onsdag 22 april 2015

Båtflyktingarna i Medelhavet

Migrationer har alltid funnits i mänsklighetens historia alltsedan urmänniskans vandring från Afrika, 
Koloniseringar under antiken, judarnas diaspora, folkvandringar under 500-1000-talen, den europeiska kolonisationen av Amerika och Australien under 1600-1900-talen och flyktingströmmarna under de två världskrigen för att nämna några exempel.
Exempel på stora tvångsförflyttningar är flyttningarna av greker från Turkiet på 1920-talet och svarta slavar under 1600-1800 talen. Tvångsförflyttningar sker än i dag, världen över.

Fattigdom, nöd, krig och terror har i alla tider tvingat människor på flykt.
I dag flyr sammanlagt nära 9 miljoner människor från Afghanistan, Syrien, Somalia, Sudan, Kongo, Burma, Irak, Colombia, Vietnam och Eritrea.
De länder som tagit emot flest flyktingar per invånare är Libanon, Jordanien, Tchad, Mauretanien, Malta, Djibuti, Sydsudan, Montenegro, Liberia och Kenya. Således i ”närområden”.
Bara i  Libanon finns en miljon syriska flyktingar, därutöver finns hundratusentals palestinska flyktingar i läger i landet.

Sammanlagt befinner sig över 50 miljoner människor på flykt i världen.

Bakom den enorma siffran finns lika många enskilda människoöden: Mödrar som tvingats se sina barn mördas eller våldtas, familjer som splittrats, människor som utan anledning fängslats och torterats, barn som mist sina föräldrar, människor som fråntagits allt.
I dag kommer stora flyktingströmmar till Europa över Medelhavet från Libyen.
Förra året kom cirka 170 000 migranter till Italien. 3 419 människor beräknas ha drunknat på vägen.
En båt med upp till 900 flyktingar från Libyen har kapsejsat utanför Lampedusa i Medelhavet. Endast 28 personer har kunnat räddas hittills.

Vad skulle EU och övriga världssamfund ha gjort om det varit svenska eller engelska turister och inte flyktingar som drunknat?

Flyktingarna kommer från flera länder i Afrika och mellanöstern. De kommer från och via Libyen som i dag är laglöst land sedan diktatorn Khadaffi med västerlandets stöd störtades.
Då, när
vårt land skickade JAS Gripen till Libyen, satsade Sverige 200 miljoner kronor för att bli av med diktatorn. Nato satsade 15 miljarder dollar för att störta hans regim.

Vilka resurser kommer EU att satsa i morgon torsdag då regeringscheferna i EU:s 28 medlemsländer möts för att söka en lösning på krisläget i Medelhavet?

Sveriges militära insats i Libyen
Expressen 
AB 


13 kommentarer:

Per sa...

Din lösning är alltså att andra ska göra mer, i det här fallet EU. Varför är det aldrig Afrika som ska göra mer?

Vår välfärd har ett pris, den måste försvaras mot yttre och inre fiender. Sönderfallande stater som Libyen är ett exempel på en yttre fiende.

Mario Matteoni sa...

Afrika har redan gjort mer. Nästan hela Afrika var europeiska kolonier under trehundra år. I Afrika fanns ännu 1936 bara tre självständiga stater: Abessinien, Egypten och Liberia.
Resten av kontinenten delade Storbritannien, Frankrike, Portugal, Italien, Spanien, Tyskland och Belgien på.
Först på sextio-sjuttiotalen blev de afrikanska staterna fria.
De Europeiska länderna roffade åt sig enorma värden i Afrika, värden som delvis är en grund för vårt välstånd. Libyen ockuperades av Italien mellan 1911 och 1943.
Vi kanske blir tvungna att betala tillbaka nu?

Johnny sa...

NATO betalade USD 15 miljarder för att bli av med Libyens ledare och lämnade landet i ruiner och inbördeskrig med stora flyktingströmmar till Europa. Hur korkade får våra ledare vara egentligen? Det hade varit 1000 gånger bättre att inte göra någonting, både för Libyen och Europa. Så otroligt mycket skada för folket våra värdelösa ledare orsakar.

Mario Matteoni sa...

Det är lätt att störta diktaturer men svårare att skapa demokrati.
Varje avskaffande av diktatur borde föregås av en ordentlig analys av förutsättningarna för att ersätta diktaturen med en demokratisk ordning. Det räcker inte med att införa fria val.

Leif sa...

