Många sanningar om en potatis

”Den 19 januari 2017 går solen upp klockan 08:41 i Karlstad.”

Uppgiften förefaller riktig, eller hur?
Men hela meningen är en stor och fet lögn.
Ingen sol går nämligen upp. Det har den aldrig gjort.
I själva verket är det planeten Jorden som, på grund av sin vridning kring sin egen axel, och tack vare sin lutning och sitt läge i förhållande till stjärnan Solen, belyses av denna på positionen 59°23′N 13°32′Ö. Typ.
Men den lögnaktiga uppgiften om solens upp- och nedgång duger gott att använda i vardaglig mänsklig kommunikation. De flesta förstår meningen med den utan att behöva grubbla över dess verkliga innebörd.

Och allting här i världen kan beskrivas på olika sätt och ur olika aspekter.

Om man skulle be en potatisodlare, en livsmedelshandlare, en biolog, en kock och en restaurangbesökare att beskriva vad en potatis är skulle beskrivningarna antagligen bli ganska olika.
Ingen beskrivning skulle därför behöva vara fel eller osann. Men ingen skulle heller vara helt fullständig.
En potatis är en mycket sammansatt historia och det finns många ”sanningar” om en potatisplanta.
En ”sann” beskrivning av potatisplantan, dess olika växtdelar, odlingsförutsättningar, betydelse för mänskligheten, kulinariska kvalitéer, dess cellsammansättning och molekylära uppbyggnad m.m. skulle trots allt aldrig innehålla hela sanningen. Och ingen människa har koll på hela sanningen om potatisen.
Ändå är en potatis alltid en potatis i vardagen.
Och en arbetsgivare som sparkar sina anställda är fortfarande arbetsgivare.

Den vetenskapliga världen har sina kriterier på vad sanning är, särskilt de naturvetenskapliga som kemi, fysik, astronomi, zoologi, biologi m.fl.
Svårare förefaller det vara med vetenskaper som psykologi, litteratur, samhälle, historia, nationalekonomi och andra s.k. humaniora. Så snart människor är inblandade blir det svårt med sanningen.
Politik är ett mänskligt område minst lika sammansatt och komplex som en potatis.
Just därför finns ingen politisk vetenskap eller politisk sanning. Visserligen sysslar ekonomer, sociologer, filosofer, journalister, historiker och andra lärda med att försöka förklara vad politiska sanningar är men ämnet är alltför sammansatt, alldeles för beroende av olika människors intressen, på betraktarens urval, traditioner, definitioner, ordbetydelser, individuella tolkningar och annat mänskligt för att kunna kallas för sanning.

I dagens SvD påpekar Andreas Cervenka att ” Ekonomin ett paradis för vänner av alternativa fakta”
Möjligen kan man inom ekonomin komma åt vad som är mest sannolikt med nuvarande tolkningsmöjligheter men huruvida t.ex. lägre ingångslöner och enklare jobb kanskapa 60000 nya arbetstillfällen i Sverige som centerpartiet och analysföretaget WSP har räknat ut är en ren spekulation och ett påstående som varken kan bevisas eller motbevisas.
Naturligtvis finns det ett stort antal andra spekulationer i frågan, lika svåra att bevisa och motbevisa, om vad det skulle innebära om centerpartiets förslag skulle genomföras.
Men om centern, genom lagstiftning, får möjlighet att genomföra sitt förslag är detta ett fullskaleexperiment vars konsekvenser och dess komplexitet inte skulle kunna utvärderas. Och fortfarande tvistas om vinster i välfärden, efter många och långa diskussioner, är till nytta eller skada för medborgarna.
Vad vi vet är att politiker driver olika intressen, utifrån olika världsuppfattningar och ideologier, olika strategier, olika mål och syften. Det är en ”sanning” som vi bör räkna med liksom det faktum att vilken dumskalle som helst, utan att ha funderat igenom vad som är politiskt rimligt, kan rösta i riksdagsvalen.
På samma sätt som vem som helst kan köpa potatis i sin livsmedelsbutik.

