”Människan är Jordens avskum”

I min bekantskapskrets finns det, i övrigt omdömesgilla personer, som anser att mänskligheten är jordens avskum. Människan är naturvidrig.

Vi människor utrotar i rask takt alla andra arter, förstör naturen och skapar ett helvete för oss själva.
Den enda art som, utan att naturens ordning störs, kan utrotas är människan. Anser  de.
De ser tillbaka på jägarsamhället som det forna paradiset. Då levde människan i samklang med naturen.
Men mänskligheten har där efter blivit ett enda gigantiskt misstag. Och allt djävulskap började med jordbrukssamhället.

Då jag frågar dem om vad som bör göras får jag aldrig några riktiga svar.
Det verkar som om det inte finnas någon lösning på problemet.

Vi är snart sju miljarder människor på vårt lilla klot.
Ända fram till för c:a 10 000 år sedan levde alla jordens totalt c:a tio miljoner invånare som jägare och samlare.

Detta sätt att leva gällde för människan under kanske 2,5 miljon år, vilket är ungefär 90 procent av den tid som människan levat på jorden.

Men för ungefär 8000 år sedan utgjorde jägarna och samlarna bara en procent av världens hela befolkning på 350 miljoner invånare.
I dag är vi fler än 6 miljarder (= sex tusen miljoner) människor på vårt klot och bara 0.001 procent (en promille) lever som jägare och samlare.

Om vi vill återgå till Paradiset skulle vi således behöva reducera större delen av mänskligheten. Jagande, fiskande och samlande kan inte försörja 7 miljarder människor.

Att reducera jordens befolkning till en tusendel av nuvarande mängd är kanske väl drastiskt, även för dem som hatar mänskligheten.
Att minska ner mänsklighetens numerär skulle föra med sig en del metodiska problem. Vilka ska avgöra vilka som ska avlägsnas? Efter vilka kriterier skulle gälla vid uttagningen till elimineringen? Hur skulle elimineringen ske?
Ett beslut om utrotning skulle aldrig kunna fattas i en demokrati.
Det skulle krävas en, tidigare helt otänkbar, planetär totalitär makt för att fatta ett sådant beslut. Och ett uppror skulle säkert hindra det hela.

Naturligtvis kan vi alla, snart sju miljarder människor, ändra på vårt sätt att leva.
Men hur ska en sådan ändring ske? Även med en miljon Gretor skulle det bli svårt att övertyga alla att avstå från exploatering av miljö, vinster, äganderätt och forskning.
Grundläggande principer om den enskilda äganderätten, liksom vinstmotivet som drivkraft för utvecklingen, måste nämligen avskaffas eller starkt reduceras. Forskningen och utbildningen måste styras i en bestämd riktning. Även i detta fall måste en totalitär makt ta besluten och verkställigheten.

Och skulle vi finna oss i ett levnadssätt som reducerar vår standard till den som rådde under, låt oss säga, vikingatid?
Mycket av vad vi byggt upp under årtusenden måste raseras.

Men vi kan faktiskt, inom ramen för demokratin, förbättra vår produktion och anpassa vår konsumtion till de nya kraven.
Vi kan köra våra fordon på el i stället för fossila bränslen, vi kan sluta slänga plast och annat skit i haven, vi kan försöka återställa sådant som vi har förstört.

Men hur ska vi övertyga skogsägaren att inte få bestämma över sin skog? Hur ska vi förbjuda gruvbolagen att inte tjäna pengar på sina gruvor? Hur ska vi styra näringsliv och produktion i en riktning som gynnar miljön och mänskligheten? Hur ska vi styra så att överskotten inom produktion och handel oavkortat ska gå till miljöförbättringar?
Kan de politiska besluten styra ekonomin och politiken i miljövänlig riktning?
Kan politiska partier locka väljare genom att lova dyrare varor, lägre konsumtion, sämre levnadsstandard, restriktioner och annat som skulle bli nödvändigt för att ändra på utvecklingen?

Fan trot. Men vad är alternativen?

Människans påverkan på klimatet Världsnaturfonden 
Klimatförändringar orsakade av människan SMHI 
Om alla människor bara försvann… Forskning och Framsteg 
Jag vill ha en global klimatdiktatur, Torbjörn Tännsjö i Sveriges Radio 
Torbjörn Tännsjö Så kan klimatkrisen leda fram till en global despoti DN 

Johan Hakelius Drömmen omklimatdiktaturen… Expressen

 

 

Arbetets globala nätverk

Se dig om där du är!
Var du än är.

