Alla har ansvar, alla har skuld

Sveriges konung och statschef har uttalat sig om att Sverige misslyckats under pandemin.

– Jag anser att vi har misslyckats. Det är ett stort antal som har avlidit och det är fruktansvärt. Det är något som vi alla lider med, säger han i SVT-programmet ”Året med kungafamiljen”

– Det är uppseendeväckande och ovanligt att han uttalar sig på det här sättet. Enligt konstitutionen är hans roll att vara en symbolfigur, inte uttala sig politiskt, säger Henrik Wenander, professor i offentlig rätt, i SVT:s morgonstudio.

Oppositionen ger regeringen skulden för att folk dött under pandemin. De ser som sin uppgift att i alla lägen kräva regeringens avgång.

Men är inte äldrevården en kommunal angelägenhet?

Och faktum är att en stor del av Sveriges smittskyddskunskap försvann när regeringen Reinfeldt lade ned Smittskyddsinstitutet och i stället skapade den betydligt mindre Folkhälsomyndigheten.

Och vilka var det som privatiserade vården för att öka konkurrensen och göra vården mer produktiv? Resultatet av effektiviseringen blev för låg bemanning, för många timanställda, för liten medicinsk kompetens eller för låga krav på utbildning.

Ska ansvar avkrävas och skulden för ett misslyckande fördelas bör vi alla vara med: väljare, utförare, kommuner, riksdag, regering. Och kungen.

 

Coronakommissionen, webbplats 

Äldreomsorgen under pandemin. Delbetänkande av Coronakommissionen, Stockholm 2020, SOU 2020:80

Hälso- och sjukvård i äldreomsorgen. Motion 2020/21:912 av Anna Vikström (S)

Framtidens äldreomsorg - en nationell kvalitetsplan. Socialutskottets betänkande 2018/19:SoU6

Kommittédirektiv: Översyn av vård och omsorg för äldre - tio år efter Ädelreformen

Felaktig organisation grund till tragedin inomäldrevården. Debattartikel i Läkartidningen

Åsa Plesner. Budget ur balans – en granskning av äldreomsorgens ekonomi och arbetsmiljö, Arena Idé, mars 2020

Fakta om äldreomsorgen i ljuset av coronapandemin. Sverigeskommuner och Regioner.

 

 

Risker, katastrofer och beredskap

En risk definieras som sannolikheten för att en fara kommer att orsaka skada och hur allvarliga konsekvenserna blir om skadan inträffar.

Flodvågskatastrofen i Thailand mitt i julhelgen 2004 var till exempel inte lätt att förutse för svenska myndigheter men hade svåra konsekvenser för svenska medborgare.

I kristider uppstår alltid diskussioner om att regering och myndigheter borde ha insett risken och gjort något för att förhindra den. Beredskapen borde ha varit bättre. Åtgärderna borde ha kommit snabbare och varit mer kraftfulla. Ansvariga utpekas. Avgångar krävs.

Det gäller mer eller mindre Hongkonginfluensan 1968, Palmemordet 1986, Flyktingkrisen 1989, Finanskrisen 1990-1994, Estoniakatastrofen 1994, Diskoteksbranden i Göteborg 1998, Mordet på Anna Lindh 2003, Flodvågskatastrofen 2004, Orkanen Gudrun 2005, Finanskrisen 2008-2009, Svininfluensan 2009-2010, Bombdåden i Stockholm 2010, Skogsbranden i Västmanland 2014, Flyktingkrisen 2015-2016, Terrordådet i Stockholm 2017 och Coronakrisen 2020.

En del kriser är lättare att förutse än andra och därmed lättare att förebygga.
Men en katastrof kan anses ha liten sannolikhet men skulle, om den mot förmodan uppstod, ha stora och fruktansvärda konsekvenser. 

Som till exempel den 1 februari 2019, då asteroid 2002 NT7 beräknades kollidera med jorden.
Smällen skulle ha blivit en global katastrof och kunnat förgöra en hel kontinent. Hotet kunde dock, som tur var, snabbt avlysas och i dag vet vi att den två kilometer långa asteroiden NT7, inte kommer att kollidera med jorden. Men det kan ju komma fler.

År 1815 förmörkade askmolnet från vulkanen Tambora i Indonesien himlen över hela världen. Året efter utbrottet blev känt som "året utan sommar", och drabbade stora delar av vårt klot. Skördar slog fel, boskap dog och många människor avled till följd av sjukdomar och missväxt. Tambora är, liksom flera andra vulkaner, fortfarande aktiva.

