Visar inlägg med etikett skatter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skatter. Visa alla inlägg

tisdag 23 november 2021

Varför minskar antalet demokratier?

Den svenska folkkonservatismen hittar du i dag inte bara bland det devota hyllandet av kungahuset utan mest i den folkliga och spridda uppfattningen att allt nog ”var bättre förr”.


Gott om exempel på den idén hittar du bland annat på Facebook.
Där klagar horder av folk över modern arkitektur, förfall av seder och bruk, att folk var bättre klädda förr och att brottsligheten var lägre. Sossarna var bättre. Jularna. Vädret.
Till och med sånt som var dåligt var bättre förr.

Men, vad värre är, det allmänna missnöjet med den liberala demokratin tycks öka.
”Partierna bara babblar och inget blir gjort. Politikerna bara tänker på sig själva. När det blir problem tillsätter de en utredning för att slippa ta itu med det.”

De upplever att skatterna blir högre medan samhällsservicen blir sämre. Vittrande välfärd, sämre skola och ökad kriminalitet skapar ett missnöje som naturligtvis drabbar regeringen. Ju fler partier dess större kaos och politisk maktlöshet.
Så är det i en demokrati.

Fast i själva verket är samhällsförändringarna inte politikernas fel.
Världsekonomin, marknaderna, konjunkturerna, kommersialismen och den globala kapitalismen är, på gott och ont, starkare krafter än nationella politiker.

Men eftersom folk upplever att det är politikerna som inte gör något så ökar deras förakt för politiker, föraktet för politik och misstron mot demokratin.
Olustkänslan leder till en längtan efter en radikal förändring.

Då finns populistpartierna till höger och vänster där. ”De andra partierna bara pratar. Vi handlar.”

I Sverige har vi Sverigedemokraterna till höger.
Trots sin bakgrund är Sverigedemokraterna kanske inte längre nazistiskt.
Men partiet är klart främlingsfientligt och har en auktoritär konservativ samhällssyn liknande det ungerska nationalkonservativa och kristdemokratiska regeringspartiet Fidesz.

(Fidesz bakgrund är för övrigt det motsatta SD. Fidesz var nämligen från början ett vänsterliberalt ungdomsparti och medlem i Liberala internationalen. Apropå politiska förändringar, minns också att Mussolini ursprungligen var en framstående socialist och att nazisterna från början hette Nationalsocialistiska Arbetarepartiet och fick, i det tyska valet 1932, 33,1 procent av rösterna. I samma val fick socialdemokraterna 20,4 procent, kommunistpartiet 16,9 procent, Folkpartiet 8,5 procent och Centrumpartiet 11,9 procent.)

SD tillhör samma politiska grupp i EU som Fidesz och som det konservativa polska regeringspartiet Lag och ordning.

Världen kämpar förtvivlat mot coronaviruset. Klimatförändringarna kräver radikala förändringar av konsumtionssamhället.
Då politiker och myndigheter tar upp kampen dyker konspirationsteorier och motstånd upp. Risken är att motsättningen leder till auktoritära åtgärder.

Världen blir också allt mer auktoritär och demokratin är på reträtt. Det uppger den mellanstatliga organisationen Idea (Institute for Democracy and Electoral Assistance) i sin rapport ”Global State of Democracy 2021”.
Mer än var fjärde person i världen lever i ett land med demokrati på tillbakagång.

Organisationen bygger sina bedömningar på 50 år av demokratiska indikatorer i cirka 160 länder. Länderna delas in i tre kategorier: demokratier (inklusive de som är ”på tillbakagång”), hybridregeringar och auktoritära regimer

Enligt IDEA är antalet stater som rör sig i riktning mot auktoritarism tre gånger så många som de som rör sig mot demokrati.

Idea, Global State ofDemocracy 2021.
Europaportalen, Förändring i graden av liberaldemokrati i Europa 2010-2020
Europaportalen  Förändring i rättsstatlighetsindex 2015-2021 i EU
Human Rights Watch Annual review ofhuman rights around the globe 2020
Tidskriften Omvärlden 

Fidez webbplats

Lag och rättvisa, webb Prawo i Sprawiedliwość


torsdag 22 juli 2021

Jeff Bezos - rikare än svenska staten

I Sveriges statsbudget för år 2021 beräknas utgifterna till 1 069 miljarder kronor och inkomsterna till 1 116 miljarder kronor.

Jeff Bezos är mest känd som grundare och styrelseordförande för Amazon.com. Hans förmögenhet motsvarar 1 735 miljarder svenska kronor. Han är alltså mycket rikare än svenska staten.

Bezos bor i Beverly Hills i ett hus med en 1 260 kvadratmeter stor herrgård i Georgiansk stil. Han betalade 1,6 miljarder kronor för stället.
På den drygt 36 000 kvadratmeter stora tomten finns bland annat en tennisbana, två gästhus och en golfbana med nio hål.

