Miljö och demokrati

Uppriktigt sagt begriper jag inte hur miljön ska kunna förändras genom att en del människor springer, hoppar, sjunger, skolkar eller seglar för en bättre miljö.
Jag förstår att de som deltar i aktiviteterna vill manifestera och väcka opinion.

Ofta hör man dem säga att vi måste förändra vår inställning och vårt beteende för att miljön ska kunna förbättras. Vilka vi?
Ligger inte orsaken till den globala miljöförstörelsen djupare än i våra enskilda viljor och beteenden?
Missförstå mig inte: Jag gillar skolungdomarnas engagemang för miljön och alla andra som verkligen bryr sig.

Men de riktar sina aktioner mot politikerna.
Och vad kan de göra?
De kan uppenbarligen inte vända historien som byggt upp en värld som drivs framåt av vinstmaximering, konkurrens, exploatering av människor och naturresurser och rätt att disponera resurser för att skövla andra.

Hoten är annars många:
Krig och terrorism med ökande flyktingskaror som följd.
Miljööverexploatering och därmed följande miljökatastrofer och därmed ökande flyktingskaror.
Ökande fattigdom och därmed ökade folkvandringar.
Motsättningar mellan flyktingar och folk till vilka flyktingarna kommer.
Ökande arbetslöshet.
Allt färre medborgare i välfärdsländerna som ska försörja allt fler äldre.
Välfärdsländernas regeringar får in allt mindre skattepengar i förhållande till behoven
Ekonomiska kriser.
Demokratins kollaps genom politikernas oförmåga att göra något åt utvecklingen.
Globala pandemier, antibiotikaresistens,
Hot om kärnvapenkrig,

Det är ju ingen brist på dystra rapporter om vart vi är på väg.
Nu senast har vi fått veta att avskogning, jordbruk, fiske, klimatförändringar och miljöförstöring har lett till den största minskningen av arter i mänsklighetens historia. Det konstaterade IPBS  i sin rapport om biologisk mångfald.
IPBES är en mellanstatlig organisation representerad av fler än 130 länder som sammanställer kunskapsläget för biologisk mångfald på samma sätt som klimatpanelen IPCC  gör för klimatförändringarna.

I stort sett alla klimatforskare är eniga om att vår planets accelererande klimatförändringar kommer från mänskliga aktiviteter.
Oavsett vad klimatförändringarna beror på måste mänskligheten rusta sig mot naturkatastrofer som översvämningar och jordskred på grund av regn, orkaner, stigande havsvattennivåer, torka och överexploatering av miljön.

Sedan industrialismens början har till exempel mängden koldioxid i atmosfären ökat från knappt 280 ppm (parts per million) till 400 ppm. Den största delen av ökningen daterar till tiden efter andra världskriget.
Den rika delen av världen ligger bakom de mesta av utsläppen som påverkar vårt klimat. G8-länderna (USA, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan och Ryssland) orsakade tidigare nästan hälften av de globala koldioxidutsläppen och står fortfarande för mycket stora utsläpp per person. Kina har under de senaste tjugo åren gått från att ha relativt låga utsläpp till att bli världens största utsläppare av växthusgaser per år.

Att minska utsläppen av koldioxid är alltså en fråga som måste engagera alla världens länder och dess medborgare. Enskilda som statsledningar, politiska partier, näringsliv, producenter, konsumenter, kapitalägare, fabrikörer, entreprenörer måste samordna och underordnas gemensamma krafter i kampen mot miljöförstörelsen. Alla måste sträva åt samma håll med samma mål för ögonen. Och det är bråttom.

Det är inte främst enskilda människors ondska, illvilja, okunnighet, dårskap eller girighet som driver mänskligheten till denna utveckling utan rationella ställningstaganden och möjligheterna att skapa tillväxt inom den kapitalistiska ekonomiska, sociala och kulturella historiskt givna kapitalistiska strukturen.
Bakom denna utveckling ligger således den kapitalistiska världsordningen. Samtidigt som kapitalismen skapar utveckling och framsteg ger den upphov till exploatering av människor och miljö och övervältrar en stor del av kostnaderna på individer och samhälle.

