lördag 28 mars 2015

Ingen politiker kan ge löften om framtiden

Flygbolaget Germanwings flight 4U9525 hade lovat att transportera sina passagerare från Barcelona till Düsseldorf. I stället störtade planet i alperna.
Ingen anklagar Germanwings för löftesbrott eller svek. Självklart inte eftersom det tragiska inte är ett löftesbrott utan att många människor mist livet på grund av en pilots uppenbara förvirring. Ingen kunde i förväg ha räknat ut vad som skulle komma att ske.

Då socialdemokraterna före valet 2014 lovat att inte sänka ersättningen i rot-avdraget och inte höja bensinskatten, men ändå föreslår just detta i mars 2015, ropar oppositionen på svek och löftesbrott.

Vilket inte är konstigt, eftersom det är oppositionens uppgift att opponera.
Men erfarna politiker, i alla partier, vet ju att politikens villkor är föränderliga och därmed politiken.

Under tiden mellan före och efter valet kan massor av saker inträffa som gör att så kallade löften inte kan infrias eller måste stå tillbaka för viktigare åtgärder.

Nu har ju också en del hänt mellan september 2014 och mars 2015.
Regeringen är i minoritet, ett främlingsfientligt parti har vågmästarställning i riksdagen, en märklig ordning råder som gör att regeringen tvingas regera med alliansens budget och naturligtvis tvingas kompromissa mellan socialdemokrater och miljöpartister.

Den nya regeringen har ju också insett att skola, vård, omsorg, infrastruktur och byggverksamhet behöver skattepengar medan den tidigare regeringen under sina åtta år har underlåtit att satsa på dessa områden för att i stället sänka statens inkomster genom skattesänkningar.
Situationen är alltså nu att staten behöver resurser för att täcka välfärdsbehoven.

Vad som är värt att fundera över är hur erfarna politiker, före valet, kan ge löften om att genomföra det ena eller det andra. Ingen politiker vet ju hur majoritetsförhållandena kommer att se ut efter valet. Varje ”löfte” måste därför avges med förbehåll ”Ifall vi får majoritet i riksdagen vill vi …” eller ”om vi får möjlighet vill vi…”

Det senaste valresultat är extremt i det fallet. Efter valet 2014 bör alla politiska löften avgivna före valet, avskrivas. De enda politiska ansatser som bör tas på allvar är de som uttryckts i respektive budgetförslag. Men även dessa måste betraktas mer som viljeyttringar än som löften.


Att de politiska kommentatorerna i medierna ordar om ”svikna vallöften” och ”lögner” handlar om kommentatorernas egna politiska åsikter.

Men sättet att uttrycka sig gynnar inte förståelsen för politikens villkor utan spär på politikerföraktet.


lördag 21 mars 2015

En socialliberal vänster

Ska erkänna att jag, bortsett från några uppsatser, ännu inte läst Hayek kanske mest för att han alltid apostroferats av dogmatiska nyliberaler ungefär som då Margret Thatcher smäller hans bok i bordet och ryter åt sina partikamrater: ”This is what we believe!”
Anekdoten berättas av Johan Norberg i dagens SvD.

Med utgångspunkt från hur Wikipedia byggts upp av miljoner enskilda människors bidrag och kunskaper funderar Norberg hur all information i samhället finns utspridd bland miljontals personer, ibland i omedveten form.
”När byråkrater fattar centraliserade beslut ersätts allas kunskap med ett fåtals. Vi kan bara dra nytta av all kunskap genom att ge frihet åt individer att agera efter den, vilket på marknaden förändrar priser så andra kan anpassa sig till kunskapen utan att själva känna till den.

”Hayeks mission var att sprida ett slags institutionaliserad ödmjukhet. Ingen enskild person vet vad som är bäst och ingen grupp kan kontrollera alla variabler. Det är därför vi behöver en mångfald av experiment, där vi först i efterhand förstår vad som fungerar och kan lägga grunden för det nya.” skriver Norberg.

Det låter intressant och jag ska läsa Friedrich Hayeks ”Frihetensgrundvalar” från 1960 så snart jag hinner.
Vad jag är intresserad av är om frihetsbegreppet kan ersätta de kvarvarande kommando- och statssocialistiska idéerna inom vänstern.
Enligt min mening är socialismen en idé om frihet och bör, tillsammans med det frihetliga i liberalismen, få en fastare politisk form där socialdemokrati och andra socialliberala idéer kan smälta samman.





fredag 20 mars 2015

Je Suis Margot!

För inte så länge sedan var vi alla Charlie i kampen för yttrandefriheten.
Vi hyllar tecknares rätt att rita Muhammed som hund även om vi därigenom kränker fromma muhammedaners inre trosfrid.

Men då Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, kallar Saudiarabien vid dess rätta namn, en diktatur som tillämpar medeltida straffmetoder mot dem som kräver sin yttrandefrihet, förvandlas moderata politiker till diktaturkramare.

