Klan, kriminalitet och vendetta

Då min hustru och jag, 1989, kom till vår lilla by Stoupa i Mani, Grekland, förundrades vi över att så många enfamiljshus var försedda med vad som liknade medeltida försvarstorn.

Vi fick veta att det berodde på att olika klaner legat i fejd med varandra i vendettor och de därför byggde sina hem som försvarsanläggningar.
Vendettorna finns inte längre men byggstilen har överlevt dem.
Det sista vendettamordet i området skedde på tjugotalet då en son i en klan hade mördat en son från annan och sedan flytt till USA för att slippa drabbas av hämnd. Men han blev uppsökt och mördad av den förfördelade klanen.
Hedern var räddad. Efter detta, påstås det, kom klanerna överens att lägga ner vendettorna.
Klanerna finns kvar än idag men de försörjer sig på olivodling, turism, affärsverksamhet, byggnadsverksamhet och fastighetsförsäljning.

Klansamhället är uråldrigt och än idag vanligt i många afrikanska länder, i Asien och vissa europeiska regioner. Klanen är egna samhällen vid sidan om det nationella och har egen moral, rättskipning, hierarki och hedersbegrepp. Antikens och medeltidens ridderskap, renässansens furstar och en del av dagens storkapitalister bygger på släkter som ägde jord och annat kapital, utkrävde hämnd för oförrätter, kräver stenhård sammanhållning, strategiska äktenskap m.m.

Ridderskapet var en slags klaner och dagens finanshus har drag av dem. Vad är Bonniers och Wallenbergs om inte klaner som existerar inom nationens och demokratins lagstiftning.
Ett exempel är de skottska klanerna. Kennedyklanen säger man om familjen Kennedy i USA.
För att inte tala om klanen Bernadotte.

Vendettan, eller blodshämnden, förekom historiskt hos greker och romare samt generellt, i tidiga kulturstadier, hos nästan alla folkslag.
I babylonisk och i Mose lag byggde rättskipningen på principen ”öga för öga, tand för tand”.
I andra Moseboken sägs: Sker en skada skall du ge liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot, bränt för bränt, sår för sår, skråma för skråma (2 Mos 21:23-25).
1609 bestämde kung Karl IX att svensk lag skulle utgöras av Kristoffers landslag från 1442 och den mosaiska lagen. I sitt påbud betonar Karl att den mosaiska lagens betydelse var att den var avskräckande och vedergällande, ”sker skada, skall du ge liv för liv, öga för öga, tand för tand…” Gamla Testamentet och Nya Testamentet  som grunden för svensk lagstiftning togs bort först 1976.

Nu har den svenska polisen gått ut med att det finns fyrtio kriminella klaner i Sverige.
Biträdande rikspolischef Mats Löfving sa till och med i en Ekot, att klanerna kommit till Sverige ”enbart med syfte att organisera och systematisera kriminalitet”.

Alla familjer är inte klaner. Alla klaner är inte kriminella.

Och det är inte belagt att familjerna kommer hit i avsikt att bedriva kriminell verksamhet.
Men kriminalitet kan vara vad som återstår när de drabbas av utanförskap och isolering.
Naturligtvis kan det också vara så att en kriminell klanledare flyttar från Albanien, Turkiet, Libanon, Somalia eller annat land in i Sverige i avsikt att fortsätta sin kriminella verksamhet här.

Om detta vet vi inget men behöver veta.

Om en ung pojke från en klan mördar en annan, och straffas för detta enligt svensk lag, kanske det inte räcker med strängare lagar och hårdare straff för pojken.
Problemet är inte individuellt utan socialt.
Hela samhället måste ta itu med pojkens hela familj, släkt och nätverk. Annars fortsätter det.

SvD 

Tidskriften Advokaten Nr 9 2016

 

”Vanligt folk” och missnöjespartier

Samhällsproblemen är många: Arbetslöshet, ökade klyftor mellan rika och fattiga, en välfärd som blir allt dyrare, ökande sjukskrivningar, segregation, grövre kriminalitet, miljöförstörning, invandrande flyktingar, dåliga skolresultat, avfolkad landsbygd, en åldrande befolkning, färre som arbetar och fler som ska försörjas - för att bara nämna några av dem som våra politiker har att tackla.