År 2000 startade Bezos företaget Blue Origin, ett rymdfärdsföretag med målet att bygga en raket som kunna transportera människor högt upp i jordens atmosfär för att de ska få uppleva tyngdlöshet.

Den 20 juli 2021, klockan 15.00, lyfte Jeff Bezos mot rymden i sitt eget rymdskepp ”Blue Origin”.

Iförd cowboyhatt firade han med champagne efter att ha landat igen.

– Den bästa dagen någonsin, sa Bezos efter landningen.
Hela resan tog 11 minuter.

Men annars, när Bezos vill resa till vardags, gör han det med sin privatjet Gulfstream G650ER-jet, som rymmer åtta personer, och kostar cirka 65 miljoner US-dollar, 565 miljoner svenska kronor.
Eller så tar han sin 127 meter långa lyxyacht ”Flying Fox” som kostat över fyra miljarder kronor. Den är så stor att den kommer ha följe av en mindre yacht ute till havs – vilken kommer vara utrustad med en helikopterplatta.

Hur blir man så jäkla rik som Jeff Bezos?

Jo, han har blivit så ofantligt rik genom ”sitt” företag Amazon. 

År 2020 hade företaget Amazon 1 298 000 anställda över hela världen. Amazon är världens största e-handelsföretag med 45 procent av marknaden.

Det som gör Bezos så rik är att företagets anställda, genom sitt arbete, skapar ett överskott som tillfaller företaget. Företaget gör dessutom en vinst på sin försäljning. Även den vinsten tillfaller företaget. Företaget har dessutom reklamintäkter som ytterst betalas av konsumenterna.
Det är, med andra ord, löntagarna och konsumenterna som bidrar till företaget Amazons vinster.
Vinsten för Amazon för 2020 var 7,2 miljarder dollar (drygt 60 miljarder kronor).

Eftersom Jeff Bezos 1994 var den som startade Amazon bör han kunna tillgodogöra sig en del av företagets vinster och tjäna pengar på företaget.
Man kan också anta att Bezos besitter förmågor och egenskaper som förtjänar att belönas.
Han sysselsätter ju över en miljon löntagare. Ja, det vill säga företaget gör det.

Men frågan är varför Bezos är så mycket mer värd än en svensk lagerarbetare som har en genomsnittslön på 28 600 kronor per månad.  Det blir 343 200 kr om året.

I fall lagerarbetaren skulle få för sig att köpa Bezos
lyxyacht Flying Fox måste han jobba i 11 655 år och inte unna sig något annat under tiden.
11 655 år motsvarar 145 livstider om ett liv omfattar 80 år.

För övrigt utsåg världsfacket ITUC Jeff Bezos till världens sämsta chef år 2014. Facket motiverade utnämningen med att Amazons anställda behandlas som robotar.

Men facket är väl bara avundsjuka, och ni vet det där med Jante och sånt.

 

Om Bezos förmögenhet, Dagens Industri, 

GP om Bezos lyxyacht

Om Bezos privatjet

Om Bezos villa, SvD

Om Amazon

Amazons vinst, Resumé

Bezos världens sämsta chef, ITUC, 

Lagerarbetares lön 

Dokument utifrån, SvT Play: Amazons värld. Kan ses till 28 feb 2023. Produktionsår 2020. Originaltitel Amazon Empire: The Rise and Reign of Jeff Bezos
1. Amazon revolutionen • 56 min
2. Sci fi blir verklighet • 54 min



 

tisdag 17 december 2019

Vart är vi på väg? Skuldekonomin


Vanligen består ett ordinärt hushålls inkomst av lön. Hushållets utgifter bör inte vara högre än lönerna. Utgifter för mat, boende och andra konsumtionsprodukter bör inte överstiga inkomsterna. Hushållet ska med andra ord inte leva över sina tillgångar.

Hushållet kan dock låna pengar för att köpa boende, bil, TV, sommarstuga m.m. men hushållet förutsätts kunna betala tillbaka lånen.
En enkel ekonomisk regel. Men samhällsekonomin är mer komplicerad än så.

Hushållen lånar också ut pengar till banker, försäkringsbolag och pensionsfonder.
Det kallas hushållens finansiella tillgångar.

Hushållens finansiella tillgångar består till största del av aktier, fonder, bostadsrätter, bankinlåning och pensionssparande. Enligt SCB 
ökade marknadsvärdet för hushållens tillgångar kraftigt under första kvartalet 2019 då Stockholmsbörsen steg med 12 procent. 
Banker, försäkringsbolag och pensionsfonder omvandlar lönepengarna till värdepapper. Reella tillgångar (hushållens lönepengar) har förvandlats till imaginära värden på finansmarknaden.
Samtidigt har hushållen stora skulder.