Moderaterna har därmed avslöjat att de inte är liberaler av den modell som stod upp mot Hitlerdiktaturen under andra världskriget utan av samma sort som högerns dåtida tyskvänner.

Tyskvännerna hänvisade då till det tunga argumentet att det gällde att inte oroa Tyskland som var vår största och viktigaste handelspartner .
Samma argument som dagens höger använder i dag om Saudiarabien som dock bara kommer på 18:e plats.

Vart tog kampen för yttranderätten vägen?

måndag 16 mars 2015

Enkelspåriga direktörer

Brukar inte titta på TV-programmet Skavlan eftersom jag inte känner behov av att underhållas av pratshower.
Men vänner har berättat om att det i programmet den trettonde mars förekom en debatt mellan Norwegiandirektören Bjørn Kjos och den franske ekonomen ThomasPiketty och att den senare hade dragit brallorna av den norske höginkomsttagaren.

Så jag tittade för att se hur Piketty burit sig åt.
Men enligt min mening var det inte en debatt och inte heller fann jag att Pikettys  brilljans ”gjorde smulor av direktören”.
Däremot häpnade jag över direktörens vettlösa påstående om att han betalar över tusen  procent i skatt. En typisk direktörsöverdrift av en typisk direktörsskröna.
Hans påstående var helt enkelt korkat och föga genomtänkt. Piketty kunde bara envisas med att be om fakta och siffror vilket direktören naturligtvis inte kunde leverera.

Nu ska man inte heller kräva av direktörer att de ska kunna makroekonomi, politik, sociologi, humaniora eller etik. Eller att de ens ska kunna debattera samhällsfrågor.
Direktörerna kan bara det som de är utbildade till, och som de har oerhört bra betalt för, nämligen att förmera kapital för ”sitt” bolag. Att direktörer saknar känsla för helheter och samband i den övriga världen samt brist på allmänbildning har nu senast även demonstrerats av de 31 direktörernas så kallade debattinlägg om Sveriges handel med Saudiarabien i förra veckan.

Då jag senast på den här bloggen påstod att koncerndirektörer är enfaldiga fick jag på tafsen för att vara populist.

Men jag vill hävda att direktörer för stora koncerner är så specialiserade på att öka företagens vinster att de inte har hunnit bilda sig på andra områden. Deras utbildning är så inriktad på att lära sig öka företags vinster att de inte har en chans att sätt sig in i andra frågor. Deras debattmiljö formas ju också av att de mest umgås med varandra och där odlar sina egna berättelser om hur allting fungerar. Kårandan är kompakt på denna höga inkomstnivå.
De kan helt enkelt inte förstå hur folk med en inkomst på 20 000 i månaden lever och fungerar och hur det kan finnas andra intressen än dem som de själva har att bevaka.

Tyvärr rimmar koncerndirektörernas brist på allmänbildning illa med deras relativa makt och brist på demokratisk förankring.


torsdag 12 mars 2015

Affär är affär inte alltid moral

En god affär betyder inte alltid god moral.
I bland måste man måste välja.

Då 31 svenska näringslivsföreträdare väljer affärerna i en debattartikel i DN den 6 mars är det inget att förvånas över eftersom deras främsta uppgift är just att göra affärer.

Huruvida utrikesministern Margot Wallström följde sin moraliska övertygelse då hon uttryckte sin avsky över Saudiarabiens medeltida lagar vet vi inte. Det stämde i alla fall väl med vad många människors uppfattar som rätt.
Om tidpunkten för uttalandet var väl eller illa valt undandrar sig min bedömning. Men om Sveriges regering ska säga upp avtalet måste det rimligen ske någon gång. Frågan har diskuterats i ett par decennier.

Det märkliga är att många borgerliga ledarskribenter glömmer sin moraliska oförvitlighet då de kommenterar regeringens uppsägning av vapenavtalet med Saudiarabien.
Antingen anser de att affär går före moral eller så försöker de göra politisk profit på saken. Och då luktar det en smula omoral.

Inte alla borgerliga ledarskribenter gläfser med storfräsarna i näringslivet.
Eskilstuna Kurirens ledare visar en sant liberal moral och upprätthåller därmed traditionen från J A Selander.
Selander följde sitt samvetes röst fast än det kanske inte gynnade Sveriges affärer med den brutala diktaturen.


Litet fakta i målet:


onsdag 11 mars 2015

Löntagarnas värde visar sig vid strejk

Då löntagare strejkar går kapitalägarna alltid ut och berättar om att företaget förlorar enormt mycket pengar på grund av strejken.
Ta den nyligen avslutade strejken i Norwegian som exempel.


Det måste betyda att de strejkande löntagarna producerar för just så mycket då de arbetar och inte strejkar. Det vill säga att Norwegian då tjänar 45-70 miljoner kronor per dag på de strejkande.
Eller tjänar in ”sinnessjukt” mycket pengar.

