Vår tids bördsadel

De flesta av Sveriges mest förmögna är personer med tunga positioner i näringslivet.

Förra året ägde 178 svenska miljardärer tillsamman över 2 000 miljarder kronor. Man kan jämföra med den svenska statsbudgeten som ligger på 972 miljarder. Det berättar Veckans Affärer. 

Bara en av de tio största – Kamprad – har inte ärvt förmögenheten. Och en av de tio, Melker Schörling, har genom rundliga VD-löner köpt sig till och spekulerat sig till förmögenhet.
De övriga åtta har ärvt sina pengar. De är vår tids bördsadel.

Med sina tillgångar skulle de, som arbetsgivare, lätt kunna investera i arbetstillfällen för de arbetslösa som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Utan att behöva vänta på ändringar i arbetslagstiftning och kollektivavtal.

Här är de tio största svenska miljardärna.

Ingvar Kamprad
Första platsen av de tio rikaste intas av Ingvar Kamprad, eftersom Veckans Affärer räknar honom som ensam ägare till Ikea trots ett komplicerat ägarupplägg med utländska stiftelser. Hans förmögenhet uppgår enligt tidningen till 655 miljarder kronor. När VA gjorde listan för ett år sedan uppgick Kamprads tillgångar till 610 miljarder kronor.
Han har inte ärvt sin förmögenhet, men har naturligtvis bland andra sina många anställda att tacka för hjälpen med att skrapa ihop den. IKEA har 163 600 anställda.

Stefan Persson
H&M-koncernens patriark Stefan Persson förfogar över tillgångar värda 208 miljarder kronor. Även Perssons barn Tom Persson, Charlotte Söderström och Karl Johan Persson, H&M:s vd, med 6 miljarder var.
Stefan Persson har ärvt sin förmögenhet. H&M har 161 000 anställda.

Hans Rausing
Tetra Pak-arvingen Hans Rausing har liksom Kamprad fyllt 90 år. Hans förmögenhet anges till 102 miljarder. Tetra Pak har 23 460 anställda.

Jörn Rausing
Förmögenheten ligger nu på 57 miljarder kronor jämfört med 45 miljarder 2015. Enligt Veckans Affärer är Jörn Rausing bosatt i brittiska Surrey.

Antonia Ax:son Johnson
Antonia Ax:son Johnson är en av Sveriges mest framstående företagsledare och är fjärde generationens familjeföretagare i Axel Johnson-gruppen och styrelseordförande i Ax:son Johnson-koncernen, som bland annat äger Åhléns och Axfood AXFO.
Hon är god för 55 miljarder kronor enligt Veckans Affärer. Axfood har 8 803 anställda.

Melker Schörling
Tung finansman som byggt upp investmentbolaget Melker Schörling AB. I höstas meddelade Schörling att han kommer att kommer att lämna sina styrelseuppdrag våren 2017.
”Gradvis har hälsan försämrats så att jag har känt det nödvändigt att ta detta steg. Jag kommer dock fortsätta som bollplank och rådgivare till bolagen”, skrev Melker Schörling i ett mejl till SvD.
Melker Schörling är en VD som satsat på att köpa in sig i bolag som Securitas och Skanska.
Förmögenheten ligger på 55 miljarder kronor.

Finn och Kirsten Rausing
Barnbarn till Tetra Pak-grundaren Ruben Rausing. 1995 köpte de tillsammans med sin bror Jörn Rausing sin farbrors halva av Tetra Laval, där Tetra Pak ingår. När deras pappa Gad dog år 2000 ärvde de den resterande delen av bolaget.
54 miljarder kronor var har de enligt listan. Kirsten uppges bo i brittiska Suffolk medan Finn bor i Stockholm.