Enligt riksbanken uppgick de svenska hushållens nominella skulder 2017 till nära 4 000 miljarder kronor. 260 000 hushåll har en skuldsättning som överstiger 600 procent av deras disponibla inkomst.
Krediter, lån och skulder, är en nödvändighet för att hålla samhällsekonomin igång.
Enkelt uttryckt tillåter krediter oss att göra något nu och betala för det senare.
Bostadslån och avbetalningskrediter känner de flesta till.
Det är ingenting nytt. Redan 3 000 f.Kr. kunde jordbrukare få lån för att köpa frön. Dessa frön skulle planteras och överskottet av skörden skulle senare återbetala skulden.
Lånen användes för att investera i nya lönsamma projekt.

Så är det än idag.
Idag fortsätter banklån och kreditmarknader att spela sin viktiga roll för att plantera ”frön” för framtida välstånd: att hjälpa familjer att köpa ett hem, hjälpa företag att investera i nya idéer och hjälpa länder att samla in extra kapital för att stödja tillväxt och sysselsättning.
Men det finns åtminstone en hake.

Så här sa Kristalina Georgieva, chef för Världsbanken, i ett tal vid IMF: s 20:e årliga forskningskonferens i Washington den 7 november 2019:

”Global skuld både offentliga och privata har nått en all-time high på 188 000 miljarder dollar. Detta uppgår till cirka 230 procent över världens BNP.
En viktig orsak till denna utveckling är den privata sektorn, som för närvarande utgör nästan två tredjedelar av den totala skuldnivån. Men det är bara en del av historien.
Offentlig skuld i avancerade ekonomier är på nivåer som inte har sett sedan andra världskriget. Den offentliga skulden på tillväxtmarknaderna är på nivåer som senast sågs under 1980-talets skuldkriser. Och låginkomstländer har sett kraftiga ökningar av sin skuldbörda de senaste fem åren.”
Världens lånekvot är alltså 235 procent över den globala BNP.
Och man måste då ta med i beräkningen att i BNP-måttet finns också ”osynliga” skulder. Bland annat miljöskulder som uppstår i exploatering av naturresurser.

Den ekonomiska tillväxten i världen bedöms landa på den lägsta sedan finanskrisen, enligt den internationella ekonomiska organisationen OECD.

Det blir allt svårare för enskilda nationer att få ihop ekonomin.
Den verkliga ekonomiska produktionen tycks minska medan skulderna ökar, en utveckling som går allt fortare.
Pengar som borde finnas för välfärden finns inte. Politikerna som ska besluta om välfärden har inte de resurser som behövs.
I stället kryper risken för en global ekonomisk krasch allt närmare.






torsdag 12 december 2019

Varför räcker inte skattepengarna?



Det är inte bara inom vården som resurserna inte räcker till i förhållande till behoven.
(Se mitt föregående blogginlägg

Det finns för få lärare i skolan. Särskilt i skolor med många nyanlända och i problemområden.
Kampen mot kriminaliteten kräver fler poliser, åklagare, tulltjänstemän, anställda inom socialtjänsten och ungdomsvården.  Skjutningar och knarkhandel kräver större åtgärder.
Det behövs större resurser för att rädda klimatet. Kostnader för omställningar och fler naturkatastrofer kräver mer skattepengar.
Ökande militär upprustning och fler konflikter i omvärlden kräver betydligt ökade anslag till krigsmakten.
Krig, fattigdom och klimatkatastrofer driver allt fler människor att fly. Flyktinghjälpen behöver insatser.
Varför är det så att resurserna, skattepengarna, inte längre räcker till?

Ökar kostnaderna inom vård, skola, omsorg, polis, klimatåtgärder och flyktinghjälp
genom att stat och kommun får fler och dyrare uppgifter?
Är det så att det blir allt färre skattebetalare som måste försörja allt fler som inte förmår att betala skatt?

Folk frågar sig varför politikerna inte gör något.
Många menar att det är flyktinginvandringen som är orsaken till problemen.
En del menar att de etablerade politikerna är odugliga. Där har vi en del av förklaringen till SD:s framgångar.
Det finns de som anser att vård, skola och omsorg bör privatiseras och skatterna borde sänkas eftersom detta skulle öka konkurrensen och därmed effektiviteten och produktiviteten.
Andra hävdar motsatsen, att skattehöjningar skulle kunna lösa problemen.  En föga populär åtgärd bland både skattebetalare och politiker.
De olika uppfattningarna inom väljarkåren och de politiska partierna försvårar för politikerna att komma överens och kunna göra
något. Sådan är demokratin. (Men andra politiska system är sämre.)
Situationen ökar politikerföraktet. Och minskar tron på demokratin.

Kriminaliteten, kampen mot gängkriminaliteten, knarkhandeln, ungdomsarbetslösheten, skjutandet kräver resurser.
Klimatförändringarna
Klimatförändringarna kräver resurser för omställning, internationella överenskommelser och åtgärder samt flyktingmottagande,
Omvärlden. En klimatflykting varannan sekund
WWF. Rädda regnskogen




torsdag 28 november 2019

Varför räcker inte resurserna till för de ökande vårdbehoven?


