Nordeastyrelsens och Wahlroos` valrörelse

Nordea har inte flyttat än.

Styrelsen har visserligen sagt sitt men nu är dess uppgift att övertyga aktieägarna om att flytten är nödvändig. Alla är inte lika övertygande om det som styrelsen.

Enligt SvD Näringsliv i dag så kallade vd Casper von Koskull i tisdags till hemligt möte med flera svenska minoritetsägare, bland andra AMF (2,1), Swedbank Robur (2,5) och AP-fonderna (1,9). Några av dem är skeptiska till planerna på att flytta bankens huvudkontor till Helsingfors.

Styrelsen kan lita på Sampo (21,3), Nordea Fonden (3,9) och Alecta (2,7) röstar för flytten men sedan utgör resterande övriga 67,5 procent av rösterna.

Även om det bara är en bråkdel av dessa aktieägare som deltar på stämman räcker det med en tredjedel för att stoppa flytten.
Minst två tredjedelar av de närvarande aktieägarna på vårens bolagsstämma måste alltså rösta ja för att flytten ska bli av.

Styrelsens tidsplan är att flytten ska genomföras den 1 oktober 2018. Till dess blir det en intensiv valrörelse i Nordea.

Mikael Törnwall SvD Näringsliv: ”Vill det sig illa för Wahlroos kan flytten bli ett pr-fiasko”

Debatt SvD Näringsliv 170916 ”Lögner sprids om notan för Nordbanken”

SvD Birgitta Forsberg: ”Frågorna Wahlroos inte besvarat om Nordeas flyttplaner”

Vad händer med bankerna?

På DN Debatt i dag, 170225, läser vi: ”Bankernas avgift till krisreserv höjs och ger 3 miljarder 2018”

Det är Magdalena Andersson (S), Per Bolund (MP), och Ulla Andersson (V) som undertecknat artikeln.
De skriver att storbankerna förra året gjorde över 80 miljarder kronor i vinst efter skatt och av delas i snitt tre fjärdedelar att delas ut till aktieägarna. ”Bankerna har dragit stor fördel av bolagsskattesänkningar som genomfördes av den förra regeringen och har en skattefördel genom momsundantag som omfattar flera miljarder kronor. Det är rimligt att bankerna bidrar mer än i dag till samhällsbygget och välfärden.”

Samtidigt skriver Hans Lindberg och Johan Hansing, Svenska Bankföreningen,
i SvD Näringsliv Debatt att ”Svenska banker gör inga övervinster” ”I fjol var bankernas genomsnittliga avkastning på eget kapital 11,5 procent. Det kan jämföras med snittet för andra företag som låg på 13,7 procent. Vi ställer oss frågan på vilka grunder det tycks ha etablerats en myt om att bankerna gör ”övervinster”."
 
Som yrvaken läsare frågar man sig:
Vad tjänar bankerna: 80 miljarder i vinst efter skatt eller 11,5 procent på eget kapital? Bägge uppgifterna kan ju vara riktiga.
Men det sistnämnda kan betyda att bankerna tjänar en massa miljarder i förhållande till ett relativt lågt eget kapital. Gör bankernas alltså vinster på andras kapital?
Likt företagen inom skolsektorn som tjänar pengar på skatterna?

Kort därefter meddelar SvD Näringsliv på nätet: ”Regeringen backar om förslaget på ny bankskatt””Under fredagskvällen kom beskedet att regeringen inte går vidare med det kritiserade förslaget om en ny bankskatt.

Finansminister Magdalena Andersson (S) och finansmarknadsminister Per Bolund (MP) berättar att regeringspartierna och Vänsterpartiet har enats om att inte gå vidare med det utredningsförslag om en ny skatt för finanssektorn som sablats ner av flera remissinstanser.
Men så småningom kommer ett nytt förslag om en "renodlad" bankskatt som är "förenlig med EU-rätten". Dessutom kommer regeringen inom kort att föreslå att bankernas avgifter till den så kallade resolutionsreserven höjs med flera miljarder kronor. Resolutionsreserven är ett slags räddningsfond som ska kunna användas för att pumpa in nytt kapital i krisbanker.”

