Kan krig undvikas?

Krig är inte bara en stor mänsklig katastrof för dem som direkt drabbas utan också en miljökatastrof och kapitalförstörare av stora mått. Flyktingskarorna ökar. 70,8 miljoner människor är på flykt. Människor dör och generationer skadas.
Ett storkrig, med atomvapen, riskerar att utplåna hela mänskligheten.

Det krigas för fullt i världen: Jemen, Afghanistan, Saudiarabien, Iran, Syrien, Nigeria, Sydsudan, Kamerun, Ukraina, Venezuela, Israel-Palestina för att nämna några. USA och Ryssland ligger bakom en del. Kina och Nordkorea hotar.
Jag har inget vetenskapligt underlag för påståendet att 99 procent av jordens befolkning inte önskar krig utan vill ha fred. I varje fall torde det vara en majoritet som vill ha fred.

Och det finns fredsrörelser. Bara i Sverige kan nämnas Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Kristna Fredsrörelsen, Kvinnor för fred, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, Svenska muslimer för fred och rättvisa , Internationella arbetslag, Läkare mot kärnvapen och Artister för fred och andra yrkesgrupper mot kärnvapen för fred. Därtill finns Sveriges fredsråd, en paraplyorganisation som samlar vissa fredsorganisationer i Sverige. Svenska fredskommittén , Svenska kvinnors vänsterförbund, Greenpeace.
Palestinagrupperna arbetar med ungefär samma målsättning som fredsrörelsen i Israel.
Dessutom finns Svensk-irakiska solidaritetskommittén, Irakiska demokratiska föreningen, Somaliska föreningen, Svensk-kubanska föreningen
Liknande rörelser i samma mängd finns i många länder.
Institutioner som arbetar för fred: Svenska FN-förbundet, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, SIPRI.

Ändå krigas det för fullt. Varför?
Ett svar är att människor alltid krigat. Krig ligger liksom i människans natur.
Å andra sidan är ju flertalet människor fredliga.
I min ungdom var jag anställd som lärling hos en målarmästare som ansåg att det behövdes krig för att då och då reducera ett befolkningsöverskott. Som fjällämlar vilka under lämmelår minskar sin population då födan inte räcker till för alla.  Hade han rätt?
Eller kan mänskligheten, med sitt förnuft, upprätta avtal om fredsplikt ungefär som dem som gäller på svensk arbetsmarknad?
Hur kan FN bli en makt som kan stoppa krig?

Kommer det någon fredsduva som kan frälsa världen från detta onda?

Om framtidstro

Som bekant är ingenting så svårt att sia om som om framtiden. 

Trots detta bör man ha en framtidstro. Man kan ju se tendenser. Och man kan hoppas.
Utan framtidstro riskerar man att bli handlingsförlamad, nihilist, cynisk eller passiviserad.

Ens framtidstro kan omfatta den egna livssfären, livstiden och barnens och barnbarnens framtid,
Men helst bör man dessutom ha en tro på hur samhället, hela världen eller mänskligheten kommer att utveckla sig. Framtiden kan vara nära eller långt bort.
Man kan också vara pessimistisk om framtiden. Måla upp dystopier eller undergångsscenarier.

Om man är pessimist eller optimist kan bero på vilken mikrobflora man har i tarmarna, på ens gener, ens bildning och livserfarenheter och sociala status. Kort sagt, ens personlighet och hur man mår.

Det förefaller också som det finns lika många framtidsvisioner som människor.
Olika grupper av människor kan emellertid enas om en gemensam framtidsuppfattning.

En stark och månghövdad optimistisk tro på framtiden behöver inte leda till en bättre framtid.

I Ryssland, i slutet av oktober 1917, sammanträdde arbetar-, soldat- och bondesovjeternas nationella kongress, där bolsjevikerna hade absolut majoritet med omkring 390 delegater, till vilka även vänstermensjevikerna och vänstersocialistrevolutionärerna anslöt sig.
Kongressen talade om revolution som en väg mot en bättre framtid.

