Börs och corona

Även om coronaviruset inte utlöste fallet på börsmarknaden så har coronaepidemin skapat kaos i världsekonomin. 

En stor del av kaoset beror på politikernas vällovliga försök att stoppa smittans spridning.
Stängda gränser, mötesförbud, isolering, stängda skolor, undantagstillstånd har bromsat ekonomin.
De stora industrierna stänger, permitterar och varslar anställda.  Småföretagen klappar igen.

För att rädda företagen ger staterna ut nya pengar och strör ut över näringslivet. I USA lovar Trump att varje medborgare, utan motprestation, ska få checkar värda 1000 dollar, s.k. helikopterpengar.

Den svenska regeringen presenterar stödpaket på upp till 300 miljarder kronor till näringslivet.

Allt för att hålla igång näringslivet och hålla köpkraften uppe.

Börserna dök eftersom de var övervärderade och så kom coronaviruset därtill.
Börsens nedgång och pandemins spridning växelverkar i en nedåtgående spiral som måste brytas.

När det gäller coronaepidemin är än så länge är läget följande, 20-03-21 enligt Johns Hopkins
Insjuknade 275 469
Döda 11 402
Tillfrisknande 88 258

De flesta döda tillhör en särskild riskgrupp och är över 80 år med en underliggande sjukdom som hjärt- och kärlsjukdomar, lungsjukdomar, högt blodtryck, cancer eller diabetes.

Vi kan jämföra med tidigare virusepidemier.
Viruset sars 2003 slutade med totalt 8 000 smittade och 750 dödsfall i hela världen.
Smittan H1N1 och svininfluensan 2009 krävde över 280 000 liv och mångfalt fler sjuka.
Ungefär likadant för mers 2012 med 2 500 smittade och 858 döda.
Ebolaepidemin 2014 har WHO rapporterat att utbrottet sammanlagt resulterade i minst 28 616 insjuknade och 11 310 döda i de tre hårdast och primärt drabbade länderna, Guinea, Liberia och Sierra Leone.

I inget fall har de tidigare pandemierna samverkat med börskrascher. Än mindre orsakat dem.
Men nu inträffade den medicinska och ekonomiska katastroferna samtidigt.

Man kan vara rätt säker på att smittspridningen inte avtar om börsen repar sig.

Börserna i dag

Vart är vi på väg? Skuldekonomin

Vanligen består ett ordinärt hushålls inkomst av lön. Hushållets utgifter bör inte vara högre än lönerna. Utgifter för mat, boende och andra konsumtionsprodukter bör inte överstiga inkomsterna. Hushållet ska med andra ord inte leva över sina tillgångar.

Hushållet kan dock låna pengar för att köpa boende, bil, TV, sommarstuga m.m. men hushållet förutsätts kunna betala tillbaka lånen.
En enkel ekonomisk regel. Men samhällsekonomin är mer komplicerad än så.

Hushållen lånar också ut pengar till banker, försäkringsbolag och pensionsfonder.
Det kallas hushållens finansiella tillgångar.

Hushållens finansiella tillgångar består till största del av aktier, fonder, bostadsrätter, bankinlåning och pensionssparande. Enligt SCB ökade marknadsvärdet för hushållens tillgångar kraftigt under första kvartalet 2019 då Stockholmsbörsen steg med 12 procent. 

Banker, försäkringsbolag och pensionsfonder omvandlar lönepengarna till värdepapper. Reella tillgångar (hushållens lönepengar) har förvandlats till imaginära värden på finansmarknaden.

Samtidigt har hushållen stora skulder.

Enligt riksbanken uppgick de svenska hushållens nominella skulder 2017 till nära 4 000 miljarder kronor. 260 000 hushåll har en skuldsättning som överstiger 600 procent av deras disponibla inkomst.

Riksbanken ”Hushållens skuldsättning och räntekänslighet”

Krediter, lån och skulder, är en nödvändighet för att hålla samhällsekonomin igång.
Enkelt uttryckt tillåter krediter oss att göra något nu och betala för det senare.
Bostadslån och avbetalningskrediter känner de flesta till.
Det är ingenting nytt. Redan 3 000 f.Kr. kunde jordbrukare få lån för att köpa frön. Dessa frön skulle planteras och överskottet av skörden skulle senare återbetala skulden.
Lånen användes för att investera i nya lönsamma projekt.

Så är det än idag.
Idag fortsätter banklån och kreditmarknader att spela sin viktiga roll för att plantera ”frön” för framtida välstånd: att hjälpa familjer att köpa ett hem, hjälpa företag att investera i nya idéer och hjälpa länder att samla in extra kapital för att stödja tillväxt och sysselsättning.
Men det finns åtminstone en hake.

Så här sa Kristalina Georgieva, chef för Världsbanken, i ett tal vid IMF: s 20:e årliga forskningskonferens i Washington den 7 november 2019:

”Global skuld både offentliga och privata har nått en all-time high på 188 000 miljarder dollar. Detta uppgår till cirka 230 procent över världens BNP.
En viktig orsak till denna utveckling är den privata sektorn, som för närvarande utgör nästan två tredjedelar av den totala skuldnivån. Men det är bara en del av historien.
Offentlig skuld i avancerade ekonomier är på nivåer som inte har sett sedan andra världskriget. Den offentliga skulden på tillväxtmarknaderna är på nivåer som senast sågs under 1980-talets skuldkriser. Och låginkomstländer har sett kraftiga ökningar av sin skuldbörda de senaste fem åren.”