Södersjukhuset måste spara 300 miljoner kronor till nästa år och varslar därför, i november 2019, 100 anställda. Det är 50 undersköterskor, 25 läkare och 25 personer ur den administrativa personalen som måste bort.
– Detta är en del av en omställning, säger finansregionrådet Irene Svenonius (M).

År 1997 levde cirka 30 000 män med prostatacancer och nu, år 2019, lever mer än 110 000 män med diagnosen meddelar Prostatacancerförbundet.  Vårdens resurser och organisation är ungefär densamma nu som för 20 år sedan. Utvecklingen av prostatacancervården släpar efter. Det är inte konstigt att prostatacancer har mer än tre gånger så långa väntetider som alla andra cancerformer.

Bara några exempel inom vården på hur behoven ökar medan resurserna minskar.
Det är inget nytt.

Statens offentliga utredningar från Socialdepartementet”Behov och resurser i vården - en analys” SOU 1996:163, publicerad 1 november 1996  kunde meddela att
”Kommittén har gjort en samlad bedömning av behov och resurser för hälso- och sjukvård respektive äldreomsorg. Slutsatsen är att det är mycket svårt att åstadkomma kostnadsminskningar i den takt och omfattning som många landsting och kommuner är i färd med att genomföra för att klara balanskraven utan att det leder till att de nationella målen för hälso- och sjukvården och äldreomsorgen äventyras. Det finns särskilt skäl att varna för att kostnadsneddragningarna kan medföra betydande kvalitetsförluster när det gäller vården av gamla och kroniskt sjuka, ett område där det redan i dag finns brister när det gäller de medicinska insatserna och där en växande andel av omvårdnaden är beroende av anhörigas och närståendes insatser.”
Behoven ökar medan resurserna står still eller minskar.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, skriver bl.a. i sin årliga rapport ”Iakttagelser och slutsatser om vårdens och omsorgens brister för verksamhetsåret 2018” att ”vi ser att patienter och brukare inte får sina behov tillgodosedda och att det brister i personcentrering och samordning. Patienter och brukare utsätts också för allvarliga risker när det inte finns tillräckligt med personal eller kompetens.”

För övrigt rapporterar media dagligen om hur politiker tvingas rätta sig efter bristande vårdresurser och lägga ner barnbördshus och stänga vårdavdelningar.

Mer sällan kan man läsa eller höra om orsakerna till att resurserna minskar.
Det är svårt att finna forskning om orsakerna.

Varför räcker inte resurserna? Slöseri? Ökade kostnader? Ökat vårdbehov? Ineffektivitet? Minskad tilldelning av skattepengar?





onsdag 24 oktober 2018

Vad fan hade vi kunnat få för skattepengarna? Och var är de?


Vi löntagare utgår ifrån att alla skattepengar går till skolor, sjukhus och andra gemensamma nyttigheter. 
Men några finansexperter har hjälpt stora banker att sno dessa pengar. SEB utpekas som delaktig.
Det uppdagas i en granskning som visar något som kallats Europas största skattesvindel. Minst 70 miljarder kronor (70 000 000 000) har stulits ur statskassorna.
– Vi var blodtörstiga rävar som kommit in i hönshuset. Hönshuset var staten med sin statskassa, och hönshuset stod öppet på vid gavel, bekänner en av dem som låg bakom storsvindeln av europeiska skattepengar.
Flera stora banker i Europa tillsammans med skattejurister, advokatbyråer och finansinstitut ska ha samarbetat för att komma över minst 70 miljarder kronor ur flera länders statskassor.

Rapporten, som publicerades i förra veckan, har gjorts av 40 journalister från 19 medieredaktioner från 12 länder i samarbete med det tyska journalistnätverket Correctiv. Bland medieredaktionerna finns journalister från nyhetsbyrån Reuters, Danmarks Radio och från tidningen Die Zeit. Från Sverige har SVT Nyheter och nyhetsbyrån TT medverkat. Redaktionerna har ägnat ett år för undersökningen.

Oberoende av denna skandal hade Danska tidningen Berlingske Business, i mars 2017, rapporterat att Nordea och Danske Bank finns med i en internationell penningtvätthärva som omfattar mer än 7 miljarder danska kronor, fördelade på 1.700 transaktioner under 2011-2014. Pengarna ska ha förts in i EU från Ryssland, och bakom de misstänkta summorna finns såväl Vladimir Putins familj som Rysslands underrättelsetjänst och den azerbajdzjanska diktaturen.

