Vad fan får vi för pengarna?

Friskolornas verksamhet finansieras med skattemedel. 

Bara det är ett argument för att deras verksamhet borde omfattas av offentlighetsprincipen. Därtill kommer att skolorna utför en sorts myndighetsutövning.
Medborgarna borde kunna granska hur skattepengarna används och hur myndighetsutövningen utövas.

Och så har vi Coronakrisens ”enskilda” företag som får cirka 255 miljarder kronor i skattemedel för att klara krisen.
Frågan är hur pass enskilda företagen är då.

Så här fördelas statens utgifter på olika åtgärder (miljarder kronor):

Korttidspermittering 95 
Omställningsstöd 39
Sänkta arbetsgivare- och egenavgifter 33 
Generella statsbidrag 21 
Sjuklöneansvar 16 
Jobb och omställning 13 
Ersättning första sjukdag, etc. 7 
Ersättning till riskgrupper 6 
Kostnader kommunsektorn 5 
Stöd till hyror 5 
Övrigt 11 

Källa: Finansdepartementet (18/6 2020)

Visserligen lånar staten upp pengarna men de ska, förr eller senare och på ett eller annat sätt, betalas av medborgarna.

När det gäller det statliga stödet till företag som har korttidspermitterat personal är stöden belagda med sekretess. Tillväxtverket gjorde bedömningen att det annars kan skada enskilda företag. Kammarrätten gick på myndighetens linje. 

Det betyder att vi skattebetalare inte får veta vilka företag som har fått de nästan 30 miljarder kronor som hittills betalats ut. Vi vet inte heller hur mycket varje verksamhet har fått eller på vilka grunder, vilket innebär att det är omöjligt att granska om skattepengarna används på ett effektivt sätt.

 Man behöver inte vara professor i ekonomi för att se att de enskilda företagen, och det privata kapitalet, blir allt mindre enskilt.  Och att det privata näringslivet blir allt mindre privat och allt mer offentligt.

I fredags, den 4 september, meddelade finansminister Magdalena Andersson (S) att hon har inlett ett arbete med att se över möjligheterna att lätta på sekretesslagstiftningen.

Eftersom vi skattebetalare, via stat och myndigheter, pumpar in en massa pengar i företagen borde vi också ha motsvarande insyn i företagen.

Och vi borde med Leif Östling, tidigare ordförande i Svenskt Näringsliv, ställa oss frågan: Vad fan får jag för pengarna.

Regeringskansliet: För företagare med anledning av covid-19 

Ekonomistyrningsverket 

 

Moderaterna svamlar om bidrag och arbete

Lägre skatter på arbete och mindre pengar till bidrag skapar fler arbetstillfällen och därmed mer i skatteinkomster anser Moderaternas ledare Anna Kinberg Batra i en debattartikel i dagens SvD. ”Välfärden kan säkras med vår jobbpolitik”

”Socialdemokraterna prioriterar bidrag – till arbetslösa, arbetsgivare och byggföretag, bostadsbidrag, flerbarnstillägg och föräldrapenning. De finansierar det med skattehöjningar som leder till färre jobb och färre arbetade timmar. Moderaterna prioriterar jobb, trygghet och välfärd. En sådan prioritering kräver stramhet i bidragen så att inte bidragsutgifterna tränger ut välfärden med fler poliser och mer pengar till försvaret.”

När moderater föraktfullt talar om ”bidrag” får de bidragstagarna att framstå som lata typer som hellre lever på skattebetalarnas pengar än på eget arbete.
Sådana finns men är inget stort nationalekonomiskt problem, bortsett från kungahuset och skattesmitarna.

Man tänker lätt på ”bidragsfusk” när moderaterna talar om bidrag.
I bästa fall kommer man att tänka på socialdemokratiske socialministern Gustav Möller (1884-1970) som sa att “Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.”
Han hade rätt.

Men vad är egentligen ”bidrag”? En del som kallas ”bidrag” är egentligen försäkringar.
A-kassa, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen är försäkringar. Barnbidraget är ett generellt statligt bidrag till föräldrar med barn.
I Sverige måste du ha jobbat för att få socialförsäkringar. Du betalar in till försäkringen dels genom arbetsgivaravgifter och dels genom egna inbetalningar (t.ex. fackföreningsavgiften).
Försörjningsbidrag och bostadsbidrag är bidrag som behovsprövas och som främst går till låginkomsttagare och fattiga pensionärer.

