Sverige och ”invandrarna”

2016 ansökte 2199 ensamkommande barn om asyl i Sverige. Det är att jämföra med 35 369 ensamkommande barn som sökte asyl 2015.
Några kommer det att gå illa för, andra kommer att klara sig bra.
Bara en ytterst liten del blir kriminella och uppmärksammade av polisen.

Betydligt fler har blivit ganska framgångsrika. Här är några av de senare:

Ett ensamkommande flyktingbarn, som redan 1939 kom till Sverige från Österrike, var Harry Schein (1924- 2006). För honom gick det bra.
Han blev en tongivande och drivande entreprenör och kunde ta vara på den unika ekonomiska situationen som Sverige befann sig i åren 1950-1970. I boken Citizen Schein och i filmen med samma titel skildras hans liv och gärning.
Ett annat ensamkommande flyktingbarn kom till Sverige efter krigsslutet.
Jag minns hur en man i kamelhårsulster och sidenscarfs ledsagade honom till det katolska barnhem i Stockholm där jag bodde. Senare fick jag veta att flyktingpojkens far, i det nyligen kommunistiska Polen, hade sysslat med skumma svartabörsaffärer och fadern räknade med att åka fast. Därför skickade pappan sin son till Sverige. Sonen lärde sig snabbt svenska och läste mycket. Han var duktig i schack och kunde allt om planeterna. Därför kallade vi honom professorn. Han blev professor men inte i astronomi utan i ekonomi. Det var Marian Radetzki (f. 1936) professor i nationalekonomi. 1972-75, var han chefsekonom i the Intergovernmental Council of Copper Exporting Countries, CIPEC, i Paris.

Till det här katolska barnhemmet och invandrarskolan kom många flyktingbarn som lyckats bra i livet men alla inte här i Sverige eftersom de med sina familjer fortsatte flykten västerut till England, USA och Kanada.

Om vi talar mer allmänt om ”invandrare” så har många blivit framgångsrika.
Några exempel:
Silvia Renate Sommerlath/Bernadotte, Tyskland/Brasilien, Svensk drottning
Salvatore Grimaldi, Italien, VD i Grimaldi Industri AB.
Fotios Costoulas, Grekland, Grundare till Apolloresor
Spyridon Mylonopoulos, Grekland, äger Bergendahls med moderbolaget Bergendahl & Son Aktiebolag
Laszlo Szombatfalvy, Ungern, aktieplacerare
Bicky Chakraborty, Indien, hotellägare.
Vladimir Denisov, Ryssland, forskare vid Lunds Universitet
Refaat el-Sayed, Egypten, finansman och VD,
Jane Walerud, USA, entreprenör
Akbar Seddigh, Iran, kemist, civilingenjör och företagsledare.
Ali Akbar Karimi, Iran, företagsledare, styrelseproffs
Fernando di Luca, Italien, grundare av livsmedelsföretaget Di Luca & Di Luca
Alessandro Catenacci, Italien, entreprenör inom den svenska hotell- och restaurangnäringen.
Ayad al-saffar, entreprenör. Grundare till Klockgrossisten i Norden, numera Axcent of Scandinavia,
Muhittin Tayli, Turkiet, ordförande i Matvärlden och Laroc
Zeki Vural, Turkiet, VD för bl.a. Z & M Food AB
Sunit Merhotra, Indien, reklambyråägare
Farhad Saeidi, Iran, IT-entreprenör
Panos Papadopoulos, Grekland, grundade badklädesleverantören Panos Emporio AB 1986.
Zlatan Ibrahimovic, fd Jugoslavien, fotbollsproffs
Jennie Chang, Taiwan
Firuz Barbaros Baglikaya, resebyråer Datur AB
Siamak Alian, Iran, äger Ditsit AB
Vimal Kovac, VD och huvudägare av Stureplansgruppen
Carlos Gisbert, Spanien
Marcus Samuelsson, Etiopienm krögare
David Dangoor, ägare i Biogaia AB
Greg Dingizian, Armenien, affärsman och VD
Abdulahad Afram, Syrien, VD och ägare av Aksab Kemi Aktiebolag
Bo Dankis, Litauen, VD för Perstorp
Hazem Kurda, Kurdistan, VD för Swedish Fine Rice and Food AB
Jan Salloum, ägare och VD för SWEDX AB , Xtrakemi
Vince Istvan Vlaskowits
Zeki Bisso, Syrien vd CAFE ENTRE Aktiebolag, Enterprise four & Company AB,  