Jag slår vad om att allt du ser omkring dig är resultat av mänskligt arbete.
Allt du ser vittnar om arbetets betydelse.

Ändå är det som om tingen och vardagen bara finns där. Bara för din skull.

För du kan inte gå omkring och ständigt tänka på vad som ligger bakom allting. Vem som helst skulle bli knäpp för mindre.

Det beror på våra hjärnors begränsning och för att vi anser att vi själva vara centrum i våra egna liv. Vi spelar huvudrollen i vårt liv och alla andra människor är biroller och statister. Du ser din omgivning som kulisser på ditt livs scen.

Men försök ett ögonblick att tänka på att så är det för var och en av oss människor på vårt klot.
Det betyder att du är omgiven av 6.5 miljarder huvudrollsinnehavare och JAG.
Du har en enda huvudroll men 6.5 miljard biroller.
Vi är oss själva närmast med beroende av andra.
Denna dubbelhet mellan JAG och VI måste vi kunna leva med.

För samtidigt ingår vi alla i ett socialt sammanhang och är ömsesidigt beroende av varandra.
Och bland det viktigaste i detta livssammanhang är arbetet.
Våra arbeten hänger samman i ett nät av miljoner osynliga trådar.

Och vilka är vi?

Tänk dig fotomodellen i Rio, sopåkaren på Svalbard, spelutvecklaren i Hiroschima, truckföraren i Australien, tidningsbudet i Helsingfors, gummiarbetaren i Detroit, trädgårdsmästaren i Wales, fastighetsmäklaren i Kapstaden, cykelbudet i Peking, fiskaren på Bali, gruvarbetaren i Kiruna, mejeristen i Toronto, bagaren i San Remo, sjömannen på oljetankern på väg till Hongkong, kontoristen i New York, oljearbetaren i Baku, jordbrukaren i Ouagadougou, cykelreparatören i Sveg, bibliotekarien i Kalamata, servitören i Neapel, rörmokaren i Mariehamn och alla övriga dagens arbetande 6.5 miljarder människor.

Vad har de gemensamt?
Jo, de strävar alla efter att överleva och för att kunna leva väl. De uppfostrar sina barn att göra likadant. De arbetar och de skapar civilisation.
De ingår alla i arbetets globala nätverk där allas arbeten bidrar till allas ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.
Våra arbeten hänger samman i ett nät av miljoner osynliga trådar.

De osynliga trådarna löper även bakåt i tiden. De första människorna som spred sig över världen, mammutjägaren på Asiens stäpper för 10 000 år sedan, hushållsslavinnan i antikens Athen på 400-talet f.kr, garvaren i Pompeji år 70 e.kr., väverskan i Xian på 200-talet, trädgårdsmästaren i Bordeaux år 530, muraren som var med och byggde Notre Dame i Paris 1180, sjömannen på Columbus skepp Santa Maria 1492, pråmdragaren vid Volga på 1500-talet, legosoldaten som stupade i slaget vid Lütsen 1632, orgeltramparen i Madrid på 1700-talet och slaven från Afrika som arbetade på bomullsplantagen i Texas 1820, textilarbeterskan i Liverpool 1900 och alla övriga hundra miljarder människor som arbetat före oss.
De har alla bidragit till att bygga den värld vi lever i.

Ingen har konstruerat eller uppfunnit detta maskineri. Det har vuxit fram genom arbetet under mänsklighetens historia.

I dag kallar vi den maskinen för kapitalismen.
Att ropa ”störta kapitalismen” är därför urbota korkat. Den som påstår sig vara ”antikapitalist” säger sig vara emot historien.

Vi lever på ett krympande klot. Ensamma i universum. Vi måste lita till varandra och vara ense om att göra vårt klot beboeligt för alla.
Det är hela saken.

 

Kapitalism Wikipedia 

Storföretagen är inga privatföretag

Den enskilda äganderätten och egendomsrätten är en av samhällets viktigaste rättsprinciper.

Oavsett om du äger en blyertspenna eller en fabrik som tillverkar sådana, ger dig lagen rätt att bestämma över din egendom.

I Förenta Nationerna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna heter det:

”Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.”

