lördag 21 mars 2015

En socialliberal vänster

Ska erkänna att jag, bortsett från några uppsatser, ännu inte läst Hayek kanske mest för att han alltid apostroferats av dogmatiska nyliberaler ungefär som då Margret Thatcher smäller hans bok i bordet och ryter åt sina partikamrater: ”This is what we believe!”
Anekdoten berättas av Johan Norberg i dagens SvD.

Med utgångspunkt från hur Wikipedia byggts upp av miljoner enskilda människors bidrag och kunskaper funderar Norberg hur all information i samhället finns utspridd bland miljontals personer, ibland i omedveten form.
”När byråkrater fattar centraliserade beslut ersätts allas kunskap med ett fåtals. Vi kan bara dra nytta av all kunskap genom att ge frihet åt individer att agera efter den, vilket på marknaden förändrar priser så andra kan anpassa sig till kunskapen utan att själva känna till den.

”Hayeks mission var att sprida ett slags institutionaliserad ödmjukhet. Ingen enskild person vet vad som är bäst och ingen grupp kan kontrollera alla variabler. Det är därför vi behöver en mångfald av experiment, där vi först i efterhand förstår vad som fungerar och kan lägga grunden för det nya.” skriver Norberg.

Det låter intressant och jag ska läsa Friedrich Hayeks ”Frihetensgrundvalar” från 1960 så snart jag hinner.
Vad jag är intresserad av är om frihetsbegreppet kan ersätta de kvarvarande kommando- och statssocialistiska idéerna inom vänstern.
Enligt min mening är socialismen en idé om frihet och bör, tillsammans med det frihetliga i liberalismen, få en fastare politisk form där socialdemokrati och andra socialliberala idéer kan smälta samman.





1 kommentar:

Jonny sa...

Socialismen står i diametralt motsatsförhållande till frihet.

Eller du kanske menar frihet från personligt ägande (allt som behövs delas ut av den överordnade staten i mån av tillgång och enlighet med de utvalda styrandes godtycke), frihet från fackföreningar som givetvis inte behövs i ett socialistiskt samhälle, frihet från konkurrerande aktörer på en fri marknad, frihet från olika arbetsgivare (alla är ju anställda av staten), friheten att slippa driva flöretag och därmed ta hand om anställda etc etc.

Socialism liksom kommunism, fascism, nazism och religiös fundamentalism har genom historien visat sig leda till de mörkaste tiderna för individen.

I det socialistiska tänket (liksom de andra ovan nämnda ideologierna) är ju individerna alltid underordnade den allsmäktiga staten.