Hur problemen kan lösas beror ytterst på landets egna och omvärldens ekonomiska, sociala och kulturella resurser och resursernas fördelning. Då landets resurser krymper, till exempel när konjunkturerna går ner, minskar de nationella politikernas möjligheter att styra och påverka utvecklingen.
Mycket i världsekonomin har de senaste femtio åren förändrats.
De forna i-länderna tvingas sänka sin standard till förmån för tidigare u-länder.
Dessutom har globaliseringen flyttat de ekonomiska resurserna och besluten till andra aktörer än de nationella politikerna. Marknaderna bestämmer allt mer av världens ekonomi medan de nationella politikerna får allt mindre att säga till om. Politikens försvar mot global marknadsstyrning är ett internationellt politiskt och ekonomiskt samarbete – EU, IMF, FN m.fl.

Partier som presenterar enkla lösningar på samhällsproblemen går lätt hem bland ”vanligt folk”.
De vanliga patentlösningarna är att…

1.    Stoppa invandringen

2.    Hindra de etablerade politikerna från att förstöra landet

3.    Medierna undanhåller viktiga fakta, ljuger, är ensidiga, ger falsk information,

4.    Vi bör gå ur EU

Så här ungefär ser förenklingarna ut:
Invandringen o främlingsfientligheten
Orsaken till allt elände är invandrarna. Ett samhälle måste vara homogent om det ska fungera. Sverige åt svenskarna.
Invandrarpolitiken diskriminerar oss svenskar t.ex. fattiga pensionärer samtidigt som invandrare får allt serverat.
Invandrarna, mest muslimer och utomeuropeiska, står för den mesta kriminaliteten: Gruppvåldtäkter, bilbränningar, stenkastning på servicepersonal, mord, människosmuggling.
Invandringen och flyktingarna kostar för mycket.
Slutsats: Ut med invandrarna och vi får det mycket bättre.

Politikerna och ”vanligt folk”
Politikerna är värdelösa, vill bara sko sig själva, lyssnar inte på ”vanligt folk”.
Politikerföraktet brer ut sig.
Här är ett smakprov från s.k. sociala medier 161114.

På min facebooksträng har någon delat en artikel ur Expressen den 14 nov 2016 med rubriken ”Miljonerska sparas – äldre utan varm mat”.

Artikeln handlar om att Forshaga kommun ska spara 20 miljoner kronor. Bland annat drar man in utkörning av varm mat på helgerna till särskilda boenden och för dem som har hemtjänst. (Min kursiv)

Kommentarerna från ”vanligt folk” låter inte vänta på sig:
Hassel Westerberg ”Jag hatar dom som styr i detta fina land som dom håller på att förstöra.”
Vivi-Ann Söderqvist Valdemarsdotter ”Ja det är så att man kan spy!”
Catrine Ådahl Norlander ”Spy är lindrigt !!! Man får lämna detta land”
Detta är bara ett litet, litet exempel på ett folkligt politikerförakt.

Lösningarna som förordas är att sänka ersättningarna till politikerna, att politiska beslut ska tas via direkta folkomröstningar, att antalet politiker bör minskas, att tillsätta experter i samhällsledningen i stället för dumma obildade politiker.

Att globaliseringen och förändrade ekonomiska förutsättningar har förändrat politikens villkor finns inte i ”vanligt folks” föreställningsvärld.
I stället misstänkliggörs det internationella politiska samarbetet, till exempel EU och FN.
Missnöjes och populistpartierna skapar dessutom nya problem genom att splittra det politiska landskapet. Regeringar hamnar i minoritet och får svårt att driva en konsekvent politisk linje.

