torsdag 22 januari 2015

Världens fattigdom - vad rör den oss?

Den rumänska tiggerskan som sitter i kylan utanför Willys i Eskilstuna visar sin stora tacksamhet när jag lägger en tjuga i hennes plastmugg.
Min fyllda varukorg ger kanske Willys ägare, Antonia Ax:son Johnsons, lika mycket som tiggerskan fick. Men Antonia Ax:son Johnsons stora tacksamhet får jag aldrig uppleva. Hon är ändå Sveriges rikaste kvinna.

Vi har i vårt land tvingats att se fattigdomen i vår vardag och många förfäras över vad de ser.
Tiggarna. Flyktingarna. De arbetslösa. Pundarna. Hororna.
Fattigdomen i världen kommer närmare. Tiggeri är inte längre en exotisk turistupplevelse. Den finns hos oss, hos människor omkring oss. Fattigdomen är inte bara statistik, fattigdom är människor.
Många av oss vill inte se. Andra vill jaga iväg de fattiga eller förbjuda dem.
Men fattigdomen finns kvar.

De mycket rika finns också fast de inte är så många som de fattiga och inte så synliga.
Vi ser dem ibland på TV. Direktörerna på sina bolagsstämmor, kändisfolket på sina galor, kapitalägarna i tidningarnas näringslivsreportage.
De rika är osynliga i sina privatplan på väg till exklusiva jakter eller sammanträden, i sina lyxvillor i rikemansgetton, i sina flotta bilar, på sina partyn, på sina fina kontor.
De sitter inte utanför varuhusen, de äger dem.
Men även de rika är människor.

Världens fattiga har kommit närmare. Men den globala fattigdomen syns inte. Vi ser inte de fattiga i Sudan, Bangladesh, Afghanistan, Quatar, Eritrea, Etiopien, Gambia, Mauretanien och många andra länder.
Ändå är det 1,2 miljarder människor som lever i extrem fattigdom.
842 miljoner människor är kroniskt hungriga idag. De flesta av dessa – 827 miljoner – bor i utvecklingsländerna.
Därför ser vi dem inte.

Jo jag vet, fattigdomen har minskat i Kina, Indien, Indonesien och Brasilien men det hjälper inte dem som fortfarande är fattiga och fattigdomen har ökat i den ”rika” delen av världen.
I USA saknade över två miljoner amerikanska barn tak över huvudet någon gång under förra året.
Vi kan inte heller se den rikaste tio procenten av världens människor. Fast de äger 87 procent av världens tillgångar.
I Sverige är det 147 miljardärer som har en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder kronor.
(En miljard är tusen miljoner).
Den svenska statsbudgetens inkomster 2011 var 872 417 miljoner kronor.

Varför är skillnader mellan fattiga och rika ett problem? Vad rör världens fattigdom oss i den rika världen?

Demokratiproblemet. De rika får allt större makt. De fattiga blir alltmer maktlösa. De rika utövar sin makt med ett minimum av demokratiskt inflytande.
Det moraliska problemet. Fattigdomen blir ett normaltillstånd. Vi blir avtrubbade och accepterar att människor dör av svält utan att vi gör något åt det.
Ekonomin. Tillväxten, särskilt i de rika länderna, kräver ökad produktion och ökad avsättning för varor och tjänster. De fattiga kan inte betala, därmed hämmas tillväxten och påverkar även vår del av världen.
Befolkningsproblemet. De fattiga emigrerar till de rikare länderna som måste ta emot dem. Det kan skapa motsättningar i samhället och mellan samhällen.
Kulturellt. De fattigaste kan inte gå i skola utan förblir analfabeter. De får aldrig en möjlighet att utveckla sina förmågor.
Socialt. Fattigdomen leder till sjukdom. De fattiga kan inte betala för läkare och mediciner. Sjukdomar kan sprida sig även till oss.

Vad behöver göras för att minska fattigdomen i världen, för att minska skillnaderna mellan fattiga och rika?



5 kommentarer:

Anonym sa...

Problemet är snarare Malthusianskt än demokratiskt. Demokrati löser inte fattigdom. Befolkningsökningen i de fattigaste länderna måste avta. Hur det ska gå till är dock förmodligen ett olösligt problem.

// Jan

Jonny sa...

Du bör kanske då tacka Antonia Ax:son Johnsons och hennes kolleger för att du har någonstans att handla dina varor ...

Leif sa...

Du kan ju börja med att informera S egen finansminister som låter de mest förmögna vara lågt beskattade i och med den internationellt sett låga fastighetsskatten.

Jonny sa...

Leif - Informera då samidigt om de internationellt sett höga skatter Sverige har på arbete och våra höga marginalskatter... detta i kombination med extrema skatter på olja/bensin och höga konsumtionsskatter...

Anonym sa...

" De fattigaste kan inte gå i skola utan förblir analfabeter."

Detta gäller definitivt inte Rumänien där skolgången har länge varit obligatorisk och gratis. Den riktiga, långsiktiga lösningen på zigenarnas fattigdom börjar hemma i Rumänien i skolbänken, INTE med en tiggarmugg utanför Willis i Sverige. MVH Karl