I oktober 1922 marscherade 30 000 svartskjortor mot Rom med en dröm om en nära framtid fri från sånt skit som liberalism, socialism och kommunism. De drömde om en reglerad, klassöverskridande stat och de ville göra Italien starkt igen.

Några män i en Bayersk ölhall 1923. De ville förändra det Tyska riket, göra nationen stark igen och skapa en värld dominerad av den ariska rasen. Världen skulle bli bättre så. Fram till 1940 delade en stor del av tyska folket den framtidstron.

Alla tre rörelser fann ett ganska omfattande folkligt stöd. Men så gick det ändå åt helvete.

Kan staten ha framtidstro? Till exempel myndigheter.

Institutet för framtidsstudier borde väl ha någon samlad syn på framtiden. Men jag finner ingen på deras webbplats.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB,  är en statlig myndighet med ansvar för att stödja samhällets beredskap för olyckor, kriser och civilt försvar.
Hur ser den på framtiden?

Konjunkturinstitutets Konjunkturbarometer undersöker företagens respektive hushållens syn på den ekonomiska framtiden. KI går ut och frågar folk vad de tror om framtiden.

SOM-institutet är en opartisk undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet. Sedan 1986 har SOM-institutet arbetat tillsammans med forskare inom en rad olika forskningsfält för att belysa opinioner och för att förstå svensk samhällsutveckling.
Varje år svarar nästan 20 000 svenskar på SOM-institutets frågor om allt från politik och massmedier till ämnen som livsstil, hälsa och fritidsvanor. 

I de politiska partiernas program, i folkrörelseorganisationer och branschorganisationer finns det alltid någon form av framtidstro formulerad.

Svensk Handel mäter regelbundet medlemmarnas framtidstro och har t.o.m. en skala att mäta den med: ”Trots att butikernas framtidstro ökar för tredje månaden i rad ligger framtidsförväntningarna under den neutrala nivån på 100. Den sammanfattande Framtidsindikatorn ökar med 1,0 enhet i Handelsbarometerns augustimätning och landar på 97,7. Mest ökar framtidstron bland sällanköpshandlarna.”

Själv vet jag inte vad jag ska tro.

Framtidstro och framtidspessimism

Orosmolnen i världen tornar upp sig.

Hoten mot miljön. Skövlade regnskogar, luftföroreningar, överexploatering av icke förnyelsebara resurser, utarmning av mångfalden, m.fl.
Migrationen. Ökade flyktingströmmar,
Krigen i Iran, Syrien och Jemen,
Hotet om konflikt mellan Iran och USA/Israel/Gulfstaterna.
Konflikthotet Hongkong/Kina.
Terroristdåd och terrororganisationer.
Handelskrig USA-Kina.
Konflikthot Nord- och Sydkorea.
Skakiga demokratier och extremism i Polen, Ungern, Ryssland, Turkiet, Italien...
Brexit.
Nyckfulla politiska ledare som Erdogan, Boris Jonsson, Donald Trump
Konflikt mellan kärnvapenstaterna Indien-Pakistan.
Venezuela.
Skakig världsekonomi.

Finns det någon anledning att vara optimist inför framtiden?

Jo säger Johan Norberg, i en intervju i SvD 19-08-18. Denne ständige kapitalismoptimist, författare och Senior Fellow vid amerikanska Cato Institute, menar att världen ständigt blir bättre, bara vi inte tar optimismen för given. 

Samma dag som jag läser intervjun i SvD hittar jag en broschyr från Jehovas Vittnen i brevlådan
”Vem styr egentligen världen?”  I broschyren anges tre skäl att tro på en bättre framtid.
Djävulens styre är snart över (Hebreerna 2:14). Gud har utsett Jesus till ny styresman.(Psalm 72:13,14) Gud kan inte ljuga. (Jesaja 55:10,11). Den här världens härskare ska kastas ut (Johannes 12:31)

Ekonomer, filosofer och ledarsidor tolkar framtiden olika.

