När fattigdomen luktar skit ska den förbjudas.

Redaktör Per Gudmundson på SvD:s ledarredaktion i Stockholm som har tillgång till vattentoalett både i hemmet och på jobbet är upprörd över att tiggarna inte har det.
Han är förbannad över att tiggarna tvingas skita i naturen, i parker och till och med på lekplatser.

Men redaktören är inte upprörd å tiggarnas vägnar utan å sina barns, som inte kan leka på nedskitade lekplatser  och att staden tvingas städa för ”5,8 miljoner kronor, vilket avser perioden 1 januari 2016 till 4 oktober 2016.”

Nä enligt redaktören är nu måttet rågat och gatutiggeriet ska förbjudas.

”Fattigdom är ingen ursäkt för att använda barnens lekplats som toalett”, skriver redaktören på ledarplats idag. ”Det är en skam för Sverige att tiggeriet har fått breda ut sig. För varje dag som går utan att våra folkvalda tar tag i problemet växer förnedringen. För de tiggande romerna. För oss. För våra barn.
Förbud är den enda lösningen. Och kom inte och påstå att det inte går. Det senaste året har visat att politiken visst kan påverka, även sådant som aktivister hävdar är omöjligt. Tiggeriet måste bort.”

Hur ett förbud ska se ut, skiter dock redaktören i att tala om.

Expressen Debatt

Expressen Ledare
Per Gudmundson debatterar med Gert Gelotte i SR P1:s Studio Ett

När varningslampan lyser – slå sönder den

Krig, miljökatastrofer, fattigdom och terrorregimer får människor att fly sina hem för att ta sin tillflykt till regioner där de kan känna sig trygga.
Skandinavien är en sådan region.

En del fattigdomsflyktingar hamnar på gatan och försörjer sig på tiggeri.

"Ett samhällsproblem som nu har spridning i hela landet, både i storstäder och i mindre orter, är gatutiggeriet. Många människor känner sig provocerade och mår dåligt av att se medmänniskor tigga utanför affären.” som den moderata riksdagsledamoten Cecilia Magnusson skriver i en debattartikel idagens DN.
Bl.a. därför vill hon förbjuda gatutiggeri.

Cecilia Magnussons debattartikel är sakligt resonerande och hennes huvudargument för ett förbud är att förbudet skulle ”minska risken för fattigdom”.

Hon avfärdar en del myterna kring tiggeriet och en del orealistiska förslag till lösningar men riktigt hur ett tiggeriförbud skulle minska risken för fattigdom får vi däremot inte veta.

Hon pekar på att Danmark och Norge och några Nederländska städer har förbjudit gatutiggeriet.
Huruvida detta har minskat risken för fattigdom i dessa regioner eller i de regioner varifrån flyktingarna kommer framgår inte av artikeln.

Kvar blir därför känslan av att hon vill förbjuda tiggeriet för att vi mår dåligt av att se medmänniskor tigga.

Dåligt samvete kan vara en varningslampa på att något är fel. Att släcka lampan löser inte problemet.