Produktionen kan förhindra en del skador och samhällskostnader om all produktion över en viss omfattning tvingas att konsekvensredovisa förväntade arbetsmiljö- och miljö vid planeringen.
Konsekvensberäkningarna bör vara offentliga och tas med i alla företags kalkyler och budgetar.
Exploateringens reella konsekvenser redovisas i årsredovisningarna.
Kapitalinvesterare och företag måste fondera eller avsätta en del av sina vinster för att i efterhand kunna betala eventuella negativa konsekvenser.
Men vad krävs för att genomdriva dessa åtgärder?
Antagligen en överstatlig auktoritär makt som inte finns. Och som vi antagligen inte vill att den ska finnas.
Men kanske är det enda utvägen.

Det blir nödvändigt att inskränka ägande- och nyttjanderätten, friheten och näringsfriheten. Produktion och konsumtion måste minska på många områden.

Klarar demokratin detta? Att vädja till ”vår” medvetenhet och ”vårt” ansvar räcker inte.

Var finns den överstatliga regim som skulle kunna ha makt att ändra världens utveckling?
Hela den kapitalistiska världsordningen måste inriktas på detta och vilka har makt över den?

Torbjörn Tännsjö
Per Bauhn 

Replik från Torbjörn Tännsjö 

Ekonomipriset 2018 

Stig-Björn Ljunggren

Då medmänniskor ber om hjälp vänder M bort blicken

I går utanför Biblioteket: romska Maria Dumitru, en av dessa som ber om en allmosa. Jag ger henne en tjuga och vet att hon behöver den och att jag kan undvara den.

Ett litet fnuttigt bidrag till en utsatt människa.

Då förmanar mig Tomas Tobé (M) i SvD Debatt ”Tiggeri är inte en väg ut ur fattigdom”.
”Att komma till Sverige för att tigga är varken en väg ur fattigdom eller utanförskap.” säger han förnumstigt.

Nä det begriper även jag. Men jag kan hjälpa Maria för tillfället.

Jag vet ju att Rumänien är EU:s fattigaste land. Och att Sverige är ett av de rikaste.
Jag vet att i det fattiga Rumänien är romerna de fattigaste av alla medborgare.
I Rumänien finns det mellan 1,2 och 1,4 miljoner romer.

Enligt EU:s byrå för grundläggande mänskliga rättigheter diskrimineras romer i Rumänien.
Ungefär 78 procent av romerna lever på en tillfällig inkomst under fattigdomsgränsen. 84 procent av romska hushåll rapporterar brist på vatten, el och avlopp. Utsattheten visar sig också i att mödradödligheten är 15 gånger högre bland romska än andra rumänska kvinnor, och att romer i genomsnitt lever 16 år kortare än andra rumäner.

Att arbetslösheten är stor bland romer beror främst på att de inte får utbildning, och att de diskrimineras på arbetsmarknaden.
I Rumänien är det dessutom förbjudet att tigga, Det har inte förbättrat situationen för romerna där.

Är det konstigt att några av dem kommer hit för att be om hjälp?

Eftersom de inte kan få jobb återstår för dem som inte vill prostituera sig eller stjäla att be om hjälp.

Och här handlar det om att se en medmänniska, en individ, oavsett var på jorden hon är född.

Tobé anser att varje land ska ta itu med sina egna fattiga. Det anser även jag. Men så länge som romerna diskrimineras i Rumänien tänker jag envisas med att göra vad jag kan för att hjälpa enskilda individer när jag kan.

Du som vill förbjuda tiggeri. Hur vill du hjälpa den som sitter utanför din välfyllda butik och som ber om hjälp?

Hur ska ett förbud mot att be om hjälp utformas?

EU:s byrå för grundläggande mänskliga rättigheter

DN Debatt. ”Pinsamt av S att ta hårdare tag mot utsattamänniskor” 

SvT Nyheter Opinion ”Hans nya förslag skyddar naturligtvis inte tiggarna”

AB ”Fattigdom är inget brott - men det är diskriminering ” 

Utrikesmagasinet ” Rumäniens romer offer för det korrupta systemet”

Expressen ”Romernas Rumänien: En resa genom utanförskapet”

Lag mot tiggeri förbjuder medmänsklighet

De tiggare vi nästan dagligen möter, t.ex. utanför matvarubutiker, är arbetslösa och är inte svenska medborgare.

De kommer tillfälligt till Sverige för att de, på grund av sin etnicitet, inte kan få arbete i de länder där de är medborgare. Men de är människor.

Nu vill en del svenska medborgare förbjuda tiggarna att komma till Sverige för att tigga.
Om de kom som turister skulle de däremot vara välkomna.