Och så har vi panamaskandalen. Där avslöjades det hur mängder av banker världen över hade handlat med brevlådebolag åt sina förmögna kunder, via företaget Mossack Fonseca i Panama. Flera svenska banker fanns med i de läckta dokumenten, men SEB:s tidigare dotterbolag LWM pekades av finska public service kanalen Yle ut som en av de värsta aktörerna i skatteparadisekonomin.






onsdag 24 januari 2018

Rika och fattiga


Hon anser att det inte är någon bra fattigdomsbekämpning att ta från de rika för att ge till de fattiga
”Välgörenhet och bistånd spelar en viktig roll men det långsiktiga målet uppnås först när fattiga länder kan skapa eget välstånd. Detta förutsätter fungerande institutioner, vilket ofta saknas.”

Hon har säkert rätt i det.
Anledningen till Boscanins fundering är att Oxfam kommit med en ny rapport, ”Reward work, not wealth” som visar att den fattigaste halvan av världens befolkning inte fick någon förmögenhetstillväxt alls under förra året. Samtidigt gick 82 procent av ökningen till den allra rikaste procenten i världen.
Vi måste i högre grad belöna arbete, inte rikedom, skriver Robert Höglund, Oxfam, i en debattartikel i DN.

Aldrig förr har världen sett en större ökning av dollarmiljardärer som förra året med en ny miljardär varannan dag. De blir dessutom allt rikare. Oxfams rapport visar att de 762 miljarder dollar som världens miljardärers förmögenheter ökade med mellan mars 2016 och mars 2017 (då Forbes miljardärslista publiceras) hade kunnat utrota den extrema fattigdomen sju gånger om.

Problemet är hur överföringen av resurser mellan rika och fattiga ska kunna ske. Att ta från de rika för att dela ut till de fattiga kanske skulle hjälpa kortsiktigt men skapa stora problem på längre sikt.

Några andra tänkbara medel:
Därest de rikas förmögenheter fortsätter att växa på bekostnad av de fattigaste:

Företag borde prioritera rättvisa löner så att välståndsökningen blir mer rättvist fördelad.
Förutsättningarna för detta är fria oberoende fackföreningar, organisationsrätt, förhandlingsrätt.
Stopp för överexploatering av människor och miljö.
En effektiv bekämpning av skatteflykt och skatteparadis.
Mer pengar till välfärdssatsningar för de allra fattigaste.
Skatt på internationella valutatransaktioner.

Satsning på ekonomisk forskning om hur produktionens överskott fördelas, om inkomstklyftornas uppkomst och konsekvenser och om hur fattigdom långsiktigt kan bekämpas.




onsdag 8 november 2017

Är allt som är lagligt moraliskt? Bygger all lag på moral?

Leif Östling har skapat en snackis i media med sitt ”Vad fan får jag för skattepengarna …”.
Varför en sådan uppståndelse kring ett obetänksamt yttrande?

Problemet är inte att Östling, som är ordförande för Svenskt Näringsliv, anser att han får för litet samhällsservice för de pengar som han betalt i skatt. Det är det nog fler, framförallt i den organisationen, som anser.
Det ingår liksom i den nyliberala ideologin.

Problemet är att han för sina 23 år som VD för Scania har fått så mycket pengar att han måste gömma undan en del genom s.k. skatteplanering.
Förutom pension och lön på dryga 200 miljoner kronor har Leif Östling under sin tid i Scanias ledning också fått närmare 100 miljoner kronor i bonus.

Att en del människor, genom diverse finter, undandrar sina förmögenheter från beskattning är inget moraliskt problem. Inte om man likställer moral med lag och menar att allt som är lagligt är moraliskt.

Frågan är om det är moralen som skapar lagar eller lagarna som skapar moralen. Antagligen handlar det om en växelerkan.
Men varifrån kommer Östlings pengar som han gömmer undan?
Är det inte från Scanias produktionsresultat? Varifrån annars?

Och vilka har arbetat ihop produktionsresultatet och Scanias vinster? Inte han själv.
Scania har tillverkat och sålt lastbilar och tjänat pengar på det.
Vilka har tillverkat lastbilarna? Vilka har sålt dem? Inte är det Östling.

Det är Scanias alla 40 286 anställda och Scanias underleverantörer och deras löntagare, tekniker, konstruktörer, säljare och många andra både i Sverige och i övriga världen som har sett till att Scania haft lastbilar att sälja.
Företagets aktieägare har bidragit med kapital.

Utan produktion, utan lastbilsförsäljning och vinster på denna försäljning hade det inte blivit några pengar till löntagarna, aktieägarna och VD.

Det är alltså arbete + kapital + handel som skapar vinsterna. Vad annars? 
Och allt detta fungerar tack vare ett samhälle som fungerar med omsorg, välfärd, utbildning, trygghet, stabilitet, tillit, demokrati och allt annat som vi alla bidrar med.
Samhället – det civila samhället, staten, kommunerna, organisationerna, företagen och alla människor som verkar i det – är resultatet av allas vårt arbete och alla våra skatter.

Östling är en ganska liten obetydlig figur i detta enorma nätverk som bidragit till Östlings förmögenhet.


