Vad kan bota den sjuka svenska vården?

Vårdkrisen är föremål för betraktelser på två av dagens ledarsidor.

Maria Ludvigsson i SvD: ”Glömdes bort och dog i dagrummet”

Daniel Swedin i AB: "Vårdkrisen handlar faktiskt om ideologi” 

Ludvigsson och Swedin ser olika symptom och ordinerar därför helt olika behandling.

Ludvigsson refererar ett antal fall: ”Dement man dog efter rullstolsfall.”, ”Åldring fick dö i dagrummet.”, ”Patient dog av sent upptäckt infektion.” och ”Hallands sjukhus missade ett provsvar som visade att en patient drabbats av hudcancer”.
Hon skyller misstagen på personalen t.ex. att ”personal måste ha lidit svårt av någon perceptionsstörning”. ”I samtliga fall har den ansvariga personalens tillkortakommanden orsakat dödsfallen.”
Ludvigssons ordinerar mer privat kapital i vården samt ”Att effektivisera vård- och omsorgsapparaten” som en del av lösningen.
 ”Dessutom måste verksamheten ständigt synas. Annars kommer nya anslag cementera dysfunktionella ordningar.”
Hon ordinerar också en ”selektiv välfärdsordning” vilket betyder att låta de svårast sjuka och de mest behövande äldre ta större del av de ekonomiska resurserna i anspråk. Och slår fast att ”Budgetverklighet och personalansvar är vad som avgör vårdens kvalitet.”

Swedin anser att det är skattesänkningarna, på 248 miljarder kronor sedan millennieskiftet, som är orsaken. Han menar också att samtidigt som vården har privatiserats har vi fått se hur skattepengar som kunde ha gått till omsorg om våra medmänniskor blivit privata vinster eller slussats till skatteparadis.
Han hänvisar till en genomgång som tidningen Sjukhusläkaren har gjort, där det kontsterats att vart fjärde Maria-anmält dödsfall i dag beror på personal- och vårdplatsbrist. På stress och överbelagda avdelningar.
”Ett dödsfall i månaden. Det är vad krisen i svensk sjukvård nu har lett till.
Samtidigt stänger antalet vårdplatser i en rasande takt, rapporterar Svenska Dagbladet. På 20 år har vårdplatserna minskat med 10 000 och bara mellan 2015 till 2016 kapades flest vårdplatser på ett helt decennium. I fjol fanns det bara drygt 23 200 vårdplatser.”

Utan tvekan är ordinationerna ideologiskt betingade och speglar den politiska låsningen i frågan.

Kan denna politiska låsning överbryggas och hur löser man den i dagens parlamentariska situation där inget politiskt parti kan genomdriva sin linje?

Medan vi väntar på lösningen dör patienter i onödan och sjukvårdspersonal far illa och går på knäna.

Skattesänkarpolitikens konsekvenser

De i-länder som nu har ekonomiska problem – Grekland, Portugal, Spanien, Irland, USA, ¬- är länder som fört en utpräglad skattesänkarpolitik eller länder med dålig skattemoral.
Nog finns det ett samband, här.
Får inte staten in ”pengar”* från det egna landets arbete och produktion, utan tvingas låna, växer statsskulden och budgetunderskottet ökar.
Krisländernas skattepolitik har dessutom lockat finanskapitalister till spekulation vilket bidragit till urgröpningen av ekonomin. ”Pengar” har flyttats från samhällsområdet (t.ex. skola, vård, omsorg, infrastruktur och samhällets övriga investeringar) till globala finansspekulanter vilket gröpt ur det enskilda landets ekonomi.

När länderna slutligen tvingas att vidta åtgärder genom att höja skatterna och skärpa skattelagstiftningen och/eller drastiskt minska på statens utgifter ytterligare drabbas i första hand löntagare och fattiga. De som tjänat på de låga skatterna kommer däremot lätt undan eller kan t.o.m. utnyttja situationen för ökad profit.

Därmed inte sagt att politiker i alla lägen ska höja skatterna eller att höga skatter är bra. Den ekonomiska politiken går ut på att göra avvägningar så att produktionsöverskottet i form av skatter används så sparsamt som möjligt men täcker de samhälleliga behoven.
Politikernas uppgift är också att definiera vilka dessa behov är och prioritera mellan dem.

Här finns också ett jämlikhetsproblem.
Politiker som befinner sig ”där uppe” – i den ekonomiska, sociala och kulturella hierarkins övre skikt – kanske inte bedömer behoven på samma sätt som vi som finns längst ner.
Befinner man sig nära botten på hierarkin bör man därför vara en smula misstänksam till höjdarnas lösningar, oavsett vilket parti de representerar.

* Jag sätter ”pengar” inom citationstecken eftersom det handlar om samhällsresurser i stort som produktionens överskott, värdepapper, finansiella tillgångar m.m.


Finanspolitiska rådets rapport

Finansministerns kommentar

E24
”Lån till Grekland en lönsam affär”