De svenska moderaterna och sverigedemokraterna och en och annan sosse vill förbjuda tiggeriet för att vi ska slippa att möta fattigdomen så tydligt.
Däremot har förbudsivrarna inga förslag om hur vi ska bli av med själva fattigdomen eller arbetslösheten.

Bland motiveringana för ett förbud är ett att en del typer uppträder som en slags hallickar som utnyttjar tiggarna genom att tvinga dem att avstå en del av vad de får in på tiggeriet.

Horor är liksom tiggarna också människor. Sexköpslagen förbjuder därför inte horor från att sälja sextjänster. Däremot är det förbjudet att köpa sex och att tjäna pengar på att horor säljer sex. Torskar och hallickar, men inte horor, bedriver olaglig verksamhet.
I konsekvensens med sexköpslagen borde därför inte tiggarna förbjudas att tigga men givare att ge.

En sådan lag skulle hindra mig, att av empati, ge en medmänniska hjälp. Empati skulle bli olagligt.
Visserligen skulle jag då i stället kunna ge till hjälporganisationer men då vet jag ju inte om pengarna verkligen kommer till den som behöver dem.

De som utnyttjar tiggarna på samma sätt som hallickar utnyttjar horor bör hindras i sin verksamhet av den enkla anledningen att det borde vara förbjudet att utnyttja andras fattigdom.

Men när vi i Sverige köper billiga produkter som tillverkats av fattiga löntagare i låglöneländer kallas det inte för att vi utnyttjar fattigdomen utan för att vi hjälper de fattiga.

Och då svenska kapitalägare tjänar pengar genom att underbetala löntagare i fattiga länder uppskattas de för att de giver fattiga arbetslösa arbete.

Ingenting är enkelt i vår värld.
Det konstaterade redan den franske författaren och nobelpristagaren Anatole France (1824 – 1924) när han skrev:
"Lagen är i sanning rättvis och jämlik. Den förbjuder både den rike och den fattige att sova under broarna, att tigga på gatan och stjäla bröd".

SvT ”Moderaterna vill ha ett nationellt tiggeriförbud”
Expressen ”Detta innebär ett nationellt tiggeriförbud”
DI ”Svensk Handel välkomnar tiggeriförbud” 
Amnesty Tiggeriförbud strider mot mänskliga rättigheter

Ivar Arpi, SvD Ledare ”Låt inte tiggeriet normaliseras” 
Mårten Schultz, professor i civilrätt, SvD ”Tiggeriförbudet är en rättsteknisk mardröm”

Läsvärd ledare av Tove Lifvendahl i SvD 10 sept.  ”Flera frågor ligger i den tiggandes kopp”

Rikedom och fattigdom - makt och vanmakt

I veckan har hjälporganisationen Oxfam, i en artikel på DN Debatt, presenterat en utredning som visar att ”Världens åtta rikaste äger likamycket som den fattigaste hälften”.

Under de senaste 25 åren har den rikaste en procenten i världen haft större inkomstökningar än de fattigaste 50 procenten tillsammans. Allt mer pengar ackumuleras hos de rikaste samtidigt som 700 miljoner människor fortfarande lever i extrem fattigdom.
Klyftorna ökar mellan de rikaste och de fattigaste.

Även i Sverige har klyftan mellan de mest välbeställda och övriga ökat. Ny forskning visar att de rikaste tio procenten av svenskarna såg sin nettoförmögenhet växa mer än alla andras mellan 2007 och 2012. Nyligen genomförda granskning av näringslivstopparnas löner visar att också de har ökat mycket snabbare än övriga befolkningens de senaste decennierna.
Robert Höglund, hjälporganisationen Oxfam, anser att ökande klyftor riskerar att skapa instabilitet och slita isär samhällen.
Han presenterar organisationens manifest för hur världen ska bli bättre, bland annat föreslår han omfördelning av rikedom genom beskattning, globala regler för skattenivåer och internationella överenskommelser om insyn.

Per Gudmundsson på SvD:s ledarredaktion konstaterar i dag att det inte skulle bli mycket per person om man fördelade de åttas förmögenhet på de fattiga. En konfiskering av de rikastes förmögenheter skulle dessutom vara kontraproduktiv eftersom de rika redan nu donerar massor av pengar till välgörenhet.
Gudmundsson framhåller Bill Gates i sammanhanget och påpekar att ”Microsofts betydelse för världens utveckling sedan bolaget grundades 1975, knappast går att bedöma. Skulle vi vilja vara utan den tekniska revolution och de produktionsframsteg som användarvänliga hemdatorer medförde?”

