Grattis skattebetalare nu får du betala Stampens skulder!

En gång i tiden blev jag tvungen att gå på Stampen. Jag hade nämligen inga pengar men en hade en skuld som var på väg att förfalla och som måste betalas. På den tiden ansågs det viktigt att betala sina skulder i tid. Jag stampade på en kamera och en klocka och fick pengar i stället. Kunde betala min skuld men fick aldrig råd att lösa ut mina prylar.

Då var Stampen det populära namnet på Pantbanken. 

I dag är Stampen mest känd som företagsgruppen Stampen Media Group som är en av Sveriges största mediekoncerner. Inom Stampen finns 14 tidningar och verksamhet inom utomhusreklam. Nordens största tryckerikoncern V-TAB och distributionsbolaget VTD ingår också.

Stampen Media Group har skaffat sig skulder, bland annat skatteskulder, som företaget inte kan betala. Skillnaden från den gången jag gick till Stampen för att kunna betala min skuld och dagens Stampenskuld är att du och jag som skattebetalare måste betala en del av dessa. Närmare bestämt ska vi skattebetalare punga ut med 656 miljoner kronor som Skatteverket, i en företagsrekonstruktion, befriar Stampen från att betala.

Stampens väg mot kollapsad ekonomi började kring 2000-talet då Stampens dåvarande ledning, med Peter Hjörne i spetsen, köpte upp mängder av tidningar, och även andra företag, med lånade pengar. Under tiden har Stampen delat ut 328 miljoner kronor. Utdelningarna stoppades först 2014 när krisen sedan länge var ett faktum. 2013 delades 48 miljoner kronor ut, trots att det årets vinst var knappt 35 miljoner. 32 miljoner gick till Hjörnes bolag.

Peter Hjörne själv har utöver utdelningen haft lön från företaget samt styrelsearvoden. 2015 hade han en inkomst av tjänst på 10 323 281 kronor. 2014 tjänade han 9 413 700 kronor och hade kapitalinkomster på 300 338 kronor. Krisåret 2013 var hans kapitalinkomst 11 495 330 kronor.

Läs artiklar om Stampen i SvD
Dagens Industri 

Resumé

Läs mer på min blogg 
Resumé den 8 sept.
Resumé den 10 sept.

Enkelspåriga direktörer

Brukar inte titta på TV-programmet Skavlan eftersom jag inte känner behov av att underhållas av pratshower.

Men vänner har berättat om att det i programmet den trettonde mars förekom en debatt mellan Norwegiandirektören Bjørn Kjos och den franske ekonomen ThomasPiketty och att den senare hade dragit brallorna av den norske höginkomsttagaren.

Så jag tittade för att se hur Piketty burit sig åt.

Men enligt min mening var det inte en debatt och inte heller fann jag att Pikettys  brilljans ”gjorde smulor av direktören”.
Däremot häpnade jag över direktörens vettlösa påstående om att han betalar över tusen  procent i skatt. En typisk direktörsöverdrift av en typisk direktörsskröna.

Hans påstående var helt enkelt korkat och föga genomtänkt. Piketty kunde bara envisas med att be om fakta och siffror vilket direktören naturligtvis inte kunde leverera.

Nu ska man inte heller kräva av direktörer att de ska kunna makroekonomi, politik, sociologi, humaniora eller etik. Eller att de ens ska kunna debattera samhällsfrågor.
Direktörerna kan bara det som de är utbildade till, och som de har oerhört bra betalt för, nämligen att förmera kapital för ”sitt” bolag. Att direktörer saknar känsla för helheter och samband i den övriga världen samt brist på allmänbildning har nu senast även demonstrerats av de 31 direktörernas så kallade debattinlägg om Sveriges handel med Saudiarabien i förra veckan.

Då jag senast på den här bloggen påstod att koncerndirektörer är enfaldiga fick jag på tafsen för att vara populist.

Men jag vill hävda att direktörer för stora koncerner är så specialiserade på att öka företagens vinster att de inte har hunnit bilda sig på andra områden. Deras utbildning är så inriktad på att lära sig öka företags vinster att de inte har en chans att sätt sig in i andra frågor. Deras debattmiljö formas ju också av att de mest umgås med varandra och där odlar sina egna berättelser om hur allting fungerar. Kårandan är kompakt på denna höga inkomstnivå.
De kan helt enkelt inte förstå hur folk med en inkomst på 20 000 i månaden lever och fungerar och hur det kan finnas andra intressen än dem som de själva har att bevaka.

Tyvärr rimmar koncerndirektörernas brist på allmänbildning illa med deras relativa makt och brist på demokratisk förankring.

Verdens Gang 

Dagens Industri