söndag 27 april 2014

Ökade välfärdsklyftor leder till kriser




Samhällsekonomer är dåliga, för att inte säga urusla, på att förklara och förutsäga ekonomiska kriser.
Det kan bero på den vetenskapliga samhällsekonomins inriktning på att bygga sin forskning på matematiska modeller, göra skrivbordsstudier av enskildheter som prisförändringar inom perifera segment, ge psykologiska förklaringsmodeller och mikroekonomiska detaljstudier och inriktas på undersökningar av handelsrelationer.

Ofta finns dessutom ett stort inslag av ovetenskapliga ideologiska utgångspunkter som t.ex. den som s.k. chicagoskolan utvecklat.

Utgångspunkten för många ekonomiska teorier är också att de utgår från ideala tillstånd eller ”vackert-väder-modeller” som ekonomen Lars Jonung kallat dem.
Samhällsekonomisk forskning skulle tjäna på att ibland utgå från erfarenheter ur den ekonomiska historien och att använda sociologiska verktyg.
Tyvärr innebär också huvuddelen av den ekonomiska forskningen att så omsorgsfullt som möjligt, ängsligt, navigera runt Karl Marx´ forskning. Beröringsskräcken är påtaglig.
Det har naturligtvis sina historiska förklaringar men det är inte omöjligt att skala av Marx alla de ideologiska paltor som generationer klätt honom i och rensa bort de ovetenskapliga delar av hans egen forskning. Kvar torde bli en mycket noggrann studie av kapitalismen som än i dag är användbar.
Men det finns samhällsekonomer som inte följer huvudströmmen utan presenterar självständiga arbeten.
undersöker kapitalismen och hur kapitalismen bestämmer de ekonomiska och sociala klyftorna i samhället, och dessa klyftors konsekvenser för politikens villkor.
Boken har kallats för ”en vattendelare i ekonomiskt tänkande” och ”en ’Kapitalet’ för 2000-talet”. Den amerikanska ekonomen Paul Krugman menar att Piketty har skapat ”en revolution i vår förståelse av långsiktig ojämlikhet”.


Det skulle vara en välgärning av arbetarrörelsen att låta översätta boken till svenska.
Katrin Kielos i AB 4 maj


Läs även  Sven-Erik Liedmans artikel i DN 28 april och Katrine Kielos´i DN 31 mars.



måndag 21 april 2014

Var finns sanningen om välfärdsutvecklingen?



Om man skalar bort ytterligheterna i välfärdsdebatten – å ena sidan kravet på förbud mot privata företag i vården och å andra sidan ”privatisera mera” – så måste politikerna (och väljarna) ta ställning till frågan hur välfärden ska finansieras.

Kan kvalitet och humanitet i vården ökas, eller åtminstone bibehållas på nuvarande nivå, utan att utgifterna ökar?
Kommer samhällsresurserna räcka till för att betala behoven inom välfärden?



Murray utgår från att behoven kommer att öka och att skatteresurserna inte kommer att räcka för att täcka behoven.

Somar Al Naher avfärdar den ”alarmistiska jargongen om framtidens utmaningar med en åldrande befolkning”. Hon hänvisar till fackförbundet Kommunals rapport ” Välj välfärdenvi har råd!”.

”Den slår fast att den demografiska utmaningen är över­driven. Liksom kostnadskalkylerna kopplade till den.” säger Somar Al Naher.
Men läser man rapporten finner man en hel del reservationer och förenklingar som inte gör den kritiske läsaren övertygad om att slutsatserna är riktiga.

Från många socialdemokratiska kommentatorer hörs också uttalanden som t.ex. Folkbladets Fredrik Janssons att ”det är skönt att läsa fackförbundetKommunals rapport”
 
Vad jag saknar är en vetenskaplig undersökning av problemet inte rapporter som bekräftar mina förutfattade meningar.
 

Men ändå har jag svårt att veta vem jag kan lita på.

Expressen


onsdag 16 april 2014

Finns det rättvisa orättvisor?



Alla skillnader mellan människor är inte orättvisa. Tvärt om. Skillnader kan innebära rättvisa.
Det är t.ex. skillnad mellan mig, som är soffpotatis, och min kompis som springer maraton.
Inget rättvisepatos skulle få mig att springa 4,2 mil eller kunna förmå min kompis att sitta framför datorn sex timmar om dagen.
Rättvisan innebär att vi, var och en, får utvecklas och leva utifrån våra egna förutsättningar och intressen.