Hos Institutet för framtidsstudierfinner jag inga svar.

I historien har både domedagsprofeter och framtidsoptimister tolkat världens gång olika.
Så görs än i dag.
Vem ska man tro på?

Johan Norberg: ”Framsteg, tio skäl att se fram emot framtiden”, Volante förlag (2017).

Bibeln 

Miljö och demokrati

Uppriktigt sagt begriper jag inte hur miljön ska kunna förändras genom att en del människor springer, hoppar, sjunger, skolkar eller seglar för en bättre miljö.
Jag förstår att de som deltar i aktiviteterna vill manifestera och väcka opinion.

Ofta hör man dem säga att vi måste förändra vår inställning och vårt beteende för att miljön ska kunna förbättras. Vilka vi?
Ligger inte orsaken till den globala miljöförstörelsen djupare än i våra enskilda viljor och beteenden?
Missförstå mig inte: Jag gillar skolungdomarnas engagemang för miljön och alla andra som verkligen bryr sig.

Men de riktar sina aktioner mot politikerna.
Och vad kan de göra?
De kan uppenbarligen inte vända historien som byggt upp en värld som drivs framåt av vinstmaximering, konkurrens, exploatering av människor och naturresurser och rätt att disponera resurser för att skövla andra.

Hoten är annars många:
Krig och terrorism med ökande flyktingskaror som följd.
Miljööverexploatering och därmed följande miljökatastrofer och därmed ökande flyktingskaror.
Ökande fattigdom och därmed ökade folkvandringar.
Motsättningar mellan flyktingar och folk till vilka flyktingarna kommer.
Ökande arbetslöshet.
Allt färre medborgare i välfärdsländerna som ska försörja allt fler äldre.
Välfärdsländernas regeringar får in allt mindre skattepengar i förhållande till behoven
Ekonomiska kriser.
Demokratins kollaps genom politikernas oförmåga att göra något åt utvecklingen.
Globala pandemier, antibiotikaresistens,
Hot om kärnvapenkrig,

Det är ju ingen brist på dystra rapporter om vart vi är på väg.
Nu senast har vi fått veta att avskogning, jordbruk, fiske, klimatförändringar och miljöförstöring har lett till den största minskningen av arter i mänsklighetens historia. Det konstaterade IPBS  i sin rapport om biologisk mångfald.
IPBES är en mellanstatlig organisation representerad av fler än 130 länder som sammanställer kunskapsläget för biologisk mångfald på samma sätt som klimatpanelen IPCC  gör för klimatförändringarna.

I stort sett alla klimatforskare är eniga om att vår planets accelererande klimatförändringar kommer från mänskliga aktiviteter.
Oavsett vad klimatförändringarna beror på måste mänskligheten rusta sig mot naturkatastrofer som översvämningar och jordskred på grund av regn, orkaner, stigande havsvattennivåer, torka och överexploatering av miljön.

Sedan industrialismens början har till exempel mängden koldioxid i atmosfären ökat från knappt 280 ppm (parts per million) till 400 ppm. Den största delen av ökningen daterar till tiden efter andra världskriget.
Den rika delen av världen ligger bakom de mesta av utsläppen som påverkar vårt klimat. G8-länderna (USA, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan och Ryssland) orsakade tidigare nästan hälften av de globala koldioxidutsläppen och står fortfarande för mycket stora utsläpp per person. Kina har under de senaste tjugo åren gått från att ha relativt låga utsläpp till att bli världens största utsläppare av växthusgaser per år.

Att minska utsläppen av koldioxid är alltså en fråga som måste engagera alla världens länder och dess medborgare. Enskilda som statsledningar, politiska partier, näringsliv, producenter, konsumenter, kapitalägare, fabrikörer, entreprenörer måste samordna och underordnas gemensamma krafter i kampen mot miljöförstörelsen. Alla måste sträva åt samma håll med samma mål för ögonen. Och det är bråttom.