Medierna
De som saknar insikter i mediernas villkor och uppgift och sympatiserar med den ena eller andra ytterlighetspolitiken anser att medierna undanhåller viktig information och hindrar kritiska synpunkter på t.ex. invandringen. Den som kritiserar straffas eller hånas, anser de. Åsiktskorridoren är trång. Man måste vara politiskt korrekt.
Uppfattningarna om journalisternas partiska rapportering förekommer både till vänster och höger i politiken.

Svexit!
”Vanligt folks” politikförakt vänder sig naturligtvis mot EU som bestämmer över folks huvuden.
Den svenska vänstern och yttersta högern kräver därför att Sverige ska lämna EU.
Ett engelskt nyliberalt ytterlighetsparti, Ukip, har tillsammans med högern genom en folkomröstning lyckats få igenom en utträdesprocess.

De politiska lösningarna av samhällsproblemen är oftast komplicerade och det är inte alltid lätt att förklara alla de prioriteringar, avvägningar och kompromisser som föregått de politiska besluten.

Att de enkla lösningarna däremot  har lätt att få förankring bland ”vanligt folk” beror naturligtvis på att de är enkla och lätta att kommunicera men också för att de har en kärna av sanning.
Flyktingmottagningen skapar förvisso problem, alla kan inte alltid få medhåll av medierapporteringen och EU är inte den bästa av organisationer.
Och demokratiskt fattade beslut är, efter nödvändig behandling, kohandlande och kompromissande inte alltid de maximala eller passar alla.

Man kan inte heller begära att ”vanligt folk” ska ha kunskaper om politikens villkor eller ens känna till hur samhällsekonomi ,  sociala och kulturella förändringar hänger samman och växelverkar i politiken. Men ”vanligt folk” är väljare och så måste det vara i en demokrati.  

AB Debatt ”Inte krisens fel att populistpartier växer”

Professor Stefan Hedlund i Expressen ”Dags att börja lyssnatill vanligt folk” 

 

Om att stoppa invandringen
AB
Sverigedemokraterna
Folkomrösta om invandringen

Om medierna
Jesper Strömbäck ”Om mediernas vänster- och högervridning”
 

Om EU
Vänsterpartiet om EU
 Sverigedemokraterna om EU

Sverige har inte 1,5 miljon väljare som är rasister

Enligt SCB-undersökningen i veckan skulle SD få stöd av 19,9 procent av väljarna.

För dem som betraktar SD som ett rasistiskt parti måste resultatet verka skrämmande.
För dem som anser att SD är ett nazistiskt parti måste det te sig rent fasansfullt.

Eftersom jag anser att SD är ett främlingsfientligt, socialkonservativt borgerligt parti tror jag att dess väljarstöd är förklarligt.

Rädslan för att ”utlänningar och flyktingar” väller in över våra gränser, att de tar våra jobb och knaprar på vår välfärd, tar våra kvinnor och förstör ”vår” kultur är utbredd.
Följaktligen är de som kan tänka sig rösta på SD lågutbildade män, främst arbetare.
Inte märkligt att SD tar sina väljare från socialdemokraterna och att SD:s sympatisörer hittas inom LO-förbunden där arbetarna finns.
Moderatarena bidrar med socialkonservativa väljare.

SD:s ledande kadrer må ha ett brunt förflutet men det är varken rasism eller nazism som fått stöd av 19,9 procent av väljarna.

En inte ovanlig reaktion på SD:s framgångar är:
”Den enda förklaringen till att SD får nästan tjugo procent av partisympatierna måste vara att väljarna egentligen inte vet vad partiet står för.”

I så fall är problemet inte SD utan väljarna. Eller demokratin. Särskilt om man tänker på att 19 procent av de tillfrågade i SCB-undersökningen är osäkra på sitt val.
Men förklaringen att väljarna inte förstår sitt eget bästa är farlig, även om den vore sann.
Med det argumentet underkänner man inte bara en femtedel av Sveriges 7,5 miljon väljare utan också den parlamentariska demokrati som vi bygger vårt samhälle på.

I en demokrati ska alla anses kunna rösta, oavsett om de är politiskt korkade, rena idioter eller välutbildade insatta i politiken.