Jag kommer ihåg när din bloggarkollega Tord Oscarsson glatt hyllade den arabiska våren och menade att nu blir det demokrati och frihet i hela området. Personligen påpekade jag då att vi har och göra med länder utan demokratiska traditioner där denna process är långt ifrån självskriven. Vi kan nu se att vi som tvivlade tyvärr fick mer rätt än vad vi ens kunde befara i våra värsta farhågor.

Personligen hade jag gärna sett att EU och USA gick in gemensamt och ockuperade hela området. Sen styrs alla länderna i regionen av övergångsregeringar med representanter från EU och USA tills folket själv uppnått demokratisk mognad att rösta fram en regering i fria val. Fördelarna är uppenbara, alla flyktingar kan återvända till sina hemländer och bygga upp sin tillvaro igen under expertis från USA och Europa samtidigt som de skolas i demokrati.

Lars sa...

Mario.
Hur resonerar du egentligen? Ska "vi" (=Sverige) betala av på Italiens skuld till Libyen för ockupationen 1911-1943? Ska hela det italienska folket betala tillbaka rika italienares vinster på denne ockupation? När blev det arbetarpolitik att ställa den ena landets underklass mot den andra landets underklass? Varifrån har du fått det? Är det Lenins teori om den "mutade" engelska arbetarklassen som spåkar?

Lenin var chockad över att så stora delar av den engelska arbetarklassen röstade på liberalerna i parlamentsvalet 1908, sedan liberalerna lovat billiga livsmedel från kolonierna i utbyte mot dyra industrivaror från England. Han hade ju hoppats på en socialistisk revolution i England.

Sedan undrar jag hur mycket de stater, där flykinglägren är belägna, betalar för driften av flyktinglägren- Det är kanske vi i den "rika" delen av världen som betalar merparten av den kostnaden. Värdländerna betalar kanske en indirekt kostnad, då stora flyktingläger medföra sociala problem mm. Som exempel har lönen för en libanesisk arbetare sjunkit från sju till två libanesiska pund. De libanesiska arbetarna har utgifter för mat och bostad, medan flyktingarna får de kostnaderna betalda av FN.

Nu behövs realism i flyktingdebatten. Libyen var under Khadaffi-tiden ett orerhört rikt land, vars fok "mutades" med oljeinkomsterna. Det hade kanske fungerat om diktaturen hade varit mindre grym. Libyen, som hade och har en ganska liten egen befolkning hade under Khadaffi-tiden massvis med "gästarbetare" från övriga Afrika och Asien. De kan antas ha återvänt i stora skaror efter diktatorns fall i hopp om en ännu bättre framtid i Libyen.

Nu har de hamnat i en dödsfälla mellan de stridande klanerna och IS, som håller på att etablera det syrisk-irakiska kalifatet även i Libyen. Någon återvändo till hemländerna söder om Sahara genom terroristkontrollerade områden finns knappast. Det hade kanske varit ännu farligare än att ta sig vidare över Medelhavet.

Hur många av de döda i Medelhavet har ursprungligen planerat flykt till Sverige. Det är nu dags att ställa alla medansvariga till skeppsbrotten till svars. Och det handlar då om de gröna partierna i Nordeuropa, och särskilt Mp i Sverige, som har som verkar ha som huvudsakligt politiskt mål med regeringsmakten att öka flyktingströmmen till Sverige.

Det är väl uppenbart att ett permanent uppehållstillstånd och allting betalt i Sverie är mer lockande än inlåsning under flera månader i ett fängelseliknade flyktingläger i Italen och därefter hemtransport till hemlandet. Att rensa Libyen från terrorister är inte gjort i en handvändning.

Men man kunde upprätta flyktingläger, som skyddas av tungt beväpnad FN-trupp i norra Libyen, varifrån hemtransport på FN:s bekostnad kan ske. Efter utredningar av eventuella asylskäl. I dagsläget kan ingen skickas tillbaka till Syrien. Men till Bangla Desh, och andra hemländer för typiska gästarbetare, borde vara möjligt.-
Bangla Desh, som under deciennier har varit ett av världens fattigaste länder. är idat ett "tröskelland" (står på tröskeln till något nytt). som efter 10 - 20 år kan vara Asiens nästa "tigerekonomi".

Jan Paimo sa...

Jag tycker att många av er är för nära era egna hjärtan för att ens bli tagna på allvar.

