I stället för retorik. Politisk och demokratisk argumentation i fyra kategorier. (Förslag.)

Det följande är ett förslag till en rekommendation för den som vill föra en hyfsad och just politisk debatt.

Jag har här delat in den politiska argumentationen i fyra kategorier.
Argumentation enligt 1. Är att rekommendera i en demokrati.
2. Bör undvikas
3. o 4. Förkastliga eller bör vara förbjudna

Utgångspunkt. Innan du går in i en politisk debatt:
När du debatterar politik bör du ha klart för dig på vilken grund dina egna ståndpunkter och åsikter vilar. Du bör ha en sammanhängande åskådning som omfattar hela tillvaron, politiken och människan och du bör ha en uppfattning om den ekonomiska, sociala och kulturella historien och nutiden. (Se exempel på min blogg ”Sju fundamentala tankar om tillvaron”)
Varje påstående du gör bör grundas i din grundläggande åskådning, stödjas av fakta och helst kunna beläggas med exempel.

I debatten bör du kunna skilja på motståndarens åsikter och hens person. Alla politiska motståndare är medmänniskor och ingen är sämre än du. Se inte din motståndare som fiende.
Möt din motståndare med respekt och tolerans och lyssna till hens argument.
För att din motståndare har andra åsikter än du behöver hen inte ha fel. Ni kan bägge ha rätt men syfta mot olika mål och eller ha olika utgångspunkter.

Om debatten ska leda fram till ett beslut: Ta vara på sådant i motståndarens argument som du kan acceptera och erbjud en förhandling. Var beredd att kompromissa.

DEBATTEN

1. Sakfrågor. Äkta politisk argumentation.

Du söker bevisa att dina argument är bättre än motståndarens och att

a) motståndarens argument inte håller utifrån hens egna premisser.
b) motståndarens argument inte håller utifrån dina premisser.
c) konsekvenserna av motståndarens argument leder åt helvete
d) motståndarens ideologiska utgångspunkt är fel.
e) motståndaren talar för en viss grupps intressen där det finns ett allmänintresse
f) motståndaren är ologisk, motsäger sig själv, använder fel exempel, utgår från fel premisser
g) motståndaren ljuger, slirar på sanningen, använder obevisade hänvisningar, hittar på fakta
h) motståndaren har hävdat en rakt motsatt uppfattning i samma fråga tidigare
i) motståndaren använder felaktiga paralleller, jämförelser,

2. Nedvärdering av motståndarens uppfattning. Du använder nedvärderande bilder och texter.

Du hävdar att

a) motståndaren har fel ideologi (det vill säga en annan än du har)
b) motståndarens parti eller grupp driver särintressen
c) motståndarens parti har skumma avsikter
d) motståndaren har bytt politisk ståndpunkt
e) motståndaren saknar kontakt med folkmeningen, verkligheten
f) motståndaren har fattat fel

Tyvärr är denna typ av argumentation vanlig i sociala media.

3. Nedvärdering av motståndarens person, Vulgärargument. Förtal. Förlöjligande.
Du hävdar
a) att motståndaren är dum, obildad, sagt fel vid tidigare tillfälle,
b) utan bevis eller fakta att motståndaren tidigare har gjort sig skyldig till brott, skumma saker m.m.
c) utan bevis eller fakta att motståndaren är skum eller kriminell
d) Du gör dig rolig på motståndarens bekostnad, eller förlöjligar motståndaren, på grund av motståndarens utseende, personlighet, namn, härstamning, lyte, etnicitet, kön, situation,
c) du sprider lögnaktiga ”fakta”, bilder och historier som stärker din sak, nedvärderar din motståndare eller dennes argument.

Dessvärre är denna typ av argumentation allt vanligare i sociala media.

4. Hot och våld
a) Du hotar motståndaren med våld

Din synpunkt

Jag är tacksam för synpunkter på ovanstående rekommendation.
Vad kan eller bör slopas, vad saknas, vad bör ändras?
Är jag helt ute och cyklar eller har min text något värde?
Har du tips på lämplig läsning? Helst inte bara i ”retorik” utan även ”vett och etikett” i debatten.
Har du tips på bättre rekommendationer?


Se även min blogg "Debatten på väg att förgrovas"

Många sanningar om en potatis

”Den 19 januari 2017 går solen upp klockan 08:41 i Karlstad.”

Uppgiften förefaller riktig, eller hur?
Men hela meningen är en stor och fet lögn.
Ingen sol går nämligen upp. Det har den aldrig gjort.
I själva verket är det planeten Jorden som, på grund av sin vridning kring sin egen axel, och tack vare sin lutning och sitt läge i förhållande till stjärnan Solen, belyses av denna på positionen 59°23′N 13°32′Ö. Typ.
Men den lögnaktiga uppgiften om solens upp- och nedgång duger gott att använda i vardaglig mänsklig kommunikation. De flesta förstår meningen med den utan att behöva grubbla över dess verkliga innebörd.