Medan vi i godan ro sitter och kollar på ”På spåret” går klasskampen mellan bankerna och våra demokratiskt valda vidare.

Dagens Industri

 

Kapitalismen upphäver den enskilda äganderätten

 Ekonomerna Claes Svensson och Gösta Wijk skriver på DN Debatt 161211 att

”Företag ska skapa välstånd, inte bara vara vinstmaskiner”.

 ”Den nuvarande ekonomiska ordningen med dess kortsiktighet och fokus på aktieägarvärde skapar klyftor, som blir grogrund för kortsiktig missnöjespolitik”, skriver de.

Skribenterna menar att företagens kapital alltför ensidigt inriktas på att ge aktieägarna största möjliga profit vilket leder till kortsiktighet. De menar att företagens uppgift är att ”skapa välstånd – inte vara vinstmaskiner för aktieägare.”

Och vad bör göras?
”Politiker måste verka för att förändra förutsättningarna för vårt ekonomiska system så att den ensidiga aktievärdesorienteringen förändras med hjälp av lagstiftning till intressentorientering, och kanske till och med skapa skattemässiga fördelar för företag att i handling agera med en intressentbaserad värdegrund. Denna förändringsprocess mot vad man skulle kunna kalla ”intressentkapitalism” är komplicerad, men det är viktigt att politiker, näringsliv, forskare och utbildare tar tag i detta innan det är för sent.”

Ett problem i sammanhanget är att företagandet bygger på ett par grundläggande rättsprinciper:

För det första att den som satar kapital i ett företag också äger sin del av kapitalet.
Den enskilda äganderätten är urgammal och en av samhällets viktigaste rättsprinciper. Utan den skulle anarki råda och samhällen inte kunna byggas.

För det andra satsar aktieägaren sitt kapital för att kunna göra en vinst. Det gäller ju nästan all företagsamhet t.ex. då lantbrukaren använder en del av sin skörd till sådd för att den ska ge en än större avkastning.
Aktiebolag har funnits sedan medeltiden och är en del av den rådande världsordningen kapitalismen.

Samtidigt har företagen och samhället i övrigt de senaste tvåhundra åren blivit alltmer ömsesidigt beroende.

Claes Svensson och Gösta Wijk uttrycker saken så här:
”Anställda bidrar med arbete och är kreativa, leverantörer med olika insatsvaror och kunnande, banker med lånekapital och kapitalägare med insatskapital. Resurser från olika intressenter tillsammans, är grunden för företagets produktion av varor och tjänster, men också för att samhället, som omger företaget med anställda, leverantörer, kunder, banker, aktieägare etcetera skall fungera. Företagens roll är att skapa välstånd (i bred bemärkelse) för dessa intressenter.”

I korthet är den historiska bakgrunden den att företagen blivit allt mindre privata och allt mer samhälleliga.

Till en början var aktieägarna privatpersoner men så småningom började olika bolag köpa upp aktier i andra bolag vilket kollektiviserade ägandet.
Snart bildades särskilda företag, fondbolag, vars enda uppgift var att äga aktier. I dag förvaltar fondbolagen en betydande andel av svenska folkets sparmedel. Det privata ägandet har förvandlats till ett kollektivt socialt ägande. Efter globaliseringen av kapital- och finanssektorn har ägandet blivit alltmer utspritt och anonymt.
Våra gemensamma pensionspengar förvaltas till exempel av fonder och finansinstitutioner.
Det är idag helt enkelt omöjligt att urskilja privata ägare till kapital och företag.
Storföretagen styrs inte av privata ägare utan av verkställande direktörer på uppdrag av styrelser och aktieägare utan reell makt över företagen.