Vilken beredskap har regering och myndigheter för dessa typer av katastrofrisker?

Handbok för riskanalys, Räddningsverket 2003  
Efter flodvågskatastrofen, Krisberedskapsmyndigheten (KBM) 2005 

Det motståndskraftiga förtroendet Kriser och institutionelltförtroende i Sverige 1986-2017, Tim Segerberg, JMG 2020

Vem har ansvar för felanställningar?

Lise-Lotte Argulander, jur kand och arbetsrättexpert PatrikNilsson samhällspolitisk chef för Företagarna som företräder 70 000 småföretagare, menar i gårdagens SvD att arbetsrättslagstiftningen i stort sett är behov av modernisering.

Framför allt handlar deras artikel om uppsägning på grund av personliga skäl, som enligt skribenterna, inte fungerar i sin nuvarande form. Företagarna hoppas därför att den kommande regeringen håller sitt löfte om en från grunden reformerad arbetsrätt – där utredningen inte minst håller småföretagen i åtanke.

Sex av tio av småföretagen har i dag inte kollektivavtal, och behöver därmed förhålla sig till lagen om anställningsskydd (las) när det handlar om uppsägning av personal.

Visst kan en arbetsgivare så småningom upptäcka att hen anställt fel person och därför vilja bli av med vederbörande.

Och visst finns det anställda som, efter en tids anställning. visar sig vara knäppgökar, ointresserade av jobbet och allmänt besvärliga.
Låt oss för enkelhetens skull förutsätta att arbetsgivaren inte är sådan.

Men att anställa fel personer är väl till en del arbetsgivarens misstag?

Och vad som är en felanställning kan diskuteras.

Det kan t.ex. visa sig att arbetsgivarens och den anställdes personkemi inte fungerar tillsammans.

Eller så kan arbetsgivaren anse den anställde besvärlig för att den anställde ställer berättigade krav på arbetsmiljön, arbetsorganisation, eller agerar som visselblåsare.

Arbetsgivaren kan också efter en tid upptäcka att företaget inte går lika bra som vid anställningen och vill avskeda folk för att slippa lönekostnader.

I alla dessa fall handlar det om en fråga om ansvarsfördelning som i första hand hamnar på arbetsgivaren.

Hur mycket ansvar ligger på arbetsgivaren, löntagaren och/eller staten?

Eftersom inte alla företag omfattas av kollektivavtal kanske det skulle finnas ett organ som kan döma i sådana tvister?

Kanske borde Företagarna ha en försäkring för att ersätta arbetsgivare som hamnar i dylika problem.

Den kåta alliansen

Journalister bör iaktta konsekvensneutralitet och största möjliga objektivitet i vad de publicerar.

Ett undantag är de ”journalister” som är ledarskribenter för vilket precis tvärt om gäller. De ska ta politisk ställning och just tänka på att deras texter ska få konsekvenser.
Så egentligen är ledarredaktionerna inte journalister utan opinionsbildare. Och som sådana kan de inte avkrävas journalistiskt ansvar. Men många ledarkommentatorer gömmer sig bakom journalistens yrkesroll.

Per Gudmundsson är ett typiskt exempel och hans ledare i dagens SvD ett tydligt bevis för detta.

Själva sakfrågan är i sig inte så märklig även om den är olycklig.
Transportstyrelsens generaldirektör Maria Ågren och företaget IBM har försatt landet i fara genom att låta utländska, ej säkerhetstestade IT-tekniker, få hand om den svenska myndighetens register. Generaldirektören har därvid även handlat emot gällande lag.

När det gäller lagbrott brukar man döma utifrån om brottet varit uppsåtligt eller inte.
Ännu har inte detta utretts. Ingen ska heller dömas ohörd. Ingen är skyldig förrän domstol sagt sitt. Vi har ännu inte hört generaldirektören.

Regeringen Reinfeldt hade, med hjälp av den dåvarande oppositionen, outsourcat – lagt ansvar för – skötseln av flera IT-register för att minska skattebetalarnas kostnader. Detta hade Riksrevisionen tidigare föreslagit. Att minska kostnaderna tycks således vara generaldirektörens motiv för sitt handlande.
Hade hon uppsåt att försätta vårt land i fara?
Var det rätt att outsourca registren?
Och vilken roll har företaget IBM i sammahanget?
Hade nödvändiga säkerhetsaspekter beaktats vid beslutet om outsourcing?
Ingen vet.