Och allting här i världen kan beskrivas på olika sätt och ur olika aspekter.

Om man skulle be en potatisodlare, en livsmedelshandlare, en biolog, en kock och en restaurangbesökare att beskriva vad en potatis är skulle beskrivningarna antagligen bli ganska olika.
Ingen beskrivning skulle därför behöva vara fel eller osann. Men ingen skulle heller vara helt fullständig.
En potatis är en mycket sammansatt historia och det finns många ”sanningar” om en potatisplanta.
En ”sann” beskrivning av potatisplantan, dess olika växtdelar, odlingsförutsättningar, betydelse för mänskligheten, kulinariska kvalitéer, dess cellsammansättning och molekylära uppbyggnad m.m. skulle trots allt aldrig innehålla hela sanningen. Och ingen människa har koll på hela sanningen om potatisen.
Ändå är en potatis alltid en potatis i vardagen.
Och en arbetsgivare som sparkar sina anställda är fortfarande arbetsgivare.

Den vetenskapliga världen har sina kriterier på vad sanning är, särskilt de naturvetenskapliga som kemi, fysik, astronomi, zoologi, biologi m.fl.
Svårare förefaller det vara med vetenskaper som psykologi, litteratur, samhälle, historia, nationalekonomi och andra s.k. humaniora. Så snart människor är inblandade blir det svårt med sanningen.
Politik är ett mänskligt område minst lika sammansatt och komplex som en potatis.
Just därför finns ingen politisk vetenskap eller politisk sanning. Visserligen sysslar ekonomer, sociologer, filosofer, journalister, historiker och andra lärda med att försöka förklara vad politiska sanningar är men ämnet är alltför sammansatt, alldeles för beroende av olika människors intressen, på betraktarens urval, traditioner, definitioner, ordbetydelser, individuella tolkningar och annat mänskligt för att kunna kallas för sanning.

I dagens SvD påpekar Andreas Cervenka att ” Ekonomin ett paradis för vänner av alternativa fakta”
Möjligen kan man inom ekonomin komma åt vad som är mest sannolikt med nuvarande tolkningsmöjligheter men huruvida t.ex. lägre ingångslöner och enklare jobb kanskapa 60000 nya arbetstillfällen i Sverige som centerpartiet och analysföretaget WSP har räknat ut är en ren spekulation och ett påstående som varken kan bevisas eller motbevisas.
Naturligtvis finns det ett stort antal andra spekulationer i frågan, lika svåra att bevisa och motbevisa, om vad det skulle innebära om centerpartiets förslag skulle genomföras.
Men om centern, genom lagstiftning, får möjlighet att genomföra sitt förslag är detta ett fullskaleexperiment vars konsekvenser och dess komplexitet inte skulle kunna utvärderas. Och fortfarande tvistas om vinster i välfärden, efter många och långa diskussioner, är till nytta eller skada för medborgarna.
Vad vi vet är att politiker driver olika intressen, utifrån olika världsuppfattningar och ideologier, olika strategier, olika mål och syften. Det är en ”sanning” som vi bör räkna med liksom det faktum att vilken dumskalle som helst, utan att ha funderat igenom vad som är politiskt rimligt, kan rösta i riksdagsvalen.
På samma sätt som vem som helst kan köpa potatis i sin livsmedelsbutik.

Just nu diskuteras alternativa sanningar.
”Donald Trump och sanningen”, Clas Svahn 151129

Eskilstuna-Kuriren Ledare 170204 ”Lööf borde sträva efter fred med LO”
WSP i Sverige

”Vanligt folk” och missnöjespartier

Samhällsproblemen är många: Arbetslöshet, ökade klyftor mellan rika och fattiga, en välfärd som blir allt dyrare, ökande sjukskrivningar, segregation, grövre kriminalitet, miljöförstörning, invandrande flyktingar, dåliga skolresultat, avfolkad landsbygd, en åldrande befolkning, färre som arbetar och fler som ska försörjas - för att bara nämna några av dem som våra politiker har att tackla.

Hur problemen kan lösas beror ytterst på landets egna och omvärldens ekonomiska, sociala och kulturella resurser och resursernas fördelning. Då landets resurser krymper, till exempel när konjunkturerna går ner, minskar de nationella politikernas möjligheter att styra och påverka utvecklingen.
Mycket i världsekonomin har de senaste femtio åren förändrats.
De forna i-länderna tvingas sänka sin standard till förmån för tidigare u-länder.
Dessutom har globaliseringen flyttat de ekonomiska resurserna och besluten till andra aktörer än de nationella politikerna. Marknaderna bestämmer allt mer av världens ekonomi medan de nationella politikerna får allt mindre att säga till om. Politikens försvar mot global marknadsstyrning är ett internationellt politiskt och ekonomiskt samarbete – EU, IMF, FN m.fl.