En del socialförsäkringar är till för att individer och medborgare ska kunna klara tillfälliga inkomstförluster som till exempel heltidsstudier, arbetslöshet, sjukdom, barnledighet m.m. Andra socialförsäkringar går till medborgare med funktionsnedsättningar för att dessa ska kunna leva som flertalet medborgare.
En del bidrag är till för dem som mest behöver välfärden - skola, vård och omsorg.

Flertalet bidrag till individer och medborgare är till för att öka tillgängligheten till välfärden och utjämna inkomster och förmögenhetsklyftor. De går alltså till de fattiga i samhället.
Från vilka av de fattiga vill Moderaterna ta bidragen?

Många bidrag betalas ut som stöd, t.ex. starta-eget-bidrag och andra företagsbidrag.  En del sådana bidrag kommer från EU, t.ex. jordbruksbidrag. Enligt nyhetsbyrån Siren betalade jordbruksverket ut 6,5 miljarder kronor i EU-stöd till landets lantbrukare under 2015.
Andra stödformer är av typen subventioner t.ex. RUT- och ROT-avdrag.
Många av dessa bidrag är till för näringslivet och för att marknaden inte klarar att hålla arbetslösheten nere.
Vilka av dessa bidrag vill Moderaterna ta bort?

Batra säger också att ”den socialdemokratiska bidragslinjen” leder till färre arbetade timmar.
Att antalet arbetstimmar minskar kan bero på många andra saker t.ex. att automatisering och effektivisering ökar, att företag flyttar till andra länder m.m.

Och för övrigt har arbetslösheten minskat och den s.k. sysselsättningen ökat under socialdemokratisk politik. Sysselsättningen är i dag den högsta nivå som någonsin har uppmätts i ett EU-land.

Till sist: Bort med både bidragsfusk och skattefusk samt med fusk i den politiska debatten!

SCB-Indikatorer

SCB. Antal arbetade timmar 

Starta-eget-bidrag 

Ekonomifakta. Offentliga utgifter i Sverige fördeladepå ändamål år 2015 

Tomtar och troll i storskogen

Det finns tomtar och troll i storskogen. Och så finns det lobbyister.

Ett par tomtar ger sig till känna i dagens SvD 

Det är M-politikerna Niklas Wykman och Oliver Rosengren.  De vill ha en genomgripande reform av de bidrag som betalas ut i dagens Sverige. Ställ större krav på bidragstagarna annars kommer det att gå åt helvete med välfärden skriver de.

Men de nämner inte med ett ord alla de bidragspengar som går från skattebetalarna till näringslivet i form av Rot o Rut, eller skol och vårdpengar, eller starta eget-bidrag från Arbetsförmedlingen, regionala investeringsstöd och bidrag för företagsutveckling, transportbidrag, affärsutvecklingscheckar, innovationscheckar, bidrag för inkubatorer, jordbruksstöd, EU-bidrag, statligt riskkapitalstöd och diverse lån. För att inte tala om de skattepengar som går till bankakuten.

Läs mer här
Nä, de här tomtarna vill skärpa kraven på enskilda sjuka, arbetslösa, socialt utsatta och handikappade.  
Trollen har avslöjats av Eskilstuna-Kuriren.

Massor av människor som misstror etablissemanget förtrollas hellre av fabricerade lögner och halvsanningar och trollfar Trumpe bjuder till fest i Snurreberget.
Trollfabriken jobbar som en lobbyorganisation, PR-byrå eller reklambyrå men utan samvete och ansvar. Annars är nog skillnaden inte så stor. Det gäller att påverka oss andra att tro att vad de säger är sant oavsett om det är det eller inte.
Läs mer här:

De flesta av oss tror att vi vet skillnaderna mellan sant och falskt. Men gör vi det?
Vad får vi till exempel inte veta av sånt vi borde veta?

Liberalerna vill öka det statliga inflytandet över arbetsmarknaden

Då de borgerliga nationalekonomerna förordar sänkning av ingångslönerna bygger de sina resonemang på teorier, abstrakta matematiska modeller eller på antaganden.

Vetenskapliga bevis för att lönesänkningar har någon effekt på sysselsättningen finns inte.
Men det finns en konkret verklighet att ta hänsyn till.

Lönenivåerna för de diskuterade instegsjobben måste vara högre än bidragsdito d.v.s. arbetslöshetsersättningarna, sjukersättningar, försörjningsstöd och andra bidrag till arbetslösa.
Annars skulle ju, enligt nyliberalt tänkande, ingen arbetslös vilja ta jobben utan hellre leva på bidrag.