Stat och näringsliv har alltmer vävts samman i ett ömsesidigt beroende. Tänk bara på bankkrascherna där skattebetalarna tvingades att gå in med pengar för att rädda bankerna från konkurs. Som argument för detta brukar man ange banksystemets samhällsviktiga funktioner.

Företagen och kapitalbildningen är inte längre en privat angelägenhet, företagen har blivit alltmer samhällsberoende. ”Privatiseringen” av samhällsservice och välfärd har inte gjort det privata näringslivet mer enskilt utan gjort dem mer samhälleliga.

Den enskilda äganderätten är satts ur spel genom kapitalismens egen utveckling och inriktningen på aktieägarens rätt till profit på eget kapital har gått samma väg.

När ska vänstern ta tag i det problemet och formulera alternativ?

 Riksdagen, "Statliga stöd till innovation och företagande"

Ledare SvD 161004 Styr inte företag från Rosenbad

Urban Bäckström ”Institutionellt ägande hotar ekonomin”080827

Regeringen slösar bort skattepengar

Regeringen ska sälja upp till 255 miljoner av statens aktier i bankkoncernen Nordea, motsvarande 6,3 procent av aktierna, enligt ett pressmeddelande från finansdepartementet.

Intäkterna från svenska statens företag var 352,8 miljarder kronor 2009.
Staten får således regelbundet in en bra slant genom sitt företagsägande.
Att sälja ut statliga företag, eller delar av företagen, ger staten en engångssumma men minskar statens inkomster på lång sikt.
Dålig ekonomi alltså.

Vid en utförsäljning av Nordeaaktier kan det vara andra staters banker som köper. Den statliga investeringsfonden i Abu Dhabi, Abu Dhabi Investment Authority, Adia, passade t.ex. på att köpa 2,5 miljoner aktier i Nordea 2008. De är säkert intresserade även denna gång.
Det skulle innebära att det statliga ägandet fortsätter, men med andra stater som ägare.

När Nordeaaktierna säljs ut minskar statens och regeringens möjligheter att påverka bankernas maktutövning. Och inte lär utförsäljningen minska storbankernas monopol, tvärt om.

Fjärde kvartalet förra året blev Nordeas rörelseresultat 1.071 miljoner euro.
Nordea ger alltså staten inkomster både genom vinsterna och genom skatter.
Försvinner ägandet ut minskar inte bara utdelningsvinsten utan även skatteinkomster.

De svenska skattebetalarna har också del i Nordea, inte minst genom de skattepengar som under krisen stöttade banken. Nu försvinner detta värde till utländska ägare.

Hur resonerar regeringen, egentligen?
Regeringen måste vara medveten om att det bara är en kortsiktig vinst att sälja.

Det finns ingen annan förklaring än att det är liberaldogmatikerna i regeringen som låter sina stelbenta idéer gå ut över statsinkomsterna.
”Staten ska inte äga företag” lyder den stenhårda dogmen.

Den ekonomiska verkligheten är en annan. I vissa fall kan statligt ägande vara nödvändigt eller rent av bra. (Därmed inte sagt att dogmatikerna på andra kanten har rätt, nämligen att statligt ägande alltid är bra eller ”demokratiskt”).

Pragmatism är alltid bra i ekonomiska sammanhang.

Dogmen motbevisas inte bara av den ekonomiska historien utan kan studeras bl.a. i dagens tillväxtländer i Asien. De har byggt sin tillväxt på att kombinera statlig kapitalism med privat. Det har stimulerat tillväxten.

Innan utförsäljningen sker bör alla fakta i affären redovisas för allmänheten. För hur många medborgare vet att regeringen i onödan slösar bort skattepengar?
I SvD 110205 kommenterar oberoende finansanalytiker Peter Malmqvist affären.


Privata Affärer


E24

Affärsvärlden

SvD

SvD

DN

DN

DN

Veckans Affärer