Visserligen är oppositionens roll att kräva alla korten på bordet.
Men det är inte vad oppositionen i första hand gjort. I stället har alliansen som första viktiga åtgärd begärt att ”ansvariga ministrar” omedelbart ska avgår från regeringen.
Ministrarna har visserligen ett formellt ansvar för sina myndigheter bland andra dåvarande infrastrukturminister Anna Johansson (S) och möjligen inrikesministern Anders Ygeman (S).
De har nu också avgått.
Men saken är långtifrån utredd.

Och alliansen vill att även försvarsministern avgår.

Det är tveksamt om ministrarna handlat orätt genom att inte informera om läget så snart de kände till förhållandena.
Ty med tanke på att saken handlar om hemligt material som SÄPO utrett, kan det kanske funnits skäl att inte gå ut till media och berätta om schabblet.
Ingen vet. Det är inte utrett.

Per Gudmundsson är däremot säker och hänvisar till riksdagsmajoriteten.
”Riksdagsmajoriteten pekade också ut försvarsminister Peter Hultqvist (S), som på samma sätt under tio månader känt till att hemliga och vitala uppgifter komprometterats av Transportstyrelsen men underlåtit att informera statsministern.”
”Ministrarnas förklaringar lät dessutom både vaga och undflyende – ljög de rentav?”
”Regeringen har ännu inte förklarat när den hade tänkt informera. Kanske skulle ingen få veta.”
”Regeringen är underställd riksdagen. Regeringsformen – grundlagen – ger riksdagen rätt att avsätta ministrar som inte har riksdagens förtroende”.
”Den sosse som frivilligt avstår från regeringsmakten har ännu inte fötts.”
Argumentationen och de vaga antydningarna är på den nivå som man finner på s.k. sociala media.

Många allianspolitiker är mest kåta på att avsätta regeringen.
Vilket i och för sig inte är så konstigt då riksdagsmajoriteten - alliansen + SD - ju är mot regeringen.
De saknar inte bara förtroende för några enstaka ministrar utan för hela regeringen och dess partier.
Men deras kåthet på att skada regeringen är starkare än omsorgen om att sanningen och ansvarets alla delar kommer fram.

Även det är allvarligt.

DN Ledare

Expressenledare 

DI ”Odenberg kritisk till misstroende mot Hultqvist”Eskilstuna Kuriren Ledare 

Bra företag har samhällsansvar

I dagens SvD Näringsliv skriver Andreas Cervenka om företagens roll i samhället och den nyliberala dogmen om att ett företags enda syfte är att berika sina aktieägare. Cervenka kallar idén om att till varje pris maximera aktieägarvärdet för ”bisarr”.

”Hur blev det så här? Oxford-professorn Colin Mayer menar i boken "Firm Committment" att företag egentligen är en genial konstruktion för att samla olika intressenter, som ägare, kunder, anställda och lokalsamhället kring långsiktiga mål. Men över tid har aktieägarna tagit hela makten, trots att de bara bär en begränsad del av risken (banker är det bästa exemplet). Bolagens ledningar instrueras och belönas för att bara jobba för en enda grupp: de som råkar äga bolaget just nu.

För direktörer blir det fullt rationellt att fatta beslut som gynnar aktieägarna och dem själva på bekostnad av alla andra, inklusive framtida ägare. Plötsligt handlar inte företag om att skapa värden för alla utan om att omfördela värden. Välkomna till finanskrisen.”

Det finns ett begrepp och en rörelse för idén om företags samhällsansvar, Corporate Social Responsibility, CSR. Idén är att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv. Även begreppet hållbarhet används allt flitigare för att dels tydliggöra vad man menar samt för att understryka att det ekonomiska ansvarstagandet krävs för att företagets samhällsansvar ska vara långsiktigt och integrerat i affärsmodellen.

Cervenkas artikel är en gränsmarkering mellan socialliberalistisk och nyliberalistisk ideologi och syn på kapitalismen.

CSR Sweden 

Fair Trade Center 

Swedwatch 

Amnesty Bussines Group 

LO om CSR 

Svenskt Näringsliv om CSR
Se intervju med Sophie Stenbeck i SvD Näringsliv
Peter Alestigs Analys 

Dålig rådgivare lönsamt jobb

Dagens Industri har, enligt Dagens PS, granskat utfallet av börsanalytikernas råd från 2000 fram till i dag. Resultatet är både skrämmande och nedslående.

