fredag 31 juli 2009

Hade Marx i alla fall rätt i en sak?

Västvärldens regeringar och centralbanker har hittills, enligt Bank of England, ställt 14 800 miljarder dollar, d.v.s. 111 380 miljarder svenska kronor (111 380 000 000 000 kronor), till finansiella institutionernas förfogande under finanskrisen.
USA har erbjudit stöd på 79 000 miljarder kronor. Storbritannien med cirka 15 000 miljarder kronor och i Eurozonen har man ställt upp med ungefär 17 000 miljarder kronor. I Sverige uppgår det totala bankstödet till cirka 2 000 miljarder kronor.
Men summan på drygt 113 380 miljarder gäller både vad banker och finansiella institutioner har använt och ännu inte nyttjat.
Och nu ökar bankerna sina vinster.
Tysklands största bank, Deutsche Bank, ökade sitt resultat för det andra kvartalet med närmare 70 procent jämfört med förra årets andra kvartal.
Citigroup och Bank of America, som räddades med skattemedel, gjorde en vinst på flera miljarder under årets andra kvartal. Likaså presenterade J.P Morgan Chase ett bättre resultat än väntat.
Amerikanska banken Goldman Sachs, som också krävt skattebetalarnas hjälp på vägen, överraskade marknaden med en så stor vinst under andra kvartalet att de anställda kommer att få rekordbonusar.
Om man jämför bankstöden med länderna bruttonationalprodukt, BNP motsvarar stöden i snitt ungefär 50 procent. Motsvarande siffror för Storbritannien och USA är 88 respektive 73 procent av BNP.
Stödet består av många olika åtgärder, allt i från ställda lånegarantier till rena kapitalbidrag.
En allt större del av kapitalförsörjningen sker alltså över skatterna.

Kanske hade Marx i alla fall rätt i en sak: Kapitalet, även det privata, kommer under kapitalismens egen utveckling alltmer få en samhällelig karaktär.
(Kapitalet 24:e kapitlet, 7. ”Den kapitalistiska ackumulationens historiska tendens”)

E24
SvD

tisdag 28 juli 2009

Uppgivenhetens bryderi - lögnens broderi

Björn Lindgren, nationalekonom på Svenskt Näringsliv, lobbar – på ett ovanligt klumpigt sätt – mot LAS i en debattartikel i Svenska Dagbladet i dag. I en utredning, ”Uppgivenhetens bryderi”, har arbetsgivareföreningen frågat sina medlemmar, arbetsgivarna, om deras syn på den anställda arbetskraften.

”De övergripande resultaten i undersökningen visar att samtliga arbetsgivare tycker att det är viktigt att medarbetarna trivs och att de utvecklas i sitt arbete. Trots detta uppger 6 av 10 arbetsgivare att de har anställda som inte trivs och lika många att de har anställda som inte klarar av sina arbetsuppgifter. Mer än 3 av 10 arbetsgivare har också anställda som har gett upp alla försök att förbättra sin prestation. Främsta orsakerna till detta är att de inte trivs med yrket, arbetsplatsen eller företaget eller att de inte klarar av sina arbetsuppgifter.” står det i utredningen.

Undersökningen visar således, helt klart, att arbetsgivarnas vilja att skapa trivsel på arbetsplatserna inte på långa vägar motsvaras av vad de uppnår i det avseendet.

Vilka svar skulle LO få om de gick ut till Sveriges anställda och frågade om hur arbetsgivaren klarar av sina arbetsuppgifter fullt ut?

Man kan ju undra över varför så många anställda, enligt arbetsgivarna, inte trivs på jobbet.
Att det skulle bero på anställningsskyddslagstiftningen kan man bara tro, eller låtsas tro, om man är nationalekonom och dessutom lejd av arbetsgivarnas lobbyorganisation ”Svenskt Näringsliv”.