Frederik Paulsen
Paulsen är ordförande i Dr Frederik Paulsen Foundation som äger läkemedelskoncernen Ferring Pharmaceuticals, som grundades av Paulsens far. Ferring forskar och utvecklar läkemedel inom gastroenterologi, obstetrik, endokrinologi, urologi och gynekologi.
Frederik Paulsen är god för 53 miljarder kronor. Bosatt i Lausanne i Schweiz. Ferring har 5 000 anställda

Ane Mærsk Mc-Kinney Uggla
Hennes förmögenhet ligger på 47 miljarder kronor.
Ane Mærsk Mc-Kinney Uggla är dotter till redaren Mærsk Mc-Kinney Møller, som gick bort 2012. Hon tog då över ordförandeskapet i ägarstiftelsen som kontrollerar jättekoncernen A.P. Møller-Mærsk med 89,000 anställda.

SvD Näringsliv 

Vad ska vi med miljardärer till?

I Sverige finns 156 miljardärer meddelar Veckans Affärer i november.

I det rådande världsekonomiska systemet, kapitalismen, behöver samhället sina miljardärer för att de samlar och koncentrerar kapital som de satsar i näringslivet. De gör nytta för att åtminstone några av dem donerar pengar till välgörande och samhällsnyttiga ändamål, för att de håller ordning på näringslivsstrukturen, betalar skatt och är allmänt samhällsnyttiga.
De ”skapar” jobb.

Ofta är det också så att den enskilde miljardären uppnått sin position genom att vara en duktig uppfinnare, entreprenör och företagare. Tänk på Kamprad och Bill Gates som exempel. Vilken nytta har de inte gjort?

I Sverige har flertalet miljardärer ärvt sina miljarder. De liknar därmed kungen som även han ärvt sitt ämbete och sina tillgångar. Arvtagarna behöver inte pionjäregenskaper men de måste kunna förvalta sina ärvda rikedomar.

Men oavsett om de själva var med om att bygga upp sina rikedomar eller om de ärvt dem har de, genom sina kapitalresurser, fått makt. Främst ekonomisk makt men också social och kulturell.
De har naturligtvis inflytande över sina företag och sina miljarder men också en viss politisk makt eftersom politikerna är beroende av att de finns, t.ex. som investerare. Miljardärerna avgör hur och var kapitalet ska placeras, hur näringslivet ska utformas, till vilka ändamål deras välgörenhet ska riktas.
Även om de inte enväldigt fattar beslut över detta fattas besluten i ganska små kretsar.
Och det är ju med pengar man styr.

Sveriges 156 miljardärer äger tillsammans 1800 miljarder kronor.
Om man jämför med den svenska statsbudgeten så beräknas dess inkomster under budgetåret 2015 till 854 miljarder kronor och utgifterna beräknas till 887 miljarder kronor. Sammanlagt utgifter och inkomster är alltså 1741 miljarder kronor.
Statsbudgeten är de pengar som riksdag och regering har att röra sig med när det gäller att bygga vårt försvar, välfärd, utbildning, kommunikationer, infrastruktur, miljöskydd och andra samhällsresurser. Inkomsterna är de totala skatterna, avgifterna m.m. som staten tar in från oss medborgare för att klara uppgifterna.
Sveriges 156 miljardärer har således mer pengar än vad hela svenska folkets riksdag och regering förfogar över.
Många av de verksamheter som miljardärerna driver kräver också samhällsresurser för att kunna fungera och de påverkar människors miljö och liv.

Nu är det ju inte heller så att miljardärerna har skrapat ihop sina miljarder alldeles på egen hand. Visst har de eller deras förfäder kommit på idéer som de lyckats förverkliga, de har skickligt fått andra att arbeta för dem. Men utan dessa andra skulle miljardärerna aldrig ha lyckats.

De 156 miljardärerna äger det avgörande inflytandet i företag (omsättning i kronor/antal anställda) som bland andra Hennes & Mauritz: 357 miljarder/116 000, Tetra Pak 800 miljarder/21 812, IKEA: 270 miljarder /139 000, Ericsson: 215 miljarder/118 706, Atlas Copco: 208 miljarder/44 056, Telia Sonera AB: 191 miljarder /24 951, AB Volvo: 189 miljarder/93 476, Svenska Handelsbanken: 147 miljarder/11 692, Swedbank: 139 miljarder/14 583, Sandvik AB: 130 miljarder/48 000, Investor: 128 miljarder/14 677, Securitas: 66 miljarder/279641, Lundbergföretagen: 23 miljarder/3981, SCA: 104 miljarder /44 247,  Axfood 38 miljarder/ 8 481.