Vad nu detta har med de 85 miljarder dollar som Gates förfogar över?

”Den som leker med tanken på att avskaffa de superrika, ifrågasätter också det ekonomiska system (Gudmundsson avser här kapitalismen) som på kort tid har lyft miljoner – nej, miljarder – ur svält och extrem fattigdom. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig.”

Gudmundsson behöver inte vara rädd att kapitalismen hotas eller ens ifrågasätts.
Sedan bolsjevismen och stalinismen byråkratier försatt socialismen och kommunismen i konkurs har vänstern ledsnat på att fundera över kapitalismen.
Det finns helt enkelt inga trovärdiga alternativ till kapitalismen.
Ett faktum som komplicerar debatten är också att extrem rikedom samtidigt med djupaste fattigdom fanns redan före kapitalismen. Ta till exempel Bo Jonsson Grip (1335- 1386) som var den störste jordinnehavaren någonsin i Sverige, utom kungen. Hans godsmassa omfattade över 1/3 av Sverige samt hela Finland.
Och ekonomiska hierarkier med en liten elit och en djup omfattande fattigdom fanns redan under antiken.

Det ständiga problemet är att rikedom ger makt medan fattigdom skapar vanmakt.
Och makt och vanmakt lever alltid i symbios med varandra och är oftast ett symptom på att något är fel.
Kan det vara kapitalismen?

Oxfams pressmeddelande om de åtta rikaste

DN Ledare 2015: Erik Helmerson: Orättvis tolkning av rikedom i Oxfam-rapport

Är nettoförmögenhet rikedom? Ekonomistas, debatt 2015

LO Rapport Den ekonomiska ojämlikheten i Sverige, 2016

Att förbjuda tiggeri är att angripa symptomen men inte orsaken

De romska tiggarna från Rumänien ingår inte i arbetsmarknaden. De saknar permanent uppehållstillstånd i vårt land.
De kan vistas i Sverige i tre månader i taget som är tillåtet.
Uppgifterna om hur mycket en tiggare tjänar under en dag varierar. Någon riktig forskning verkar inte finnas.

SR Upplandsnytt har försökt göra en kartläggning som visar att en timpenning kan vara runt 80 kronor. Själva säger tiggarna att de tjänar några få hundralappar per dag.

Den norska forskningsorganisationen Fafo studerade sommaren  och hösten  2014, 1200 hemlösa personer från Rumänien varav cirka 400 vardera i de skandinaviska huvudstäderna. I Stockholm var andelen romer klart högst (86 procent). Stockholmstiggarna tjänade också minst, både i hemlandet och i Sverige. På frågan vad de tjänade senast under en dag, genom tiggeri och pantsamling, svarade Stockholmstiggarna 130 kronor. I Oslo var siffran 190 svenska kronor och i Köpenhamn 240.

Stockholms Stadsmission möter dagligen mellan 120 och 150 EU-migranter som lever i extrem fattigdom och utsatthet. Stadsmissionen anser att EU-migranter som försörjer sig genom att tigga får ihop runt 70 kronor per dag.

GöteborgsPostens Micael Dahlén har pryat en dag som tiggare och fick ihop 63 kronor under dagen.

Om varje tiggare tjänar 250 kronor om dagen och jobbar 8 timmar om dagen ger det en timpenning på 32 kronor. 
Inkomsterna av tiggeri är således mycket små. Att de tiggande romerna ändå tar sig hit från Rumänien för att tigga kan bero på att tiggeri är förbjudet i Rumänien och att de som romer saknar alla andra möjligheter till försörjning.  De ekonomiska skillnaderna mellan Rumänien och Sverige gör att tiggarna ändå anser det ”lönsamt” att tigga i Sverige. Romerna i Rumänien är dessutom försatta i ett konstant hårt utanförskap som hindrar dem att få jobb om det över huvud taget finns.
Tiggeriet är symptom på att det ekonomiska, sociala och kulturella systemet i samhället är sjukt.
Ett förbud mot tiggeri som somliga föreslår skulle alltså inte bota sjukdomen utan bara angripa symptomen.
Debatten om att förbjuda tiggeriet är inte heller ny utan har pågått sedan medeltiden i Europa. I Paris förordade till exempel parlamentet 1516 att alla lösdrivare måste lämna staden. De som därefter visade sig på gatorna skulle gripas av stadens polis och överlämnas till myndigheterna. Myndigheterna skulle i sin tur sätta de häktade lösdrivarna i beredskapsarbete och i gengäld hålla dem med mat. En månad efter beslutet hade bara 24 lösdrivare överlämnats till staden. Tiggeriet fortsatte.
Samma mönster har upprepats genom tiderna och på olika håll i Europa.

