onsdag 25 april 2012

Till Annie Lööfs försvar

Ingen svensk vapenexport till diktaturer!
Det är en klar och enkel ståndpunkt.

Men som bekant är det i detaljerna som djävulen gömmer sig.

Vilka stater är diktaturer? Är det icke-demokratier? Är det stater som saknar parlamentariskt statsskick? Är det länder som styrs av ett parti eller en ledare? Är det stater där opposition är förbjuden, där fria fackföreningar inte är tillåtna, där vissa grupper förtrycks?
Ska allt detta gälla samtidigt för att en stat ska betecknas som diktatur?
Hur uppfattas dagens Venezuela, Burma, Pakistan, Afghanistan, Libyen, Egypten, Ryssland i sammanhanget?
De som ska fatta beslut om vapenexporten får det knivigt med definitionerna.

Den andra besvärliga svårigheten är att avgöra vad som är ”vapen” i sammanhanget.
Kanoner, gevär, bomber, granater och liknande som tillverkas av svensk vapenindustri är inte svårt att klassa.
Men många svenska företag tillverkar och exporterar komponenter som inte direkt är avsedda för militära ändamål men ändå kan användas av regimer i förtrycket av sitt folk. Elektronik, optik, mekaniska produkter o.s.v.
Hur ser den svenska exportmarknaden på Kina ut egentligen? Hur använder regimen de produkter som tillverkas av svenska företag i Kina?
De som ska fatta beslut om vapenexporten får det knivigt med avgränsningarna.

Inte för jag sympatiserar med Annie Lööf i övrigt men jag antar att det var ungefär det här hon ville ha sagt i lördagsintervjun.

Men den komplikationen uppfattas inte av köksbords- och plakatpolitiker, ledarskribenter och skjutjärnsjournalister.
Och varför krångla till något som är så enkelt?
Ingen svensk vapenexport till diktaturer!
SvD
Expressen
SR Ekot
DN
SvD Näringaliv







måndag 23 april 2012

Jag är kommunist, socialist och socialliberal

Kommunist är jag eftersom jag hoppas att utopin om det klasslösa samhället någon gång ska bli verklighet.
Men naturligtvis kallar jag mig inte kommunist.

Dels ligger det utopiska klasslösa samhället så långt bort i framtiden och ovissheten att det blir meningslöst att ge det ett namn.

Och dels kopplar de flesta människor begreppet ”kommunist” till alla misslyckade försök att upprätta denna utopi i verkligheten. Den nyligen existerande ”kommunismen” blev dess motsats och i stället veritabla hierarkiska, byråkratiska och odemokratiska skräcksamhällen.

Men visst kan man väl ändå få drömma om ett kommande paradis.

I dag är begreppet ”socialist” nästan lika omöjligt som ”kommunist”.

Dels har de misslyckade kommunismerna även betecknat sig som ”socialistiska” och även besudlat detta begrepp och dels för att ”socialismen” även den är en utopi.

De ”socialistiska” försöken att etablera alternativ till kapitalismen har byggt på den märkliga idén att ett socialistiskt samhälle uppstår om staten äger produktionsmedlen.

Den sortens statssocialister tycks tro att det går att lagstifta bort kapitalismen och skapa ett socialistiskt samhälle genom regleringar, lagar och förstatligande.

Tanken verkar vara att staten är neutral i ”klasskampen” och står på löntagarnas sida.

Men begreppet socialism innehåller även ett brett spektrum av demokratiska och frihetliga samhällsidéer. Inom arbetarörelsen ryms de alla.

Så, trots allt, är jag socialist eftersom jag i begreppet lägger en idé om

1. Ett frihetligt samhälle i vilket varje individ, så långt som möjligt, kan utveckla sina anlag och personliga förutsättningar.

2. Ett öppet samhälle som bygger på politisk-, ekonomisk-, social- och kulturell jämlikhet och demokrati.

3. Ett solidariskt samhälle där de starka hjälper de svaga.

Detta samhälle ligger kanske inte så långt bort från verkligheten som det klasslösa.

Min uppfattning om ett frihetligt, demokratiskt och jämlikt samhälle kan lika gärna betecknas som ”socialliberalt”.