Men demokratin kräver också att samhället upplyser om politikens och demokratins villkor.
Utbildningsväsendet, folkbildningen, arbetsmarknadens organisationer, medierna, myndigheter och hemmen har här en viktig uppgift.

Om SCB:s partisympatiundersökning 

Hela undersökningen som  pdf-fil 

DN:s ledare 

GP:s ledare 

DN Nyheter 

SvD Ledare
SVT 
DI
ETC
Arbetet

Varför blir vi överraskade av att flyktingar kommer till oss?

Människor har i alla tider tvingats bryta upp från outhärdliga förhållanden för att söka sig bättre livsvillkor. 

De har flytt undan krig och konflikter och på grund av åsiktsförföljelse, etnisk förföljelse, klimatförändringar, fattigdom, arbetslöshet.
Dessa olyckor har i tiotusentals år skapat utvandrare och invandrare.

Men det har också förekommit en mer målmedveten ut- och invandring till exempel då de europeiska kolonisatörerna, åren 1500-1800, drev undan eller utrotade ursprungsfolk, rövade deras boplatser och etablerade sig själva som nybyggare i resten av världen. En världskarta 1910 var en europeisk karta.

Och då européerna etablerat sig i Amerika, genom att utrota och tränga undan indianerna, skaffade de sig tjänare genom att förslava miljoner afrikaner och frakta dem över Atlanten. Under tre hundra år. skeppades 11 miljoner slavar från Afrika till Amerika.

Varför blir vi överraskade av att flyktingarna kommer till oss?
Det är dags att inse att vi människor lever i en gemensam värld med en sammanhängande historia och inte i ett land bara under vår livstid.

Folkvandingarett historiskt fenomen 
De europeiskakolonierna 1914 
Kartor över de europeiska kolonierna  Slaveriets omfattning enligt ”The Atlantic Slave Trade. A Census” by Philip D. Curtin 
Om kolonialism

Det finns inga raser men rasister och antirasister.

Antropologerna – de som forskar om människosläktet och människan som gruppvarelse - är överens om att det inte finns människoraser, och de anser att det är ovetenskapligt att försöka identifiera rasskillnader mellan människor.

Men allt tal om ”rasism” kan ju få en att tro att det finns människoraser.

För hundra år sedan var det en allmän och spridd uppfattning att det fanns olika människoraser och rasbiologer försökte fastställa att hela folk hade biologiska egenskaper som ger upphov till yttre och inre mänskliga särdrag.
Utifrån dessa särdrag utgick somliga ifrån att olika raser hade olika värde.
Den tyska nazismen odlade den uppfattningen.

Jordens människor delades upp i kaukasoider, den vita rasen, negroider; den svarta rasen, mongolider; den gula rasen och australider för folket i oceanien. Dessutom fanns blandfolk.

Till rasläran fogades också idéer om att rasblandning var av ondo och att en av politikens uppgifter var att hålla den vita rasen ren och utrota dåliga element som kunde fördärva denna renhållning. Exempel på denna syn fanns i apartheid och hos Klu Klux Klan i USA.
Där fanns också ett förakt för svaghet, avvikelser och en rädsla för degenerering.

DNA-analyser har dock visat att det inte finns skäl att använda begreppet ras om människor. Det kan vara större skillnad i DNA mellan två slumpmässigt valda individer i en folkgrupp än mellan två individer i olika folkgrupper, Den största delen, 85 procent, av den mänskliga genetiska variationen är mellan individer i samma grupp, ytterligare några procent av olikheterna vid jämförelser mellan individer inom olika grupper, medan genetiska skillnader mellan grupperna står för mindre än 10 procent av de konstaterade skillnaderna.

I dag beskylls SD för att vara ett rasistiskt parti. Antirasterna säger att SD mörkar sina verkliga åsikter och att SD i grunden är rasister trots att de förnekar det och trots att partiprogrammet inte har något skrivet om det.

Vad SD däremot står för är att de vill begränsa invandringen till Sverige. Deras nationalism gör dem främlingsfientliga.