Att lagstifta mot tiggeri är som att ge smärtstillande till en pestsmittad.
Patienten blir inte botad, sjukdomen finns kvar och patienten smittar fortfarande.

Cecilia Magnusson (M) om tiggeriet 

Göran Persson

Det är bara att välja

Hur vill du bli bemött av dina medmänniskor?

       av deras självgodhet, misstänksamhet och njugghet

       av deras humanitet, öppenhet och gästfrihet?

Det är bara att välja.

Men eftersom du bor och lever i Sverige behöver antagligen inte välja. Du lever ju i ett tryggt och rikt samhälle där du är aktad och respekterad av din omgivning och från vilket du obehindrat reser till vilka turistmål du vill, och varifrån du kommer tillbaka till dit mysiga ombonade hem och till dina närmaste.

Du riskerar inte att din hembygd bombas sönder, att dina närmaste blir mördade, att polisen tar dig för något du inte gjort, att du inte kan besöka ett sjukhus för att det inte längre finns, att dina barn inte har någon skola att gå till, att du inte har något jobb eftersom din arbetsplats inte längre existerar.

Men så kommer det människor till ditt vackra och trygga land, Sverige, och stör din lugna mysiga tillvaro.
De har varit med om allt det du sluppit.
De flyr från krig och elände som förvandlat deras relativa trygghet till kaos, otrygghet och fattigdom.
De ber om din hjälp.

Du säger att visst skulle du vilja hjälpa men tyvärr har Sverige inga möjligheter att ta emot alla, så tyvärr…
Är du då säker på att ditt svar inte beror på självgodhet och egoism maskerad till förnuft?
För du har ju ingen aning om hur många som den svenska nationen kan ta emot.

Eller bemöter du flyktingarna enligt den gyllene regeln?
Det är en levnadsregel som finns över hela världen, och har funnits, i tusentals år. Regeln uttrycks inom kristendomen, islam, judendomen, hinduismen, buddhismen, konfucianismen, taoismen och många andra religioner och tankesystem.

Inom kristenheten lyder den: ”Allt vad du vill att dina medmänniskor ska göra för dig, bör du också göra för dem.” (Matt. 7:12, Bibel 2000)

Det är ingen religiös regel, det är en praktisk regel om hur vi människor på vårt lilla klot i universum ska leva för att överleva.
Den är en grundläggande regel för hur vi människor ska leva tillsammans.

Flyktingarna kan inte välja. De blir mottagna som du väljer att ta emot dem.

Skriv av Greklands skulder annars hotas demokratin i Europa!

Den grekiska krisen beror mycket på att den grekiska staten, under decennier, inte fick in tillräckligt med skattepengar. Detta berodde i sin tur på oordning i statsfinanserna, bristfälligt skattesystem, korruption, dålig byråkrati och usel politik.

Resultatet blev ett enormt underskott i statens budget.

Samtidigt frestades politikerna att låna pengar av finansinstitut som villigt spekulerade i räntevinster.
Det hela påminner om en socialbidragstagare som hankar sig fram på SMS-lån.
Grekland saknar också det investeringskapital som varje stat behöver för att bygga en nödvändig tillväxt. Landets BNP bygger alltför ensidigt på jordbruk och turism.

Grekland har de senaste åren jobbat för att förbättra sitt skattesystem genom att införa nya skatter, bättre övervakning av att skatterna kommer in och skattehöjningar kombinerat med utgiftssänkningar.
Ett problem i sammanhanget är att det tar decennier för de grekiska politikerna att få ett nytt skattesystem att fungera.

Men de åtgärder som de grekiska politikerna tvingats rikta mot folket - sänkta löner, försämrade pensionsförmåner, höjda skatter och priser - räcker inte enligt långivarna, IMF, EU och Världsbanken.
De kräver att svångremmen och piskan blir mer effektiva.