Den aktiesparare som år 2000 satsade 100 kronor i en aktieportfölj som analytikerna rekommenderat har i dag 217 kronor.
Den som i stället köpte sådana aktier som analytikerna inte ansåg så bra har fått se portföljen öka till 339 kronor.
Den som i stället valde de aktier som analytikerna varnat för har fått se sitt kapital växa till 452 kronor.
En portfölj som består av aktier med analytikernas verkliga favoritaktier är i dag värd 179 kronor, enligt Di.

"När analytikerna unisont säger Köp! är det hög tid att sälja. Och när de säger Sälj! är det dags att köpa", skriver Di.

Genomsnittslönen för en börsanalytiker är 43 200 kr.

En sjuksköterska inom äldrevården tjänar i snitt 28 900 kronor.
Om hon gav lika taskiga råd som börsanalytikerna skulle hon få sparken eller bli åtalad.

Börsanalytikerna fortsätter obekymrade att ge taskiga råd.
Vad är det för fel på finansmarknaden?

För att läsa Dagens Industri betala här:

Finansmannen Patrik Brummer sågar börsmäklare: "De är giriga och borde byta jobb"

Se människans sämsta sidor

En pojke som av allt att döma blivit misshandlad under gatuupploppen i London får hjälp av en förbipasserande. Illa medtagen hjälps han upp på benen, men samtidigt passar några andra på att råna honom på saker han förvarar i sin ryggsäck.

Det är en upprörande scen som visar människan när hon är som sämst.
Tyvärr kommer det förmodligen att alltid att finnas sådant asocialt drägg utan empati. Och troligen kommer de att finnas på alla nivåer i samhällshierarkin. Rån på högre nivåer brukar inte kunna ses på film och är f.ö. inte sällan legaliserat.

Ledarskribenten i dagens SvD, Gustaf Almkvist, anser att man inte kan skylla bråken i England på samhället utan att varje individ är ansvarig för sina handlingar. Visst är det så. Men även makthavarna bör ha ett samhällsansvar. Ansvar är inte enbart individuellt utan också socialt.
Det går inte att bortse från att den moderna historien är full av liknande oartikulerade protestreaktioner som de just nu i England. De okontrollerade upploppen är en följd av frustration hos människor på samhällets botten. Då den uppdämda ilskan inte kan artikuleras i civilicerade och politiska former blir det drägget som som går i spetsen för meningslös förstörelse.
Naturligtvis skulle aldrig Gustaf Almkvist delta i något sådant. Han kan ju formulera sitt missnöje och t.o.m. uttrycka det på DN:s ledarsida.
Och av den styrande högern kan man inte vänta sig annat än att de reagerar som högern alltid gjort, först med förvåning och sedan med legaliserat motvåld och repressalier. På så sätt understryker de den klyfta mellan samhällsskikten som är en av orsakerna till upploppen.
Men sorgligt nog är händeslerna även ett misslyckande för vänstern som inte lyckats leda missnöjet i konstruktiv kritik av ett samhälle som tillåter utanförskap och social misär.

DN Nyheter

SvD Nyheter

AB

Svenskar och greker i samma båt

Har du märkt att när det krisar i ekonomin sitter vi alla i samma båt? Kapitalister, löntagare, småföretagare, aktiesparare, bönder, politiker, direktörer, pensionärer, alla ska vi dela på bördan.

Annat är det i goda tider. Då ska eliten med sitt stora ansvar och sin tunga maktbörda ha mest av överskottet eftersom det är eliten vi alla har att tacka för de goda tiderna.
Men så när krisen kommer har ansvaret plötsligt hamnat i botten av samhällspyramiden.
Då måste vi alla ta vårt gemensamma ansvar.
Det gäller både Sverige och Grekland.

Nu ska alla greker betala priset för det ekonomiska lättsinnet. Främst löntagarna som ”levt över sina tillgångar”.
Men vilka är det som i decennier har levt mycket över löntagarnas tillgångar? Vilka har försatt den grekiska ekonomin i kris?
Vilken makt har löntagarna haft över skattepolitiken, bankerna och finansspekulationerna?

Vart går de 110 miljarder euro som IMF och euroländerna pumpar in som stöd?
Inte till löntagarna, utan till långivarna i omvärlden.
Allt medan hungriga spekulanter står redo att kasta sig över resterna av en kraschad ekonomi.

SvD
DN
E24