I sitt tal i Nacka i går tog Sahlin avstånd från det stolliga förslaget att förbjuda vinst i företag som sysslar med vård och skola. Det är bra. I stället ska samhällets krav på företagen öka, sa hon. Det är också bra. Men varför begärde hon inte en utvärdering av privatiseringarnas konsekvenser för medborgarna och samhället?
I övrigt går tydligen förslagen ut på att föra samma valstrategi och politik som fördes inför förra valet. Då framstod socialdemokraterna, inför väljarna, som det passiva Bidragsgivarpartiet mot alliansens offensiva Arbetslinje.
Det vore dumt att göra samma misstag igen.
Varför kan SAP inte samlas till en offensiv politik som inte bara lappar i välfärden utan visar en vilja att gå till botten med samhällsproblemen?
SAP måste hävda arbetets och produktionens värde i samhällsekonomin, blottlägga privilegiesamhällets snedvridna fördelning av makt och resurser, värna människors frihet och oberoende, formulera den internationella solidaritetens principer mot det globala kapitalets intressen, gå till strid mot resursslöseri, avslöja förljugenhet och hemlighetsmakeri, …
Lagstiftning och bidrag är regeringens administrativa åtgärder i samhällsförvaltningen. I valrörelsen gäller det att måla upp visionerna och målen.
Arbetarrörelsen måste visa väljarna att den är en frihetsrörelse som kämpar för individens frihet och oberoende mot alla hierarkiska ordningar.
Måla bilden av arbetarrörelsen med bredare penslar i valrörelsen i stället för att dutta med en lagstiftning här och ett bidrag där!
SvD nyheter
SvD ledare
DN nyheter
DN ledare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag håller med. Det är självklart att vi måste gå till offensiv i de frågor Mario nämner. Det finns på partiets hemsida sedan någon dag ett omfattande program för investeringar i jobb och utbildning. Jag undrade också över att inte mer av det kom fram. Det måste givetvis ha högsta prioritet. Samtidigt var det viktigt att fokusera på jämställdhet. Uppenbarligen ett område som Alliansen inte haft tid med. Jag märker också när DN i dag har tre sidor om Monas tal att de moderatinriktade skribenterna där berörts och oroas av att Mona och partiet med denna fokusering får ännu bättre gehör bland kvinnmor än senaste Sifo visade.Dessutom är det ett faktum att ensamstående kvinnors situation måste prioriteras av vårt parti.
En sak partiet borde sluta med är att gnöla över att de som arbetar har fått sänkt skatt. Pensionärerna som inte fått sänkt skatt, utan har oförändrad skatt, är missnöjda med detta och partiet har populistiskt odlad detta missnöje. Varför är det inte bra att någon fått det bättre om någon inte fått det sämre som en följd av denna förbättring? Skrivs inte detta som "avundsjuka"?
Undrar pensionär
Skicka en kommentar