OM det är så att vi alla lever ett enda liv och att detta enda liv är bundet till att vara de vi är - så är inte mitt eller ditt eller någon annans liv viktigare än någon annans liv?

Jag vill att så många som möjligt får plats att leva och att vi är många som försvarar rätten att finnas som de vi är.

Jag har bara ett förbehåll - låt andra tycka tänka och finnas oavsett dej själv - ställ frågor och släpp dina fördomar.

Janne

Mario Matteoni sa...

Lars.
Jag svarade på signaturen Pers inlägg där han frågar varför ”andra ska göra mer, i det här fallet EU. Varför är det aldrig Afrika som ska göra mer?”
Mitt svar går ut på att Afrika redan har gjort mer genom att ha försett Europa med resurser under tre hundra år av Europeisk kolonialism. Vårt (Europas) välstånd vilar till en del på detta rofferi.
Det handlade inte om enskilda länder. Före kolonisationer fanns inga nationer i Afrika.
Sverige ingår i Europa och hade del av resurserna som rövades i Afrika. En tid hade för övrigt även Sverige en koloni i Afrika.

Ditt klassresonemang är en smula obegripligt.
Jag har inte ställt ”den ena landets underklass mot den andra landets underklass”.
Jag menar att vi – europeer oavsett klasstillhörighet - bör visa solidaritet och medmänsklighet med de utblottade som kommer som flyktingar.

Nationsgränser är ointressanta i sammanhanget. Människor är människor oavsett var vi är födda eller varifrån vi flyr. Humanism känner inga nationer, visum eller pass. Nationer är juridiska konstruktioner. Ekonomiskt och socialt är vi alla beroende av varandra.

Lars sa...

Mario
Du har fel om Afrika. Där fanns före kolonisationen, som i de flesta fall varade omkring 100 år (inte 300 år, som du skriver) inhemska kungadömen, som gjorde enorma vinster på det inhemska slaveriet och slavhandeln, som hade gått till Turkiet och Arabien under flera hundra år före den transatlantiska slavhandeln.

Typiskt nog kunde dessa kungadömen inte stå emot de europeiska kolnialmakterna, sedan den transatlantiska slavhandeln upphört och slavhandeln österut minskat, antagligen till följd av de kolonialmakternas inställning under slutet av 1800-talet. Du menar väl ändå inte att vi européer ska betala skadestånd till de forna slavnationerna i Afrika för uteblivna intäkter av slavhandeln?

Jag begär naturligtvis inte att idag fattiga afrikanska stater, även om de är gamla slavhandelsnationer ska påtvingas uppoffringar, som de finansiellt och socialt inte klarar av. Nu levande generationer kan ju inte lastas för förfädernas ogärningar för mer än 100 år sedan. Men det gäller oss européer också, i den mån vår överklass har roffat åt sig.

Om någon håller på att drunkna i Svartån, försöker jag rädda vederbörande, om jag kan. Om jag inte kan, kallar jag på hjälp. Här gäller regeln att största ansvaret vilar på den som befinner sig närmast. Jag frågar inte "Är jag skyldig dig pengar? Jaså inte, då har jag ingen skyldighet att hjälpa dig". Varför ska den svenska arbetar- och underklassen ständigt utpekas som världens värsta busar?

De två värsta extremisterna, fastän på diamentralt motsatta sätt, är Björn Söder (SD) och Maria Ferm (MP). En av de värsta extremisterna i EU-parlamentet är Celicia Wikström (FP). Vi har en sosseledare och tillika statsminister, som låter sig hunsas av dessa tre. När vi snabbt måste få slut på flyktingtragedierna och ta hand om de överlevande, hotar SD att stödja det block som vill minska invandringen (inte så enkelt under rådande förhållanden) medan Wikström och MP försöker tvinga Löfvén att öppna fler "legala vägar" in i EU.

Om vi inte delar ut svenska pass till samtliga av världens sju miljarder invånare, så stoppar ju inte det några flyktingbåtar. Vad gör de, som nekas legala resehandlingar? Dessa extremister blockerar angelägna debatter om verkningsfulla åtgärder.

Det räcker inte med fler patrullbåtar utanför Libyens territorialvattengräns. När libyerna gjorde uppror mot diktatorn Khadaffi var det inte så noga med Libyens nationella suveränitet. Då gick det bra att bomba den då "legala" regimens militära styrkor. Nu när samma land sönderslits av rivaliserande klaner och IS utvidning av sitt kalifat i Syrien och Irak till Nordafrika, är Libyens gränser heliga.