När det gäller försörjningsstödstagare (före detta socialbidrag) får en ensamstående med ett hemmavarande barn på 10 år 5630 kronor i månaden. Därtill kan komma bostadsbidrag.

När det gäller lägstalönerna inom den privata tjänstesektorn ligger snittet för heltidsanställd på 20 000 kronor före skatt, enligt SCB. Men man bör då vara medveten om att många med lägstalöner inte arbetar heltid.

”Arbetsmarknadens parter levererar inte tillräckligt med enkla jobb för att svensk arbetsmarknad ska kunna möta integrationsutmaningen.” säger Liberalerna i sitt förslag.

En något märklig analys med tanke på att det inte är arbetsmarknadens parter som levererar jobb.  Nya arbetstillfällen skapas av näringslivet, innovatörer och investeringskapital.

Liberalernas oliberala förslag, att sänka ingångslönerna genom lagstiftning, kan leda till att arbetsgivare sparkar anställda och anställer nya löntagare för det billigare priset.
Hur många nya jobb kommer det att skapa?

Om politikerna ska sätta lägstalöner på arbetsmarknaden, som L föreslår, är det samtidigt ett ingrepp i den svenska modellen där annars arbetsgivare och löntagare i förhandlingar kommer överens om löner och arbetsvillkor.
Ingreppet kan, medvetet eller omedvetet, vara ett första steg mot kommande liknande attacker mot den svenska modellen.

En annan följd av L:s förslag är att skillnaden mellan lön och bidrag krymper. Följden av detta blir att en del borgerliga politiker, om L:s förslag genomförs, kommer att kräva att skillnaden åter bör vidgas genom att bidragsnivåerna sänks så att det ekonomiska incitamentet ökar.


DN Debatt 

SvD

Socialstyrelsens riksnorm för ekonomiskt bidrag

Socialstyrelsen, ekonomiskt bistånd

Mina blogginlägg i ämnet

Lägre ingångslöner för och emot

Den svenska modellen

Den gamla vanliga refrängen

Nyliberala paradoxer

Den nyliberala paradoxen

Nyliberala debattörer och politiker brukar anse att pengar är ett viktigt incitament för människor och individer d.v.s. att plånboken styr våra handlingar.

De anser t.ex. att för höga a-kasse- och sjukersättningar gör att folk inte vill arbeta utan hellre går på bidrag. Därför var alliansregeringen snabb med att försämra försäkringsvillkoren  så snart de fått regeringsmakten 2006.
Nu skulle alla lata djävlar och simulanter tvingas ut i jobb.

Samtidigt vill de nyliberala – moderater, Svenskt Näringsliv, borgerliga ekonomer m.fl. - sänka ingångslönerna för s.k. okvalificerade jobb för att de arbetslösa lättare ska få arbete.
Svenskt Näringsliv tror att antalet ingångsjobb kommer att öka då arbetsgivarna inte behöver betala så mycket i arbetslön. Och ju lägre löner desto mindre kostnader och därmed bättre konkurrenskraft är tanken. 
Arbetsgivarna, eller rättare sagt arbetsköparna, håller alltså inne med en massa arbetsuppgifter för att de inte vill betala arbetskraften för att den är för dyr.

Det är mycket sällan som arbetsgivarna talar om vilka arbetsuppgifter det rör sig om eller berättar om hur mycket lönerna ska pressas ner innan det blir möjligt att anställa.
Inte heller finns det några vetenskapliga stöd för att det finns ett samband mellan låga löner och låg arbetslöshet.

Men lägre ingångslöner måste innebära att skillnaden mellan försäkring och lägstalöner ökar. Lönerna blir lägre i förhållande till bidragen.
Det borde väl innebära att de outbildade arbetslösa inte vill ta jobben.
Om man sänker ingångslönerna blir ju incitamentet att ta ett jobb för dem som inte är så motiverade att jobba. De stannar hellre i bidragsberoende än att ta ett lågavlönat skitjobb.
I konsekvensens namn borde man därför i stället höja ingångslönerna.

Annars måste nästa steg bli att sänka bidragsnivåerna. Det är arbetsgivarna medvetna om.
För det ska ju löna sig att arbeta.

Hela resonemanget om att sänka löner gäller dem som står lägst i den ekonomiska hierarkin. De som jobbar på Mac Donalds ska sänka sin lön från 16000 i månaden till… Ja vaddå?
Men det är naturligtvis inte de som förordar lönesänkning.