Mor Jacob Förvaltning AB

Fannie Gaston-Johansson, USA, dekanus vid Vårdvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet
Klas Ståhl, Estland, styrelseordförande i Sunstrip Aktiebolag, S-Solar AB, Jakasium Capital AB m.fl
Muazzam Sultan Choudhury, Bangladesh
Ivo Stopner, fd Tjeckoslovakien, styrelseordförande i bl.a. Hufvudstaden fastighets
Maris Hartmannis, Lettland, VD för Gambro, Medivir och BioPhausia.
Jean Matti, Syrien, VD för Syrico AB
Fallai, Italien, Sonson Pietro, Mäklare, ägare till Mäklaefirman Fallai & Partners
Amelia Adamo, Italien, grundare, vd och före detta chefredaktör för tidningen som bär hennes namn.
Anastasia Georgiadou Grekland, grundare av och Vd för företaget Svensk Personlig assistans AB.
Arim Özboyaci och Daniel Özboyaci, vd respektive vvd i familjeföretaget Kemisk Tvättindustri AB
Theodor Kallifatides, Grekland, författare
Många etablerar sig som småföretagare.

En stor del av den svenska läkarkåren, åtta av tolv läkare på min vårdcentral, är ”invandrare”:
Ban Paulus, Florim Delijaj, Marek Slomski, Olusola Sangosanya, Paulina Worobiec, Nour Al-Ogbah, Raghad Al-Musawi, Abeer Witwit,
Mina hjärtläkare på Mälarsjukhuset heter Mhememt Hamid och Dimitrios Korompelis och min prostatcancer behandlas av Naseer Yousif. Utan dem hade jag varit död.

För att inte tala om alla de andra som jobbar på restauranger, apotek, verkstäder, byggen, transportföretag, inom livsmedlesbranchen, städföretag och inom de flesta andra näringar och branscher.

Min far och andra fattiga arbetslösa italienare som kom till Sverige före och efter andra världskriget med två tomma händer dog med lika tomma. De tog de tyngsta och skitigaste jobben på bygget.
Under fyrtio år slet de ut sig på svenska byggen som duktiga cementmosaikarbetare, betalade skatt, skaffade barn och bokstavligen byggde Sverige.
Min far dog i cancer samma år som han skulle fått pension. Han sörjdes av oss barn, en som blivit chefspsykolog, en konstnär, en tandsköterska och en journalist.
På samma sätt var det med farsans, syskon och jobbarkompisar.
De skötte sitt, betalade skatt och de byggde Sverige.

”Invandrare” är ingen särskild sorts människor. Alla ”invandrare” är olika individer med olika ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar och bakgrunder. En del är rika en del är fattiga. Precis som Johansson, Andersson, Karlsson, Nilsson, Eriksson, Larsson och Olsson och alla de andra.

Invandrare som lyckats i Sverige
Exempel 

Migrationsinfo.se

”Vanligt folk” och missnöjespartier

Samhällsproblemen är många: Arbetslöshet, ökade klyftor mellan rika och fattiga, en välfärd som blir allt dyrare, ökande sjukskrivningar, segregation, grövre kriminalitet, miljöförstörning, invandrande flyktingar, dåliga skolresultat, avfolkad landsbygd, en åldrande befolkning, färre som arbetar och fler som ska försörjas - för att bara nämna några av dem som våra politiker har att tackla.