Antirasisterna är rädda för att SD i ett givet läge kommer att visa sig lika rasistiskt som de tyska nazisterna på 30-talet och varnar för att det tyska folket inte i tid varnade för nazismens rasism.

Men denna historiska insikt tar inte hänsyn till att det under första delen av 1900-talet fanns en spridd och stark antisemitism och ett judehat hos tyska folket. Det var bara för nazisterna att ta fatt i detta judehat och utse judarna som syndabockar för den stora fattigdom som rådde efter första världskriget. Rasläran var redan etablerad då nazisterna utnyttjade den i sin propaganda och ideologi.
Samtidigt fanns en stark rädsla hos många för bolsjevismen som var ett faktiskt hot, vilket skrämde in folk i nazismen.
Och det är fel att det inte fanns ett motstånd mot nazisterna. Det var ett ständigt krig på gatorna mellan nazister och kommunister.

Idag finns alltså inte raser, men trots det finns rasister. Och därmed antirasister.
Men hur många av Sveriges befolkning tror på rasläran? Och hur stor del av SD:s sympatisörer gör det? Vilka egentliga belägg finns för att Sverigedemokraterna tror på rasläran?

Raser finns inte. Däremot finns det olikheter mellan människor.
Varje människa är unik, men vi människor är ändå lika.
Utseenden skiljer sig mellan olika människor liksom våra anlag, temperament, egenskaper, humör och intelligens.
Vi präglas alla utifrån vilka olika ekonomiska, sociala och kulturella miljöer vi fötts i, utvecklats i och lever i. Vi tycker och tror därför olika. Vi individer skiljer oss åt genom olika bildning, intelligens, och traditioner.
Vi står i olika relationer till varandra. Somliga är mäktiga, andra vanmäktiga. En del är överordnade andra som är underställda dem. Vi tillhör olika hierarkier i vilka vi har olika positioner.  Det finns de som är enormt rika samtidigt som det finns de som är bottenlöst fattiga.
Vi har därför olika politiska, ekonomiska, sociala och kulturella intressen.
Somliga har fysiska handikapp andra är akrobater och elitatleter. Några är kloka, medan andra är dåraktiga. Några är friska och andra sjuka. En del är gamla, somliga är unga. Vi är kvinnor och män.
Men dessa individuella skillnader är lika över hela världen. Den individuella variationen är större än den mellan folk från olika länder och olika språkgrupper.

Våra genetiska grunduppsättningar är lika. Alla människor är människor. Vi har därför insett att alla människor har lika värde.
Den fattige som sitter utanför ett varuhus och tigger har lika stort människovärde som den som kommer till butiken för att handla eller den som sitter bakom kassan liksom den som äger varuhuset.

Ändå påstår somliga att det finns ”vi” och ”dom”. Dom är de andra, de som inte är som vi, främlingarna.

Men om man med främlingar menar alla utlänningar är ju större delen av jordens befolkning främlingar. I vår globaliserade värld är vi i vårt lilla land beroende av dem alla.

Främlingarna är inte sällan de som vi inte känner och som hotar oss: Ryssar med krigiska avsikter. Islamister som vill tvinga oss att anta deras religion och seder. Utlänningar som kommer hit och tar våra jobb, stjäl våra kvinnor och våra ägodelar. Flyktingar som vill åt vår välfärd.
Tiggare som stör vårt goda köphumör. Judarna som håller ihop och konspirerar, negrer som är lata, zigenare som inte är som folk, polacker som jobbar svart.
De är inga raser men de är främlingar.

Främlingar finns men decbehöver ju inte vara ett hot.
Oftast kommer de för att arbeta och hjälpa till att bygga det samhälle som vi lever i.

Det finns rasister men de är få.
De främlingsfientliga är desto fler.
Och de som är skeptiska till obegränsad invandring än fler än de främlingsfientliga.

Felet vi gör när vi angriper folk som rasister är att begreppet snävar till målgruppen och lämnar de främlingsfientliga utanför.
Och när vi ständigt använder begreppet ”rasist” i kampen mot främlingsfientlighet kan det förefalla som om det finns raser. För om det finns rasister finns det väl raser?