Det är de välbetalda direktörerna på Svenskt Näringsliv och deras ekonomiprofessorer, de som ligger på toppen av lönehierarkin, som är så ivriga att sänka de sämsta lönerna.

När det gäller dem själva är resonemangen och logiken helt annorlunda.

Verkställande direktörers höga löner och bonusar försvaras med att direktörerna måste ha en stimulans att jobba hårt för företaget och inte fly till bättre betalda jobb i utlandet.

Snacket om att det är nödvändigt att sänka lägstalönerna är antingen en nyliberal dogm utan vetenskaplig grund eller ett medvetet sätt att skylla krisen på de fattiga i stället för att ta itu med de verkliga problemen.

Den allvarligaste orsaken till arbetslösheten i Europa är nämligen att kapitalägarna inte investerar sitt kapital i produktiva verksamheter. Kapitalet satsas inte i produktion utan på finansspekulationer.
Staten skulle kunna satsa realkapital för att ge ekonomin en viktig injektion. Men tyvärr sätter de nyliberala dogmerna stopp för detta.

SvD 

SVT 

Calmfors i DN 

Om Calmfors i ETC 

Calmfors om finansministern  

Konjunkturinstitutet 

LO rapport ” Vägen till full sysselsättning och rättvisarelöner” 

Bidragssverige för nyliberaler

Hamburgerkedjan ”Max” är svårt bidragsberoende om man får döma av ett brev som ägarens sänt ut till sin personal.
”Max” vd, och hans vice vd, varnar nämligen i brevet personalen för att rösta på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i valet, eftersom det "vore en fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer att få stora konsekvenser för vår tillväxt".

Direktörerna syftar på att de rödgröna skulle dubblera restaurangmomsen och höja arbetsgivaravgifterna om de vann valet.
2012 hade Max en omsättning på 1631 miljoner kronor. Antalet anställda var 3300.

Men restaurangbranschen är inte de enda bidragstagarna i näringslivet.

På uppdrag av Svenskt Näringsliv genomförde Faugert & Co 2012 en sammanställning över hur mycket det statliga stödet till näringslivet i Sverige kostar årligen.
Kommunala stöd räknas inte med här.

Det är inga småslantar som staten ger ut till näringslivet. År 2009 delade staten ut subventioner och bidrag för minst 28 miljarder kronor. Av detta gick ca 20 miljarder till mindre- och medelstora företag. Av totalen på 28 miljarder var ca 16 miljarder EU-relaterade.
Statliga riskkapitalsatsningar, som totalt förvaltar 17 miljarder kronor, ingår inte i underlaget.
Kartläggning av statligt stöd till företag 2012-11-06 2012-11-06
– bilaga till "Offentliga stödpengar tillnäringslivet – Ett bidrag till tillväxt eller ett svart hål?"

Detta näringslivets bidragsberoende ifrågasätts inte så ofta av de nyliberala fundamentalisterna som det bidrag som går till arbetslösa, sjuka och utslagna.

Inte mindre än två debattinlägg i onsdagens SvD hade det sistnämnda som tema. 
SvD "Norsk välfärdslyx inget att stå efter"
SvD Benefits Street avslöjar Storbritanniens problem.

Nyliberaler borde kanske vara mer rädda för näringslivets statliga bidragsberoende än att jaga arbetslösa, sjuka och utslagna.

Om Max

Expressen

AB
SvD

Även om Juholt inte ljuger…

Det är omöjligt att med ofta motstridiga mediauppgifter avgöra om Juholt har bidragsfuskat med med eller utan uppsåt. Om han gjort fel på grund av slarv eller av uppsåt är naturligtvis ganska avgörande för hur han ska bedömmas.

Jag utgår från att han inte medvetet har fuskat .
Det finns en del förklarande och förmildrande omständigheter till att Juholt”bara” har slarvat.
Sedan han valts till partiledare måste hans tillvaro ha varit rätt omtumlande och kaoitisk. Att hålla koll på alla detaljer i vardagen kan då vara svårt.
Jag har full förståelse för att han i den torbulenta tillvaron kunnat slarva med ett och annat.
Och du ,som påstår att du i liknande situation aldrig skulle kunnat slarva på samma sätt, har dålig självkännedom, saknar empatisk förmåga, ljuger eller är övermänniska.