Det är inte främst enskilda människors ondska, illvilja, okunnighet, dårskap eller girighet som driver mänskligheten till denna utveckling utan rationella ställningstaganden och möjligheterna att skapa tillväxt inom den kapitalistiska ekonomiska, sociala och kulturella historiskt givna kapitalistiska strukturen.
Bakom denna utveckling ligger således den kapitalistiska världsordningen. Samtidigt som kapitalismen skapar utveckling och framsteg ger den upphov till exploatering av människor och miljö och övervältrar en stor del av kostnaderna på individer och samhälle.

Produktionen kan förhindra en del skador och samhällskostnader om all produktion över en viss omfattning tvingas att konsekvensredovisa förväntade arbetsmiljö- och miljö vid planeringen.
Konsekvensberäkningarna bör vara offentliga och tas med i alla företags kalkyler och budgetar.
Exploateringens reella konsekvenser redovisas i årsredovisningarna.
Kapitalinvesterare och företag måste fondera eller avsätta en del av sina vinster för att i efterhand kunna betala eventuella negativa konsekvenser.
Men vad krävs för att genomdriva dessa åtgärder?
Antagligen en överstatlig auktoritär makt som inte finns. Och som vi antagligen inte vill att den ska finnas.
Men kanske är det enda utvägen.

Det blir nödvändigt att inskränka ägande- och nyttjanderätten, friheten och näringsfriheten. Produktion och konsumtion måste minska på många områden.

Klarar demokratin detta? Att vädja till ”vår” medvetenhet och ”vårt” ansvar räcker inte.

Var finns den överstatliga regim som skulle kunna ha makt att ändra världens utveckling?
Hela den kapitalistiska världsordningen måste inriktas på detta och vilka har makt över den?

Torbjörn Tännsjö
Per Bauhn 

Replik från Torbjörn Tännsjö 

Ekonomipriset 2018 

Stig-Björn Ljunggren

Vi svenskar måste integrera oss mera

Integrationsproblemet är dubbelriktat. 

Visst bör invandrare och flyktingar från andra delar av världen integreras i Sverige men vi svenskar måste också integreras i omvärlden.

I dag är det Europadagen vilket få svenskar ens känner till.
Och det har kanske inte så stor betydelse eftersom alla årets dagar i praktiken är europadagar och världsdagar. Ekonomiskt, socialt och kulturellt är vi i dag alla beroende av varandra på vårt gemensamma klot. Miljöproblem, flyktingfrågor, fattigdom, krigshot är globala gemenesamma angelägenheter.

Vi kanske måste inse att vi inte är bäst i allt och att just våra värderingar är de enda riktiga. Vi bör förstå att alla inte vill dansa kring midsommarstången och hoppa små grodorna som vi anser vara så angeläget.
Vi 9 miljoner i Sverige, Finland, Åland och delar av Estland som talar svenska är en minoritet i världen.
Bara språket mandarin talas av tio gånger så många, cirka 900 miljoner, människor i Kina.

För oss är Sverige världens medelpunkt men faktum är att alla övriga världens cirka 195 stater ser sig själva på samma sätt.
Visst kan vi försöka behålla vår kulturella särart om vi finner ett värde i det men integrationen är nog viktigare.

Så låt oss integrera oss mera.

GP 

UNT

EU 

YouTube Beethoven Europahymnen - "Ode tillglädjen" (EU)  

Lägre ingångslöner - för och emot

Frågan om lägre ingångslöner för nyanlända till Sverige har diskuterats i minst tre år nu.

Inför avtalsrörelsen är frågan åter aktuell.

Det finns massor skrivet om hur ingångslöner skulle gynna respektive missgynna integration, löneutveckling, samhällsekonomi m.m. Men alla debattörer utgår antingen från socialliberala eller nyliberala d.v.s. ideologiska utgångspunkter, även forskarna.