Just nu diskuteras alternativa sanningar.
”Donald Trump och sanningen”, Clas Svahn 151129

Eskilstuna-Kuriren Ledare 170204 ”Lööf borde sträva efter fred med LO”
WSP i Sverige

Liberalerna vill öka det statliga inflytandet över arbetsmarknaden

Då de borgerliga nationalekonomerna förordar sänkning av ingångslönerna bygger de sina resonemang på teorier, abstrakta matematiska modeller eller på antaganden.

Vetenskapliga bevis för att lönesänkningar har någon effekt på sysselsättningen finns inte.
Men det finns en konkret verklighet att ta hänsyn till.

Lönenivåerna för de diskuterade instegsjobben måste vara högre än bidragsdito d.v.s. arbetslöshetsersättningarna, sjukersättningar, försörjningsstöd och andra bidrag till arbetslösa.
Annars skulle ju, enligt nyliberalt tänkande, ingen arbetslös vilja ta jobben utan hellre leva på bidrag.

När det gäller försörjningsstödstagare (före detta socialbidrag) får en ensamstående med ett hemmavarande barn på 10 år 5630 kronor i månaden. Därtill kan komma bostadsbidrag.

När det gäller lägstalönerna inom den privata tjänstesektorn ligger snittet för heltidsanställd på 20 000 kronor före skatt, enligt SCB. Men man bör då vara medveten om att många med lägstalöner inte arbetar heltid.

”Arbetsmarknadens parter levererar inte tillräckligt med enkla jobb för att svensk arbetsmarknad ska kunna möta integrationsutmaningen.” säger Liberalerna i sitt förslag.

En något märklig analys med tanke på att det inte är arbetsmarknadens parter som levererar jobb.  Nya arbetstillfällen skapas av näringslivet, innovatörer och investeringskapital.

Liberalernas oliberala förslag, att sänka ingångslönerna genom lagstiftning, kan leda till att arbetsgivare sparkar anställda och anställer nya löntagare för det billigare priset.
Hur många nya jobb kommer det att skapa?

Om politikerna ska sätta lägstalöner på arbetsmarknaden, som L föreslår, är det samtidigt ett ingrepp i den svenska modellen där annars arbetsgivare och löntagare i förhandlingar kommer överens om löner och arbetsvillkor.
Ingreppet kan, medvetet eller omedvetet, vara ett första steg mot kommande liknande attacker mot den svenska modellen.

En annan följd av L:s förslag är att skillnaden mellan lön och bidrag krymper. Följden av detta blir att en del borgerliga politiker, om L:s förslag genomförs, kommer att kräva att skillnaden åter bör vidgas genom att bidragsnivåerna sänks så att det ekonomiska incitamentet ökar.


DN Debatt 

SvD

Socialstyrelsens riksnorm för ekonomiskt bidrag

Socialstyrelsen, ekonomiskt bistånd

Mina blogginlägg i ämnet

Lägre ingångslöner för och emot

Den svenska modellen

Den gamla vanliga refrängen

Nyliberala paradoxer

Lägre ingångslöner - för och emot

Frågan om lägre ingångslöner för nyanlända till Sverige har diskuterats i minst tre år nu.

Inför avtalsrörelsen är frågan åter aktuell.

Det finns massor skrivet om hur ingångslöner skulle gynna respektive missgynna integration, löneutveckling, samhällsekonomi m.m. Men alla debattörer utgår antingen från socialliberala eller nyliberala d.v.s. ideologiska utgångspunkter, även forskarna.

Faktum är att ingen vet. Inte ens de som forskat i saken.
Det alla olika förslag har gemensamt är att de alla är svepande och rätt generella. Alla gissar. Eller utgår från matematiska kalkyler.

Men som alla vet är det i detaljerna som djävulen döljer sig.
Låt oss resonera utifrån några konkreta detaljer.