Det är väl nu när det visat sig att Sveriges höga ungdomsarbetslöshet inte beror på LAS, som Svenskt Näringsliv länge hävdat, utan på att EU-statistiken räknar in även skolungdom och studeranden som arbetssökande, som arbetsgivareorganisationen tar till detta halmstrå, och broderar vidare på sin lögnaktiga kampanj.

söndag 26 juli 2009

Norbergs illusionsnummer

I dagens DN skriver Johan Norberg om den ekonomiska krisen. Som vanligt gör han det lätt för sig genom att bortse från ett antal viktiga faktorer, glömma allvarliga konsekvenser och bortse från ekonomiska realiteter i dagens ekonomiska kris.

Därmed utför han, denne ekonomidebattens Joe Labero, som vanligt ett skickligt och elegant illusionsnummer.
Som vanligt utgår han från sin dogmatiska ståndpunkt att politiska åtgärder på marknaden i grunden är fel.

Han glömmer att finansmarknadens uppgift är att förse produktionsresurserna med kapital
och diskuterar som om finansmarknaden vore ett självändamål. Hans tes att varje obalans på marknaden beror på finanspolitiska åtgärder.

Han slipper därmed fundera över om marknaden kan vara ofullständig i sig.

Att politiker försöker göra något när människor drabbas av krisen är synnerligen naturligt och att vi människor inte enbart reagerar marknadsmässigt utan också politiskt på rörelser och företeelser på marknaden är inte onormalt. Detta går inte att tänka bort. Finansmarknad ger alltid upphov till finanspolitik.

Vad som är rätt eller fel marknadspolitik kan vi alltid tvista om. Men Johan Norbergs skickliga och eleganta illusionsnummer är mer underhållning än seriösa försök att analysera krisen.
Självklart har han inte fel i allt. En skicklig illusionist visar en del men döljer det väsentliga.

Ett av de stora problemen i sammanhanget är att Norbergs förklaringsmodeller och lösningar förutsätter att det inte existerar irrationella faktorer och tar inte hänsyn till sociala och kulturella konsekvenser av marknaden.

fredag 24 juli 2009

Usla spåmän

De stora företagens halvårsrapporter duggar tätt så här års. Bara i dagens affärstidningar kan man bl.a. läsa:

”Industrikoncernen Trelleborg redovisar en vinst före skatt på 46 miljoner kronor för årets andra kvartal. Analytiker hade räknat med en förlust på 65 miljoner.”
Ericsson redovisar en vinst efter finansnetto för årets andra kvartal på 4,8 miljarder kronor, exklusive omstruktureringskostnader. Analytiker hade i genomsnitt väntat sig en vinst på knappt 2,3 miljarder, enligt Reuters sammanställning.”
Telia Sonera höjer resutatet som kom in bättre än analytikernas förväntningar. Bolaget höjer samtidigt marginalprognosen.”
Försvarsindustrikoncernen Saab redovisar en vinst före skatt på 400 miljoner kronor för årets andra kvartal. Analytiker hade i genomsnitt bara räknat med en vinst på 180 miljoner kronor.”
”Nettovinsten för Samsung steg med fem procent jämfört med andra kvartalet 2008 till 2 250 miljarder won, närmare 14 miljarder svenska kronor. Vinsten var klart bättre än väntat - analytiker hade i genomsnitt räknat med ett resultat på 1 680 miljarder won.”

Så här har det konsekvent låtit i en månads tid. Analytikerna gör ständigt grova felbedömningar.
Spådomskonst är svårt. Särskilt svårt är det att spå om framtiden.
Så vilken nytta gör dessa analytiker?


Läs i
E24

DagensPS

Realtid

torsdag 23 juli 2009

I dag utrotas en stor del av svenska folket.

Högerorganisationen ”Skattebetalarna” hyllar idag alla Sveriges friska löntagare genom att fira ”skattefridagen”.
”Skattefridagen” är den dag på året då alla friska löntagares skatter blivit betalda om den totala skattebördan fördelas från årets början. Från och med idag betalar såldes ingen löntagare skatt.
De som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden och behöver stöd från samhället ¬– sjuka, arbetslösa, vårdkrävande, handikappade och barnen – är fr.o.m. idag utrotade och finns inte med i Skattebetalarnas elitistiska värld. Alla samhällsinsatser på infrastruktur, försvar, rättsväsende, vård, skola och omsorg upphör i dag. SvD:s ledarredaktion hyllar detta.
Eliten håller ihop mot resten av folket.

onsdag 15 juli 2009

Hur står det till med finansrådgivarna?

