Svarta och vita pengar - på lätt svenska

Det finns en massa områden i samhällsekonomin där det förekommer svarta pengar.

Pengar är som bekant vanligen vita men de anses bli svarta då de inte redovisas för skattemyndigheten.

Det är sällan som de pengar som omsätts t.ex. inom prostitutionen deklareras för skatteverket.

Torskarna betalar hororna direkt utan kvitto.

På samma sätt är det med inkomster från rån, häleri, knarkhandel, finanssvindel, organiserad brottslighet och annan kriminell verksamhet. De kommer sällan upp på deklarationsblanketten.

Så nog finns det gott om svarta pengar alltid.

Och där sitter vi svenska skattebetalare och blir snuvade på skatteinkomster. Pengar som skulle kunna gå till skola, vård, omsorg och försvar.

En hel del svarta pengar förekommer inom hantverks- och städnäringarna eftersom varken företagen eller deras kunder så gärna vill betala skatt. Vem vill det, förresten?

Då kunderna beställer jobb av dessa företag vill kunderna betala företagen utan att företaget berättar för skatteverket om sin inkomst.  På så sätt blir tjänsterna billigare för kunden. Kunderna betalar företagen direkt utan kvitto. Då blir pengarna svarta.

Fast ingen tänker på att där sitter vi ärliga svenska skattebetalare och blir snuvade på skatteinkomster. Inkomster som skulle gått till skola, vård, omsorg och försvar.

Men för att ändå få in litet skattepengar från den svarta ekonomin ger skatteverket företag och kunder en skatterabatt som kallas för RUT och ROT. De behöver inte betala full skatt utan bara hälften.

RUT är en förkortning av ”Rengöring, underhåll och tvätt” och ROT betyder ”Renovering, Ombyggnad, Tillbyggnad”.

Skatteverket lovar företag och kunder att de inte ska behöva betala full skatt bara de berättar om sina affärer.
Eftersom företag och kunder får 50 procent rabatt kommer väldigt många av dem att anmäla ROT- och RUT-avdrag och tycka att det är riktigt fint att betala skatt på resten.

Eftersom kunderna nu köper tjänster som företagen inte behöver betala full skatt på antas skatteverket i alla fall få  in en del pengar till skola, vård, omsorg och försvar.
Svarta pengar har blivit vita.

Fiffigt va?

Man kan tvätta svarta pengar på andra sätt så att de blir vita. 

Man kan till exempel sätta in sina svarta pengar på banken.

Men det sättet att göra svarta pengar till vita gillar inte Finansinspektionen.

Nordea och Handelsbanken åker nämligen på storböter på grund av allvarliga brister i sitt arbete mot penningtvätt.
”Problemet med penningtvätt är växande och allvarligt – i Sverige tvättas över 100 miljarder kronor varje år, enligt myndighetens beräkningar, skriver SvDNäringsliv i dag.

Vi skattebetalare som bara använder vita pengar står där med lång näsa då vi blir snuvade på skatteinkomster. Pengar som skulle kunna gått till skola, vård, omsorg och försvar.

Alla är vi goda liberaler

Folkpartiet framhåller sig gärna som frihetens ensamme riddare och företrädare i svensk politik. I dagens DN-debatt ger Nina Larsson och Johan Pehrson uttryck för denna folkpartistiska självbild.
Det är naturligtvis att förhäva sig på andras bekostnad. Dessutom är det fel.
Som Herbert Tingsten redan på 40-talet konstaterade, så är samtliga demokratiska partier i Sverige liberala. Någon speciell socialdemokratisk politik fanns inte, menade han bl.a.