Privat ägande av produktionsmedlen och kapital är helt avgörande för den nuvarande globala ekonomiska, sociala och kulturella ordningen – kapitalismens - uppkomst och existens.

Handelskapitalisterna under medeltiden, som Fugger, Medici och andra, byggde ”sitt” kapital på att de kunde köpa och sälja varor i ett stort nätverk av producenter och konsumenter. Ungefär som Kamprads IKEA. De kunde samla vinsterna i detta nätverk till sig själva, och kallade kapitalet för sitt.
Men redan då var staten och kapitalet väl sammanvävda. Fugger lånade ut enorma summor till europeiska kungar och kejsare. Cosimo de' Medici grep makten i Florens 1434, Louis de Geer samarbetade intimt med Gustaf II Adolf och Oxenstierna om privilegier, lån och leveranser av bl.a. vapen.

Så småningom breddades ägandet till handelskompanier, till exempel brittiska Ostindiska Companiet som bildades år 1600 med ett hundratal köpmän i London och adliga andelstecknare.

Den tekniska utvecklingen gjorde masstillverkning i fabriker möjlig.  Fabriksägarna samlade kapital utifrån överskottet på löntagarnas arbete. Ägarna ansåg sig inte bara ha rätt att bestämma över fabriken och överskottet utan också över arbetsprocessen. ”Rätten att leda och fördela arbetet”.

I slutet av 1800-talet var de flesta företag delägda genom aktieandelar bland andra AB Separator, Asea, SKF, Alfa-Laval, AGA, Bolinders och L M Ericsson.

Aktieandelarna var först relativt få. Aktiekapitalet i SKF fördelades på totalt 110 aktier varav Gamlestadens Fabriker tecknade sig för 82 aktier och uppfinnaren Wingquist för 20 aktier.

Så småningom byggdes aktiekapitalet på tusentals sparare, och i slutet av 2017 fanns det drygt 1,8 miljoner svenskar som ägde aktier, vilket motsvarar nästan en femtedel av befolkningen.
SKF har idag cirka 53 542 aktieägare.
Aktiemarknaden hade tagit steget mot en allmän angelägenhet.

Så hur privat är egentligen kapitalet i dag?

Den nuvarande ekonomiska krisen visar ännu en gång att kapitalägandet inte längre är enskilt utan allmänt.

Det finns många belägg för att det är så. Här är fem av dem:

1. De återkommande ekonomiska kriserna där skattebetalarna tvingas gå in och stötta företagen med kapital. Så var fallet vid finanskriserna i Sverige 1990–1994 och 2008.
Så är det i den nuvarande ekonomiska krisen där staten satsar över 300 miljarder kronor i ett krispaket. I paketet betalar staten 90 procent av lönekostnaderna vid korttidspermittering, tar över arbetsgivarnas sjuklönekostnader i april-maj och ger företagen anstånd med att betala arbetsgivaravgifter, preliminärskatter och moms. Åtgärderna är kanske nödvändiga men de förskjuter ansvarsfördelningen mellan kapital och arbete.

2. Socialiseringen av kapitalmarknaden beror också på att allmänhetens pensions- och försäkringspengar är indragna i finansmarknaden. Liksom bankernas tillgångar.
Idag är det svårt för en medborgare att helt undvika att vara en del av aktie- och fondsparande, banklån, premiepensionsval, ekonominyheter och räntesvängningar, försäkringslösningar och bankappar.

3. Företagens allt större påverkan på miljön är också ett tecken på att privatintressen inte längre ensamt kan styra ekonomin. Företagen lämnar efter sig stora miljökatastrofer som skattebetalarna efteråt tvingas reparera. Oljeutsläppet i Mexikanska golfen, Love Canal, USA där företaget Hooker Chemical and Plastic Corporation grävde ned över 20 000 ton kemiskt avfall, Bhopal i Indien, Tjernobyl i Ukraina, Three Mile Island i USA, Minamata, Japan, Exxon-Valdez i USA för att nämna några.

4. Ett annat tecken på att kapitalet blir allt mer socialt är till exempel arbetsmiljökatastrofer som bland andra BT Kemi- och Eternitskandalerna i Sverige där kostnaderna har drabbat skattebetalarna men som i decennier tidigare gett aktieägarna och kapitalägarna stora vinster. Medan aktieägarna delat på företagens vinster har löntagare blivit sjuka eller dött i förtid. Här tvingades staten efteråt att gå in och städa upp.