En 15-årig sommarpraktikant på Morgan Stanley, Matthew Robson, har seglat upp som det hetaste namnet i London City. Hans analys av ungdomars medievanor lämnar ingen oberörd, berättar Financial Times.
"Något av det skarpaste och mest tankeväckande vi sett - så vi valde att publicera det", säger investmentbanken Morgan Stanley´s chef för medieanalys, Edvard Hill-Woo, 35.
Vad är det som 15-åringen kommit på och som ”chockar finansvärlden”?
Jo sådant som vilken tonåring som helst kan berätta.
Alltsammans säger mer om investmentbankens bedrövliga tillstånd än om 15 åringen.

Läs mer
Dagens PS

tisdag 14 juli 2009

LAS eller Vegas?

En av världens största spelhålor ligger i Las Vegas, USA.
Där kan man både vinna och förlora. De flesta förlorar. De flesta som äger rouletterna vinner. Sånt är livet, och den som sig i leken ger får leken tåla.

SvD:s ledarredaktion tycker att arbetsmarknaden ska bli som Vegas. Utan LAS.
Löntagaren gör sina arbetsinsatser och vinner eller förlorar jobbet. Det bör vara arbetsgivaren som avgör vilka löntagare som ska förlora. Arbetsgivaren vet nämligen bäst.
Löntagaren ska inte ha inflytande över vem som ska förlora jobben. Det tycker SvD:s ledarredaktion som alltid vill att allt ska vara som i USA.

LAS är en dispositiv lag som ger löntagarna visst inflytande över vilka som ska avskedas. Vanligen kommer arbetsgivaren och löntagarna överens om vilka som ska sluta och vilka som ska stanna. Först då parterna inte kommer överens gäller turordningen vid intagningen, sist in, först ut.
Att detta skulle vara en av huvudorsakerna till problemen på arbetsmarknaden anser snart bara SvD:s ledarskribenter, befriade som de är från kontakt med verkligheten.

Det skulle vara välgörande om t.ex. Paulina Neuding ville redovisa fakta om hur LAS praktiseras ute på arbetsplatserna. Hur många avskedanden sker utifrån strikt turordning och hur många sker efter förhandlingar och uppgörelse?
Som väl är några ministrar i den svenska regeringen mer verklighetsförankrade.
De vill inte ha ett Vegas på svensk arbetsmarknad.

fredag 3 juli 2009

Sossarnas bäste finansminister?

Den svenska arbetsrätten är en av Europas mest flexibla och behöver inte ändras.
Det sa finansminister Anders Borg, den 3 juli i Almedalen, enligt SR P1. Arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv, Folkpartiet, Centerpartiet och SvD:s ledarredaktion m.fl., har agiterat och krävt förändringar i lagen om anställningsskydd.
Enligt finansminister Anders Borg agerar arbetsgivarna oansvarigt inför den kommande avtalsrörelsen. Anders Borg vill att Svenskt Näringsliv drar ner volymen på sina, ”ideologiska megafoner”, och fokusera på att hitta samförståndslösningar inför avtalsrörelsen. Anders Borg hänvisar till en kommande OECD-rapport där olika länders arbetsrätt jämförs. Sverige har bland de mest flexibla, det vill säga den för företagen minst hindrande, arbetsrätten i Europa.
Borg visar sig odogmatisk, realistisk och nästan politiskt modig.
Tyvärr skulle en socialdemokratisk finansminister aldrig kunna utrycka sig lika rakt och i konfrontation med det borgerliga etablissemanget. Hon eller han skulle nämligen riskera att bli hudflängd av den borgerliga mediemobben.
Därför kan man säga att Anders Borg, i detta fall, är den bästa finansminister som socialdemokraterna haft på länge.

SvD
SvD
AB
Expressen
DN