Världens lånekvot är alltså 235 procent över den globala BNP.
Och man måste då ta med i beräkningen att i BNP-måttet finns också ”osynliga” skulder. Bland annat miljöskulder som uppstår i exploatering av naturresurser.

Den ekonomiska tillväxten i världen bedöms landa på den lägsta sedan finanskrisen, enligt den internationella ekonomiska organisationen OECD.

Det blir allt svårare för enskilda nationer att få ihop ekonomin.

Den verkliga ekonomiska produktionen tycks minska medan skulderna ökar, en utveckling som går allt fortare.
Pengar som borde finnas för välfärden finns inte. Politikerna som ska besluta om välfärden har inte de resurser som behövs.
I stället kryper risken för en global ekonomisk krasch allt närmare.

OECD: Lägsta tillväxten sedan finanskrisen SvD

Hushållens förmögenhet på rekordnivå Statistiknyhet från SCB och Finansinspektionen 2019-06-19

Pengar och invandring litet hit och dit. Räkneexempel.

En miljard är tusen miljoner = 1 000 000 000.

25 000 miljarder kronor är alltså en ohygglig massa pengar.

Enligt SvD Näringsliv är det så mycket pengar som ”gick upp i rök” då världens börser dök i veckan.

Över 50 miljoner människor i världen befinner sig på flykt, enligt en rapport från FN:s flyktingorgan UNHCR.  

Med de börspengar som försvann i börsnedgången hade varje flykting kunnat få 500 miljoner kronor var.

500 miljoner är vad Sandvikens kommun tjänade på invandringen enligt en Rådgivningsrapport ”Socioekonomisk analys, invandring Sandvikens kommun ” som Joanna Hägg, Magnus Höijer och Samir Sandberg gjorde på uppdrag av Sandvikens kommun i mars 2014.

Se även DN-artikel

Verkar det förvirrande?
Det är förvirrande.
Men det är så som världens ekonomi fungerar. Eller inte fungerar.

Uppgifter:
Var tog de förlorade börspengarna vägen? Hur kunde de bara försvinna?
Anser du att det finns rim och reson i dels finansmarknaden och dels vår vardagsekonomi?
Hur kan man hindra flyktingströmmarna?
Be minst tre ekonomer att förklara det där med försvunna börsmiljarder och kolla om de är överens om orsakerna till börsnedgången.
Ta reda på om det finns resurser i världens ekonomi för att få de fattiga länderna att satsa på investeringar och arbete.
På vilket sätt kan ”markanden” lösa flyktingproblemen?
Kan marknaden hindra finansbubblor?

Svenskar och greker i samma båt

Har du märkt att när det krisar i ekonomin sitter vi alla i samma båt? Kapitalister, löntagare, småföretagare, aktiesparare, bönder, politiker, direktörer, pensionärer, alla ska vi dela på bördan.

Annat är det i goda tider. Då ska eliten med sitt stora ansvar och sin tunga maktbörda ha mest av överskottet eftersom det är eliten vi alla har att tacka för de goda tiderna.
Men så när krisen kommer har ansvaret plötsligt hamnat i botten av samhällspyramiden.
Då måste vi alla ta vårt gemensamma ansvar.
Det gäller både Sverige och Grekland.

Nu ska alla greker betala priset för det ekonomiska lättsinnet. Främst löntagarna som ”levt över sina tillgångar”.
Men vilka är det som i decennier har levt mycket över löntagarnas tillgångar? Vilka har försatt den grekiska ekonomin i kris?
Vilken makt har löntagarna haft över skattepolitiken, bankerna och finansspekulationerna?

Vart går de 110 miljarder euro som IMF och euroländerna pumpar in som stöd?
Inte till löntagarna, utan till långivarna i omvärlden.
Allt medan hungriga spekulanter står redo att kasta sig över resterna av en kraschad ekonomi.

SvD
DN
E24

Dystopi med utopisk lösning

De västliga ekonomierna USA, Storbritannien, Grekland, Portugal, Spanien, Irland, Japan m.fl. har hamnat i hopplösa låneberoenden. Budgetunderskotten och utlandsskulderna är enorma. Än så länge är det bara Grekland som hamnat i akut kris men det lär snart bli fler länder, spår många.

Vem vet att det finns täckning för lånen?
Är det möjligen så att EU ”räddar” Grekland med lånade pengar? Risken är stor att även dessa ”pengar” i sin tur baseras på lån. Den internationella ekonomin tycks vara en enorm global lånepyramid á la Madoff. Samtidigt går världens sedelpressar varma.
Finns det reella tillgångar bakom lånen? Det vet ingen.

Ingen kan överblicka det virtuella nätverk av privata och offentliga lån som så småningom ska täckas genom lån på krediter som baseras på finansspekulationer.
Finanskrisen är kanske bara en föraning om den verkliga krisen.

För jag antar att lånen, förr eller senare, måste betalas eller så måste de skrivas av nu.
Om inte, blir sanningens ögonblick ytterst smärtsam. Och då antagligen för sent att göra något åt.
Och även om vi, i vår generation, skulle klara oss från den stora kraschen kommer våra barn och barnbarn att råka illa ut. Då lånen ska betalas.

Den globala ekonomin måste åter baseras på reellt värdeskapande resurser som arbetet och produktionen. Länder som Kina, Indien och Brasilien måste få ökat inflytande på världens ekonomi.
Men för att åstadkomma det krävs en internationell bindande överenskommelse om världsekonomin mellan världens ekonomier.
Ett nytt Bretton Woods med sikte på en ny ekonomisk världsordning.

Andreas Cervenka om skuldkriser

SvD