Greklands skatteinkomster perioden januari till maj ligger på 1,7 miljarder euro under prognos enligt Bloomberg News.
Underskottet i skatteintäkterna beror på minskad konsumtion, som sänker momsintäkterna, samt försenade inlämningar av skattedeklarationer.
Utgifterna under samma period var 2,5 miljarder euro lägre än prognos på grund av att regeringen stoppat utbetalningar till leverantörer.

Svångremspolitiken är med andra ord kontraproduktiv och förvärrar krisen. Det är en hopplös sits för grekerna där nya lån bara går till att betala de gamla och de höga räntorna på dessa.

Det finns bara en utväg ur krisen, att långivarna ger upp sina fordringar och efterskänker räntorna. Grekland behöver ingen svångrem utan ett rejält i stöd för investeringar i arbete och produktion.

Alternativen drabbar inte bara det grekiska folket utan hela Europa.
Därför gör den grekiska regeringen rätt som hävdar att det inte är möjligt att pressa det grekiska folket ytterligare.

Bloomberg News 

Dito 

Johan Shuck i DN

DN Ekonomi 

DN Ledare 

SvD Ledare 

SvD Näringsliv 

Skröna om lägre ingångslöner som lösning på arbetslöshetsproblemet

I söndagens SvDdrar nyliberalen Johan Norberg en skröna:

”En ung kvinna från Honduras kom till USA med föräldrar och två syskon. De hade nästan ingenting och fick vara inneboende hos en moster. Men de fick omedelbart jobb – låglönejobb på Wal-Mart. Med pengarna därifrån kunde de köpa en bil och hyra en lägenhet och efter fyra år ett hus. Med de erfarenheter och språkkunskaper de fick på det första jobbet kunde de snart skaffa det andra och det tredje.”

Norberg använder historien för att propagera för att Sverige bör införa lägre ingångslöner. Skrönan som saknar referenser ska utgöra ett exempel för Norbergs tes att detta skulle skapa fler arbetstillfällen.

Sanningen är den att många Walmartarbetare är underbetalda och därför måste få socialbidrag för att överleva.
Enligt en rapport som Forbes citerar kostar Walmartarbetare de amerikanska skattebetalarna 6,2 miljarder dollar i offentligt stöd.

Den genomsnittliga lönen juli 2013 för en Walmartanställd i USA är 8,84 dollar/tim. (cirka 75 kronor)
USA:s federala minimilön är 7,25 dollar i timmen.

Enligt en undersökning som genomfördes på Walmart lämnar cirka 70 procent av de anställda sitt jobb inom de första 12 månaderna.

Att arbeta heltid för minimilön och att försörja en familj är att leva under fattigdomsgränsen, vilket är verklighet för alltför många amerikaner idag.

Enligt skrönan köpte familjen en bil efter fyra år. Även om bilar kostar hälften så mycket i USA än i Sverige så blir det i alla fall en avsevärd utgift för den som ska leva på 663 kronor i veckan sedan hyra och skatt är betald.

Historien kan föralldel vara sann och gälla några enstaka fall. Men den är långtifrån typisk.

Om lägre ingångslöner vore en lösning på arbetslöshetsproblemet skulle länder som Grekland, Italien, Spanien, Frankrike och Portugal ha lägre arbetslöshet än Sverige.

Dessutom skulle det bli nödvändigt att ge staten större inflytande över lönerna genom att införa lag om minimilön vilket är helt främmande för den svenska arbetsmarknaden där parterna förhandlar om lönerna.

SvD 

United States Departmentof Labor, Wages 

Utmaning om minimilön 

Buzz, Genomsnittslöner inom Walmart 

En myt att greker har levt över sina tillgångar

”Grekland har levt över sina tillgångar.” 

Den meningen har man läst och hört så många gånger att den uppfattas som en sanning. Senast var det  den tyska finansministern Wolfgang Schäuble som uttalade den.

Men den är inte hela sanningen och inte den enda.

”Grekland” kan inte vara flertalet av det grekiska folket som levt sitt liv i arbete precis som alla andra löntagare och småföretagare som arbetat för att få ihop pengar till mat och bostad för sig själva och sina barn.

Något överflöd har de inte upplevt.

Några fakta ur OECD-rapporten ”OECD Economic Surveys: Greece 2013” :

Folk i Grekland, de som har arbete, arbetar 2 034 timmar per år, en av de högsta i OECD och mycket mer än OECD-genomsnittet på 1 765 timmar.

