Politiker bör sansa sig om LAS

I debatten om LAS kan det finnas skäl att lyssna till den verklige experten, Tommy Iseskog. Han  var med i lagstiftningsarbetet när LAS togs fram 1972-1974 och han har sedan dess varit verksam som universitetslektor, forskare och författare inom arbetsrätten. Iseskog har skrivit över 250 böcker och publicerat hundratals artiklar i ämnet.

På dagens SvD Debatt ”Politiker i alla läger – sansa er om las” menar han att den nuvarande lagstiftingen ger arbetsgivarna stor flexibilitet och smidighet när de vill avskeda och nyanställa löntagare. 
De borgerliga politikerna överdriver svårigheterna medan arbetsgivarna är medvetna om sina rättigheter.

Så här är det med LAS:

Gäller endast vid arbetsbrist. En uppsägning från arbetsgivarens sida måste alltid ha saklig grund. Saklig grund kan vara av två slag; personliga skäl eller arbetsbrist. Det är vid arbetsbrist som LAS gäller.
Arbetsbrist uppstår när exempelvis ett företag går med förlust och antalet anställda måste minskas. Det är i princip arbetsgivaren som avgör när arbetsbrist uppstår. Arbetsgivaren måste överväga alla möjligheter som står till buds för att undvika uppsägningar på grund av arbetsbrist och förhandla med facket om förändringar i verksamheten.

Gäller för dem som saknar kollektivavtal. Arbetsgivaren får inte säga upp vem som helst på grund av arbetsbrist. Om inget kollektivavtal finns, är det LAS regler om turordning som gäller. De går ut på att de anställda rangordnas i förhållande till vars och ens anställningstid - sist in, först ut.

Lagen är förhandlingsbar. Där kollektivavtal gäller är det mycket vanligt att arbetsgivaren och facket förhandlar fram ett avtal om turordning, som helt och hållet ersätter LAS-reglerna och som tar hänsyn till de anställdas särskilda kvalifikationer.

Särskild regel för småföretag. Om företaget har färre än tio personer anställda får arbetsgivaren göra avvikelser från turordningslistan genom att undanta högst två.

Gäller inte hela företaget. Finns det flera driftsenheter gäller principen sist in, först ut på varje driftsenhet för sig. Man gör också en turordningslista för varje avtalsområde på arbetsplatsen – alltså olika för olika fack.

Avsteg från LAS är vanliga. Arbetsmarknadens parter har rätt att genom kollektivavtalsreglering göra avsteg från LAS turordningsregler, vilket ofta görs. Facket inser vanligen att företaget kan behöva behålla specialkompetenser.

Avskedanden betyder alltid kompetensförlust. Man får väl utgå från att de flesta företag har anställt kompetent personal. Varje avskedande betyder alltså en kompetensförlust, oavsett LAS.

Björklund ljög för landsmötet 

LAS i verkligheten

Centern skrämmer väljarna

Björklunds lögn var typisk

I en ledare i SvD den 7 december återupptar Maria Ludvigsson sitt korståg mot LAS. 

Moderaterna insåg ju tidigt att LAS inte var något att bråka om varför Ludvigsson då drog tillbaka sitt motstånd. Det var klokt av henne den gången men nu har hon åter dragit på sig korstågsbrynjan som hon haft med sig från sin tid på Svenskt Näringsliv.

Hon konstaterar först att ”Nya moderaterna gjorde frågan till en no no-fråga, absolut onämnbar och inte förhandlingsbar. Alla ville prata om den, men direktivet från ledningen var tydligt: nämn inte LAS, prata inte turordningsregler, arbetsrätten är inte problemet längre.”

Moderaterna hade insett att LAS inte är något att bråka om.

Nu har Jan Björklund nämnt frågan i någon intervju och Ludvigsson är genast där och hugger.