Hur problemen kan lösas beror ytterst på landets egna och omvärldens ekonomiska, sociala och kulturella resurser och resursernas fördelning. Då landets resurser krymper, till exempel när konjunkturerna går ner, minskar de nationella politikernas möjligheter att styra och påverka utvecklingen.
Mycket i världsekonomin har de senaste femtio åren förändrats.
De forna i-länderna tvingas sänka sin standard till förmån för tidigare u-länder.
Dessutom har globaliseringen flyttat de ekonomiska resurserna och besluten till andra aktörer än de nationella politikerna. Marknaderna bestämmer allt mer av världens ekonomi medan de nationella politikerna får allt mindre att säga till om. Politikens försvar mot global marknadsstyrning är ett internationellt politiskt och ekonomiskt samarbete – EU, IMF, FN m.fl.

Partier som presenterar enkla lösningar på samhällsproblemen går lätt hem bland ”vanligt folk”.
De vanliga patentlösningarna är att…

1.    Stoppa invandringen

2.    Hindra de etablerade politikerna från att förstöra landet

3.    Medierna undanhåller viktiga fakta, ljuger, är ensidiga, ger falsk information,

4.    Vi bör gå ur EU

Så här ungefär ser förenklingarna ut:
Invandringen o främlingsfientligheten
Orsaken till allt elände är invandrarna. Ett samhälle måste vara homogent om det ska fungera. Sverige åt svenskarna.
Invandrarpolitiken diskriminerar oss svenskar t.ex. fattiga pensionärer samtidigt som invandrare får allt serverat.
Invandrarna, mest muslimer och utomeuropeiska, står för den mesta kriminaliteten: Gruppvåldtäkter, bilbränningar, stenkastning på servicepersonal, mord, människosmuggling.
Invandringen och flyktingarna kostar för mycket.
Slutsats: Ut med invandrarna och vi får det mycket bättre.

Politikerna och ”vanligt folk”
Politikerna är värdelösa, vill bara sko sig själva, lyssnar inte på ”vanligt folk”.
Politikerföraktet brer ut sig.
Här är ett smakprov från s.k. sociala medier 161114.

På min facebooksträng har någon delat en artikel ur Expressen den 14 nov 2016 med rubriken ”Miljonerska sparas – äldre utan varm mat”.

Artikeln handlar om att Forshaga kommun ska spara 20 miljoner kronor. Bland annat drar man in utkörning av varm mat på helgerna till särskilda boenden och för dem som har hemtjänst. (Min kursiv)

Kommentarerna från ”vanligt folk” låter inte vänta på sig:
Hassel Westerberg ”Jag hatar dom som styr i detta fina land som dom håller på att förstöra.”
Vivi-Ann Söderqvist Valdemarsdotter ”Ja det är så att man kan spy!”
Catrine Ådahl Norlander ”Spy är lindrigt !!! Man får lämna detta land”
Detta är bara ett litet, litet exempel på ett folkligt politikerförakt.

Lösningarna som förordas är att sänka ersättningarna till politikerna, att politiska beslut ska tas via direkta folkomröstningar, att antalet politiker bör minskas, att tillsätta experter i samhällsledningen i stället för dumma obildade politiker.

Att globaliseringen och förändrade ekonomiska förutsättningar har förändrat politikens villkor finns inte i ”vanligt folks” föreställningsvärld.
I stället misstänkliggörs det internationella politiska samarbetet, till exempel EU och FN.
Missnöjes och populistpartierna skapar dessutom nya problem genom att splittra det politiska landskapet. Regeringar hamnar i minoritet och får svårt att driva en konsekvent politisk linje.

Medierna
De som saknar insikter i mediernas villkor och uppgift och sympatiserar med den ena eller andra ytterlighetspolitiken anser att medierna undanhåller viktig information och hindrar kritiska synpunkter på t.ex. invandringen. Den som kritiserar straffas eller hånas, anser de. Åsiktskorridoren är trång. Man måste vara politiskt korrekt.
Uppfattningarna om journalisternas partiska rapportering förekommer både till vänster och höger i politiken.