5. Antalet anställda i januari 2017 i Sverige uppgick till 4 383 000. 1909 var antalet cirka 306 000.
1909 var SKF ett stort internationella företag med 1 300 anställda.  I dag är de 43 814.
Om företagets ledning fattar beslut om företaget berör det alltså betydligt fler än för hundra år sedan. Många anställda och underleverantörer är beroende av storföretagens beslut.
Jag har här tagit SKF och Sverige som exempel men trenden gäller företag i hela världen.

Den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen över hela världen har således gjort kapitalet allt mer socialt och allt mindre privat.

Mina tidigare funderingar kring detta problem:

Det enskilda ägandet och näringslivet I (av III)

Det enskilda ägandet och näringslivet II. (Av III) Hur privat är kapitalet och näringslivet?

Det enskilda ägandet och näringslivet III. (av III) Den kapitalistiska utvecklingen gräver sin grav.

Det enskilda ägandet och näringslivet. Sammanfattning. Hur kan politiken anpassas till de nya produktionsförhållandena

Alla som vill rädda jorden – organisera er!

Om jorden framtid ska kunna räddas hjälper det inte att vi, var och en för sig, ”ändrar livsstil”.

Det är bara i solidarisk samverkan och gemensamt som världens folk kan åstadkomma förändringar.

Och politikerna behöver inte upplysas ytterligare. De vet redan vad som krävs.
Det är inte kunskaper som fattas. Forskningen talar entydigt om att vi måste skapa nya förutsättningar. Internationella institutioner som FN:s miljöprogram och EU:s miljöarbete strävar åt samma håll.
De gröna partierna är redan nu med i olika regeringar och påverkar politiken. Andra politiska organisationer har mer eller mindre antagit miljöprogram.
Fackföreningar, företag, politiska organisationer börjar också inrikta sitt arbete för att rädda vår jord.

Men vad som krävs är ingen lätt promenad. De globala ekonomiska, sociala och kulturella strukturerna måste förändras i grunden. Alltså:
Gärna vinster men utan exploatering av människor och natur. Den enskilda äganderätten är en av de viktigaste rättsprinciperna. Men i dagens globala värld finns enskild egendom ofta i ett ekonomiskt och socialt sammanhang. Egendomsrätten måste modifieras för ett allmänintresse.

Här är olika föreningar och ideella organisationer, som arbetar med miljöfrågor.

Fairtrade är en paraplyorganisation för de olika Rättvisemärkningarna som finns i världen. Fair Trade Labeling Organisation (FLO) är det internationella kontrollorgan som samordnar kriterierna för rättvisemärkningen i flera länder. 

SvenskaNaturskyddsföreningen, Sveriges största miljö- och naturorganisation. Svenska Naturskyddsföreningen, SNF, är en politiskt och religiöst obunden ideell förening utan egna vinstintressen. Omsorgen om miljön är deras drivkraft. 

Klimaktion bildades 2008 är politiskt och religiöst obundna och baserar sina ställningstaganden på vetenskaplig forskning om klimatet. Vill bygga en folkrörelse som utgår från lokala organisationer/nätverk. 

Friends of the EarthInternational arbetar för en fredlig och hållbar värld baserad på samhällen som lever i harmoni med naturen ett samhälle av inbördes beroende människor som lever i värdighet, helhet och uppfyllande där rättvisa och mänskliga och människors rättigheter realiseras. ”Detta kommer att vara ett samhälle som bygger på människors suveränitet och deltagande. Det kommer att grundas på social, ekonomisk, köns- och miljömässig rättvisa och vara fri från alla former av dominans och exploatering, såsom nyliberalism, företagens globalisering, nykolonialism och militarism.” 

Amazon Watch är en ideell organisation som grundades 1996 för att skydda regnskogen och främja urfolks rättigheter i Amazonasbassängen. De samarbetar med inhemska och miljöorganisationer i kampanjer för mänskliga rättigheter, företagsansvar och bevarande av Amasons ekologiska system. 

Fair Trade Center, En ideell förening som arbetar för en rättvis internationell handel. De vill visa att du påverkar förhållandena där varor produceras genom hur du handlar. 

