Världens nio största företag är direkt involverade i miljöförstöringen

Oljeindustrin är inte gammal. Den började i mitten av 1800-talet då bland andra bröderna Nobel anlade raffinaderier i Baku.

Det första fordonet med förbränningsmotor byggdes 1862.

Det dröjde alltså inte länge förrän fossila bränslen och motorfordon i symbios blivit föremål för massproduktion och masskonsumtion.

Enligt Wards Auto är antalet trafikdugliga bilar idag över en miljard bilar (1 000 000 000) totalt runt om i världen.

Den globala oljeproduktionen uppgick under 2012 till cirka 86,2 miljoner fat per dag. (1 fat =159 liter). Enligt Interfox Resources.

 Man kan tala om det oljeindustriella komplexet, en symbios mellan olje- och bilproducenter, stater och konsumenter. Bilismen är beroende av bensin och vägar.  Oljeindustrin behöver fordonsindustrin. Allt fler köper motorfordon. Stater skyddar sin olje- och bilindustri och bygger vägar.  Industrierna är navet i den globala kapitalkoncentrationen, värdepappershandeln och spekulationen. Där finns oljeindustrin, bilismen, infrastrukturen, flyget och exploateringen av människa och natur. Allt för att skapa tillväxt.

De tio största företagen inom det oljeindustriella komplexet:

1.Walmart. Världens största i sin bransch med en omsättning på mer än en halv biljon amerikanska dollar och fler än 2,2 miljoner anställda fördelat på fler än 11 300 butiker i 27 länder i världen. Har inte direkt intressen i oljeindustrin. Men bidrar genom plastförpackningar och plastpåsar till plastnedskräpningen. Plasten baseras på olja.

Vid tillverkning av plast används huvudsakligen råolja (så kallad petroleum). Omkring fyra procent av världsproduktionen av råolja går till plastframställning.

De övriga nio största företagen är däremot direkt involverade i oljeindustrin.

2. Sinopec Group världens största oljeraffinaderi , gas och petrokemiska konglomerat med huvudkontor i Chaoyang District , Peking.  Antal anställda 249 142 (2018)

3. Royal Dutch Shell, eller bara Shell, är ett internationellt energiföretag med dotterbolag inom petroleum, naturgas och petrokemisk industri. Det är världens största petroleumbolag Intäkt: 388,4 miljarder USD (2018) Antal anställda: 82 000 (2018)

4. China National Petroleum Produkter. Bränslen , smörjmedel , naturgas , petrokemikalier antal anställda 303 032 (2018)

5. State Grid hade en omsättning på ¥2,323 biljoner och en personalstyrka på omkring 1 633 miljoner anställda. Deras huvudkontor ligger i Peking

6. Saudi Aramco. Nettoinkomst 111,1 miljarder US dollar (2018) Antal anställda 65 266 (2016)

7. BP är ett brittiskt multinationellt petroleum- och naturgasbolag. De är världens näst största icke-statliga petroleumbolag efter omsättning, det är bara Royal Dutch Shell som har högre för år 2018. Antal anställda 74 000 (2018). Omsättning, $ 303,738 miljarder.

8. Exxon Mobil. Antal anställda 80 000 (1997). Omsättning $ 137,2 miljarder (1997)

9. Volkswagen ingår i koncernen Volkswagen AG som är en av världens största biltillverkare. I Volkswagengruppen finns det över 336 000 anställda som producerar 21 500 fordon om dagen (2003)

10. Toyota Motor har anställda 369 124 (2018.) Omsättning  ¥ 29 379 miljarder.

Det oljeindustriella komplexets makt beror inte på några illvilliga, giriga kapitalisters konspiration mot miljön. Kapitalisterna gör bara vad de ska göra för att skapa välstånd utifrån de globala ekonomiska förutsättningarna: massproduktion, vinstmaximering och kapitalkoncentration.

