Storkapitalets bandhund skäller i SvD

I dagens ledare i SvD skriver Per Gudmundson en konstig text under rubriken ”Bara ett år kvar av mardrömsregeringen”. 

I ledaren skäller Gudmundson som en bandhund på regeringen för att Nordea har beslutat att flytta till Helsingfors.  Språket är på samma nivå som det som förekommer på sociala medier när det är som sämst. Gudmundson presenterar inga fakta eller nyanser.

”Regeringen har bara suttit tre år, men beter sig redan som en femåring. Löfven och Andersson borde växa upp.”, säger Gudmundson vuxet.

Gudmundson gör regeringen ansvarig också för att Ericsson funderar på att sparka 14 000 anställda i omkring 180 länder.
Allt är den svenska regeringens fel.

Nordea är en av Europas största banker. Dess balansräkning är större än Sveriges bruttonationalprodukt. Det påpekar Gudmundson själv i sin ledare.

Nordea är alltså starkare än hela Sverige.

Vad flytten från Stockholm kommer att innebära för de anställda är det ingen som vet. Än så länge är det mesta spekulationer.
Och vilka konsekvenserna blir för svensk ekonomi är experterna oense om.

2016 gjorde Nordea en rörelsevinst på 1 248 miljoner euro, motsvarande cirka 12 miljarder kronor, för fjärde kvartalet 2016. Det kan jämföras med vinsten på 1 027 miljoner euro motsvarande period 2015. Räntenettot steg till 1 209 miljoner euro, från 1 203 miljoner euro, medan kreditförlusterna minskade till 129 miljoner euro från 142 miljoner euro.
(SvD Näringsliv)

Att det hela tiden sker förändringar inom näringslivet, oavsett regeringar och politik, vet vi alla.

Men Gudmundson sliter i kopplet och skäller som en bandhund för hussarna Wallenbergs, Svenskt Näringsliv, Maria Rankka, några allianspolitiker och andra mäktiga högerpersoner.
Det svenska företagsklimatet är åt helvete anser de vilket högern alltid ansett under socialdemokratiskt ledda regeringar.

Nordeas VD Casper von Koskull framhåller dock själv att flytten beror på att Finland är medlem i EU:s bankunion och lyfter fram dess ramverk som en fördel för banken. Eftersom Sverige inte är med i EMU är Sverige inte heller medlen i europeiska bankunionen. Det bli enklare att jobba inom bankunionens regelverk menar von Koskull.

Beträffande frågan om det är omoraliskt av Nordea att i svåra tider låta sig räddas av skattebetalarna för att i goda tider undandra sig eget ansvar säger bankens ordförande Björn Wahlroos, i en intervju med DN, att ”Svenska skattebetalare har inte räddat Nordea, det var Nordbanken som fick hjälp under 1990-talets bankkris”

På SvD:s debattsida svarar Anders Ögren, docent i ekonomisk historia, att ”Wahlroos visar prov på en skrämmande historierevisionism. Eller för att tala klartext, han storljuger. Självklart är det samma bank, visst har den genomgått förändringar via uppköp och sammanslagningar sedan 90-talskrisen men utan skattebetalarnas insats under 90-talskrisen hade det inte funnits något Nordea”

Fakta om det svenska företagsklimatet

”Sveriges företagande och konkurrenskraft – internationelljämförelse”, Ds 2015:43

Artikel i Ekonomisk Debatt nr 6 2013 ”Svensktföretagsklimat i internationell jämförelse – slutsatser och lärdomar” där det antyds att förutsättningarna i Sverige för entreprenörskap och växande företag är i världsklass på många områden

Slutnotan för skattebetalarna till Nordbanken blev 21,5 mdkr eller 1,5 procent av 1991 års BNP enligt en artikel i Ekonomisk Debatt nr 5 2015 ”Vad blev notan för 1990-talets bankstöd?”

Affär är affär inte alltid moral

En god affär betyder inte alltid god moral.

I bland måste man måste välja.

Då 31 svenska näringslivsföreträdare väljer affärerna i en debattartikel i DN den 6 mars är det inget att förvånas över eftersom deras främsta uppgift är just att göra affärer.