Inte heller innebär jämlikhet att alla måste vara lika. Jämlikhet måste tolkas som att alla, så långt som möjligt, ska ha samma rätt till utveckling utifrån sina olika förutsättningar och kunna leva sitt liv i frihet från spärrar, hinder och förtryck.
Alla människor ska kunna bidra med sina olika erfarenheter och förmågor och kunna komplettera varandra. 

Skillnaden mellan den romska tiggerskan som tigger på gatan för att försörja sig själv och sina barn och VD:n som har flera miljoner i årsinkomst är uppenbart ojämlik eftersom den ene av dem, på grund av arbetslöshet och fattigdom, inte får utveckla sina personliga förutsättningar medan den andre har givits alla tänkbara förutsättningar för detta. Olikheterna är inte kompletterande.
Men är skillnaden orättvis?

Skillnaderna och orättvisan beror inte alltid på den enskilde utan på den strukturella hierarki som finns inbyggd i alla samhällen. I de flesta samhällen har sedan tusentals år funnits ett kulturellt, socialt och ekonomiskt toppskikt och ett bottenskikt. Där har alltid funnits styrande och styrda, rika och fattiga, en elit och en undergrupp.
Redan från en människas födelse har samhällspyramiden bestämt hur hen ska hamna i hierarkin.
Hövdingar, kungar, adel och kapitalägare har i alla tider exploaterat och lett sina egendomslösa undersåtar, slavar, feodalbönder och löntagare.
Därför kan dessa orättvisor verka vara nödvändiga för samhällsutvecklingen. Men är de det?

Ser man till historien tycks orättvisan ha en gräns. Blir den för stor når den en bristningsgräns som bryter den hierarkiska ordningen och samhället revolutioneras.
Men intrycket av att orättvisorna är nödvändiga eller ofrånkomliga förstärks genom att dessa samhällen som sökt vända på pyramiden snabbt förvandlas till nya hierarkiska samhällen.
Revolutionen skapar kaos och möjligen en tillfällig rättvisa men mycket snart uppstår nya makthavare och eliter. Pyramiden består men toppen byter namn.

I dagens DN Debatt refereras, i en debattartikel från SKL, som säger att”Skillnad mellan kommuner kan vara bra för välfärden”.

Det som gör artikeln intressant är att undertecknarna kommer från de sju etablerade partierna, även V och S.
Jag slås av artikeln andas en samsyn om att statlig inblandning inte innebär rättvisa mellan kommuner men också av en märklig oförmåga att diskutera utifrån samhällshierarkin och de ekonomiska, sociala och kulturella orättvisorna i samhället.
Rent naiv är meningen att skillnaderna mellan kommuner ”kan spegla att invånarna har olika uppfattningar om hur verksamheter ska utformas och att individuella behov varierar.”
Skillnaderna mellan Eskilstuna kommun och Flens skulle alltså bero på olika folkmeningar i de bägge kommunerna. Fan trot.


DN






torsdag 3 april 2014

Hellre ren skit än smutsig soppa



Med dagens teknik kan man förvandla våra hushållssopor och avloppsvatten till biogas som kan driva våra motorfordon och ge energi för hem och hushåll.
Biobränslenas avgaser är nästan helt rena och ökar inte växthuseffekten och är ett lika bra drivmedel som bensin och diesel.
Inte nog med det: Det som blir kvar av produktionen kan användas som gödsel. 

Kommersiella och politiska krafter borde vara eld och lågor för att ta fram produktionsanläggningar, fordon och tankställen. Men ingenting händer.
I Sverige står utvecklingen helt still. 

En del kommuner kör sina fordon på biogas. Men privatbilismen och privata företagsfordon fortsätter att tanka fossila bränslen och skita ner luften med koldioxid och bly.

Bilförsäljarna nämner inte biogasbilar. De som gör tidningarnas påkostade motorbilagor tester hellre bensindrivna bilar i halvmiljonklassen än diskuterar alternativa bränslen. Vill man ha information om biogasdrivna bilar får man leta.

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att misstänka att olje- och petroleumintressena, biltillverkarna, kapitalägarna försöker hindra eller bromsa utvecklingen. 

Det är bara en misstanke men den bör kunna bevisas eller avskrivas.
Vad som egentligen ligger bakom trögheten på biogasområdet är ett jobb för forskare, för grävande journalistik typ ”Uppdrag granskning” och ”Kalla Fakta” och tidskrifter som ETC och diverse motortidskrifter liksom för tidningen SvD Näringsliv att granska.

Kom igen nu!