Faktum är att ingen vet. Inte ens de som forskat i saken.
Det alla olika förslag har gemensamt är att de alla är svepande och rätt generella. Alla gissar. Eller utgår från matematiska kalkyler.

Men som alla vet är det i detaljerna som djävulen döljer sig.
Låt oss resonera utifrån några konkreta detaljer.

Arbetsgivare anställer nyanlända av minst två skäl: 1) arbetsgivaren behöver fler anställda för att klara produktionen och 2) anställer om det lönar sig, d.v.s. om utgifterna för den nyanställde är lägre än vad värdet på vad den nyanställde producerar.

Om ingångslönen alltså är 15000 kronor måste den nyanställde producera för mer än 15000 kronor.
Arbetsgivaren har kostnader utöver lönen och sociala avgifter: Introduktionsutbildning, korrigering av misstag som den nyanställde gör, ökad administration, iordningsställande av arbetsplats m.m.  Så helst bör den nyanställde producera för cirka 20 000 kronor.
En nyanställning kanske dessutom tvingar arbetsgivaren att göra nyinvesteringar – t.ex. att bygga nya eller utvidga befintliga lokaler. Det krävs således investeringskapital.
Dessutom innebär en nyanställning alltid en risk för att den nyanställde inte klarar uppgifterna, blir sjuk eller plötsligt slutar sin anställning.
Varje nyanställning betyder också ett ansvar för arbetsgivaren att se till att den anställde har arbetsuppgifter en tid framöver även vid ev. lågkonjunkturer.

Detta är realiteter för arbetsgivarna, och skapar ett motstånd hos arbetsgivaren för att anställa ny personal.
Arbetsgivaren måste kalkylera med allt detta.
Vilket få ekonomer räknar med då de föreslår enkla åtgärder som att sänka ingångslönerna.

Om arbetsgivaren behöver öka sin produktion är det mest troligt att hen anställer redan kunnig arbetskraft som inte behöver någon omfattande introduktion.

Det är självklart att ju lägre ingångslönerna är desto lättare blir det för arbetsgivaren att våga anställa. Och om det s.k. regelverket blir sämre för löntagarna - exempelvis om det blir lättare att tillfälligt avskeda vid lågkonjunkturer - blir flexibiliteten i produktionen större och arbetsgivarens risker mindre. 
Men frågan är då om löneläget är tillräckligt lågt för att arbetsgivaren ska anställa ny arbetskraft.
Lönen får ju inte bli lägre än bidragen till den arbetslöse som då nöjer sig med bidrag, enligt borgerlig teori.

För de anställda däremot är lägre ingångslöner ett hot.
Se argumenten nedan.

Här är några röster för och emot.

För sänkta löner är bland andra:
Andreas Bergh, svensk nationalekonom och samhällsdebattör. Arbetar som forskare vid Institutet för Näringslivsforskning (som står Svenskt Näringsliv nära) och som föreläsare vid Lunds universitet. Berghs forskning kretsar kring välfärdsstaten.
Bergh är också en flitig samhällsdebattör med ett flertal debattartiklar och krönikor i dagspressen. Han driver en blogg med fokus på samhällsvetenskap och politik.
Bergh utvecklade sina synpunkter i en artikel i Ekonomisk debatt nr 4 2014 ”Utlandsföddas svårigheter på den svenskaarbetsmarknaden – partiernas lösningar är otillräckliga”

Ekonomen och professorn Lars Calmfors. Satt i det av den borgerliga regeringen tillsatta Finanspolitiska rådet, och är ordförande i det av Svenskt Näringsliv stiftade Arbetsmarknadsekonomiska rådet 
Calmfors har i flera år talat för sänkta ingångslöner Se bl.a. Artikel i DN
samt

 
Allianspartierna, Svenskt Näringsliv och andra nyliberaler är för lönesänkningar.

Några som är skeptiska till lönesänkningar är:

Nationalekonomen Agneta Berge som  har skrivit LO-rapporten ”Bör sänkt lägstalön ingå i en Svensk sysselsättningsstrategi?