Liberalismen genomsyrar all politik i vårt land. Det är i själva verket den viktigaste orsaken till att Folkpartiet idag är ett litet 5-procentsparti. Liberaler kan nämligen lägga sina röster på socialdemokrater, moderater, kristdemokrater och centerpartister utan att ge upp sin liberala uppfattning. Då Moderaterna lyckas framställa sig som goda socialliberaler vinner de också socialdemokratiska socialliberala väljare.
Liberalismen har alltid bestått av olika riktningar, alltifrån dagens gammeltroende och dogmatiska ”nyliberalism” till pragmatisk socialliberalism. Dagens politik, från vänster till höger formar sig inom den liberala idésfären.
Nina Larsson och Johan Pehrson anger att en sann liberal hävdar:
•  ”Marknadsekonomin och den fria företagsamheten som grunden för välstånd.”
Gäller även socialdemokratin, men socialdemokratin framhäver dessutom arbetet som grunden.
•  ”Den som kan försörja sig själv genom arbete ska inte leva på bidrag.” Gäller även socialdemokratin.
Socialliberaler hävdar dessutom att det ska finnas ett skyddsnät för den som blir sjuk, arbetslös eller på annat sätt inta kan försörja sig. Även dessa ska kunna känna ekonomisk och social frihet. Gäller även socialdemokratin.
•  ”Internationalism. För frihandel och ökat politiskt samarbete.” Gäller även socialdemokratin.
•  ”Tydliga gränser för statens makt.” Gäller även socialdemokratin.
Dagens alliansregering gör dock stora avsteg från den principen genom att pumpa in skattepengar i näringsgrenar och branscher genom Rut- och Rotavdrag, kommunal skolpeng, vårdnadsbidrag, bankstöd m.m.
Nina Larsson och Johan Pehrson bör vara glada över att de liberala principerna har en så allmän ställning i det svenska samhället.
Men deras problem är att Folkpartiet därmed förlorar sitt påstådda monopol på liberala idéer.

De rika får mest skattebidrag

Den borgerliga regeringen förbjöd för några år sedan Statistiska centralbyrån att föra statistik över förmögenhet.
Men vi vet ju sedan tidigare att Sverige är segregerat och att de rikaste medborgarna bor i Danderyd, Lidingö, Höganäs, Lomma och Vellinge.
I skatteverkets rapport över vilka som utnyttjat skattereduktionen i Rot och Rut under 2010 visas att det är 3,3 procent av svenskarna som fått skattepengar för att bygga om och för att få städhjälp hemma.
De allra flesta av dem bor i just Danderyd, Lidingö, Höganäs, Lomma och Vellinge.
96,7 procent av svenska folket har alltså betalar in skatt till de 3,3 rikaste medborgarna.

De medborgare som minst har utnyttjat Rut är de som bor i Gällivare, Malå, Färgelanda, Kiruna, Arjeplog, Dorotea, Jokkmokk och Pajala.
Rotavdraget har minst utnyttjats i Kiruna, Haparanda, Sundbyberg, Södertälje, Botkyrka, Malmö och Bjurholm.

De som mest behöver skattepengar för städhjälp bor i Danderyd, Täby, Emmaboda, Höganäs, Tingsryd och Nåstad.

Mer om detta i LO-tidningens senaste nummer.


Marios blogg har tidigare skrivit om rut och rot

Om rika och fattiga

Staten pytsar ut 14 miljarder i bidrag till särskilt behövande

Förra året pytsade staten ut 14,4 miljarder kronor till särskilda behov som marknaden inte kunde tillfredssälla. Gick alltså skattepengarna till eftersatta grupper, utanförstående, medellösa, sjuka? Äldrevården?
Var det vård, skola och omsorg som fick del av skattepengarna?

Nej, det är alliansens politik för att marknadsanpassa näringslivet – Rut och Rot.
Alla som vill ha billigare städning och husreparationer fick dela på pengarna.
Regeringen litar inte på att marknaden klarar av att tillfredsställa dessa mänskliga behov utan bidrag.

14 miljarder kronor är vad det nya Karolinska sjukhuset i Solna beräknas kosta.
För 14 miljarder kan man ställa till med 1000 prinsessbröllop.
För 14 miljarder skulle alla svenskar kunna köpa lika många julklappar i år som köptes i julas.
Klart att Rut och Rot är populära! Här betala ju skatteverket ut pengar till folk i stället för att ta in stålarna.

