onsdag 29 maj 2013

Se upp för listbögarna!

Vi behöver förenklingar för att orientera oss i tillvaron. Men förenklingar innebär samtidigt en risk för att man missar helheter och sammanhang.

Tillvaron rymmer en oändlig mångfald där allt är i rörelse och förvandling och där allt påverkar vart annat.  Inte ens den mest gedigna vetenskapliga avhandling kan redovisa denna mångfacetterade verklighet.

Det är således inte konstigt att mediernas nyhetsrapportering innehåller förenklingar.
Däremot verkar det som om förenklingarna blir allt enfaldigare och mer vanliga och samtidigt får allt större genomslag i samhällsdebatten.

Ett exempel på det är alla dessa rankinglistor.
Här är några av de aktuella:

Bästa arbetsplats för vem? Hur bedöms arbetsplatsen?

Vad är lycka? Är lycka detsamma för alla Australiensare?

Undersökningsföretaget WSP använder sex olika kriterier. Kan det finnas andra och fler?

Vilka hatar? Hur uttrycks hatet?


Den korrigerade versionen blev inte mer sann än den gamla.

I dagen SVD Näringsliv pekar ekonomijournalisten Andreas Cervenka på den förenkling som kanske påverkat samhällsdebatten mest: BNP.

Det gäller att se upp för statistik- och listbögarna. De utgör en samhällsfara.


torsdag 23 maj 2013

Jag var med om att starta kravaller


Min ungdom inträffade för 60 år sedan och jag växte upp i stockholmsförorten Hammarbyhöjden.

Naturligvis fanns ingenting att göra för oss ungdomar på lördagskvällarna så vi drog in till Söder och knallade Götgatan upp och ner i hopp om att något skulle hända. Vi var inte ensamma eftersom många förortsungdomar gjorde detsamma.  Vi träffade jämnåriga från Enskede, Gubbängen, Johanneshov, Årsta, Hökarängen och andra söderförorter.

Ibland samlades vi i små grupper då vi stod på trottoarerna och snackade.
Det dröjde aldrig länge förrän polisen var där och skingrade på oss.

En vinter i början av 50-talet stod vi ett gäng, högst tio ungdomar,  vid Björns Trädgård utanför Mjölkbaren. Några poliser kom fram och befallde oss att skingra på oss.

Ovanför gatunivån fanns, och finns fortfarande, en terrass med en liten balustrad. Vi gick upp dit och började krama snöbollar som vi lade upp på balustraden. Efter att ha lagt upp ett avsevärt antal projektiler gick vi ner och ställde oss på trottoaren nedanför. 

Snart var polisen där igen. Vi började käfta emot . Efter en stund blev poliserna så provocerade att de drog sina sablar. Vi knatade upp på terrassen och bombarderade snutarna med snöbollar. Vi såg det som en lek. Men det gjorde inte polisen. De saknade humor och snart stod et par polisbilar på gatan och fler poliser började jaga oss ner för Götgatan.

De enda som på den tiden försökt göra något för ungdomen var Södermalmskyrkan som hade öppnat sina portar för oss vilsna ungdomar. Vi brukade ta en paus i värmen och lyssna på frälsis sånger.  Dit tog vi vår tillflykt. Deras lokaler fylldes av stojande ungdomar och polisen följde efter. Vild tumult uppstod. Det var i det läget som äldre killar, antagligen notoriska bråkstakar, dök upp och på gatan utanför och lyckades välta en polisbil. Skyltfönster krossades och det som vi sett som en lek i tristessen slutade i riktiga kravaller.

De kravallerna som då uppstod var inte de första. Polisen hade säkert Götgatskravallerna  (påskkravall​erna )1948 och Berzeliikravallerna 1951 i gott minne när de ständigt beordrade oss att skingra oss.

”Våra” kravaller var trots allt, i jämförelse med dagens i Husby, ganska beskedliga.
Men det var också stor skillnad i förutsättningar.

De allra flesta av oss förortsungdomar på 50-talet hade fått en hygglig skolgång i folkskolan, vi kunde räkna med att få jobb när vi slutat skolan, vårt utanförskap var inte lika stort som dagens husbyungdomars och vi hade någon form av framtidstro. Visserligen kände vi oss utanför vuxensamhället men trots allt kände vi att vi var på väg dit.

Kravaller har förekommit av och till efter världskriget. De har haft olika karaktär. Hötorgskravallerna 1965, kårhusockupationen  och båstadskravallerna 1968 samt  reclaim the City 1999, 2006 och 2007 hade uttryckligen politiska orsaker och motiv.

Göteborgskravallerna initierades och trappades upp av ytterlighetspolitiska grupper som lyckades få med sig missnöjda ungdomar.