I Grekland måste hushållen i genomsnitt betala 27 procent av sin bruttojusterade disponibla inkomst på att hålla ett tak över huvudet, den högsta nivån i OECD, där genomsnittet är 21 procent.

I Grekland är det genomsnittliga hushållets nettojusterad disponibla inkomst per capita 19 095 USD per år, lägre än OECD-genomsnittet på 23 938 USD.

I Grekland är det genomsnittliga hushållets finansiella nettoförmögenhet per capita beräknat till 14 004 dollar, lägre än OECD-genomsnittet på 42 903 USD.

I Grekland har ca 51 procent av befolkningen i arbetsför ålder ett betalt arbete. Denna siffra är mycket lägre än sysselsättningen i genomsnitt 65 procent och en av de lägsta siffrorna i OECD.

I Grekland har 42 procent av kvinnorna jobb. Detta är mycket mindre än OECD-genomsnittet på 57 procent.

Unga greker, 15-24 år har en arbetslöshet på 55,3 procent, mycket högre än OECD-genomsnittet på 16,3 procent och den högsta andelen i OECD.

I Grekland, riskerar 12 procent av löntagarna att förlora sitt jobb, mycket högre än OECD-genomsnittet på 5,3 procent.

Förtroendet för regeringen är avgörande för den sociala sammanhållningen och välbefinnande.
I Grekland säger 14 procent av befolkningen att de litar på den nationella regeringen, mycket mindre än OECD-genomsnittet på 39 procent och den lägsta i OECD.

Flertalet greker har aldrig levt över sina tillgångar. Det är en myt.

Men nu då ”Grekland” ska straffas för att ha ”levt över sina tillgångar” är det de grekiska löntagana och småföretagarna som tvingas betala för att politiker och finanseliten försatt dem i kris.

Frågan är vilka i ”Grekland” som har levt över sina tillgångar?

SvD om de rika grekerna 

SvD
SvD Om listan som försvann..
Sandro Scocco: Därför hade alla fel om Grekland

Några av mina tidigare inlägg om Grekland

Finanshajarna jagar…

Nyliberal dogmatism…

Småaktigt och trångsynt…

Marschallhjälp till Grekland

På måndag har grekerna valt en ny regering.

Pasoks förra partiledare Giorgios Papandreou har, strax före valet, lämnat sitt parti Pasok och bildat ett nytt parti, ”Κίνημα για την Αλλαγή” d.v.s. ”Rörelsen för förändring”.

Han hoppas att kunna locka Pasoks missnöjda väljare att inte gå till vänsterpartiet SYRIZA och säger att han vill samverka med både vänster och höger.

Om vänsterpartiet SYRIZA blir största parti som opinionsmätningarna förutspår och blir valets vinnare kan Papandreou parti ingå i den oundvikliga koalition som ska styra Grekland. Jag tror att det vore bra för Grekland.

Frågan är dock om ”Rörelsen för förändring” kommer att klara 3-procentsspärren.

SYRIZA, som består av en samling olika vänsterpartier leds av Alexis Tsipras som har hotat att riva upp överenskommelserna kring miljardlånen från EU och internationella valutafonden IMF.

Nu styr det konservativa partiet ”Ny demokrati” landet med stöd av EU-trojkan som försöker svälta ut det grekiska folket för att minska statsskulden på omkring 175 procent av bruttonationalprodukten.

Vilket alltså inneburit att 35,7 procent av befolkningen befinner sig på gränsen till fattigdom eller socialt utanförskap, andelen långtidsarbetslösa har mångdubblats och sysselsättningen i hela den yrkesverksamma åldersgruppen, 25–64 år, har fallit till 49,3 procent. Löner och pensioner har sjunkit med uppåt 30 procent. Sjukvården har kollapsat och utbildningssystemet har tömts på resurser. Barnfattigdomen är högre än någon annanstans i EU. Köerna till soppköken blir allt längre.

Inte konstigt att folket misstror den förda politiken.

Om jag vore grekisk medborgare skulle jag nog rösta på SYRIZA, även om jag är tveksam till partiets möjligheter att skapa en bestående förändring.

Men en omförhandling med långivarna om en avskrivning av statsskulderna är nödvändig.
Vad grekerna behöver är investeringar och en förnyad köpkraft en marschallhjälp som EU kan ge landet.

En sådan hjälp skulle alla tjäna på i stället för den nuvarande svältpolitiken.

