Nordeastyrelsens och Wahlroos` valrörelse

Nordea har inte flyttat än.

Styrelsen har visserligen sagt sitt men nu är dess uppgift att övertyga aktieägarna om att flytten är nödvändig. Alla är inte lika övertygande om det som styrelsen.

Enligt SvD Näringsliv i dag så kallade vd Casper von Koskull i tisdags till hemligt möte med flera svenska minoritetsägare, bland andra AMF (2,1), Swedbank Robur (2,5) och AP-fonderna (1,9). Några av dem är skeptiska till planerna på att flytta bankens huvudkontor till Helsingfors.

Styrelsen kan lita på Sampo (21,3), Nordea Fonden (3,9) och Alecta (2,7) röstar för flytten men sedan utgör resterande övriga 67,5 procent av rösterna.

Även om det bara är en bråkdel av dessa aktieägare som deltar på stämman räcker det med en tredjedel för att stoppa flytten.
Minst två tredjedelar av de närvarande aktieägarna på vårens bolagsstämma måste alltså rösta ja för att flytten ska bli av.

Styrelsens tidsplan är att flytten ska genomföras den 1 oktober 2018. Till dess blir det en intensiv valrörelse i Nordea.

Mikael Törnwall SvD Näringsliv: ”Vill det sig illa för Wahlroos kan flytten bli ett pr-fiasko”

Debatt SvD Näringsliv 170916 ”Lögner sprids om notan för Nordbanken”

SvD Birgitta Forsberg: ”Frågorna Wahlroos inte besvarat om Nordeas flyttplaner”

Bra företag har samhällsansvar

I dagens SvD Näringsliv skriver Andreas Cervenka om företagens roll i samhället och den nyliberala dogmen om att ett företags enda syfte är att berika sina aktieägare. Cervenka kallar idén om att till varje pris maximera aktieägarvärdet för ”bisarr”.

”Hur blev det så här? Oxford-professorn Colin Mayer menar i boken "Firm Committment" att företag egentligen är en genial konstruktion för att samla olika intressenter, som ägare, kunder, anställda och lokalsamhället kring långsiktiga mål. Men över tid har aktieägarna tagit hela makten, trots att de bara bär en begränsad del av risken (banker är det bästa exemplet). Bolagens ledningar instrueras och belönas för att bara jobba för en enda grupp: de som råkar äga bolaget just nu.

För direktörer blir det fullt rationellt att fatta beslut som gynnar aktieägarna och dem själva på bekostnad av alla andra, inklusive framtida ägare. Plötsligt handlar inte företag om att skapa värden för alla utan om att omfördela värden. Välkomna till finanskrisen.”

Det finns ett begrepp och en rörelse för idén om företags samhällsansvar, Corporate Social Responsibility, CSR. Idén är att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, ur såväl ett ekonomiskt, miljömässigt som socialt perspektiv. Även begreppet hållbarhet används allt flitigare för att dels tydliggöra vad man menar samt för att understryka att det ekonomiska ansvarstagandet krävs för att företagets samhällsansvar ska vara långsiktigt och integrerat i affärsmodellen.

Cervenkas artikel är en gränsmarkering mellan socialliberalistisk och nyliberalistisk ideologi och syn på kapitalismen.

CSR Sweden 

Fair Trade Center 

Swedwatch 

Amnesty Bussines Group 

LO om CSR 

Svenskt Näringsliv om CSR
Se intervju med Sophie Stenbeck i SvD Näringsliv
Peter Alestigs Analys 

Hur värderas människor i näringslivet?

SCA-stämman gav styrelsen ansvarsfrihet.

(Om förhistorien se min blogg ”ska vi låta överklassen faraoch flyga”)

Sverker Martin-Löf försvarade sina utsvävningar i luftrummet och älgskogen med att säga:

– Bara de senaste fem åren har SCA skapat 105 miljarder i aktieägarvärde och det hade varit omöjligt utan affärsflyget.

Om kostnaden för flyget, 326 miljoner kronor på fem år som kritiserats i den så kallade oberoende granskningen av SCA, sa han:
– I förhållande till vad vi har skapat är det kostnaden inget man har anledning att reagera på snarare tvärtom.”

Vad kan han ha menat med ”vi har skapat”? Vilka ”vi”?

De värden som skapats har väl skapts av alla som producerar arbete i företaget . Om det var det han menade kanske man ska förtydliga att styrelsen inte har skapat värden, bara administrerat dem.

Det märkliga är att värderingen i pengar av människorna företaget är omvänt. Städerskan värderas lägst medan styrelsen värderas högst.

Eller som en aktieägare sa i en kommentar till stämman:
”Tänk om en städerska på SCA tog litet toapapper, hon hade fått sparken. Nu går Jan Johansson härifrån med 88 årslöner för en städerska.”

Jan Johansson, är f.d. vd för SCA som deltog i utsvävande och vidlyftiga flyg- och jaktresor med privatplan på företagets bekostnad tillsammans med Sverker Martin-Löf.
Johansson avgick efter avslöjandena.