Svexit!
”Vanligt folks” politikförakt vänder sig naturligtvis mot EU som bestämmer över folks huvuden.
Den svenska vänstern och yttersta högern kräver därför att Sverige ska lämna EU.
Ett engelskt nyliberalt ytterlighetsparti, Ukip, har tillsammans med högern genom en folkomröstning lyckats få igenom en utträdesprocess.

De politiska lösningarna av samhällsproblemen är oftast komplicerade och det är inte alltid lätt att förklara alla de prioriteringar, avvägningar och kompromisser som föregått de politiska besluten.

Att de enkla lösningarna däremot  har lätt att få förankring bland ”vanligt folk” beror naturligtvis på att de är enkla och lätta att kommunicera men också för att de har en kärna av sanning.
Flyktingmottagningen skapar förvisso problem, alla kan inte alltid få medhåll av medierapporteringen och EU är inte den bästa av organisationer.
Och demokratiskt fattade beslut är, efter nödvändig behandling, kohandlande och kompromissande inte alltid de maximala eller passar alla.

Man kan inte heller begära att ”vanligt folk” ska ha kunskaper om politikens villkor eller ens känna till hur samhällsekonomi ,  sociala och kulturella förändringar hänger samman och växelverkar i politiken. Men ”vanligt folk” är väljare och så måste det vara i en demokrati.  

AB Debatt ”Inte krisens fel att populistpartier växer”

Professor Stefan Hedlund i Expressen ”Dags att börja lyssnatill vanligt folk” 

 

Om att stoppa invandringen
AB
Sverigedemokraterna
Folkomrösta om invandringen

Om medierna
Jesper Strömbäck ”Om mediernas vänster- och högervridning”
 

Om EU
Vänsterpartiet om EU
 Sverigedemokraterna om EU

Flyktingfrågan är global och kommer att finnas kvar

I en rapport säger LO att Sverige befinner sig i en exceptionell situation på grund av det kraftigt ökade flyktingmottagandet. LO-ekonomerna anser att kostnaderna förenade med det ökade mottagandet är ett resultat av ett nationellt åtagande och bör därför finansieras fullt ut av staten. Kostnaderna är framförallt tillfälliga och bör därför inte finansieras permanent genom stora besparingar på välfärden eller omfattande höjda skatter, säger LO-ekonomerna.

På två punkter håller jag inte med:
1. Flyktingmottagandet är inte en nationell fråga, inte ens en EU-fråga. Den är global.
2. Kostnaderna för flyktingmottagandet är inte tillfälliga, som LO-ekonomerna tror, utan kommer att finnas kvar och kanske öka.

60 miljoner människor i världen är på flykt. De flyr från olika länder, och av olika skäl, till länder som mer eller mindre villigt tar emot dem. Somliga stater stänger sina gränser.

Orsakerna till att människor flyr sin hembygd är flera.

·         Naturkatastrofer som översvämningar, jordbävningar, orkaner och ökenspridning. De tre länder som drabbats värst 2014 är Kina där 2,8 miljoner människor tvingats fly, Indien 2,9 och Filippinerna 5,2 miljoner flyktingar. Ingenting som minskar.

·         Miljökatastrofer beroende på övergödning av hav, nedskräpning, oljeutsläpp, skogsskövling, klimatuppvärmning och översvämningar på grund av denna, utfiskning, överexploatering av natur. Miljökatastrofer helt eller delvis orsakade av människors verksamhet tvingar människor på flykt. Katastroferna minskar inte utan ökar.

·         Klyftor mellan rika och fattiga regioner. Människor som lever i fattigdom söker sig till regioner, länder eller kontinenter där de har möjlighet att skaffa sig inkomster och ett drägligt liv.

·         Förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning.

·         Krig mellan stater, inbördeskrig och terrorism.

·         Tvång i form av koncentration av flyktingar, människor som hänvisas till kåkstäder, ekonomisk exploatering, förnedring, exkludering.