Håkan A Bengtsson i Dagens Arena

Björn Elmbrandt i Dagens Arena

Arbetsförmedlingens prognoschef, Tord Strannefors, anser att sänkta ingångslöner bara "på marginalen" skulle ha en positiv effekt på sysselsättningen och integrationen. Utbildning bör vara huvudspåret.

 Ett antals-kvinnor pekar på att ”sänkta ingångslöner är sänkta kvinnolöner”, (SvD)

Socialdemokraterna, Vänstern, Miljöpartiet och andra socialliberaler, LO och LO-förbunden är emot sänkta ingångslöner.

Varför blir vi överraskade av att flyktingar kommer till oss?

Människor har i alla tider tvingats bryta upp från outhärdliga förhållanden för att söka sig bättre livsvillkor. 

De har flytt undan krig och konflikter och på grund av åsiktsförföljelse, etnisk förföljelse, klimatförändringar, fattigdom, arbetslöshet.
Dessa olyckor har i tiotusentals år skapat utvandrare och invandrare.

Men det har också förekommit en mer målmedveten ut- och invandring till exempel då de europeiska kolonisatörerna, åren 1500-1800, drev undan eller utrotade ursprungsfolk, rövade deras boplatser och etablerade sig själva som nybyggare i resten av världen. En världskarta 1910 var en europeisk karta.

Och då européerna etablerat sig i Amerika, genom att utrota och tränga undan indianerna, skaffade de sig tjänare genom att förslava miljoner afrikaner och frakta dem över Atlanten. Under tre hundra år. skeppades 11 miljoner slavar från Afrika till Amerika.

Varför blir vi överraskade av att flyktingarna kommer till oss?
Det är dags att inse att vi människor lever i en gemensam värld med en sammanhängande historia och inte i ett land bara under vår livstid.

Folkvandingarett historiskt fenomen 
De europeiskakolonierna 1914 
Kartor över de europeiska kolonierna  Slaveriets omfattning enligt ”The Atlantic Slave Trade. A Census” by Philip D. Curtin 
Om kolonialism

Hur man bäst bekämpar främlingsfientlighet

I en affischkampanj i Stockholms tunnelbana har SverigeDemokraterna, på engelska, bett Stockholms turister om ursäkt för att det finns utländska tiggare på Stockholms gator. Om SD får bestämma, säger de, ska turisterna slippa se tiggarna.

Kampanjen väcker indignation hos SD:s motståndare som anser att den är ”hets mot folkgrupp” och kräver att SL ska förbjuda kampanjen inom tunnelbanan. Hets mot folkgrupp är nämligen olagligt.

Enligt 16 kap 8 § brottsbalken, är hets mot folkgrupp att uppsåtligen, i uttalande eller i annat meddelande som sprids, hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.

Men ”utländska tiggare” är ingen folkgrupp. JK har följaktligen beslutat att inte inleda någon förundersökning mot Sverigedemokraterna.

SD är ett riksdagsparti, det tredje största, med 14 procent av väljarna bakom sig. De har samma rätt som andra partier att uttrycka sina åsikter så länge dessa inte bryter mot lagen.

Att SD, enligt min och majoritetens mening, har helt fel och att kampanjen bygger på fördomar och dumhet är inget skäl till att stoppa den.

Reklamkampanjer är ju i allmänhet inte alltid vederhäftiga men ofta korkade och i en demokrati har även korkade åsikter rätt att framföras.

Jag kan förstå att en stor grupp människor blir upprörda över SD:s budskap men det betyder inte att vi har rätt att tysta det.

Däremot är det svårt att förstå varför reaktionerna blir så oartikulerade och att man river ner affischerna i stället för att komma med motargument eller med konstruktiva förslag till lösningar av problemet.