SvD

SvD

LO:s rapport ” Makteliten – svävar ovanför”. Rapporten visar att år 2013 hade de 200 toppositionerna i snitt en årlig inkomst före skatt motsvarande 17 industriarbetarlöner.

Staten, näringslivet och kapitalet – löntagarna bidrar med resurserna

Veckans Affärer publicerade i förra veckan en tabell över Sveriges 500 största företag 2011.
De tio största har en samanlagd omsättning på 1490 866 000 000 kr.
Den svenska statsbudgeten 2013 omfattar 829 600 000 000 kr. 

I ett pressmeddelande idag skriver företaget Hakon Invest att de har köpt resterande 60 procent av aktierna i Ica av nederländska Royal Ahold för 20 miljarder kronor och bildar därmed den nya koncernen Ica Gruppen.
Förvärvet finansieras med befintliga likvida medel och en säkerställd bryggfinansiering från Handelsbanken och Nordea.
”En affär som på bästa sätt tillvaratar våra aktieägares intressen”, säger Hannu Ryöppönen, styrelseordförande i Hakon Invest.

Vilken nytta livsmedelskonsumenter, samhället eller svenska folket får av affären framgår naturligtvis inte och det är inte heller företagets uppgift att ta ställning till detta.
Tvärt om är det, som det också uttrycks i pressmeddelandet:
”Hakon Invests huvuduppdrag är att bereda vinst åt aktieägarna samt att utveckla och säkerställa ICA-idén genom ett väsentligt ägarinflytande i ICA.” 

Men tänker man efter är inget av de 500 företagen oberoende av sina konsumenter, sina löntagare eller resten av svenska folket. Visserligen är de flesta av företagen privatägda men deras verksamhet har en alltigenom samhällelig karaktär. Ingen privat finansiär har själv skrapat ihop sitt satsade kapital.
Grunden för företagens kapital skapas ytterst av de anställdas produktiva arbete, och företagen bidrar på olika sätt till Sveriges ekonomi och är nödvändiga för samhällsekonomin.

Det vi kallar Svenska Staten och skatterna är ekonomiskt bara en bråkdel av näringslivets samlade ekonomiska resurser.

De 20 miljarder kronor som Hakon Invest köper ICA-aktier för är t.ex. lika mycket som staten 2013 totalt satsar på areella näringar, landsbygd och livsmedel samt påenergi.
De areella näringarna är bland annat satsningarna på en hållbar produktion av livsmedel och andra biologiska produkter och på att göra de gröna näringarna miljö- och resurseffektiva.

SvD

DN

Anonyma kapitalister

Kapitalisterna institutionaliseras och blir allt mer anonyma.
Idag ägs de svenska börsbolagen till 85 procent av svenska och utländska institutioner skriver Dagens Industri, enligt Affärsvärlden. (DI är inte tillgänglig på nätet för vanligt folk)
Sedan 1970-talet har privata enskilda ägare minskat sin ägarandel från 50 till dagens 15 procent.
Kapitalet ägs av allt fler aktieägare och pensionstagare men ansvaret för kapitalet ligger på en handfull styrelseledamöter och leds av välbetalda VD:ar.

Den ansvarsfulle private kapitalisten blir alltmer en nostalgisk dröm för SvD:s ledarredaktion m.fl. Inte ens Kamprad, har det visat sig, uppfyller denna gamla bild av kapitalist.

En del av det anonyma kapitalet ägs av stiftelser som tillsammans äger aktier för 120 miljarder kronor.
Medlemmar i familjen Wallenberg står för en tredjedel av det totala värdet av alla stiftelsers innehav på börsen. Därefter är det olika pensionsfonder som utgör de 20 största stiftelserna där samtliga har ett innehav på mer än en miljard kronor.

Styrelsebesluten blir allt opersonligare och därmed kortsiktigare och finansiellt inriktade med allt mindre fokus på den långsiktiga produktionen i företagen.
Problemet med utvecklingen är att det fortfarande är ur arbetet och produktionen som kapitalet skapas.

Affärsvärlden

Löntagarna bör få del av produktionens överskott

De statligt ägda företagen ökade sina intäkter med 11 procent under årets första nio månader. Resultatet före skatt förbättrades med 52 procent jämfört med motsvarande period i fjol, till 49,5 miljarder kronor, enligt ett pressmeddelande från Näringsdepartementet.
Staten är alltså en bra kapitalist.

Även börsbolagen ökar sina vinster och väntas höja sina aktieutdelningar rejält till våren, skriver E24.
I våras delade börsbolagen ut knappt 100 miljarder kronor till aktieägarna.
Efter ett hittills starkt 2010 räknar bedömare nu med att den siffran ska höjas till nästan 150 miljarder kronor nästa år.
Främst är det industriföretagen som går bra.
Allt detta är glädjande.

Under den s.k. finanskrisen kände löntagarna samhällsansvar och höll tillbaka sina anspråk på en ökad del av produktionens överskott. Nu bör staten och näringslivet kunna ge löntagarna del av överskottet.