Det räcker inte att gå in i hamnarna och förstöra båtarna. Man måste också upprätta flykingläger, som skyddas av tungt beväpnad FN-trupp inne i landet. Och flyktingtransporterna genom öknen i södra Libyen måste spåras upp och stoppas. De kan väl ändå inte vara svåra att upptäcka från luften? Men våra JAS-spaningsflygplan behövs väl kanske i beredskap hemma på grund av Nato-entusiasternas låtsaskrig med Ryssland?

Jag skrev förut att en del av dem, som flyr över Medelhavet, är gästarbetare, som från början inte planerat att fortsätta till Europa. De hade tänkt tjäna en hacka på den (om inte inbördeskriget och IS hade varit) lyckrativa gästaarbetsmarknaden i Libyen, för att sedan återvända hem med exempelvis ett startkapital till ett eget företag.

Huruvida dessa gästabetare utgör 10 eller 90 % procent av flyktingarna över Medelhavet, känner jag inte till. Jag ansvarar den svenska journalistkåren för att inte ge oss fakta. Men så består över hälften av public service-journalisterna av MP-sympatisörer.

De afrikanska staterna tar ett stort ansvar, genom att styrkor från deras samarbetsorgansiation Afrikanska unionen utför väpnad strid mot Boko Haram i Nigeria. Kanske finns det ändå ett hopp om att flygkingarna en dag ska kunna återvända hem?

Johnny sa...

MP och FP har den mest liberala flyktingpolitiken, där man vill ta emot alla oavsett Sveriges resurser. Vi utfärdar drygt 100.000 uppehållstillstånd per år, som kräver infrastruktur som en stad av Uppsalas storlek för 100-tals miljarder per år.

Flyktingar skall ha skydd, sovplats, mat, kläder, hygien, sjukvård, tandvård och gärna Internet. Men de skall ha tillfälliga uppehållstillstånd och skall inte integreras i det svenska samhället utan resa hem efter krigets slut.

En asylsökande kostar 400 kr/dag och det tar i genomsnitt 415 dagar att få asyl. I ett flyktingläger kostar det ca 10 kr/dag, vi skulle alltså kunna hjälpa 40 gånger fler via flyktingläger i närområdet och skulle slippa alla integrationsproblem i Sverige. Varför inte satsa på denna betydligt humanare linje? Etablissemanget vill tydligen inte det, utan alla flyktingar skall in i landet för att gynna näringslivet, men BNP minskar förstås per capita.

Sverige skulle aldrig deltagit i kriget mot Libyen eller sanktionerna Ryssland för att USA genomfört en blodig och olaglig statskupp där. Sverige är en vasallstat till EU, NATO och USA som saknar självständig politik.

Lars sa...

De danska socialdemokraterna säger att Danmark inte vill hjälpa Sverige att lösa Sveriges självförvållade problem genom de permanenta uppehållstillstånden.

Eventuella permanenta tillstånd borde vara en senare fråga, om det har gått lång tid innan flyktingarna kunnat återvända hem. Att ge permanenta uppehållstillstånd direkt ett ett slags probramförklaring, som säger att Sverige accepterar terroriststyre i Mellanöstern och Nordafrika.

Vi måste tillbaka till den socialdemokratiska invandringspolitiken, som var en reglerad invandring.

Blå sa...

Varför nedlät sig Sverige till att skicka gripen-plan?
Qaddafi var en förnämlig statschef. Hans ideologi har förtjänat stor spridning. Tankarna om kvinnan i arbetslivet i hans lilla gröna var utan motstycke i andlig balans och harmoni. Hans flickgarde var ren estetik. Som klan eller stamhövding var han godkänd.
När USA och England stenhårt motsatte sig att resultaten från den forskningsgrupps arbete som tillsatts av Kofi Annan om "libyern" som störtade ett pan-am över Lockerbie skulle komma ut (det var inte alls en libyer) hette det att: En härva av starka maktintressen inte kan godkämnna att rapporten ges offentlighet". Således satt en libyerorätt dömd i fängelse och USA fick bränsle för att hänga på redden utanför Libyen - "terroriststaten" - till de lät det braka loss. Jag skäms och våndas inför Guds och Allahs vredesdom över sådana skändliga dåd som den mannens slaktande.

F V sa...

http://www.allehanda.se/slakt-o-vanner/minnesord/minnesord-tord-oscarsson-stallde-helhjartat-upp-for-det-socialdemokratiska-partiet