Lönen för mödan

Totalt fanns, år 2020, enligt SCB 4 780900 anställda (löntagare) i Sverige.

Men vad är egentligen lön?
Vanligen förklaras lön som ”ersättning för utfört arbete” eller för den arbetstid som den anställde disponerar hos sin arbetsgivare.
Din lön är en ersättning för din arbetskraft som du bidrar med i ett företags produktion.

Men lönen har ytterligare dimensioner.
För de flesta människor är lönen den enda inkomsten. Den ska täcka alla de utgifter som den anställde har i livet. Boendekostnad, livsmedel, kläder, barnuppfostran, försäkringar, avgifter, resor, kultur och mycket annat.

Många har säkert upptäckt att det är för mycket månad kvar efter att månadslönen är slut.
Nära var fjärde svensk, 23 procent, har använt upp hela sin månadslön innan nästa lön betalas ut. Det visar bland annat en Gallup-undersökning som gjorts på uppdrag av Nordea.
Varje löntagare får rätta sina utgifter efter lönens storlek.

Levnadskostnaderna är ju de samma för bankdirektören som för den som jobbar inom hemservice. Ett paket kaffe, en liter mjölk eller ett kilo mjöl kostar ju lika mycket för bägge.
Författaren Sven Lindqvist (1932-2019) skrev någon gång på sjuttiotalet en essä om hur det skulle vara om alla medborgare hade samma lön men att i stället priserna i butikerna skulle variera efter vilken samhällsstatus man har. Ett kilo kaffe skulle då vara betydligt billigare för en bankdirektör än för en undersköterska som skulle behöva betala trettio gånger så mycket.

Företagen, med hjälp av sina anställda, producerar varor och tjänster för marknaderna. De anställda får lön för sin arbetskraft. Lönen ska räcka för de anställdas konsumtion.  Löntagarna är med andra ord både producenter och konsumenter.
Lön, pris och konsumtion bildar ett kretslopp inom samhällsekonomin.

Sambanden mellan löne- och prisutvecklingen är därför viktig att studera. Statistiker, till exempel SCB, mäter därför den genomsnittliga prisutvecklingen för hela den privata inhemska konsumtionen, d.v.s. de priser konsumenten faktiskt betalar. KPI är det vanliga måttet för kompensations- och inflationsberäkningar i Sverige.

En del ekonomer och arbetsgivare brukar se lönerna som en utgift eller en kostnad. Men arbetsgivaren anställer och betalar ju lön till ”medarbetare” som utför arbetsuppgifter som bidrar till företagets lönsamhet. Arbetsgivaren giver arbete så länge det är lönsamt. Lönerna är alltså en investering. Löntagaren antas utföra arbete som är mer värt än den lön som löntagaren får. Löntagaren producerar en vinst.
Som producent bidrar du således till företagens och kapitalägarnas vinst, men också som konsument.
Företaget och handeln säljer ju för att göra en vinst på försäljningen.

Din lön bestämmer också din placering i samhällshierarkin. Eller om det är din placering i hierarkin som avgör din lönenivå.
Högre chefer inom bank, finans och försäkring har den högsta medianlönen av alla yrken. Medianlönen för dessa höjdare är 120 000 kronor. Lägst medianlön har hemservicepersonal med 21 500 kronor.
Frågan är om det är placeringen i hierarkin som bestämmer lönenivån eller tvärt om. Antagligen betingar de bägge faktorerna varandra.

En vd-lön på ett svenskt storföretag motsvarar 66,8 undersköterskelöner. Det visar LO:s rapport av inkomsterna för samhällets maktelit.

Men varför har en direktör högre lön än en undersköterka?
Löneskillnader för olika yrkesgrupper brukar motiveras med att den som har längre och högre utbildning, större erfarenhet, ansvar och kunskap bör ha högre lön. Man kan också väga in vilka risker arbetaren utsätter sig för i jobbet, fysisk ansträngning, arbetets besvärlighet, löntagarens speciella skicklighet o.s.v.
Men skulle en undersköterska vara mindre ansvarig än en direktör? Är inte bägge kunniga på sitt respektive område? Vem av dem har störst ansvar?
Om direktören hamnade på sjukhus och behövde vård skulle han då hellre ha en annan bankdirektör vid sin sida än en sjuksköterska?

Arbetet och lönen har således en grundläggande betydelse för samhällsutvecklingen. Arbetet och lönen är central för majoriteten av mänskligheten. Ett tydligare allmänintresse finns knappast.
Ändå anser en del debattörer att arbetet och lönen är särintressen.

Löneskillnaderna är ett mysterium. Tradition, makt, hierarkitänkande, exklusivitet (tillgång och efterfrågan), påverkar synen på löneskillnaderna.

Men var finns forskningen kring dessa och liknande frågor? Löneskillnader mellan kvinnor och män diskuteras i dag intensivt. Men varför existerar alla övriga löneskillnader?

Makteliten håller ställningarna, LO 

Lönen tar slut i förväg för var fjärde, SvD 

Antalet anställda minskar, SCB  

Arbetskraftsundersökningarna (AKU)

Konsumentprisindex (KPI), SCB

Real löneutveckling i Sverige, Ekonomifakta

Arbetskraftskostnader internationellt, Ekonomifakta

 

 

 

 

Vad ska vi med miljardärer till?