Partier som presenterar enkla lösningar på samhällsproblemen går lätt hem bland ”vanligt folk”.
De vanliga patentlösningarna är att…

1.    Stoppa invandringen

2.    Hindra de etablerade politikerna från att förstöra landet

3.    Medierna undanhåller viktiga fakta, ljuger, är ensidiga, ger falsk information,

4.    Vi bör gå ur EU

Så här ungefär ser förenklingarna ut:
Invandringen o främlingsfientligheten
Orsaken till allt elände är invandrarna. Ett samhälle måste vara homogent om det ska fungera. Sverige åt svenskarna.
Invandrarpolitiken diskriminerar oss svenskar t.ex. fattiga pensionärer samtidigt som invandrare får allt serverat.
Invandrarna, mest muslimer och utomeuropeiska, står för den mesta kriminaliteten: Gruppvåldtäkter, bilbränningar, stenkastning på servicepersonal, mord, människosmuggling.
Invandringen och flyktingarna kostar för mycket.
Slutsats: Ut med invandrarna och vi får det mycket bättre.

Politikerna och ”vanligt folk”
Politikerna är värdelösa, vill bara sko sig själva, lyssnar inte på ”vanligt folk”.
Politikerföraktet brer ut sig.
Här är ett smakprov från s.k. sociala medier 161114.

På min facebooksträng har någon delat en artikel ur Expressen den 14 nov 2016 med rubriken ”Miljonerska sparas – äldre utan varm mat”.

Artikeln handlar om att Forshaga kommun ska spara 20 miljoner kronor. Bland annat drar man in utkörning av varm mat på helgerna till särskilda boenden och för dem som har hemtjänst. (Min kursiv)

Kommentarerna från ”vanligt folk” låter inte vänta på sig:
Hassel Westerberg ”Jag hatar dom som styr i detta fina land som dom håller på att förstöra.”
Vivi-Ann Söderqvist Valdemarsdotter ”Ja det är så att man kan spy!”
Catrine Ådahl Norlander ”Spy är lindrigt !!! Man får lämna detta land”
Detta är bara ett litet, litet exempel på ett folkligt politikerförakt.

Lösningarna som förordas är att sänka ersättningarna till politikerna, att politiska beslut ska tas via direkta folkomröstningar, att antalet politiker bör minskas, att tillsätta experter i samhällsledningen i stället för dumma obildade politiker.

Att globaliseringen och förändrade ekonomiska förutsättningar har förändrat politikens villkor finns inte i ”vanligt folks” föreställningsvärld.
I stället misstänkliggörs det internationella politiska samarbetet, till exempel EU och FN.
Missnöjes och populistpartierna skapar dessutom nya problem genom att splittra det politiska landskapet. Regeringar hamnar i minoritet och får svårt att driva en konsekvent politisk linje.

Medierna
De som saknar insikter i mediernas villkor och uppgift och sympatiserar med den ena eller andra ytterlighetspolitiken anser att medierna undanhåller viktig information och hindrar kritiska synpunkter på t.ex. invandringen. Den som kritiserar straffas eller hånas, anser de. Åsiktskorridoren är trång. Man måste vara politiskt korrekt.
Uppfattningarna om journalisternas partiska rapportering förekommer både till vänster och höger i politiken.

Svexit!
”Vanligt folks” politikförakt vänder sig naturligtvis mot EU som bestämmer över folks huvuden.
Den svenska vänstern och yttersta högern kräver därför att Sverige ska lämna EU.
Ett engelskt nyliberalt ytterlighetsparti, Ukip, har tillsammans med högern genom en folkomröstning lyckats få igenom en utträdesprocess.

De politiska lösningarna av samhällsproblemen är oftast komplicerade och det är inte alltid lätt att förklara alla de prioriteringar, avvägningar och kompromisser som föregått de politiska besluten.

Att de enkla lösningarna däremot  har lätt att få förankring bland ”vanligt folk” beror naturligtvis på att de är enkla och lätta att kommunicera men också för att de har en kärna av sanning.
Flyktingmottagningen skapar förvisso problem, alla kan inte alltid få medhåll av medierapporteringen och EU är inte den bästa av organisationer.
Och demokratiskt fattade beslut är, efter nödvändig behandling, kohandlande och kompromissande inte alltid de maximala eller passar alla.

Man kan inte heller begära att ”vanligt folk” ska ha kunskaper om politikens villkor eller ens känna till hur samhällsekonomi ,  sociala och kulturella förändringar hänger samman och växelverkar i politiken. Men ”vanligt folk” är väljare och så måste det vara i en demokrati.  

AB Debatt ”Inte krisens fel att populistpartier växer”

Professor Stefan Hedlund i Expressen ”Dags att börja lyssnatill vanligt folk” 

 

Om att stoppa invandringen
AB
Sverigedemokraterna
Folkomrösta om invandringen

Om medierna
Jesper Strömbäck ”Om mediernas vänster- och högervridning”
 

Om EU
Vänsterpartiet om EU
 Sverigedemokraterna om EU