SvD

Syriza

SvD Näringsliv 

SvD Näringsliv 

SR 

Dagens Arena

Ekathimerini
I Efimerida
Efsyn

Världens fattigdom - vad rör den oss?

Den rumänska tiggerskan som sitter i kylan utanför Willys i Eskilstuna visar sin stora tacksamhet när jag lägger en tjuga i hennes plastmugg.

Min fyllda varukorg ger kanske Willys ägare, Antonia Ax:son Johnsons, lika mycket som tiggerskan fick. Men Antonia Ax:son Johnsons stora tacksamhet får jag aldrig uppleva. Hon är ändå Sveriges rikaste kvinna.

Vi har i vårt land tvingats att se fattigdomen i vår vardag och många förfäras över vad de ser.
Tiggarna. Flyktingarna. De arbetslösa. Pundarna. Hororna.

Fattigdomen i världen kommer närmare. Tiggeri är inte längre en exotisk turistupplevelse. Den finns hos oss, hos människor omkring oss. Fattigdomen är inte bara statistik, fattigdom är människor.

Många av oss vill inte se. Andra vill jaga iväg de fattiga eller förbjuda dem.
Men fattigdomen finns kvar.

De mycket rika finns också fast de inte är så många som de fattiga och inte så synliga.
Vi ser dem ibland på TV. Direktörerna på sina bolagsstämmor, kändisfolket på sina galor, kapitalägarna i tidningarnas näringslivsreportage.
De rika är osynliga i sina privatplan på väg till exklusiva jakter eller sammanträden, i sina lyxvillor i rikemansgetton, i sina flotta bilar, på sina partyn, på sina fina kontor.
De sitter inte utanför varuhusen, de äger dem.
Men även de rika är människor.

Världens fattiga har kommit närmare. Men den globala fattigdomen syns inte. Vi ser inte de fattiga i Sudan, Bangladesh, Afghanistan, Quatar, Eritrea, Etiopien, Gambia, Mauretanien och många andra länder.
Ändå är det 1,2 miljarder människor som lever i extrem fattigdom.
842 miljoner människor är kroniskt hungriga idag. De flesta av dessa – 827 miljoner – bor i utvecklingsländerna.
Därför ser vi dem inte.

Jo jag vet, fattigdomen har minskat i Kina, Indien, Indonesien och Brasilien men det hjälper inte dem som fortfarande är fattiga och fattigdomen har ökat i den ”rika” delen av världen.
I USA saknade över två miljoner amerikanska barn tak över huvudet någon gång under förra året.

Vi kan inte heller se den rikaste tio procenten av världens människor. Fast de äger 87 procent av världens tillgångar.
I Sverige är det 147 miljardärer som har en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder kronor.
(En miljard är tusen miljoner).
Den svenska statsbudgetens inkomster 2011 var 872 417 miljoner kronor.

Varför är skillnader mellan fattiga och rika ett problem? Vad rör världens fattigdom oss i den rika världen?

Demokratiproblemet. De rika får allt större makt. De fattiga blir alltmer maktlösa. De rika utövar sin makt med ett minimum av demokratiskt inflytande.
Det moraliska problemet. Fattigdomen blir ett normaltillstånd. Vi blir avtrubbade och accepterar att människor dör av svält utan att vi gör något åt det.
Ekonomin. Tillväxten, särskilt i de rika länderna, kräver ökad produktion och ökad avsättning för varor och tjänster. De fattiga kan inte betala, därmed hämmas tillväxten och påverkar även vår del av världen.
Befolkningsproblemet. De fattiga emigrerar till de rikare länderna som måste ta emot dem. Det kan skapa motsättningar i samhället och mellan samhällen.
Kulturellt. De fattigaste kan inte gå i skola utan förblir analfabeter. De får aldrig en möjlighet att utveckla sina förmågor.
Socialt. Fattigdomen leder till sjukdom. De fattiga kan inte betala för läkare och mediciner. Sjukdomar kan sprida sig även till oss.

Vad behöver göras för att minska fattigdomen i världen, för att minska skillnaderna mellan fattiga och rika?

AB Ledare 

SvD De rikaste  

The MillenniumDevelopment Goals Report 2014 

VA Sveriges 147 miljardärer 

Fattigdom hotar 2,2 miljarder människor 

SvD De är offren för vår tids slavkultur 

SvD Miljontals barn hemlösa i USA 

Oxfam rapport