Utan olje- och fordonsindustrin skulle världen stanna. Men med den följer också ökningen av den totala mängden koldioxid i jordens atmosfär, vilket i sin tur ökar växthuseffekten.

Sådan är kapitalismen, den rådande ekonomiska, sociala och kulturella ordningen.

Se min blogg Storföretagen och klimatet 

Forbes lista över de tio största företagen  

Internationella petroleumbolag 

Världens 25 största biltillverkare 

Oljeindustrin har tystat ner klimatförändringarna i sextioår

Hellre ren skit än smutsig soppa

Med dagens teknik kan man förvandla våra hushållssopor och avloppsvatten till biogas som kan driva våra motorfordon och ge energi för hem och hushåll.

Biobränslenas avgaser är nästan helt rena och ökar inte växthuseffekten och är ett lika bra drivmedel som bensin och diesel.
Inte nog med det: Det som blir kvar av produktionen kan användas som gödsel. 

Kommersiella och politiska krafter borde vara eld och lågor för att ta fram produktionsanläggningar, fordon och tankställen. Men ingenting händer.

I Sverige står utvecklingen helt still. 

En del kommuner kör sina fordon på biogas. Men privatbilismen och privata företagsfordon fortsätter att tanka fossila bränslen och skita ner luften med koldioxid och bly.

Bilförsäljarna nämner inte biogasbilar. De som gör tidningarnas påkostade motorbilagor tester hellre bensindrivna bilar i halvmiljonklassen än diskuterar alternativa bränslen. Vill man ha information om biogasdrivna bilar får man leta.

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att misstänka att olje- och petroleumintressena, biltillverkarna, kapitalägarna försöker hindra eller bromsa utvecklingen. 

Det är bara en misstanke men den bör kunna bevisas eller avskrivas.

Vad som egentligen ligger bakom trögheten på biogasområdet är ett jobb för forskare, för grävande journalistik typ ”Uppdrag granskning” och ”Kalla Fakta” och tidskrifter som ETC och diverse motortidskrifter liksom för tidningen SvD Näringsliv att granska.

Kom igen nu!

Biogasportalen 

Wikipedia, Biogas 

Gasbilen 

Miljöfordon

Avfall Sverige 

Chavez var inte socialist

Enligt Chavez själv, hans anhängare och omvärlden är chavismen ”socialistisk”.

Socialismen är en frihetlig rörelse. En socialistisk politik måste syfta till att befria människor ­politiskt, socialt, ekonomiskt och kulturellt.
En sådan frihet för alla är omöjlig i den kapitalistiska världsordningen men kan uppnås av vissa grupper eller under begränsad tid.

Under Chavez har majoriteten av Venezuelas fattiga fått en ökad social, ekonomisk och kulturell frihet.

Frågan är dock hur stabila dessa friheter är och hur förankrade och integrerade de är i samhällsekonomin. Är friheterna tillfälliga ekonomiska bidrag ur oljeinkomsterna eller har de sin grund i en samhällsstruktur som bygger på folkets arbete och på en långsiktig och hållbar produktion?

Har förstatligandet av oljeindustrin överfört makten över produktionsmedlen till folket eller till staten?

Samtidigt som Chavez politik har gynnat många fattiga har yttrande- och pressfriheten inskränkts.

Politiska frihetsinskränkningar kan aldrig leda till socialism, det visar historien och det är en definitionsmässig omöjlighet, eftersom socialism är lika med frihet.

Socialism måste bygga på hela folkets deltagande, den socialistiska friheten måste vara ett resultat av alla människors strävan efter frihet.

Som sådan är socialism ännu en avsevärd tid en utopi.

Men om man med ”socialism” menar den som vi sett i forna Sovjetunionen, Öststaterna, på Kuba och i Nordkorea så finns det utan tvekan likheter med Chavez regim.

DN 

GP 

SvD 

Arbetarbladet 

Dalademokraten 

Eskilstuna-Kuriren 

AB