För tiggeriet är ett problem, inte främst för oss väletablerade svenskar och utländska turister, utan för tiggarna själva. Deras problem – fattigdom, arbetslöshet, brist på utbildning, ekonomiskt, socialt och kulturellt utanförskap och i vissa fall etnisk diskriminering – måste lösas på annat sätt än att tysta dem som tar upp problemet. Även om de ställer fel frågor och har fel svar.

Jag tror att de starka handgripliga reaktionerna på kampanjen delvis bottnar i den politiska retorik som byggts upp i motståndet mot SD.

Där har SD:s främlingsfientlighet, nationalism och konservatism kallats fascism och rasism. SD har jämförts med nazistpartiet i Tyskland på 30-talet.

SD:s motståndare har därför kunnat se sig själva som det godas värn mot det onda. Eftersom det goda måste vinna är alla medel tillåtna, även odemokratiska, som att vända ryggen åt SD:s talare på torgmöten, att man kan avbryta talare, att man kan riva ner deras affischer, att frysa ut SD-anhängare och ändå framstå som försvarare av demokratin.

Det uppstår en mobb, visserligen en som vill det rätta, men en mobb där individen låter känslorna ta över förnuftet, och individens vilja blir till massans, och varje nyans och eftertanke försvinner och det brutala handlandet blir lag. Argumenten tryter, höj rösten!

Varje mobb har, som de själva anser, ett gott syfte: Bevara den egna rasen, rädda nationen, bekämpa ondskan, stoppa fascismen, kommunismen eller andra ismer.

Nazister, fascister och bolsjeviker har alltid utnyttjat mobben, folkstormen, massan för att ”övertyga” meningsmotståndare.
Att demonisera motståndare är också en fascistisk metod.
Låt oss inte ta efter deras metoder i kampen mot främlingsfientligheten.

Är inte främlingsfientlighet illa nog och något att bekämpa?

Dagens existerande fascism finns för övrigt i form av talibaner, ISIS, Al Qaida, Boko Haram, Hezbollha m.fl. våldsideologier, dogmatiska, fundamentalistiska, fanatiska och antidemokratiska som hotar den demokratiska världen.

Bästa sättet att bekämpa SD:s enfaldiga budskap är att bemöta dem med sakliga argument. Om man i stället söker tysta dem, och demonisera dem når man inte de människor som kan tänka sig stödja SD.
De känner inte igen sig som fascister och rasister men tror att utlänningar kommer hit till Sverige för att sko sig på vår surt förvärvade välfärd, att det finns fullt av brottslingar bland alla flyktingar som väller in i landet, att invandrarna tar våra jobb, att flyktingmottagningen kostar oss skattebetalare massor av pengar, att det finns ligor som organiserar tiggandet.
Och de tror att SD är det enda partiet som vill diskutera problemen.

Allt jag kan göra är att försöka bevisa för dem att de har fel.
Inte framställa dem som ondskefulla demoner.

SvD om SD-kampanjen 

AB 

Mauricio Rojas i SvD
ETC Ledare  
Georges Soros utbildar romer
DN Ledare

Mina tidigare inlägg på denna blogg om SD, främlingsfientlighet och tiggare
Främlingsfientligheten illa nog

Vänsternklarar inte debatten

Sluta kalla SD förrasistiskt!

Förbjud fattigdom istället för tiggeri

Tiggare, horor ochpapperslösa, organisera er!

Moderattant och SvD:sledarskribent emot olagliga bosättningar!

Båtflyktingarna i Medelhavet

Migrationer har alltid funnits i mänsklighetens historia alltsedan urmänniskans vandring från Afrika, 

Koloniseringar under antiken, judarnas diaspora, folkvandringar under 500-1000-talen, den europeiska kolonisationen av Amerika och Australien under 1600-1900-talen och flyktingströmmarna under de två världskrigen för att nämna några exempel.

Exempel på stora tvångsförflyttningar är flyttningarna av greker från Turkiet på 1920-talet och svarta slavar under 1600-1800 talen. Tvångsförflyttningar sker än i dag, världen över.