Alltså är jag också socialliberal, och som sådan kan jag känna mig hemma inom arbetarrörelsen.






fredag 20 april 2012

Det finns fler Breivikar

Breivik är antagligen inte ensam om sin personlighetstyp, oavsett om man nu definierar den som galenskap eller inte. Fler människor går omkring med fixa idéer, stark egohybris och brist på empatisk förmåga.
Bara ett fåtal av dem blir massmördare.

Många kan förmodligen tygla de destruktiva sidorna och i stället bli samhällsnyttiga individer som företagsledare, politiker och författare.
Men egentligen är det en skrämmande tanke att breivikar kan uppnå ledande funktioner i samhället.

Hur människor med Breiviks personlighetstyp utvecklas beror på i vilken miljö de formats och formas. Det förefaller som om Breivik varit mycket ensam och saknat sociala kontakter och dialog med omgivningen. Ensamma knäppisar är inte ovanliga.

Om breivikare med makt omges av jasägare, ryggdunkare och lismare kan effekten bli densamma som i isolering. Ceaușescu, Lukasjenko, Usama Bin Ladin och Khadaffi var kanske sådana breivikar.

För att bli massmördare krävs en orubblig övertygelse att man har det enda rätta svaret på världsproblemen och att våld är tillåtet för att övertyga omgivningen om denna enda sanning. Att ändamålet helgar medlen.

Historien kan således uppvisa åtskilliga breivikar under olika banér: Korsfarare, bolsjeviker, nazister, fascister, talibaner m.fl.

 DN SvD AB Expressen

torsdag 19 april 2012

Regeringen stryper biogasproduktionen

Enligt ATL nyhetsbrev 2012-04-19 backar Göteborgs Energi ur flera biogassatsningar för att de anser att regeringens vårbudget inte innehåller tillräckligt stöd och styrmedel för framtiden.

Framtiden för biogas är osäker och för svår att tjäna pengar på, enligt företaget.

Tidigare fanns möjlighet att få statligt stöd genom klimatinvesteringsprogrammet Klimp, men stödet är nu borta och inga besked har getts om eventuella framtida pengar.

Förändringen innebär att Göteborg Energi drar sig ur planerade biogassatsningar i Halmstad, Falköping och Vara.

Är det så här som regeringen satsar på arbetstillfällen, en hållbar utveckling, landsbygdsutveckling och oljeoberoende?

Hoppas den socialdemokratiska budgeten innehåller mer satsning på biogas.

tisdag 17 april 2012

Varför är media så tysta om avfallsbaserad biogas?

Motorjournalisterna skriver hellre om bensindrivna lyxåk än om bilar som går på biogas.
De politiska partierna ligger lågt.
Regeringen vågar inte satsa, och inte riskkapitalisterna heller.
Elbilsbranschen är inte heller så intresserad av en debatt om biobränsle.

Allt medan de stora oljebolagen gnuggar händerna och lobbar för tystnad.

Inte konstigt att det är så tyst i medierna om fordon som går på avfallsbaserad biogas.

Sådana fordon finns, trots allt.
I Eskilstuna t.ex. har man integrerat avfallshantering med gasproduktion på ett ytterst effektivt och smidigt sätt. Där går hela kommunens bilpark på biogas från kommunens avfall. (Se nedastående blogginlägg)
En liknande satsning skulle kunna göras i hela landet.

Men varför denna tystnad? Varför sprids myten om att det är så svårt att genomföra? Inte beror tystnaden enbart av okunnighet?

I Nairobis slum i Kenya drivs gasspisar av små anläggningar som tar hand om avfallet och omvandlar det till gas.
Det borde kunna gå även i Sverige.

Utmaningen ligger i första hand hos media.
De måste bryta tystnaden. Granska de olika bränsleslagen kritiskt och väga dem mot varandra.
Här har grävande journalister en uppgift att fylla. Avslöja de krafter som hindrar och döljer en debatt om avfallsbaserad biogas!

Läs mer:
Energimyndigheten

Biogas Mitt

Biogas Syd

Biogas Väst

Swebgas

Förvandla skiten till biogas!

I går presenterade regeringen sin vårbudget som bland annat innehöll besked om att en kvotplikt för biobränsle i bensin och diesel ska införas (Brännpunkt 14/4).
Men mer biobränsle i våra fordon innebär ökad konkurrens om odlingsytan i utvecklingsländerna invänder i dag Annelie Andersson, vice ordförande i FIAN-Sverige, Francisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna och Elisabet Strand talesperson för Klimataktion på SvD:s Brännpunkt.