Samtidigt gör ju företaget ett litet plus eftersom de inte behöver betala ut löner till de anställda under strejken.

Men kan man inte se vilket värde löntagarna skapar även då de inte strejkar? Borde det inte visa sig i företagets årsredovisning?

Nej, där redovisas bara löntagarnas arbete som, kostnad,  lönekostnad.

Det är bara på företagets vinst som löntagarnas värdeskapande kan avläsas.
Men där brukar man inte tillskriva löntagarna som upphov till vinsterna.
Det blir mera företagsledningen som genom sina smarta strategier skapat mervärde i företaget.


Ska det vara nödvändigt för löntagarna att strejka för att få uppskattning för sitt värde?


söndag 8 mars 2015

Kapitalet och dess lakejer tar ton

Kapitalets storfräsare, storföretagens direktörer, samlas och mobiliserar till försvar för Sveriges fortsatta vapenaffärer med Saudiarabien. 
De stora nordiska flygbolagen utmanar löntagarna genom att försämra löntagarnas villkor och använder 1800-talsmetoder för att pressa löntagarna till lydnad.
En högerstorm utbryter mot att villkoren för privata vinster i välfärden ska utredas.
Nyliberaler som Annie Lööf tar i så att man kunde tro att en socialisering är nära förestående, trots att det bara handlar om en utredning.

Är det klasskampen som hårdnar? Knappast. Det är bara så att den har blivit synligare i vårt land där vi är vana vid den maktbalans och samarbetskultur som råder mellan kapital och arbete.

Globaliseringen gör att fattigdomen kommer smygande, klyftorna mellan rika och fattiga ökar, konkurrensen slår ut verksamheter med arbetslöshet som följd, löntagarna tvingas konkurrera om jobben och mot de försämrade villkoren, statens resurser minskar i förhållande till de ökade behoven, det demokratiska politiska systemet drabbas av ökade påfrestningar.
Sverige börjar bli en del av världen.
Det är då som nervositeten ökar och därmed desperationen.

Frågan är hur politiker, näringsliv, löntagare, kapitalister, fackliga organisationer och övriga samhällsorgan klarar av anpassningen till utvecklingen och till klasskampen.

DN Debatt 


onsdag 4 mars 2015

Få löntagare bland världens rikaste

Om du ska kunna bli riktigt rik ska du ha skaffat dig rika föräldrar att ärva.
Det framgår av svenska miljardärernas tio i topplista som i dag publiceras i DN som citerar Forbes lista över världens rikaste personer.

Tio i topplistan över svenska miljardärer finns nämligen åtta som ärvt sin förmögenhet och endast två som inte gjort det.

Sveriges 10 rikaste:
1. Arv. Stefan Persson, H&M, 67 år. Persson tog över som verkställande direktör 1982 när hans far, Erling Persson drog sig tillbaka.
2. Arv, Hans Rausing, bland annat VD för Tetra Pak, 88 år. Rausing är son till Tetra Paks grundare Ruben Rausing .
3. Melker Schorling, bland annat styrelseordförande för Securitas, 67 år.
4 Arv. Jorn Rausing, 55 år, sonson till Tetra Paks grundare Ruben Rausing.
5. Arv. Antonia Johnson, flera företag, 71 år. Styrelseordförande i Axel Johnson AB, som grundades 1873 av hennes farfars far, Axel Johnson.
6. Arv. Dan Olsson, Stenakoncernen, 68 år. Son till Stenakoncernens grundare Sten A Olsson.
7. Arv. Finn Rausing, arv, 60 år. Sonson till Tetra Paks grundare Ruben Rausing.
8. Arv. Kirsten Rausing, Tetra Laval, 62 år, sondotter till Tetra Paks grundare Ruben Rausing.
9. Bertil Hult, EF Education First, 74 år. Grundare av utbildnings- och språkreseföretaget EF Education First.
10. Arv. Frederik Paulsen, medicin och forskning, 64 år. Företaget startades av Paulsens far på 1950-talet.

Bland världens tio rikaste har fem ärvt sin förmögenhet. Bill Gates tillhör dem som inte gjort det.
Det är inget fel i att vara rik eller att ärva sina föräldrar men om rikedom ska vara ett kvitto på innovationer, nyföretagande och entreprenörskap så verkar det vara något som inte riktigt stämmer.
Myten om att förmögna människor har skapat sin rikedom på sin energi, sin uppfinningsförmåga, sin entreprenörsanda, hårt arbete och smarthet kanske behöver modifieras.


Möjligen kan man försvara ordningen med att första generationens pionjärer och företagsbyggare har ersatts av nästa generations förvaltare. Goda förvaltare kan förvisso utveckla sitt arv men hur går det med innovationerna?

En annan myt som bör undersökas är hur vanligt det är att en löntagare kan bli miljardär på sin lön.