Hans och andra VD:s höga ersättningar och pensioner beror inte på att deras speciella duglighet, arbetskapacitet, arbetsinsatser, arbetstider, kunskaper och är så mycket större än alla andras.
De är inga övermänniskor. De har bara 24 timmar på ett dygn.
Inte ens deras girighet är större än andras.

Deras orimligt höga andel av produktionsresultatet beror på ett hierarkiskt system som vuxit fram på samma sätt som adelns gamla privilegiesystem.

Adelns överhöghet gentemot allmogen motiverades med Guds vilja, göddes av kungens förläningar, upprätthölls av prästerskapet och tolererades av de fyra stånden.
Dagens överhöghet över oss löntagare motiveras av marknadens och kapitalets krav, göds av vinstintresset, upprätthålls av nyliberala samhällsekonomer och tolereras av oss alla.

”Sverige ett skatteparadis” DS 



onsdag 9 augusti 2017

Vad kan bota den sjuka svenska vården?

Vårdkrisen är föremål för betraktelser på två av dagens ledarsidor.

Ludvigsson och Swedin ser olika symptom och ordinerar därför helt olika behandling.

Ludvigsson refererar ett antal fall: ”Dement man dog efter rullstolsfall.”, ”Åldring fick dö i dagrummet.”, ”Patient dog av sent upptäckt infektion.” och ”Hallands sjukhus missade ett provsvar som visade att en patient drabbats av hudcancer”.
Hon skyller misstagen på personalen t.ex. att ”personal måste ha lidit svårt av någon perceptionsstörning”. ”I samtliga fall har den ansvariga personalens tillkortakommanden orsakat dödsfallen.”
Ludvigssons ordinerar mer privat kapital i vården samt ”Att effektivisera vård- och omsorgsapparaten” som en del av lösningen.
 ”Dessutom måste verksamheten ständigt synas. Annars kommer nya anslag cementera dysfunktionella ordningar.”
Hon ordinerar också en ”selektiv välfärdsordning” vilket betyder att låta de svårast sjuka och de mest behövande äldre ta större del av de ekonomiska resurserna i anspråk. Och slår fast att ”Budgetverklighet och personalansvar är vad som avgör vårdens kvalitet.”

Swedin anser att det är skattesänkningarna, på 248 miljarder kronor sedan millennieskiftet, som är orsaken. Han menar också att samtidigt som vården har privatiserats har vi fått se hur skattepengar som kunde ha gått till omsorg om våra medmänniskor blivit privata vinster eller slussats till skatteparadis.
Han hänvisar till en genomgång som tidningen Sjukhusläkaren har gjort, där det kontsterats att vart fjärde Maria-anmält dödsfall i dag beror på personal- och vårdplatsbrist. På stress och överbelagda avdelningar.
”Ett dödsfall i månaden. Det är vad krisen i svensk sjukvård nu har lett till.
Samtidigt stänger antalet vårdplatser i en rasande takt, rapporterar Svenska Dagbladet. På 20 år har vårdplatserna minskat med 10 000 och bara mellan 2015 till 2016 kapades flest vårdplatser på ett helt decennium. I fjol fanns det bara drygt 23 200 vårdplatser.”

Utan tvekan är ordinationerna ideologiskt betingade och speglar den politiska låsningen i frågan.

Kan denna politiska låsning överbryggas och hur löser man den i dagens parlamentariska situation där inget politiskt parti kan genomdriva sin linje?

Medan vi väntar på lösningen dör patienter i onödan och sjukvårdspersonal far illa och går på knäna.












onsdag 31 maj 2017

Moderaterna sänker skatter. Pengarna hamnar i rika skattesmitares fickor.

Moderaternas skuggbudget, som presenterades i mars, innehåller förslag på 22 miljarder i skattesänkningar på arbete, sänkt försörjningsstöd och färre a-kassedagar. 

Regeringen Reinfeldt sänkte skatter till en kostnad av 140 miljarder 2006-2014.

Tanken bakom skattesänkningar är att det ska stimulera till investeringar som ska ge mer jobb och ökad konsumtion. Dessutom finns en idé om att medborgarens frihet blir större om hon får behålla mer av sina pengar. De idéerna härrör, utan större förändringar, från 1600-1700-talen, bl.a. recept som skrevs ut av John Locke (1632-1704) och John Stuart Mill, (1806-1873).

Men världen har förändrats sedan dess.
Statsförvaltning och skatterna har demokratiserats, samhällsbehoven har ökat, den privata äganderätten över kapitalet är inte längre en privat angelägenhet, staten och kapitalet har blivit mer ömsesidigt beroende, företagen är idag enorma och ibland större än enskilda nationer, ändliga resurser har exploaterats till bristningsgränsen, globaliseringen och finansmarknaderna har förändrat förutsättningarna att politiskt styra nationella ekonomier. Ingen av liberalismens fäder hade ens kunnat föreställa sig dagens värld. I dag behöver stat och kommun mer pengar för gemensamma samhällsuppgifter.