Men det är möjligt att använda biobränsle utan att hota matodlingen i utvecklingsländerna.
Nämligen om man gör som i Eskilstuna.
Eskilstuna Energi och Miljö använder såväl slam från reningsverket, som matavfall från både kommunens verksamheter och invånare, för framställning av biogas.
Eskilstunas biogas görs av slam från avloppet och matrester. Potatisskal, äppelskrutt och kaffesump är exempel på matrester som fungerar utmärkt att göra biogas av.

Den bildade metangasen är mycket energirik, och kan användas både för att värma reningsverket och som drivmedel. Den gas som ska användas som drivmedel renas och koldioxiden separeras bort. Kvar blir biogas som innehåller 97 procent metan. Via pipelines transporteras biogasen till Eskilstunas gastankstation.
Den här sortens biogas driver idag Eskilstunas lokala bussar, kommunens tjänstebilar och de egna avfallsfordonen. Även allmänheten kan enkelt tanka biogas vid kommunens egen gasmack.
Det slam som blir kvar är ett utmärkt gödselmedel för åkrar, energiskog och vid jordtillverkning.
Läs mer

Regeringens kvotplikt för biobränsle i bensin och diesel bör specificeras till att gälla biogas från slam och avfall.
Det skulle gynna inhemska investeringar när det gäller avfallshantering och biogasanläggningar. Kombinerat med statliga subventioner för satsningar på rötslamsbaserad bioenergi skulle det ge utvecklingsmöjligheter för landsbygden och därmed ge arbetstillfällen.
Det skulle också innebära ett steg mot ett hållbart samhälle och frigörelse från oljeberoende.

måndag 16 april 2012

Vad är sant om Grekland?

Många skribenter har raljerat över hur grekerna har sig själva att skylla för den grekiska krisen. Bland andra gjorde Therese Larsson ett stort nummer i SvD av ”sanningar” hon hittat i en tydligt tendentiös artikel i tyska Handelsblatt.
Men hon är långt ifrån ensam om att ha spridit skrönor om Grekland.

Dessbättre finns det också journalister med insikt.
Jan Henrik Swahn har i söndagens SvD skrivit en artikel ”Hopplösheten slår rot” som är värd att läsa.
Och Alexandra Pascalidou har tidigare gjort en dokumentär om Grekland, ”Vad är det för fel på grekerna?”. Jag missade den då den sändes på TV men har nu sett den tack vare att den finns på YouTube.


Mina blogginlägg om Grekland

Varför är alla så förvånade?

Kina kan hjälpa Grekland

Grekiska kyrkan skattesmitare

Finanshajarna jagar i Greklands kris

Nyliberal dogmatism om Greklands ekonomiska problem

Småaktigt och trångsynt om Grekland

Dogmatiskt och enfaldigt om Grekland

Högern och marknaden löser inte Greklands kris

onsdag 4 april 2012

Vad är det som ska förbjudas?

Lena Sommerstad skrev i Aftonbladet 2012-03-02 och krävde förbud mot vinster i välfärden.

I min blogg bad jag henne precisera vad hon menar med ”vinst”

Någon definition har inte presenteras.
Däremot har ett antal personer, inkl. Lena Sommerstad, pådyvlat mig åsikter som jag inte har.
En professorskollega till Sommerstad skriver till mig:
”- Ska det vara så svårt att förstå skillnaden mellan ett överskott som stannar kvar i verksamheten och en vinst som betalas ut till ägarna?”

Ja tydligen är det svårt att förstå. Men bägge är ”vinst”.
Professorskollegan gör sin egen personliga tolkning av vad som menas med vinst. Och det är just därför att ”vinst” kan tolkas olika som jag ber om en definition av Lena Sommerstad.
Som professorer bör de kunna vara mer måna om definitionerna.

Om en verksamhet skapar ett överskott, så är det utan tvekan en vinst.
Enligt NE är ”vinst” ”det positiva resultat som uppstår om intäkterna är större än kostnaderna.”
Vill alltså Lena Sommerstad förbjuda att intäkterna blir större än kostnaderna?