Huruvida utrikesministern Margot Wallström följde sin moraliska övertygelse då hon uttryckte sin avsky över Saudiarabiens medeltida lagar vet vi inte. Det stämde i alla fall väl med vad många människors uppfattar som rätt.
Om tidpunkten för uttalandet var väl eller illa valt undandrar sig min bedömning. Men om Sveriges regering ska säga upp avtalet måste det rimligen ske någon gång. Frågan har diskuterats i ett par decennier.

Det märkliga är att många borgerliga ledarskribenter glömmer sin moraliska oförvitlighet då de kommenterar regeringens uppsägning av vapenavtalet med Saudiarabien.
Antingen anser de att affär går före moral eller så försöker de göra politisk profit på saken. Och då luktar det en smula omoral.

Inte alla borgerliga ledarskribenter gläfser med storfräsarna i näringslivet.
Eskilstuna Kurirens ledare visar en sant liberal moral och upprätthåller därmed traditionen från J A Selander.
Selander följde sitt samvetes röst fast än det kanske inte gynnade Sveriges affärer med den brutala diktaturen.

DN Ledare i dag  

SvD Ledare  

EskilstunaKuriren Ledare   

Litet fakta i målet:

Inspektionen för strategiska produkter. Pressmeddelande

Svenska Freds om vapenexport 

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) 

Saudiarabien enligt Utrikespolitiska institutet 

Vad tycker partierna om vapenexporten? 

Regeringen om exportkontroll av krigsmateriel/Utrikesdepartementet
Uppdaterad 25 augusti 2014 

Wallenberg tjänar pengar på barnarbete

Wallenbergföretaget Stora Enso har småbarn arbetande på en soptipp i Sahiwal i östra Pakistan. Barnen får 60 öre i timmen. Stora Enso har känt till det sedan 2012, vilket framgick i TV 4 ”Kalla Fakta”.
Det officiella försvaret för förhållandet är att barnen ändå får en viss inkomst och på det sättet blir mindre fattiga. Utan Stora Enso skulle andra företag utnyttja barnen. Kanske skulle de tvingas till prostitution och annat som är värre än att plocka papper på soptippar.
Det där är inget nytt argument.

Då industrialiseringen var ny i blev barnarbete vanligt i Europa. Särskilt i England.
På 1700-talet användes fattigbarn från barnhem och fattighus i produktionen. De fick mat och husrum men sällan någon penninglön och de bands till arbetsgivarna på ett sätt som starkt påminde om slaveri. Arbets- och bostadsförhållanden kunde inte bli sämre. Barnen behandlades brutalt av uppsyningsmän som hade provision på hur mycket barnen producerade. De långa arbetstiderna och nattarbete gjorde att många barn fick sina fingrar stympade eller lemmar krossade då deras uppmärksamheten slappnade. Skyddsanordningar saknades.
Fram till 1802 fanns ingen lag som reglerade förhållandena under vilka de fattiga fick arbeta.
”The factory act of 1819” gav lagligt skydd till alla barn som arbetade i bomullsfabriker.
Barn under nio år fick inte anställas. Barn mellan nio och sexton fick bara arbeta tolv timmar om dagen och fick inte arbeta natt.

Lagen var en urvattnad version av ett förslag som företagaren och reformatorn Robert Owen lagt. Owen hade gjort sina egna fabriker till mönsterarbetsplatser. Han berättade att det inte var ovanligt att femåringar anställdes och att sjuåringar oftast började arbeta i fabrikerna. Många av dessa barn arbetade fjorton- femton timmar om dygnet.
Motståndare till Owen hävdade att produktivt arbete var nyttigt för barnen och det skulle vara farligt för barnens moral om de tvingads gå sysslolösa.
”The factory act 1819” fick aldrig någon betydelse i verkligheten.

(Gustaf F. Steffen  ”Studier öfver lönsystemets historia i England” (två delar, 1895, 1899; i Lorénska stiftelsens skrifter, 16)

Barn är barn i alla tider i hela världen. Barn ska gå i skola och ha tid att leka och utveckla sig. De ska ha chans att bli goda vuxna.
De ska inte slava för att bidra till Wallenbergarnas och andra aktieägares inkomster.
Det handlar inte om ekonomi utan om moral.
Nu är det dags att kapitalägarna tar sitt ansvar och ger barnen i producentländerna samma möjligheter som våra barn.