Om vi vill upplysa de främlingsfientliga om att deras fientlighet är obefogad kanske vi missar målgruppen genom att kalla dem rasister eller fascister, vilket de ju inte behöver vara, och förmodligen inte känner sig som.

Jag tror därför att det är mer effektivt att komma med sakargument mot främlingsfientlighet, mot förakt för svaghet och mot exkludering.

Om vi vill predika tolerans kanske vi måste praktisera den.

Från dem som rev ner SD:s affischer hörde jag dock inga sakliga argument mot SD:s förakt för medmänniskor.

Kanske tror antirasisterna att det är ett argument att tysta en obehaglig röst.
Det är i så fall samma argument som fascister och nazister, fundamentalistiska islamister, apartheidanhängare, Klu Klux Klanare, bolsjeviker och andra främlingsfientliga alltid tillämpar.
Det är i så fall inte bara beklagligt det är att inte erkänna demokratins metoder.
Och att slå meningsmotståndare på käften är inte ett argument.


DN debatt 2015-08-14 

”Nya rasisminstitutet alltför styrt av politiska agendan”

AB Ledare 2015-08-15

SD-väljarna är inte förbittrade förlorare

ETCLedare Maria-Pia Boethius 

Nils Funcke 

Värdelös ranking i Fokus

Fokus årliga kommunranking leder bl.a. till att 

1.   Oppositionen i en kommun som fått en dålig placering kan angripa majoriteten och ställa den till politiskt ansvar för den dåliga placeringen.

2.   De kommuner som fått en bra placering kan utnyttja detta genom att locka till sig företag och skattebetalare.

3.   Kommunledningen i en topprankad kommun kan ta den fina placeringen som kvitto på att den fört en bra politik.

Konsekvenserna av rankingen blir alltså politiska och opinionsbildande.

Men det är alltid problematiskt med att jämföra olika kommuner med varandra och ta resultatet som intäkt på att den förda politiken varit bra eller dålig.

Förutsättningarna för kommunerna kan ju vara mycket olika. Kommuner som t.ex. Danderyd (5) och Botkyrka (240), för att ta ett par kommuner inom Stockholms län, har mycket olika förutsättningar i historia, befolkningssammansättning, skattekraft, geografi m.m.

Danderyd är en av landets till ytan minsta kommuner med en areal på cirka 28 kvadratkilometer. Inom kommunen finns ”rikemansghetton” som Djursholm och Stocksund. Invandrartätheten och flyktingmottagningen är minimal.

I Botkyrka är drygt 50 procent antingen själva födda i ett annat land eller har båda sina föräldrar födda utomlands. Det talas cirka 100 olika språk inom kommunen.

Botkyrka kommun har en totalareal på 197 km.

Invandrartätheten i en kommun verkar dra ner resultatet hos Fokus.

Kommuner med invånare med högst utländsk bakgrund är Haparanda med 55 procent (290), Botkyrka 54 procent (240), Södertälje 45 procent (288), Malmö 39 procent (284).

Bland dem som fått bäst placering i Fokus lista är kommuner med låg invandrarandel.

Lekeberg med endast 5 procent har en Fokusplacering på (23), Piteå 5,5 procent (55), Öckerö 5,5 procent (9). (Källa SCB)

Fokus ranking bortser från dessa och liknande skillnader i förutsättningar.

Flera av de kommuner som fått bottennoteringar är sådana som är f.d. industristäder där industrin försvunnit eller kraftigt minskat.

Södertälje (288), Eskilstuna (279), Landskrona (278), Katrineholm (262) bara för att ta några exempel.

I dessa kommuner pågår fortfarande svåra omställningar från industriort.

Fokus ranking bygger på ett stort antal kriterier och variabler.

Ändå är det omöjligt att dra politiska slutsatser av placeringarna.

I Eskilstuna-Kuriren har Fokus lista fört med sig en politisk debatt.

EK Ledare

EK

EK Ledare

EK Debatt