Det tänker man på då man läser om att Skandinaviens tusen rikaste hushåll har undanhållit 32 procent av den skatt de skulle ha betalat. Det visar en ny forskningsstudie som publiceras i måndags.
Det är professor Annette Alstadsaeter vid Handelshögskolan vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet, hennes forskarkolleger Niels Johannesen vid Köpenhamns Universitet och Gabriel Zucman vid amerikanska UC Berkeley som kombinerat uppgifter om bankkonton i Schweiz med uppgifterna om brevlådeföretag i Panamaläckan och självrättelser och annan information från skattemyndigheterna.

Forskarna har också kunnat visa att nästan alla schweiziska bankkonton använts till skatteflykt. Det har de gjort genom att jämföra bankkontouppgifter i Swissleaks med personernas deklarationer i Norge och Danmark.

Att den rika makteliten stjäl resurser från oss övriga skattebetalare visste vi redan tidigare. Exakt hur mycket de gömmer undan är det däremot få som känner till. Enligt nationalekonomen Daniel Waldenström kan det röra sig om så mycket som 1300 miljarder. Vilket kan jämföras med utgifterna för staten 2016 som beräknas landa på drygt 933,9 miljarder.

SVT kunde förra våren avslöja de 9.000 svenskar som gjort självrättelser av gömda pengar utomlands som de inte deklarerat för tidigare. Den som gör självrättelse på eget initiativ slipper straffavgift och slipper att bli anmäld för skattebrott. Många har utnyttjat den möjligheten eftersom nya informationsutbytesavtal med skatteparadisländerna ökat risken att åka fast.
Bland dem som SVT kunde avslöja fanns flera miljardärer och kända storföretagsfamiljer.

Skattesänkningar och skattesmitningar innebär att de som inte behöver samhällets hjälp tar från dem som behöver de gemensamma samhällsuppgifterna.

De undanhållna skatterna skulle kunna ha satsats i infrastruktur, polis, kriminalvård, sjukvård, skolor och omsorg där pengarna behövs.

Daniel Waldenström är professor vid nationalekonomiska institutionen. Han forskar främst om inkomst- och förmögenhetsfördelning, inkomströrlighet och skatter. 

söndag 14 maj 2017

Det enskilda ägandet och näringslivet II. (Av III) Hur privat är kapitalet och näringslivet?

Arbetet och produktionen är grunden för samhällets utveckling, och den enskilda privata äganderätten är en av samhällets viktigaste rättsprinciper.

Staten och näringsliv har alltmer vävts samman i ett ömsesidigt beroende. Det har skett bland annat genom att företagen blivit beroende av statliga stöd och subventioner och staten är beroende av företagens verksamhet och skatter.

Tänk bara på bankkrascherna där skattebetalarna tvingades att gå in med pengar för att rädda bankerna från konkurs. Som argument för detta brukar man ange banksystemets samhällsviktiga funktioner.
Som exempel kan vi ta att skattebetalarna åkte på notan för finanskrisen i Sverige 1990–1994.
Nordbanken (numera Nordea) köptes ut av staten för att förhindra banken att gå omkull. Banken hade år 1989 slagits ihop med PK-banken. Staten pumpade in 65 miljarder i affären, dock bedömdes banken ha ett visst värde varför förlusten antas ha kostat skattebetalarna omkring 35 miljarder kronor. Nordbanken köpte därefter den konkursmässiga Gotabanken. När Nordbanken inte klarade kapitaltäckningskravet på 8 % genomfördes en nyemission på 5,2 miljarder kronor, varav staten tecknade 4,2 miljarder. I samband med detta ökade Statens ägarandel från 70 till 77 %. Senare såldes Nordbanken, i ett då bättre börsklimat, och staten återfick en del av de utbetalade skattepengarna.

Nu kräver politikerna i EU och regering att bankernas ägare och kunder ska avsätta en del av sina vinster och lägga upp en fond som kan rädda banken vid en eventuell framtida ny krasch.
Den har kallats stabilitetsfonden och resolutionsfonden. Nordeas styrelse gillar inte förslaget utan hotar med att flytta sitt huvudkontor till annat land. Styrelsen handlar som om de är privata ägare till Nordea.
Men företagen och kapitalbildningen är inte längre en privat angelägenhet, företagen har blivit alltmer samhällsberoende. ”Privatiseringen” av samhällsservice och välfärd har inte gjort det privata näringslivet mer enskilt utan gjort dem mer samhälleliga.

Medborgarnas sparmedel blir till ett uppumpat ”kapital” som snurrar runt på finansmarknaden styrd av anonyma fondmäklare. Kapitalet är inte längre till för investeringar i produktionen utan är spelmarker i ett virtuellt casino.
Och om hörnet hotar en kollaps, en smärtsam återställare till realkapitalet, som vi alla måste betala.
Något privat kapital finns inte längre. Om det någonsin funnits.