Ett av Antonia Ax:son Johnsons företag, Axel Johnsons AB, har t.ex. 22000 anställda som alla var och en på sitt sätt bidrar till miljarderna. Antonia Ax:son Johnsons skulle inte blivit så rik utan sina föräldrar och hon skulle aldrig kunnat förvalta sitt ärvda kapital utan hjälp av samhället samt alla anställda, kunder, underleverantörer och aktieägare.
Det innebär att miljardärerna har blivit miljardärer i ett socialt sammanhang och att deras egendomar både påverkar och påverkas av övriga samhällsmedborgare.

Det finns alltså skäl för medborgarna att granska hur miljardärerna sköter sin uppgift och hur de samlar och koncentrerar ”sitt” kapital och hur de investerar kapitalet i nya företag, hur de betalar skatt, håller ordning på näringslivet, värnar miljön och hur de allmänt sköter sina uppgifter.

Det sker i viss mån genom att politiker, medier och fackliga organisationer granskar deras verksamhet. Frågan är om den bevakningen skulle kunna, och borde vara, bättre.
Ett organ som sköter den granskande uppgiften hyggligt är Svenska Dagbladets Näringslivsjournalister.

Miljardärerna 

Statsbudgeten 

Ekonomijournalister 

Se SvD Näringslivs granskning av företaget SCA 

Få löntagare bland världens rikaste

Om du ska kunna bli riktigt rik ska du ha skaffat dig rika föräldrar att ärva.

Det framgår av svenska miljardärernas tio i topplista som i dag publiceras i DN som citerar Forbes lista över världens rikaste personer.

Tio i topplistan över svenska miljardärer finns nämligen åtta som ärvt sin förmögenhet och endast två som inte gjort det.

Sveriges 10 rikaste:

1. Arv. Stefan Persson, H&M, 67 år. Persson tog över som verkställande direktör 1982 när hans far, Erling Persson drog sig tillbaka.

2. Arv, Hans Rausing, bland annat VD för Tetra Pak, 88 år. Rausing är son till Tetra Paks grundare Ruben Rausing .

3. Melker Schorling, bland annat styrelseordförande för Securitas, 67 år.

4 Arv. Jorn Rausing, 55 år, sonson till Tetra Paks grundare Ruben Rausing.

5. Arv. Antonia Johnson, flera företag, 71 år. Styrelseordförande i Axel Johnson AB, som grundades 1873 av hennes farfars far, Axel Johnson.

6. Arv. Dan Olsson, Stenakoncernen, 68 år. Son till Stenakoncernens grundare Sten A Olsson.

7. Arv. Finn Rausing, arv, 60 år. Sonson till Tetra Paks grundare Ruben Rausing.

8. Arv. Kirsten Rausing, Tetra Laval, 62 år, sondotter till Tetra Paks grundare Ruben Rausing.

9. Bertil Hult, EF Education First, 74 år. Grundare av utbildnings- och språkreseföretaget EF Education First.

10. Arv. Frederik Paulsen, medicin och forskning, 64 år. Företaget startades av Paulsens far på 1950-talet.

Bland världens tio rikaste har fem ärvt sin förmögenhet. Bill Gates tillhör dem som inte gjort det.

Det är inget fel i att vara rik eller att ärva sina föräldrar men om rikedom ska vara ett kvitto på innovationer, nyföretagande och entreprenörskap så verkar det vara något som inte riktigt stämmer.
Myten om att förmögna människor har skapat sin rikedom på sin energi, sin uppfinningsförmåga, sin entreprenörsanda, hårt arbete och smarthet kanske behöver modifieras.