Om överskottet/vinsten betalas ut till ägarna är det en vinstutdelning.
Är det alltså utdelningarna Sommerstad vill förbjuda?
Varför inte skriva det?
Man måste väl i hela friden veta vad det är man vill förbjuda?

Smarta företagare tar ut överskott under löpande verksamhetsår i form av t.ex. bonusar, pensionsinbetalningar och andra förmåner. Vinster/överskott kan kvittas mot förluster i dotterföretag. Överskott kan investeras i nya verksamheter så att vinsten inte syns i den bokförda i årsredovisningen.
Är det överskott under löpande verksamhetsperiod som ska förbjudas eller är det den bokförda vinsten vid årets slut?

Även offentlig verksamhet kan få ett ekonomiskt överskott. Ett sådant överskott kan ibland skjutas över till nästa år. Ska det förbjudas?

Vad är det Sommerstad vill förbjuda?

Är det privat verksamhet inom välfärden som ska förbjudas?
Varför inte säga det?

Nå, varför håller jag på att tjafsa om detta?
Jo, ska man lägga radikala förslag bör de vara väl genomtänkta och vässade för att inte genast mosas sönder av kontakten med verkligheten. Krossade illusioner skapar förvirring och uppgivenhet i de egna leden. Har inte vänstern tillräckligt fått uppleva hur beslutsamhetens friska hy gått över i sjuklig blekhet?

Vad som förvånar mig är det hysteriska argumenterande (se t.ex. den s.k. vänstersossen Bengt Silfverstrands kommentar sedan jag ställde min fråga om vad Lena Sommerstad menar med att förbjuda vinster.
Att en fråga bemöts på detta hätska sätt tyder inte på ett intellektuellt debattklimat inom det som kallar sig ”vänster”. Det verkar mer som ett antal dogmatiska trossatser ska försvaras.
Det är sorgligt.

För övrigt anser jag att man inte bör kräva omdelbar ekonomisk lönsamhet i välfärden, varken av privata eller offentliga verksamheter. Behoven inom vård, utbildning och omsorg bör alltid gå före lönsamhet.
Vård, skola och omsorg är inte profitabel.

Behoven ska definieras (se exempel)och sedan måste det få kosta. När det gäller skola är sådana kostnader en ren investering. När det gäller äldre- och demensvården är det en återbetalning till den gamle f.d. skattebetalaren.

Ett problem är att aldrig så många förbud mot vinster inte stoppar jakten på att bedriva välfärd så billigt som möjligt.
Med ökade krav och minskad skatteförmåga kommer kostnadsjakten att fortsätta. Även i offentlig regi.
Frågan är, vad gör vi åt det?

DN

måndag 2 april 2012

Vad menar du Lena Sommerstad?

Konstigt att en politiker som Lena Sommerstad inte förmår tänka längre. Eller är hon bara populistisk?

Att förbjuda vinster inom vård-, skola och omsorg är, enligt min mening, ett populistiskt krav som ska lösa flera problem genom ett alexanderhugg.
Populistiskt eftersom det inte tar hänsyn till de problem som existerar och kan följa.

1.
Det går inte att förbjuda vinster i verksamheter som bedrivs med hjälp av privata kapitalinvesteringar.
Om investerarna inte får tillbaka vad de investerat och litet till, skiter de nämligen i att investera.
De investerar i något annat som är lönsamt.

2.
Det vore därför hederligare att kräva att inga privata investeringar får förekomma i vård-, skola, omsorg.
Gör man det måste alltsammans å andra sidan finansieras genom skatter.

3.
Om vård-, skola och omsorg uteslutande ska finansieras genom skatter kommer man ändå inte undan problemet med att verksamheterna kräver allt större resurser medan inkomstunderlaget, d.v.s. skatteförmågan, blir allt sämre. De som ska vårdas blir fler och de som arbetar och kan bidra med pengar blir färre.
Strävan efter att göra verksamheten billigare fortsätter därför, vilket går ut över vårdkvaliteten. Som vi redan sett.

4.
Vad menas f.ö. med att ”förbjuda vinster”?
a) Vill man förbjuda ekonomiskt överskott i verksamheten eller är det ett förbud mot att bedriva verksamheten och ge utdelning på överskottet?
Om det är det sist nämnda är det återigen hederligare att säga att det inte får finnas privat kapital i välfärden.
b) Om man med att förbjuda vinster inom välfärden menar att det inte får uppstå ekonomiskt överskott i verksamheten bäddar man för en butgeteringsekonomi där innovationer inte belönas men att man vid årets slut sätter sprätt på det som skulle kunna bli överskott.