Frågan är varför frikostigheten inte omfattar fler populära områden. Varför ges inte But, d.v.s. bidrag till bil- och båtinköp, Tut, d.v.s bidrag till transporter, Lut, d.v.s. bidrag för livsmedelskonsumtion, AKut, d.v.s. bidrag till aktie- och konstinköp o.s.v.

Privata Affärer

GP
SvD

Regeringens megafoner

I dagens nummer av regeringsorganet SvD framträder statsminister Reinfeld med en artikel där han berättar om sina visioner för det kommande året. Det regeringsvänliga DN har lämnat plats för utrikesminister Bildt som brer ut sig om sin utrikespolitiska vision.

Men regeringen är inte bara väl företrädd i dagsjournalistiken utan smyger sig på oss även på ett mer subtilt sätt.

Förra helgen innehöll SvD tre stycken annonsbilagor. Du vet sådana där annonsbilagor som är utformade som en vanlig tidning med reportage, intervjuer m.m. fast det anges att ”Hela denna bilaga är en annons från….”
Det är väl OK. Reklamen behövs för att hålla samhällsekonomin igång.

Den första bilagan heter ”Tillgänglighet i arbetslivet” och är utgiven av ”Handisam” i samarbete med företaget ”Manderley Media”. Handisam är en myndighet direkt under regeringen.
Generaldirektören Carl Älfvåg uttalar sig i någon sorts ledare. Ökad samhällsanpassning till individuella behov är bra.
Men var finns de kritiska synpunkterna på hur regeringen satsar på tillgänglighet?
Svaret är naturligtvis att detta är myndighetsreklam inbakad i reklam för kommersiella företag och inte en journalistisk produkt.

Den andra bilagan heter ”Rut & Rot”. Bakom den står företaget ”Mediaplanet”. I ”ledaren” uttalar sig före detta riksdagsledamoten och regeringen närstående (m) Ann-Marie Pålsson om hur bra det är med Rot & Rut. Hela bilagan är en lovsång till de statliga subventionerna. Inget ifrågasättande naturligtvis eftersom det är ren myndighets- och regeringsreklam.

Den tredje bilagan har rubriken ”Energi för framtiden” utgiven av ”Smart Media”.
”Mångfald behövs i energiproduktionen” säger statssekreteraren Daniel Johansson på näringsdepartementet i ”ledaren”. Innehållet är dock okritisk reklam för kärnkraft. Jo det finns litet vindkraft, litet bioenergi, litet solenergi också men i det stora hela är det en helt okritisk reklam för kärnkraft.

Visserligen står det angivet i alla tre fallen att det handlar om reklam men man ger väl ut den för att påverka. Eller hur?

Jag är inte odelat emot kärnkraft, jag är för ökad tillgänglighet och jag inser att Rut&Rot har sina poänger. Så det är inte det.

Men jag anser att kommersiell reklam och myndighetspropaganda bör hållas isär. I annat fall är det, som här, smygpolitisering. Och det är inte OK.

Borgerlighetens smygsocialisering

De borgerliga partierna, med nya arbetarpartiet i spetsen, håller på att socialisera Sverige – genom ”privatisering”.
Allt större andel av den privata företagsamheten, liksom hemarbetet, blir beroende av skattesubventioner.
Genom RUT- och ROT-avdragen har hela branscher blivit skattefinansierade.
De ”privata” s.k. friskolorna lever på skattepengar i form av skolpeng. En stor del av den ”privata” sjukvården skulle inte klara sig utan skattebetalarnas direkta stöd. Bankerna blev statsbidragsberoende under finanskrisens akuta skede.

Medan kommunisterna i Kina helt öppet ökar landets välfärd genom att utnyttja en hårdhänt kapitalism pysslar den svenska borgerligheten med att smygsocialisera delar av det ”privata” näringslivet.
Ingenting är riktigt som förr.

DN
Sydsvenskan
Expressen

Hur representativa för socialdemokratin är de som utnyttjar RUT-avdraget?