Alla dessa orsaker är globala och internationella.

Det krävs alltså en internationell analys och forskning av alla problem kring flyktingproblemet, en global plan för hur resurser för flyktinghjälp ska byggas upp och fördelas.
Samtliga länder inom FN bör bidra med gemensamma resurser. Stater, företag och organisationer bör involveras. Så kan t.ex. företag som tjänar pengar på krig och miljöförstöring avkrävas en särskild skatt.

Tidigare om flyktingfrågan på min blogg 2015:
”Hindra klimatflyktingar” ”Låt vapenindustrin vara med och betala”

”Vi har råd…”

”Varför blir vi överraskade…”

”Låt bankerna betala…”

”Dags att ta konsekvenserna…”

”Båtflyktingarna…”

Migrationsinfo 

Svenska UNHCR 

SvD Klimatflyktingar  

Röda korset 

SvD orsaken till flykt  

SvD Klimatförändringarna  

SvD Biståndet behövs  

Båtflyktingarna i Medelhavet

Migrationer har alltid funnits i mänsklighetens historia alltsedan urmänniskans vandring från Afrika, 

Koloniseringar under antiken, judarnas diaspora, folkvandringar under 500-1000-talen, den europeiska kolonisationen av Amerika och Australien under 1600-1900-talen och flyktingströmmarna under de två världskrigen för att nämna några exempel.

Exempel på stora tvångsförflyttningar är flyttningarna av greker från Turkiet på 1920-talet och svarta slavar under 1600-1800 talen. Tvångsförflyttningar sker än i dag, världen över.

Fattigdom, nöd, krig och terror har i alla tider tvingat människor på flykt.

I dag flyr sammanlagt nära 9 miljoner människor från Afghanistan, Syrien, Somalia, Sudan, Kongo, Burma, Irak, Colombia, Vietnam och Eritrea.

De länder som tagit emot flest flyktingar per invånare är Libanon, Jordanien, Tchad, Mauretanien, Malta, Djibuti, Sydsudan, Montenegro, Liberia och Kenya. Således i ”närområden”.

Bara i  Libanon finns en miljon syriska flyktingar, därutöver finns hundratusentals palestinska flyktingar i läger i landet.

Sammanlagt befinner sig över 50 miljoner människor på flykt i världen.

Bakom den enorma siffran finns lika många enskilda människoöden: Mödrar som tvingats se sina barn mördas eller våldtas, familjer som splittrats, människor som utan anledning fängslats och torterats, barn som mist sina föräldrar, människor som fråntagits allt.

I dag kommer stora flyktingströmmar till Europa över Medelhavet från Libyen.
Förra året kom cirka 170 000 migranter till Italien. 3 419 människor beräknas ha drunknat på vägen.
En båt med upp till 900 flyktingar från Libyen har kapsejsat utanför Lampedusa i Medelhavet. Endast 28 personer har kunnat räddas hittills.

Vad skulle EU och övriga världssamfund ha gjort om det varit svenska eller engelska turister och inte flyktingar som drunknat?

Flyktingarna kommer från flera länder i Afrika och mellanöstern. De kommer från och via Libyen som i dag är laglöst land sedan diktatorn Khadaffi med västerlandets stöd störtades.
Då, när vårt land skickade JAS Gripen till Libyen, satsade Sverige 200 miljoner kronor för att bli av med diktatorn. Nato satsade 15 miljarder dollar för att störta hans regim.

Vilka resurser kommer EU att satsa i morgon torsdag då regeringscheferna i EU:s 28 medlemsländer möts för att söka en lösning på krisläget i Medelhavet?

SvD om flyktingar i världen 

SvD  om flyktingkatastrofen i Medelhavet 

Sveriges militära insats i Libyen
Expressen 
AB 

U-länder tar emot flest flyktingar, SvD

UNHCR i Sverige 

FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, 

Migrationsinfo 

Migrationsverket 

Professor Rosling förklarar varför flyktingarna tvingas anlita människosmugglare