argumentera utifrån fakta är det inte lätt att få fram sådana.
Dessutom blandas invandring och flyktingmottagande samman i debatten.

Invandrare är ju bland andra de många läkare på våra vårdcentraler och sjukhus utan vilka vi inte skulle kunna upprätthålla någon som helst vård. De är självklart inte en kostnad utan en tillgång. Många andra invandrade yrkesgrupper och entreprenörer är viktiga resurser i samhällsekonomin.

Kostnaden för invandringen kan alltså i stället vara en tillgång.

Läs t.ex. ”900 miljarder skäl att uppskatta invandring”Arenagruppen/Sandro Scocco m.fl.

Om man skiljer ut flyktingmottagande från den totala invandringen finns naturligtvis en kostnad för mottagande, boende, integrering och uppehälle för de flyende den första tiden.

Främlingsfientliga debattörer talar om de enorma kostnaderna utan att komma med fakta.
Många väljare skräms av den främlingsfientliga retoriken och upplever inte att de etablerade partierna bryr sig eller har program för flyktingmottagningen.

Så vad kostar den?

Joakim Ruist, är forskare på institutionen för nationalekonomi med statistik vid Handelshögskolan i Göteborg och tycks vara  den ende som forskat om saken.
I ett arbetspapper i ämnet visar han att nettokostnaden för alla flyktingar som Sverige någonsin tagit emot är per år ungefär lika hög som kostnaden för det svenska internationella biståndet per år. Cirka 50 miljarder kronor för 2015. I båda fall handlar det om en procent av BNP.

Skulle fler flyktingar som får uppehåll snabbare komma ut på arbetsmarknaden, skulle kostnaderna för alla former av bidrag samt extrakostnader för skola, barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg sjunka.

I dagens SvD skriver Ruist på ”Brännpunkt”  ”Tala med stolthet om Sveriges insats”

”Sverige har de senaste tio åren framgångsrikt tagit emot nästan tio gånger så många flyktingar per capita som övriga EU. För att till stora delar lösa migrantkrisen krävs inte mer än att resten av Europa följer vårt exempel. För att kunna bidra till att det sker ­måste Sverige sluta beklaga sig och börja tala med stolthet om sin insats.”

Ruist redovisar problemet:
”620 000 sökte asyl i EU förra året. 190 000 fick bifall. Sannolikt flera hundra tusen kom den farliga vägen över Medelhavet (övriga kom andra vägar som inte nödvändigtvis är mindre farliga). Flera tusen drunknade. Men en ännu större siffra som är värd att belysa är följande: Ifall resten av EU hade haft lika stor asylinvandring per capita som Sverige ­förra året, skulle unionens totala flyktinginvandring ha varit cirka två miljoner människor. Det är tio gånger så många som den faktiska siffran 190 000.”

”Nu var förra årets flyktinginvandring i Sverige extremt hög, men tittar vi på föregående tio år skulle EU ha haft en flyktinginvandring på cirka sex miljoner i stället för faktiska 740 000 om det hade matchat Sveriges siffror per capita. Med andra ord: Om hela EU hade agerat som Sverige hade det med all sannolikhet aldrig uppstått någon migrantkris av några proportioner i närheten av de vi ser i dag.”.

Vi har alltid råd att vara humana men i debatten mot dem som vill stoppa flyktingarna måste vi kunna argumentera med fakta.

Joakim Ruist bloggplats
Ruist forskningsrapport pdf
Refugee immigration and public finances in SwedenWorking papers in economics  No 613 February2015 Handelshögskolan i Göteborg

Migrationsinfo 
TV4Novus Väljarbarometer augusti 2015