Senast det begav sig, inför valrörelsen 2010, minns jag att Jan Björklund drev LAS-frågan. Så här sa Björklund vid folkpartiets landsmöte i Växjö den 20 november 2009:

”Arbetsrätten är inga problem, säger en del. Låt mig ta ett exempel på motsatsen här från Småland:
Atlas Copco i Kalmar tillverkar bland annat borrmaskiner till gruvor. De har fått gå från 230 anställda till 150 under krisen. De kör idag fyradagarsvecka. Personalchefen, Eva Holm, berättar att några mycket kompetenta blev uppsagda, på grund av turordningsreglerna. Mer fokus på kompetens skapar ökad konkurrenskraft i företagen.”

Jag känner inte Eva Holm men i mina öron lät uttaladet från en personalchef så konstigt så jag ringde upp Ewa Holm för att fråga vad hon sagt.
Hon vill inte kännas vid sättet som Jan Björklund utnyttjat hennes namn.

”Hade jag vetat hur jag skulle bli citerad skulle jag inte ha uttalat mig alls”, sa hon.
Ewa Holm hade blivit uppringd av någon från folkpartiets kansli som ville diskutera arbetsrättslagarna.
Enligt Ewa Holm hade hon då varken sagt eller menat att turordningsreglerna skapat problem vid de uppsägningar som företaget tvingats göra. Tvärt om, helt enligt LAS gjordes undantag från turordningen ”sist in, först ut” just med hänsyn till medarbetarnas speciella kompetenser.
”Det jag har sagt är att det alltid innebär en kompetensförlust när man tvingas permittera folk.
Det var alltså inte så att vi behöll inkompetenta och avskedade kompetenta”,  sa  Ewa Holm.
”Vi betraktar alla anställda som kompetenta.”

Jan Björklund tvingades att ljuga för att kunna referera till ett verkligt exempel. som bekräftade hans teser

Politiker använder sig ofta av den här typen av hänvisningar till verkligheten på fältet.

Vanligen i allmänna termer av typen ”jag har rest runt i landet och mött företagare som sagt…”.

Journalister borde vara vaksamma på den punkten och kolla upp påståendena innan de vidarebefordrar dem.
  

Annie Lööf och arbetsrätten

Hur var det nu med Annie Lööfs förslag till förändringar inom arbetsrätten?

Den som missköter jobbet och därvid förlorar arbetsgivarens och kundernas förtroende blir omplacerad och får behålla lönen.

En arbetsrättsprincip som ska gälla alla?

DN

DN Ledare

AB

GP

Professorer vill sänka lönerna, fast inte för sig själva utan för dig som är löntagare

Långtidsutredningen 2011 har fått finansdepartementets uppgift att lägga förslag som gör att arbetsmarknaden kan fungera bättre. Huvudbetänkandet kommer i februari nästa år, men flera bilagor har redan släppts.
Nils Gottfries, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, föreslår att personer över 55 år ska få lägre lön, kombinerat med enklare arbetsuppgifter.
– Man kanske inte är lika produktiv vid 60 som vid 40 år, påpekar han.
Den franske arbetsmarknadsforskaren Pierre Cahuc, professor vid Ecole Polytechnique i Paris föreslår att turordningen vid uppsägningar slopas.

Allt sedan Sven Otto Littorin tvingades avgå ur regeringen har hökarna inom Svenskt Näringsliv och fundamentalisterna inom alliansen vädrat morgonluft och mobiliserat för att ge arbetsgivarna ökad makt över arbetet.

De bägge ekonomiprofessorerna utgår från teoretiska modeller i sina bedömningar och glömmer att arbetskraften är människor, att företagen gjort stora vinster, att löntagarna har hållit tillbaka sina krav och att produktiviteten samtidigt har ökat, d.v.s. arbetsgivarna får ut mer av arbetskraften än tidigare.

Det löjliga är att det inte heller är bevisat att en försämrad anställningstrygghet gynnar sysselsättningen.

Varför föreslår inte professorerna att arbetsgivarna får total makt att anställa och avskeda och ensidigt fastställa lönerna?