Möjligen kan man försvara ordningen med att första generationens pionjärer och företagsbyggare har ersatts av nästa generations förvaltare. Goda förvaltare kan förvisso utveckla sitt arv men hur går det med innovationerna?

En annan myt som bör undersökas är hur vanligt det är att en löntagare kan bli miljardär på sin lön.

Var Jesus vänsterman?

Världen behöver entreprenörer som utvecklar och berikar samhället.

Att somliga av dessa entreprenörer blir miljardärer behöver inte vara negativt.
Om de rika satsar på välgörande ändamål eller investerar sina pengar i nya produktiva verksamheter är det väl bara bra, och inget som ”vänstern” har anledning att vara emot.

På dagens ledarsida i SvD frågar emellertid ToveLivfendahl  varför det är ett problem för vänstern att vissa har mycket mer pengar än andra. Mest är det arvsfrågan som upplevs problematisk, påstår hon.

Hon konstaterar att problemet inte är Sveriges 136 miljardärer eller att 85 procent av dem har blivit förmögna genom att de och tidigare släktingar grundat företag som har skapat enorma värden för vårt land.

”Det verkligt problematiska är att deras omgivning slentrianmässigt använder dem som politiska slagträn istället för att nyfiket och välkomnande efterfråga deras ytterligare potential som samhällsutvecklare.”

Det må så vara, men Lifventahl anstränger sig inte heller för att nyfiket vända och vrida på frågan.

Tvärt om. På sedvanligt nyliberalt maner talar hon i stället om ”hur det är” som om det var en naturlag, och som om hon sitter inne med sanningen.

Men problemet finns där.

Vad som komplicerar nyliberalernas blommiga syn på ekonomisk makt är att vi lever i en kapitalistisk hierarkisk värld där det mesta värderas i pengar och där pengar styr arbete och produktion, d.v.s. grunden för alla människors liv.
Pengar avgör inte bara individers plats i makthierarkin utan också värderingen av människor.
Den rike är mer värd än den fattige. Pengar ger makt.

Den makten tycks för Lifventahl vara helt oproblematisk.

Men de 136 miljardärerna är lika priviligierade och lika mäktiga som en gång högadeln var i förhållande till det stora fleratlet människor. En del var despoter andra upplysta sådana men de kunde genom sin egendom mest styra och ställa som de ville.
Adeln hade ursprungligen fått sin rikedom genom insatser de gjort för kronan. Men då dessa rikedomar började gå i arv blev de så småningom ett problem. Kungen och kronan såg sig till sist föranlåten att dra in dessa jordegendomar i en räfst.

Det som ytterligare komplicerar det hela är att det finns annat än rikedom som brukar räknas till människovärdet.
Kristendomens syn på det mänskliga värdet uttrycks bl.a.  i Lukas 18:25, där Jesus lär ha sagt att ”det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.”

Var kanske Jesus vänster?

AB

Frikostiga kapitalister delar med sig

Våra svenska kapitalister är frikostiga med råd och tips om hur man bär sig åt för att bli rik. För en tid sedan gav fastighetsspekulanten Lars-Erik Magnusson råd till den som vill bli miljardär (se min blogg 26 april) och nu kommer aktieproffset Mats Qviberg med råd till den som vill bli rik på aktiespekulation.
I en intervju för Placera.nu säger han:
"Människor ser inte styrkan i starka aktier eller svagheten i de dåliga. Till slut sitter man med en massa skräpaktier".
Den som vill tjäna grova pengar på sin portfölj gör sundast i att inte behålla sina dåliga aktier för länge. Och så får man inte ha för bråttom i sina aktieaffärer.
"Den som vill bli rik på aktier ska ha bra sittfläsk", säger Qviberg till Placera.nu.
Och för den som vill bli rik på sin lön är Mats Qvibergs tips att löneförhandla med sunt förnuft. Att begära en för hög lön är bara dumt och kan göra att företaget drar öronen åt sig, menar Mats Qviberg i intervjun i Placera.nu.
Varför blir inte fler kapitalister när det är så enkelt?
Placera.nu http://www.avanza.se/aza/press/press.jsp