                          






måndag 24 april 2017

Min gode granne är inte nazist

Om min granne vore nazist skulle jag inte umgås med honom.
Men nu röstar han på Sverigedemokraterna för att han har ledsnat på att de andra partierna inte kommer till rätta med en massa samhällsproblem och för att han tror att Sverigedemokraterna kan fixa problemen. Han anser att de bör få en chans för att de är oprövade.

Min granne är inte rasist. Om han vore det skulle jag inte umgås med honom.
Visserligen tror han att de stora flyktingströmmarna är ett problem för att de kostar en massa pengar för svenska staten. Pengar som annars skulle kunna gå till vård, skola och omsorg. Så han vill stoppa flyktingströmmen och bara ta emot invandrare som kan bidra till det svenska samhället.
Han tycker att Sverigedemokraterna är det enda partiet som verkar vilja göra något åt problemet.
Jag försöker naturligtvis bevisa för honom att vi av humanitära skäl måste ta emot flyktingar.
Men för att kunna göra det måste jag ju umgås med honom.

Om min granne vore nationalist skulle jag ha svårt att umgås med honom.
Men min granne älskar sitt fosterland, hissar den svenska flaggan på helger och andra s.k. flaggdagar precis som han lärt sig i skolan och i det militära och som de flesta svenskar gör. Han skulle försvara sitt fosterland om det skulle behövas. Min granne vill att Sverige lämnar EU.
Han tycker att Sverigedemokraterna är ett parti som ställer upp på Sverige.

Själv är jag socialliberal, internationalist, tror på EU, anser att vi i Sverige bör ta emot människor som flyr från krig, förföljelse och fattigdom. Jag vill verka för tolerans, jämlikhet och solidaritet.
Själv skulle jag aldrig rösta på Sverigedemokraterna och inte ens på allianspartierna.

Min granne är en hygglig svensk medborgare.
Därför fortsätter jag att umgås med min granne. Trots att han röstar på Sverigedemokraterna.




tisdag 10 januari 2017

Maktkåta Moderater driver populistisk politik



Ett år efter att den moderatledda alliansregeringen fått regeringsmakten avgick dåvarande moderate försvarsministern Mikael Odenberg från regeringen och som riksdagsledamot. Han hade inte kommit överens med de övriga i alliansregeringen som ville sänka anslagen till försvaret.

Alliansregeringen sänkte därefter anslagen till försvaret och avvecklade också den allmänna värnplikten.
Moderaterna sänkte hellre skatterna än satsade på förvaret.

Den 6 januari 2017 publiceras en debattartikel på DN Debatt där Moderaterna meddelar att de vill satsa 8,5 miljarder kronor extra på försvaret och beskyller den rödgröna regeringen för att ha svikit landets förvar.

Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé spelar upp en indignationsscen för att den nuvarande regeringen inte satsat nya försvarspengar då han intervjuas i STV:s Rapport den 9/1 2017. Den intervjuande journalisten konfronterar inte Tobé med moderaternas inkonsekventa politik och ställer inte frågan om varifrån pengarna ska tas. Hon kunde lika gärna ha förmedlat ett pressmeddelande från Moderaterna.
På DN Debatt 8 januari presenterar Stefan Löfven ”Sveriges säkerhet måste ses i ett bredare perspektiv” och inbjuder till en bred samverkan kring försvarsfrågorna.

Men Moderaterna svarar med att kräva ökade anslag till försvaret och Sveriges anslutning till NATO.

Om nu Moderaterna plötsligt är så angelägna om försvaret borde de inse att
a)      försvarspolitiken, och ett anslag av den storleksordning som moderaterna kräver, även kräver samförstånd mellan samtliga partier
b)      det är omöjligt att skapa ett sådant samförstånd genom att baxa upp NATO-frågan på förhandlingsbordet. Särskilt som moderaterna anser att frågan är brådskande.
c)      andra poster i statsbudgeten måste bli lidande eller att satsningen kräver ökade skatter.

Är det för övrigt inte klokare att lägga upp en strategi för försvaret innan man anslår pengar till dess genomförande än att bara skyffla in en tusenlapp per svensk till militären?

Vad man kan anta är att den partipolitiska strategi som styr moderaternas märkliga agerande och att partiet vill utnyttja försvarfrågan för att misskreditera den rödgröna regeringen.
Det är populistisk politik när den är som värst.



Fotnot:


5 miljoner svenskar arbetar.
Moderaterna vill satsa 8,5 miljarder skattekronor extra på försvaret under nuvarande inriktningsperiod.
8 5000 000 kronor : 5 000 000 arbetande = 1 600 kronor per arbetande svensk.
Där rök en stor del av de genomförda skattesänkningarna och den framtida upprustningen av välfärden.