Fattigdom, nöd, krig och terror har i alla tider tvingat människor på flykt.

I dag flyr sammanlagt nära 9 miljoner människor från Afghanistan, Syrien, Somalia, Sudan, Kongo, Burma, Irak, Colombia, Vietnam och Eritrea.

De länder som tagit emot flest flyktingar per invånare är Libanon, Jordanien, Tchad, Mauretanien, Malta, Djibuti, Sydsudan, Montenegro, Liberia och Kenya. Således i ”närområden”.

Bara i  Libanon finns en miljon syriska flyktingar, därutöver finns hundratusentals palestinska flyktingar i läger i landet.

Sammanlagt befinner sig över 50 miljoner människor på flykt i världen.

Bakom den enorma siffran finns lika många enskilda människoöden: Mödrar som tvingats se sina barn mördas eller våldtas, familjer som splittrats, människor som utan anledning fängslats och torterats, barn som mist sina föräldrar, människor som fråntagits allt.

I dag kommer stora flyktingströmmar till Europa över Medelhavet från Libyen.
Förra året kom cirka 170 000 migranter till Italien. 3 419 människor beräknas ha drunknat på vägen.
En båt med upp till 900 flyktingar från Libyen har kapsejsat utanför Lampedusa i Medelhavet. Endast 28 personer har kunnat räddas hittills.

Vad skulle EU och övriga världssamfund ha gjort om det varit svenska eller engelska turister och inte flyktingar som drunknat?

Flyktingarna kommer från flera länder i Afrika och mellanöstern. De kommer från och via Libyen som i dag är laglöst land sedan diktatorn Khadaffi med västerlandets stöd störtades.
Då, när vårt land skickade JAS Gripen till Libyen, satsade Sverige 200 miljoner kronor för att bli av med diktatorn. Nato satsade 15 miljarder dollar för att störta hans regim.

Vilka resurser kommer EU att satsa i morgon torsdag då regeringscheferna i EU:s 28 medlemsländer möts för att söka en lösning på krisläget i Medelhavet?

SvD om flyktingar i världen 

SvD  om flyktingkatastrofen i Medelhavet 

Sveriges militära insats i Libyen
Expressen 
AB 

U-länder tar emot flest flyktingar, SvD

UNHCR i Sverige 

FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, 

Migrationsinfo 

Migrationsverket 

Professor Rosling förklarar varför flyktingarna tvingas anlita människosmugglare

När varningslampan lyser – slå sönder den

Krig, miljökatastrofer, fattigdom och terrorregimer får människor att fly sina hem för att ta sin tillflykt till regioner där de kan känna sig trygga.
Skandinavien är en sådan region.

En del fattigdomsflyktingar hamnar på gatan och försörjer sig på tiggeri.

"Ett samhällsproblem som nu har spridning i hela landet, både i storstäder och i mindre orter, är gatutiggeriet. Många människor känner sig provocerade och mår dåligt av att se medmänniskor tigga utanför affären.” som den moderata riksdagsledamoten Cecilia Magnusson skriver i en debattartikel idagens DN.
Bl.a. därför vill hon förbjuda gatutiggeri.

Cecilia Magnussons debattartikel är sakligt resonerande och hennes huvudargument för ett förbud är att förbudet skulle ”minska risken för fattigdom”.

Hon avfärdar en del myterna kring tiggeriet och en del orealistiska förslag till lösningar men riktigt hur ett tiggeriförbud skulle minska risken för fattigdom får vi däremot inte veta.

Hon pekar på att Danmark och Norge och några Nederländska städer har förbjudit gatutiggeriet.
Huruvida detta har minskat risken för fattigdom i dessa regioner eller i de regioner varifrån flyktingarna kommer framgår inte av artikeln.

Kvar blir därför känslan av att hon vill förbjuda tiggeriet för att vi mår dåligt av att se medmänniskor tigga.

Dåligt samvete kan vara en varningslampa på att något är fel. Att släcka lampan löser inte problemet.