Berzelikrvallerna 1951 liknade de kravaller som jag var med om på Söder samma år, eller om det nu var året efter. Irritation mellan ungdomar och poliser som trappas upp till kravaller med hjälp av ett fåtal avancerade bråkstakar .
Vilken sorts kravaller de i Husby är vet vi inte ännu men jag skulle inte bli förvånad om det är extremgrupper som är den tändande gnistan.



tisdag 21 maj 2013

Försvara inte Husbykravallerna men försök att förklara dem!


Jag avskyr mobben, både den välartikulerade och den våldsamt råa.
Jag anser det vara fegt att dölja sitt ansikte och sin identitet i samhällsdebatten och vid demonstrationer.
Jag tar avstånd från mobbens blinda, meningslösa raseri som förstör oskyldiga människor egendom.
Husbykravallerna ska fördömmas och inte försvaras men kan kanske förklaras.

Första frågan är
Varför blir det kravaller i i Husby och Fittja, och inte Djursholm eller Lidingö?

Jag är f.ö. säker på att kravallerna initieras av kriminella element i problemförorterna och att dessa lätt får massan med sig.

Om du dras med i kravaller kan det bero på att du
-          aldrig fått stöd från dina föräldrar att komma in i det etablerade samhället eftersom de inte själva klarat av att orientera sig i det,
-           knappast klarat av grundskolan, inte för att du är dum utan för att du inte har någon studietradition och inte ser meningen med skolutbildningen,
-          är arbetslös och inte har haft ett jobb sedan du slutade skolan och att hoppet om att få jobb är litet eller inget alls,
-          är fattig,
-           ser hur dina etablerade jämnåriga som har jobb och kan unna sig en viss materiell standard som är ouppnåelig för dig,
-          ser hur dina kompisar som valt en kriminell bana kan unna sig en viss materiell standard,
-          saknar uttrycksmedel och kunskap för att kunna formulera och ställa krav på samhället,
-          ser orättvisorna men inte kan förklara dem,
-          blir allmänt förbannad på etablissemanget,
-          ser polisen som en del av etablissemanget,
-          bor i ett område där många delar ditt utanförskap och frustration
-          inte ser någon annan väg ur tristessen än att ställa till bråk.

Det finns fler faktorer.
Kravaller uppstår inte bara i Stockholms, Göteborgs eller Malmös betongförorter utan även i många liknande förorter i världen.
Det måste finnas svar på varför.







fredag 17 maj 2013

Infantil jämförelse i Fokus


Fokus är en tidskrift som oftast ger de dagsaktuella händelserna en fördjupning och analys.
Kort sagt man läser den varje vecka med stort intresse.

Trots att Fokus väger samman 43 olika indikatorer blir resultatet mycket missvisande och utan mening.


Dessvärre brukar kommunrankningen tillmätas stor uppmärksamhet och får stort medialt genomslag och påverkar kommunernas utvecklingsarbete. Kommunpolitiker i opposition använder den egna kommunens låga placering som ett slagträ mot majoriteten medan majoriteten använder en hög ranking som bekräftelse på att den förda politiken är den rätta.
Problemet med det är att många av indikatorerna inte alls kan påverkas av den förda politiken och att andra är ojämförbara mellan kommuner. De kan också var för sig ifrågasättas.

Rankingen säger därmed ingenting om kommunernas politik eller hur det är att bo där.

”Här är det bäst att bo” står det på Fokus förstasida.
Flen ligger illa till, men fråga f.d. statsministern Göran Persson som bor i Flen vad han tycker och jämför med vad flyktingarna i samma kommun anser.
Bland toppnoterade kommuner på Fokus´ lista finns Danderyd, Lidingö och Nacka.
Om man listar och jämför kommuninvånarnas genomsnittliga inkomst- och förmögenhetsnivå, utbildningsnivå och boendeyta i olika kommuner ska man finna ungefär samma ranking som Fokus.

Rankingen ifrågasätts nu också av två forskare Gissur Ó. Erlingsson, filosofie doktor i statsvetenskap och Anders Sundell, doktorand i statsvetenskap i en debattartikel i DN 16 maj.

Svårt att begripa att en intelligent redaktion som Fokus´ kan ägna sig åt något så infantilt som denna rankinglista.

DN Debatt
EskilstunaKuriren
Expressen

 Tidigare bloggar i detta ämne


Värdelös ranking i Fokus
Sverige - från Danderyd till Pajala






























fredag 10 maj 2013

Kidnapparstaten USA


Det finns likheter mellan de kidnappade på Guantánamo och kvinnorna som kidnappats och hölls fångna i tio år av Ariel Castro.

Fångarna har frihetsberövats utan rättegång, deras fängelsevistelse är vidrigt och de har utsatts för tortyr.

Den viktigaste skillnaderna är att förövaren Ariel Castro är privatperson medan det är en stat som håller fångarna i Guantánamo. 

Men kidnapping är det så länge som det saknas bevis för Guantánamofångarnas skuld.


DN Debatt