Klassintressena talar

Arbetsgivarorganisationen Almegas VD, Jonas Milton, tycker att man ska frysa ingångslönerna i tio år för att ”få in unga på arbetsmarknaden”.
– I gengäld kan vi betala mer där uppe, säger Jonas Milton.
Han hänvisar bland annat till en ny rapport från Institutet för Näringslivsforskning som visar att höga ingångslöner och små löneskillnader mellan erfaren och oerfaren arbetskraft har bidragit till högre ungdomsarbetslöshet.
Institutet för Näringslivsforskning ingår i Svenskt Näringslivs intressesfär.
– Många av lägstalönerna på LO-sidan är alldeles för höga och lönerna för många akademiker är alldeles för låga. Vi vill dra ut spännvidden säger Almegas VD.
Han vill också att varje enskild löntagare ska förhandla med arbetsgivaren utan att blanda in facket.

LO håller förstås inte med och hänvisar i sin tur till en egen rapport där de jämför ingångslöner internationellt och visar att t.ex. Norge och Danmark har lägre ungdomsarbetslöshet trots relativt höga ingångslöner.

Arbetsgivarna vill alltså öka löneskillnaderna, medan LO vill höja de lågavlönades löner.
LO vill använda löntagarnas samlade styrka för att skaffa varje löntagare bättre villkor, medan arbetsgivarna vill splittra löntagarna.
Bägge hänvisar till att deras linje är bäst för hela samhället.
Men i bägge fallen är det klassintressena som talar.

Liberalerna tror inte längre på den fria marknaden

”Marknaden” har aldrig klarat sig utan statligt stöd.
Den totalt självreglerade marknaden är en utopi och har aldrig existerat.
Av den anledningen behöver man alltså inte vara tveksam till ROT, RUT, skolpeng och andra statliga subventioner av en knackig marknad.
Nota bene, om man inte samtidigt grundar sin samhällssyn på dogmen om den självreglerande marknaden. I så fall måste man väl börja ifrågasätta denna grundbult i den nyliberala ideologin.
Någon sådan tveksamhet drabbar dock inte Expressens ledarskribent.
Vi, d.v.s. hela svenska folket, ¬måste anpassa oss till en växande tjänstesektor och en krympande industri. Alltså bör hushållsnära tjänster subventioneras med skattepengar.
Det är kontentan av Expressens ledare idag.
Så liberalt!

Hur gör vi den dag då alla svenskar lever av att betjäna varandra och all industriproduktion finns i Asien? Nåja, den dagen den sorgen.

När det gäller skattesubventionerade tjänster kan det vara en fördel att skatterabatterna gör en del svarta jobb vita. Men det är inte detsamma som att subventionerna har skapat lika många nya jobb.
Inget vet nämligen hur många svarta jobb som blivit vita eller hur många nya jobb som skapats genom skattesubventionen.
Siffrorna om antalet nyskapade jobb kommer från alliansens allierade Almega och kan ifrågasättas.

En negativ effekt av skattesubventionerna är att alla skattebetalare tvingas subventionera de välbeställdas konsumtion.
Det är således en (illa) dold överföring av pengar från de ”fattiga” till de ”rika”. De flesta av dem som får skatterabatt skulle antagligen kunna betala marknadsmässiga priser för tjänsterna.
Kanske finns det mer angelägna områden att subventionera skattevägen?
Men gåtan om liberalernas dubbelmoral kvarstår. Varför värnar liberalerna om statliga stöd till marknaden om de verkligen tror på en fri marknad?