Lag&Avtal

DN

Privata Affärer

DN:s och SvD:s skrönor

I DN:s osignerade ledare i dag, och i en krönika i SvD, om turordningsreglerna på arbetsmarknaden, presenteras en katalog över missuppfattningar och okunskap. Följande fyra skrönor redovisas:
1. turordningen leder till ungdomsarbetslöshet.
2. turordningsreglerna hindrar folk att byta jobb som de är missnöjda med.
3. företagarna fråntas rätten att fatta de mest vettiga ekonomiska besluten
4. lagstiftning på arbetsrättsområdet är emot den svenska modellen att parterna och inte lagstiftning ska gälla på arbetsmarknaden.
DN:s slutsats: Slopa turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd.

Verkligheten:
1. Det finns inte ett enda bevis eller forskningsresultat som stöder det påståendet.
2. Att så många som en fjärdedel av alla anställda är missnöjda med sitt jobb anses vetenskapligt bevisat. Jag tror att det är fler. Däremot finns det inget som säger att turodningsregeln skulle vara orsak till detta. Ligger det inte närmare till hands att tro att det är förhållandena i arbetslivet som kan vara orsaken? Ingenting säger heller att fler skulle byta ett tråkigt jobb till ett trevligare om turordningsreglerna slopades.
3. Företagarna fråntas inga beslut genom turordningsregeln. Lagen är dispositiv och ger stort utrymme för att förhandlas bort på arbetsplatsen. Det sker också i allra flesta fall. Om arbetsgivaren godtyckligt skulle avgöra vem som skulle avgå är det inte säkert att detta skulle leda till ekonomiskt vettigare lösningar.
4. Genom att lagen är dispositiv är den förhandlingsbar och det är alltså parterna på arbetsplatsen som avgör vilken turordning som ska gälla. Det är endast om parterna på arbetsplatsen inte kommer överens som turodningsregeln inträder.

P J Linder i SvD jämför med hur det var innan turordningsregeln kom till på 60-talet. Och påstår att det inte var några problem med uppsägningarna då.
Förutom att det inte är sant, så undrar man varför P J Linder inte gå tillbaka till andra idylliska tider och jämför t.ex. med 30-talet? Har han inte förstått att ekonomin och näringslivet genomgått, och alltjämt genomgår, genomgripande strukturella förändringar? De stora förändringarna på 70-talet skapade bohov av nya regler. Det är så samhällsutveckling fungerar.


Ett tips till DN:s redaktion och P J Linder: Lämna den bekväma redaktionen och gå ut på vilken industri som helst och kolla hur LAS fungerar i verkligheten!
Besök hundra industrier och få svar på varför en fjärdedel av alla anställda är missnöjda med sitt jobb.

LAS eller Vegas?

En av världens största spelhålor ligger i Las Vegas, USA.
Där kan man både vinna och förlora. De flesta förlorar. De flesta som äger rouletterna vinner. Sånt är livet, och den som sig i leken ger får leken tåla.

SvD:s ledarredaktion tycker att arbetsmarknaden ska bli som Vegas. Utan LAS.
Löntagaren gör sina arbetsinsatser och vinner eller förlorar jobbet. Det bör vara arbetsgivaren som avgör vilka löntagare som ska förlora. Arbetsgivaren vet nämligen bäst.
Löntagaren ska inte ha inflytande över vem som ska förlora jobben. Det tycker SvD:s ledarredaktion som alltid vill att allt ska vara som i USA.

LAS är en dispositiv lag som ger löntagarna visst inflytande över vilka som ska avskedas. Vanligen kommer arbetsgivaren och löntagarna överens om vilka som ska sluta och vilka som ska stanna. Först då parterna inte kommer överens gäller turordningen vid intagningen, sist in, först ut.
Att detta skulle vara en av huvudorsakerna till problemen på arbetsmarknaden anser snart bara SvD:s ledarskribenter, befriade som de är från kontakt med verkligheten.

Det skulle vara välgörande om t.ex. Paulina Neuding ville redovisa fakta om hur LAS praktiseras ute på arbetsplatserna. Hur många avskedanden sker utifrån strikt turordning och hur många sker efter förhandlingar och uppgörelse?
Som väl är några ministrar i den svenska regeringen mer verklighetsförankrade.
De vill inte ha ett Vegas på svensk arbetsmarknad.