Arbetsgivare anställer nyanlända av minst två skäl: 1) arbetsgivaren behöver fler anställda för att klara produktionen och 2) anställer om det lönar sig, d.v.s. om utgifterna för den nyanställde är lägre än vad värdet på vad den nyanställde producerar.

Om ingångslönen alltså är 15000 kronor måste den nyanställde producera för mer än 15000 kronor.
Arbetsgivaren har kostnader utöver lönen och sociala avgifter: Introduktionsutbildning, korrigering av misstag som den nyanställde gör, ökad administration, iordningsställande av arbetsplats m.m.  Så helst bör den nyanställde producera för cirka 20 000 kronor.
En nyanställning kanske dessutom tvingar arbetsgivaren att göra nyinvesteringar – t.ex. att bygga nya eller utvidga befintliga lokaler. Det krävs således investeringskapital.
Dessutom innebär en nyanställning alltid en risk för att den nyanställde inte klarar uppgifterna, blir sjuk eller plötsligt slutar sin anställning.
Varje nyanställning betyder också ett ansvar för arbetsgivaren att se till att den anställde har arbetsuppgifter en tid framöver även vid ev. lågkonjunkturer.

Detta är realiteter för arbetsgivarna, och skapar ett motstånd hos arbetsgivaren för att anställa ny personal.
Arbetsgivaren måste kalkylera med allt detta.
Vilket få ekonomer räknar med då de föreslår enkla åtgärder som att sänka ingångslönerna.

Om arbetsgivaren behöver öka sin produktion är det mest troligt att hen anställer redan kunnig arbetskraft som inte behöver någon omfattande introduktion.

Det är självklart att ju lägre ingångslönerna är desto lättare blir det för arbetsgivaren att våga anställa. Och om det s.k. regelverket blir sämre för löntagarna - exempelvis om det blir lättare att tillfälligt avskeda vid lågkonjunkturer - blir flexibiliteten i produktionen större och arbetsgivarens risker mindre. 
Men frågan är då om löneläget är tillräckligt lågt för att arbetsgivaren ska anställa ny arbetskraft.
Lönen får ju inte bli lägre än bidragen till den arbetslöse som då nöjer sig med bidrag, enligt borgerlig teori.

För de anställda däremot är lägre ingångslöner ett hot.
Se argumenten nedan.

Här är några röster för och emot.

För sänkta löner är bland andra:
Andreas Bergh, svensk nationalekonom och samhällsdebattör. Arbetar som forskare vid Institutet för Näringslivsforskning (som står Svenskt Näringsliv nära) och som föreläsare vid Lunds universitet. Berghs forskning kretsar kring välfärdsstaten.
Bergh är också en flitig samhällsdebattör med ett flertal debattartiklar och krönikor i dagspressen. Han driver en blogg med fokus på samhällsvetenskap och politik.
Bergh utvecklade sina synpunkter i en artikel i Ekonomisk debatt nr 4 2014 ”Utlandsföddas svårigheter på den svenskaarbetsmarknaden – partiernas lösningar är otillräckliga”

Ekonomen och professorn Lars Calmfors. Satt i det av den borgerliga regeringen tillsatta Finanspolitiska rådet, och är ordförande i det av Svenskt Näringsliv stiftade Arbetsmarknadsekonomiska rådet 
Calmfors har i flera år talat för sänkta ingångslöner Se bl.a. Artikel i DN
samt

 
Allianspartierna, Svenskt Näringsliv och andra nyliberaler är för lönesänkningar.

Några som är skeptiska till lönesänkningar är:

Nationalekonomen Agneta Berge som  har skrivit LO-rapporten ”Bör sänkt lägstalön ingå i en Svensk sysselsättningsstrategi?

Håkan A Bengtsson i Dagens Arena

Björn Elmbrandt i Dagens Arena

Arbetsförmedlingens prognoschef, Tord Strannefors, anser att sänkta ingångslöner bara "på marginalen" skulle ha en positiv effekt på sysselsättningen och integrationen. Utbildning bör vara huvudspåret.