5.
Med att förbjuda vinster kan man också mena att allt ev. överskott ska återplöjas i verksamheten.
I så fall är uttrycket ”Att sätta stopp för vinst i välfärden” inte riktigt adekvat. Kanske det vore bättre att säga att man vill lagstifta om att allt överskott ska återgå i verksamheten.

Vad menar du egentligen Lena Sommerstad?


Aftonbladet

GP

Till alla skattefinansierade äldre- och demensvårdare

Det dröjer inte länge förrän jag, efter att ha varit skattebetalare ett helt liv, blir ”kund” hos äldrevården.

Jag ser inte direkt fram emot detta men är glad över att vi idag har valfrihet och beställer härmed vård enligt följande specifikation:

• Personlig vård, om nödvändigt dygnet runt, av tre personer som jag själv valt bland befintlig personal
• Eget rum med radio. Rummet städas en gång i veckan
• Godtagbar sängstandard som tillåter varierande ligg- och sittställningar
• En vård som så långt som möjligt utgår från mina levnadsvanor och önskningar och som tar hänsyn till att jag är en levande tänkande och kännande medmänniska och individ
• En vård där behovet alltid går före ekonomin.
• En vård där vårdbehovet och vårdformerna definierats i samråd med läkare, vårdpersonal, närmast anhöriga och mig själv.
• En individuell vårdplan som utgår från ovanstående och som ses över varannan månad och revideras vid behov.
• Stimulerande sysselsättning som motsvarar mina egna krav och förmåga när jag själv orkar och vill ha aktivitet
• Närande, varierad och god mat samt dryck som passar min konstitution och mitt tillstånd. Möjlighet att ta en sup när jag vill.
• Om nödvändigt, hjälp med toalettbesök och dusch när jag behöver
• Ombyte av blöjor eller kläder inom minst en kvart om jag skiter eller pissar på mig.
• Hänsyn till min egen dygnsrytm så att jag får sova vid de tider jag behöver
• Lugnande samtal om jag är förvirrad och upprörd
• Smärtstillande mediciner om jag har värk
• Läkarundersökning minst en gång i kvartalet för att kolla om mediciner kan tas bort eller om nya behöver sättas in
• Ett ombud som jag själv utsett som har till uppgift att följa upp att dessa krav uppfylls och kontrollerar kvalité och mänsklighet i min personliga vård. Ombudet ska ha möjlighet att inspektera när som helst.
• Möjlighet att när som helst ta kontakt med anhöriga.
• Möjlighet att, om mitt tillstånd så tillåter, kunna bege mig vart jag vill, med eller utan assistans.
• Möjlighet att säga upp kontraktet med två veckors varsel för att byta till ett bättre alternativ om sådant uppenbarar sig.
• Om vårdbolaget inte uppfyller ovanstående krav har mitt vårdombud möjlighet att kräva ekonomisk ersättning av vårdbolaget.
Bästa vårdföretag!

Välkommen med ert vårderbjudande oavsett om ni driver en privat eller offentlig vårdinrättning.

SR

SvD

Socialstyrelsen

söndag 1 april 2012

Nytt initiativ från alliansregeringen

En kontakt på statsrådsberedningen avslöjar att alliansregeringen lägger en proposition där de tänker avskaffa automatiska telefonsvarare och knapptrycksval i medborgarnas telefonkontakt med myndigheter och offentliga institutioner.

Du ska inte längre tvingas lyssna till musik som du inte vill höra, trycka på en massa knappar för att komma fram till ditt ärende eller lyssna till ett evigt tjatande om att ”din plats i kön är nu nr 18” eller liknande.
Istället ska väntetiderna minimeras genom att alla telefonväxlarna bemannas av livs levande människor.

Reformen ska börja gälla 1 oktober 2012.

Enligt beräkningar kan en sådan åtgärd avsevärt öka sysselsättningen och göra kontakten mellan medborgare och myndighet mer personlig.
Det är meningen att reformen så småningom ska omfatta även privata företag.

Läs mer om förslaget här