RUT-bidraget innebär att skattebetalarna går in och stöder en enskild bransch, städbranschen. Det är våra gemensamma skattepengar som används till RUT. Pengarna skulle kunna användas till mer angelägna uppgifter t.ex. till sjukvård, skola, omsorg eller riktas till fattigpensionärer.
Stödet går bara indirekt till städbolagen. Det är städbolagens kunder som får stödpengar. Kunderna är i regel välbeställda och de flesta skulle kunna betala städningen utan RUT-avdrag.

En effekt av RUT är att fler köper städhjälp och att det därmed ”skapas” arbetstillfällen.
Men hur stor är samhällsvinsten om man ställer den ”sysselsättningsskapande” effekten mot kostnaden för skattebetalarna? Ingen vet.
Ingen vet heller hur många svarta arbetstillfällen som, genom RUT, har blivit vita och hur mycket skattepengar som därmed kommer tillbaka till statskassan.

Att ledande sossar utnyttjat stödet förändrar ingenting i sak.
Reglerna om stöd förändras inte därigenom. Möjligen kan dessa sossar misstänkas vara mer ljumma mot att slopa stödet än andra. Kan vi lita på att de verkligen vill avskaffa stödet?
De sossar som utnyttjar avdraget är tämligen välbeställda vilket bara understryker det jämlikhetsmässigt sneda med stödet.

Men det är synnerligen korkat av de ledande sossarna att dra på partiet en kvasimoralisk mediedebatt som kommer som ett brev på posten under ett valår. Att de utnyttjar rikemansavdraget är inte moraliskt förkastligt men valtaktisk idiotiskt.
Man kan också fråga sig om de ledande sossarna med RUT-avdrag är representativa för flertalet sosseväljare, som inte har råd med städhjälp vare sig med eller utan städbidrag.
Det är den mest allvarliga frågan för socialdemokratin i sammanhanget.

Svd artikel

SvD

AB

SR P1 Ekot

Liberalerna tror inte längre på den fria marknaden

”Marknaden” har aldrig klarat sig utan statligt stöd.
Den totalt självreglerade marknaden är en utopi och har aldrig existerat.
Av den anledningen behöver man alltså inte vara tveksam till ROT, RUT, skolpeng och andra statliga subventioner av en knackig marknad.
Nota bene, om man inte samtidigt grundar sin samhällssyn på dogmen om den självreglerande marknaden. I så fall måste man väl börja ifrågasätta denna grundbult i den nyliberala ideologin.
Någon sådan tveksamhet drabbar dock inte Expressens ledarskribent.
Vi, d.v.s. hela svenska folket, ¬måste anpassa oss till en växande tjänstesektor och en krympande industri. Alltså bör hushållsnära tjänster subventioneras med skattepengar.
Det är kontentan av Expressens ledare idag.
Så liberalt!

Hur gör vi den dag då alla svenskar lever av att betjäna varandra och all industriproduktion finns i Asien? Nåja, den dagen den sorgen.

När det gäller skattesubventionerade tjänster kan det vara en fördel att skatterabatterna gör en del svarta jobb vita. Men det är inte detsamma som att subventionerna har skapat lika många nya jobb.
Inget vet nämligen hur många svarta jobb som blivit vita eller hur många nya jobb som skapats genom skattesubventionen.
Siffrorna om antalet nyskapade jobb kommer från alliansens allierade Almega och kan ifrågasättas.

En negativ effekt av skattesubventionerna är att alla skattebetalare tvingas subventionera de välbeställdas konsumtion.
Det är således en (illa) dold överföring av pengar från de ”fattiga” till de ”rika”. De flesta av dem som får skatterabatt skulle antagligen kunna betala marknadsmässiga priser för tjänsterna.
Kanske finns det mer angelägna områden att subventionera skattevägen?
Men gåtan om liberalernas dubbelmoral kvarstår. Varför värnar liberalerna om statliga stöd till marknaden om de verkligen tror på en fri marknad?