Fair EnterpriseNetwork, arbetar med att bygga upp och utveckla ansvarsfulla företag i fattiga länder. Företagen kombinerar vinstdrivande affärsverksamhet med etiska, demokratiska och miljövänliga värderingar. 

Clean ClothesCampaign, CCC, är en internationell kampanj med fokus på att förbättra arbetsförhållandena inom klädesindustrin i hela världen. 

Fältbiologerna är Sveriges största förening för barn och ungdomar som är intresserade av natur och miljö. Fältbiologerna är en oberoende, ideell förening och verkar för ett hållbart samhälle, global rättvisa och god miljö. 

MiljöförbundentJordens Vänner är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening som arbetar för miljö och solidaritet. De arbetar med en rad viktiga teman, bland annat klimat, regnskog, privatisering och makten över maten. 

Världsnaturfonden,WWF, är en oberoende och partipolitiskt obunden naturvårdsorganisation som bildades 1961. Syftet med verksamheten är att bedriva naturvårdsarbete där akuta eller långsiktiga åtgärder är nödvändiga för att bevara utrotningshotade växt- och djurarter eller hela naturtyper. 

Greenpeace Sverige är en internationell miljöorganisation som går från ord till handling för att konfrontera global miljöförstöring och driva fram lösningar som leder till en värld i fred och ekologisk balans.

 

Kan vi rädda vår planet genom att ändra vårt sätt att leva

Det finns de som anser att ”vi måste ändra vårt sätt att leva” för att rädda vår värld till framtida generationer.

”Vi” måste till exempel sluta flyga, sluta köra bil, sluta överkonsumera, sluta äta kött, sluta skövla regnskog, sluta skita ner hav…

Den första frågan man ställer sig är, vilka är ”vi”?

Jag antar att man för det mesta menar hela mänskligheten. I varje fall avser man oss som bor i den industrialiserade världen.

Jag håller med om att flyget, bilismen, överkonsumtionen, skövlingen av regnskogen, nedskitningen av haven m.m. måste upphöra eller åtminstone drastiskt minskas.
Men frågan är om alla dessa miljöförstörande verksamheter kan påverkas genom att ”vi”, var och en, ändrar vårt sätt att leva. Är det inte så att vi lever på sätt som är oss historiskt givna.  Verkligheten bjuder inte på så många alternativ. I varje fall inte för de flesta av oss.

”Vi”, som enskilda individer, har begränsad makt att ändra på vårt sätt att leva eftersom vårt liv är givet oss av den historiska utvecklingen. Historien har skapat den globala ekonomiska, sociala och kulturella struktur i vilken vi lever.

Den industriella utvecklingen kan inte vridas tillbaka. Bilen uppfanns för att gynna utvecklingen inte för att förstöra miljön. Bilen krävde petroleum, bilismens infrastruktur, lagar o regler, parkeringshus m.m. Ingenting av detta skapades för att förstöra miljön. De sågs som nyttigheter. De gjorde det möjligt för alltfler människor att leva och försörja sig.
Bilen gjorde ”oss” beroende. Blev en nödvändighet och är det ännu.
Tekniken skapade och utvecklade flyget på samma sätt.
Produktionstekniken skapade massproduktion som skapade masskonsumtion.
Rationaliseringar syftade till att försörja allt fler och gjorde det möjligt för allt fler att överleva.
Folk flyttade inte in till städerna för att de älskade att andas in avgaser och packas ihop i flervåningshus utan för att det var i städerna det fanns jobb.
Det var inte ”vi” som skapade allt detta, det var de historiska nödvändigheterna.

Människor har sedan urminnes tider arbetat, bearbetat natur och miljö, för att skapa sig försörjning.
Redan i det gamla Babylon blev vinsten en drivkraft, handeln skapade kolonialismen och kommersialismen som med industrialismen blev dagens kapitalism. 

Under tusentals år byggdes, bit för bit och steg för steg, ett nätverk av tekniska innovationer, lagar,  ekonomiska strukturer, sociala och kulturella samband.
Och den utvecklingen fortsätter. Vill man inte kalla den för utveckling går det lika bra med förändring.

Datorisering, automatisering, strukturrationalisering, kärnkraftsutbyggnad, kapitalkoncentration, finansmarknad förändrar vår värld.
Elbilen ska ersätta bensindriften. Men vilka negativa medför dessa?
Drivkrafterna – marknadsekonomin, vinstmotivet, konkurrensen – finns kvar.