SvD
SvD Näringsliv
Unicef, fakta om barnarbete
Veckans Affärer

Fattiga i Bangladesh bidrar till svenskt skrytprojekt

Kapital bildas genom överskott från allas vårt arbete.

Vi lever i ett ekonomisk sinnrikt system som gör att detta kapital samlas, dels hos privata kapitalister (genom lönearbetet) och dels hos staten (genom skatterna).

De privata kapitalister som samlat kapital från löntagarnas arbete satsar, i bästa fall, kapitalet i nya projekt som kan inbringa ytterligare kapital.

Det är så vårt globala samhälle går framåt, arbete skapas och det är så den ekonomiska tillväxten sker.

Det är inget omoraliskt i denna ordning. Denna globala ordning som byggts upp under tusentals år  garanteras genom internationella lagar och förordningar, sedvanerätt och tradition.

När familjen Persson  i H&M satsar kapital i Bangladesh och köper arbete av textilarbetare där  gör Persson en god gärning eftersom han ger de arbetslösa bangladeshierna arbete. Som tack för detta avstår de bangladeshiska textilarbetarna från en del av sin lön så att Persson kan bygga upp mer kapital.

Det är inget omoraliskt i den ordningen för det är så vårt ekonomiska system fungerar.

Nu läser vi om att H&M och Wallenbergs, genom sina stiftelser, tillsammans satsar 800 miljoner kronor i ett nytt fint Nobelcenter i Stockholm.

– Vi är naturligtvis väldigt tacksamma för att vi har fått de här donationerna som gör det möjligt för oss att realisera det här. Det är så mycket att vi bedömer att det nu går att driva projektet vidare, säger Lars Heikensten, vd för Nobelstiftelsen.

Åt vilket håll Heikensten riktar sin tacksamhet framgår inte av artikeln.

Kanske tänker han på löntagarna i hela världen. De som skapat H&M:s och Wallenbergs stiftelsekapital.

SvD

DN

SVT

Han gör på en dag vad en löntagare gör på en månad

Sveriges mäktigaste styrelseproffs Jacob Wallenberg väljs i dagarna in i Ericssons styrelse. Därmed har han sju uppdrag i internationella börsbolag – plus åtta andra uppdrag utanför börsen.
Jacob Wallenberg är ordförande i Investor, vice ordförande i SAS, SEB och Atlas samt
ledamot i Coca-Cola och ABB. Han är dessutom ordförande i IBLAC (Internationella rådet i Shanghai), medlem i investeringskommittén i FAM (Wallenbergstiftelsernas förvaltningsbolag) och ledamot i Handelshögskolan, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Tekn. dr Marcus Wallenbergs Stiftelse och The European Round Table of Industrialist.
Och så är han rådgivare till Nobelstiftelsen styrelse.

Om vi utgår ifrån att Jacob Wallenbergs engagemang i de sju börsbolagen är ett heltidsjobb och de övriga uppdragen är fritidssysselsättningar innebär det att han ägnar en dag i veckan åt varje bolag. För det arbetet får han 7,7 miljoner kronor per år, d.v.s. 148 000 kronor i veckan vilket är 21 000 kronor per dag.

Om ersättningen är lön för utfört arbete så gör Wallenberg, på en dag, vad en normalinkomsttagare gör på en månad. Fantastiskt!

GP
SvDSvD
Expressen

Wallenbergarnas svältlöner

Styrelserna i Investors portföljbolag har för dåligt betalt och borde få höjd ersättning, tycker Investors vd Börje Ekholm.
Marcus Wallenberg fick endast 7,5 miljoner kronor från sina sex styrelseuppdrag i sfären, Michael Treschow tjänade futtiga 5,6 miljoner på endast två uppdrag och Jacob Wallenberg fick ynka 5,8 miljoner för fem styrelseuppdrag. De har tydligen svårt att hanka sig fram.
Börje Ekholm menar nämligen att det de låga arvodena gör att de stackars styrelseproffsen tar på sig för många uppdrag.
Kanske skulle de kunna få ett och annat överlevnadsråd från de ensamstående dubbelarbetande föräldrar i LO-kollektivet som har mage att begära löneökning trots att finansmarknaden genomgått en kris.

Läs mer:
E24