I Sverige finns 156 miljardärer meddelar Veckans Affärer i november.

I det rådande världsekonomiska systemet, kapitalismen, behöver samhället sina miljardärer för att de samlar och koncentrerar kapital som de satsar i näringslivet. De gör nytta för att åtminstone några av dem donerar pengar till välgörande och samhällsnyttiga ändamål, för att de håller ordning på näringslivsstrukturen, betalar skatt och är allmänt samhällsnyttiga.
De ”skapar” jobb.

Ofta är det också så att den enskilde miljardären uppnått sin position genom att vara en duktig uppfinnare, entreprenör och företagare. Tänk på Kamprad och Bill Gates som exempel. Vilken nytta har de inte gjort?

I Sverige har flertalet miljardärer ärvt sina miljarder. De liknar därmed kungen som även han ärvt sitt ämbete och sina tillgångar. Arvtagarna behöver inte pionjäregenskaper men de måste kunna förvalta sina ärvda rikedomar.

Men oavsett om de själva var med om att bygga upp sina rikedomar eller om de ärvt dem har de, genom sina kapitalresurser, fått makt. Främst ekonomisk makt men också social och kulturell.
De har naturligtvis inflytande över sina företag och sina miljarder men också en viss politisk makt eftersom politikerna är beroende av att de finns, t.ex. som investerare. Miljardärerna avgör hur och var kapitalet ska placeras, hur näringslivet ska utformas, till vilka ändamål deras välgörenhet ska riktas.
Även om de inte enväldigt fattar beslut över detta fattas besluten i ganska små kretsar.
Och det är ju med pengar man styr.

Sveriges 156 miljardärer äger tillsammans 1800 miljarder kronor.
Om man jämför med den svenska statsbudgeten så beräknas dess inkomster under budgetåret 2015 till 854 miljarder kronor och utgifterna beräknas till 887 miljarder kronor. Sammanlagt utgifter och inkomster är alltså 1741 miljarder kronor.
Statsbudgeten är de pengar som riksdag och regering har att röra sig med när det gäller att bygga vårt försvar, välfärd, utbildning, kommunikationer, infrastruktur, miljöskydd och andra samhällsresurser. Inkomsterna är de totala skatterna, avgifterna m.m. som staten tar in från oss medborgare för att klara uppgifterna.
Sveriges 156 miljardärer har således mer pengar än vad hela svenska folkets riksdag och regering förfogar över.
Många av de verksamheter som miljardärerna driver kräver också samhällsresurser för att kunna fungera och de påverkar människors miljö och liv.

Nu är det ju inte heller så att miljardärerna har skrapat ihop sina miljarder alldeles på egen hand. Visst har de eller deras förfäder kommit på idéer som de lyckats förverkliga, de har skickligt fått andra att arbeta för dem. Men utan dessa andra skulle miljardärerna aldrig ha lyckats.

De 156 miljardärerna äger det avgörande inflytandet i företag (omsättning i kronor/antal anställda) som bland andra Hennes & Mauritz: 357 miljarder/116 000, Tetra Pak 800 miljarder/21 812, IKEA: 270 miljarder /139 000, Ericsson: 215 miljarder/118 706, Atlas Copco: 208 miljarder/44 056, Telia Sonera AB: 191 miljarder /24 951, AB Volvo: 189 miljarder/93 476, Svenska Handelsbanken: 147 miljarder/11 692, Swedbank: 139 miljarder/14 583, Sandvik AB: 130 miljarder/48 000, Investor: 128 miljarder/14 677, Securitas: 66 miljarder/279641, Lundbergföretagen: 23 miljarder/3981, SCA: 104 miljarder /44 247,  Axfood 38 miljarder/ 8 481.

Ett av Antonia Ax:son Johnsons företag, Axel Johnsons AB, har t.ex. 22000 anställda som alla var och en på sitt sätt bidrar till miljarderna. Antonia Ax:son Johnsons skulle inte blivit så rik utan sina föräldrar och hon skulle aldrig kunnat förvalta sitt ärvda kapital utan hjälp av samhället samt alla anställda, kunder, underleverantörer och aktieägare.
Det innebär att miljardärerna har blivit miljardärer i ett socialt sammanhang och att deras egendomar både påverkar och påverkas av övriga samhällsmedborgare.

Det finns alltså skäl för medborgarna att granska hur miljardärerna sköter sin uppgift och hur de samlar och koncentrerar ”sitt” kapital och hur de investerar kapitalet i nya företag, hur de betalar skatt, håller ordning på näringslivet, värnar miljön och hur de allmänt sköter sina uppgifter.

Det sker i viss mån genom att politiker, medier och fackliga organisationer granskar deras verksamhet. Frågan är om den bevakningen skulle kunna, och borde vara, bättre.
Ett organ som sköter den granskande uppgiften hyggligt är Svenska Dagbladets Näringslivsjournalister.

Miljardärerna 

Statsbudgeten 

Ekonomijournalister 

Se SvD Näringslivs granskning av företaget SCA