Men nu är Juholt inte bara ”vanlig människa” utan även partiledare för ett parti som redan tidigare ligger risigt till. Väljarna och främst de presumtiva väljarnas misstro till partiet ökar.
Juholts försäkran att han inte fuskat med avsikt och att han betalat tillbaka pengarna hjälper föga. Mot sig har han de samlade medierna, motståndarna i andra partier och de inom socialdemokratin.
Allt medan socialdemokratin brottas med bilden av ett parti som inte är så noga med skattebetalarnas pengar. De politiska motståndarna har ju lyckats framställa socialdemokrati n som partiet som pytsar ut bidrag till höger och vänster. Juholthistorien etsar fast bilden av ett ekonomiskt oansvarigt parti.
Det är f.ö. en fråga som partiet grundligt måste ta itu med (Se min blogg Morgon- och aftonbön för partiledningen)
Det är ju inte bara Juholts bidragsmiss utan också beslutet att inte delta i TV 4:as partiledardebatt (se min blogg ”Barnsligt och osmart att hoppa av partiledardebatt”)och den urusla samordningen i samband med skuggbudgeten som naturligtvis utnyttjats av motståndarna.

Kanske måste partiet coola ner sig och mer metodiskt och på lång sikt bygga upp ett funktionsdugligt socialdemokratiskt parti.
(Se min blogg ”Socialdemokratins förnyelse måste få ta tid”)


DN

DN

DN Debatt

GP

AB Ledare

AB

SvD Ledare

Staten pytsar ut 14 miljarder i bidrag till särskilt behövande

Förra året pytsade staten ut 14,4 miljarder kronor till särskilda behov som marknaden inte kunde tillfredssälla. Gick alltså skattepengarna till eftersatta grupper, utanförstående, medellösa, sjuka? Äldrevården?
Var det vård, skola och omsorg som fick del av skattepengarna?

Nej, det är alliansens politik för att marknadsanpassa näringslivet – Rut och Rot.
Alla som vill ha billigare städning och husreparationer fick dela på pengarna.
Regeringen litar inte på att marknaden klarar av att tillfredsställa dessa mänskliga behov utan bidrag.

14 miljarder kronor är vad det nya Karolinska sjukhuset i Solna beräknas kosta.
För 14 miljarder kan man ställa till med 1000 prinsessbröllop.
För 14 miljarder skulle alla svenskar kunna köpa lika många julklappar i år som köptes i julas.
Klart att Rut och Rot är populära! Här betala ju skatteverket ut pengar till folk i stället för att ta in stålarna.

Frågan är varför frikostigheten inte omfattar fler populära områden. Varför ges inte But, d.v.s. bidrag till bil- och båtinköp, Tut, d.v.s bidrag till transporter, Lut, d.v.s. bidrag för livsmedelskonsumtion, AKut, d.v.s. bidrag till aktie- och konstinköp o.s.v.

Privata Affärer

GP
SvD

Mona måste måla med bredare pensel!

I sitt tal i Nacka i går tog Sahlin avstånd från det stolliga förslaget att förbjuda vinst i företag som sysslar med vård och skola. Det är bra. I stället ska samhällets krav på företagen öka, sa hon. Det är också bra. Men varför begärde hon inte en utvärdering av privatiseringarnas konsekvenser för medborgarna och samhället?

I övrigt går tydligen förslagen ut på att föra samma valstrategi och politik som fördes inför förra valet. Då framstod socialdemokraterna, inför väljarna, som det passiva Bidragsgivarpartiet mot alliansens offensiva Arbetslinje.
Det vore dumt att göra samma misstag igen.

Varför kan SAP inte samlas till en offensiv politik som inte bara lappar i välfärden utan visar en vilja att gå till botten med samhällsproblemen?

SAP måste hävda arbetets och produktionens värde i samhällsekonomin, blottlägga privilegiesamhällets snedvridna fördelning av makt och resurser, värna människors frihet och oberoende, formulera den internationella solidaritetens principer mot det globala kapitalets intressen, gå till strid mot resursslöseri, avslöja förljugenhet och hemlighetsmakeri, …

Lagstiftning och bidrag är regeringens administrativa åtgärder i samhällsförvaltningen. I valrörelsen gäller det att måla upp visionerna och målen.
Arbetarrörelsen måste visa väljarna att den är en frihetsrörelse som kämpar för individens frihet och oberoende mot alla hierarkiska ordningar.

Måla bilden av arbetarrörelsen med bredare penslar i valrörelsen i stället för att dutta med en lagstiftning här och ett bidrag där!

SvD nyheter
SvD ledare
DN nyheter
DN ledare