 Ett antals-kvinnor pekar på att ”sänkta ingångslöner är sänkta kvinnolöner”, (SvD)

Socialdemokraterna, Vänstern, Miljöpartiet och andra socialliberaler, LO och LO-förbunden är emot sänkta ingångslöner.

Den svenska modellen

Maria Ludvigsson skriver om den svenska modellen i sinledare i dagens SvD.

Nä, hon gillar den inte vilket är fullt begripligt utifrån hennes nyliberala samhällssyn. Ludvigsson vill att den svenska modellen ska ändras, men på vilket sätt säger hon inte.
Hon uttrycker i alla fall sin frustration över att till och med borgerliga politiker och debattörer gillar den.

Men vad är den svenska modellen?
Den svenska modellen innebär bland annat att det inte är staten som sätter löner och bestämmer löntagarnas arbetsvillkor. Modellen betyder dessutom att det inte är de ohämmade marknadskrafterna eller arbetsgivarnas odelade behov som avgör lönerna och löntagarnas arbetsvillkor.

I den svenska modellen är det i stället parterna på arbetsmarknaden - fackföreningar och arbetsgivareorganisationer – som i förhandlingar kommer överens om arbetsvillkoren och fastställer dem i kollektivavtal.

Kollektivavtalet har fördelar för bägge parter även för arbetsgivarna. Det ger arbetsgivarna stabila och likartade konkurrensvillkor. Ingen arbetsgivare kan konkurrera ut andra företag med låga löner och sämre villkor. Avtalet ger arbetsfred. Arbetsgivare och arbetstagare kan arbeta utan konflikter under avtalsperioden.

Nyliberaler betraktar arbetskraften som en vara som köps och säljs på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna köper arbetskraften av löntagarna. Och all reglering av marknaden är därmed ett ingrepp i marknadsfriheten och hämmar en fri utveckling och sund prisbildning.

Men arbetskraften är inte en vara vilken som helst.
Arbetskraften skiljer sig nämligen från andra varor och tjänster på flera viktiga punkter:

Arbetskraften består av levande, kännande och tänkande människor. Arbetskraften är därmed den enda ”vara” som kan förhandla om sitt eget pris.
Löntagaren är - på samma gång som hon levererar arbetskraft – producent av andra varor och tjänster, konsument, väljare och skattebetalare.
Löntagarna är dessutom majoriteten av det vuxna svenska folket närmare bestämt mellan 4 – 5 miljoner individer.

I alla länder, där lönearbetet är den dominerande relationen på arbetsmarknaden, har det uppstått löntagarorganisationer.

Om nu Ludvigsson inte vill ha den svenska modellen kan hon välja andra.
Burma och Saudiarabien erbjuder en modell där facklig verksamhet är helt förbjuden.

I, till exempel Columbia, förföljs fackliga representanter av organiserade motkrafter. Där är det livsfarligt att vara fackligt aktiv.

I t.ex. Kina och Vietnam finns bara en tillåten statligt styrd ”fackföreningsrörelse”.

Alla dessa länder har låga ingångslöner.

Men jag antar att Ludvigsson vill ha en modell som finns i demokratiska stater där facklig organisering är tillåten. Kanske passar då USA:s modell där fackets handlingsfrihet är begränsad eller hindras av olika lagar och regler. Lägstalönerna sätts av politikerna. Tyvärr har den modellen visat sig kontraproduktiv. (Se Svante Nycanders bok ”Kriget motfackföreningarna – en studie av den amerikanska modellen” SNS förlag)

På några håll i världen är facklig verksamhet tillåten och fri men fackföreningsrörelsen är splittrad på så många olika organisationer att den försvagats. Så är det i en del sydeuropeiska länder, exempelvis Grekland, där små fackföreningar tvingas strejka sig till förbättringar.

Endast Sverige (eller i alla fall Norden) den svenska modellen har.


Läs mer om olika modeller i världen

Uppdrag Granskning: Den svenska modellen