”Vi” är bundna av denna historiskt givna väv.

Och ”vi” är bundna på olika sätt och olika starkt av denna ekonomiska, sociala och kulturella världsordning.
Somliga ”vi” saknar intresse att förändra något eftersom den rådande ordningen ger dem privilegier. De kommer att försvara sina rättigheter.
Andra önskar ändra på historien genom att ”krossa kapitalismen”. Har provats i stor skala men med fullständigt misslyckat resultat.
En tredje grupp ”vi” ser en tillbakagång i historien som enda möjligheten vilket betyder att mänskligheten kraftigt måste reduceras. Utom att det är omöjligt att radera historien.
En fjärde grupp ”vi” anser att vårt sätt att leva måste dirigeras om av en upplyst despoti som tvingar oss att byta livsmönster. Vilket betyder att demokratin måste ersättas av en global diktatur.
Nyliberala tänkare anser att kapitalismen kommer att reparera sina egna skador.
Somliga vänsterdebattörer kräver att staten går in och övertar ekonomin.
”Vi måste ändra vårt sätt att leva” har tusentals uttolkare som måste enas om samma mål, samma metoder för att leva på det enda rätta sättet.

”Vi måste ändra vårt sätt att leva” betyder att vi måste kliva ur historien, riva ner alla dessa givna strukturer, och bygga upp något nytt.
”Vi måste ändra vårt sätt att leva” vädjar till individen, men innebär att hela mänskligheten måste omvändas och strejka tills de tusenåriga strukturerna har slutat verka. Innan dess har vi alla svultit ihjäl.

Vad ska vi göra?

Det är väl okej om vi, var och en för sig, ”ändrar vårt sätt att leva” men det hjälper inte för att rädda världen.
Om vi vill rädda vår jord från förstörelse och utarmning tror jag att vi måste skapa och bygga starka organisationer i både det nationella och globala samhället.

Debattinlägg

DD
VLT
DN
Dagen

IVL Rapport om klimatutsläppen från tillverkningen av elbilsbatterier 

Birger Schlaugs blogg 

Greta Thunbergs tal på klimatmötet COP25 i Madrid 2019,Expressen 

Johan Norberg Om du vill se hoppet för miljön, se dig omkring!

Mötet är slut, vardagen går vidare

Årets toppmöte i Davos är över.

Alla de stora delegaterna har rest hem med privatplan och i stora lyxbilar.
Nu rycker städare, hotellpersonal, diskare och andra löntagare ut för att städa upp efter deltagarna.
Väktare och poliser, kökspersonal och servitörer kan återgå till sina vardagliga ordinarie sysslor.

I år var den stora diskussionsfrågan på Världsekonomiskt forum den globala miljön.

För tio år sedan var det de stigande statsskulderna som listades som den största risken i världsekonomin. Den frågan är som bortblåst, trots att problemet i verkligheten ökat.

Ska bli intressant hur det går med miljön. Och statsskulderna.

Jag har försökt  ta reda på om företrädare för världens tio största företag, de som lever på att exploatera världens oljeresurser, var med på mötet men inte lyckats hitta dem.

Ett antal nationalekonomer var med på mötet. Jag undrar varför. Vad som krävs är inte nationalekonomer utan globalekonomer. Om sådana finns.
Hittar inga på Google. Inte heller några utbildningar på svenska universitet och högskolor. Men de borde finnas.

Med på mötet var också ett antal utvalda journalister. Men de ger inga svar på mina frågor.

Det enda positiva jag kunnat läsa i Sveriges rikstidningar är att superkapitalisten George Soros kallat Donald Trump för ”Sjuklig narcissist” och att han, Soros alltså, donerar en miljard dollar till ett internationellt universitet: Open Society University Network. Det ska fungera som ”ett nätverk av högskoleutbildningar för mindre privilegierade grupper i samhället. Syftet är att satsa på utbildningar som bekämpar auktoritära regeringar och klimatförändringarna – ”tvillingutmaningar som hotar vår civilisations överlevnad”.


Open Society UniversityNetwork 

Se min blogg
Världens tio största företag direkt inblandade i miljöförstörelsen

Den som är satt i skuld…

Vart är vi på väg. Skuldekonomin

Superklassen möts

Ingen gör något för att hindra världsekonomins kollaps

Dagens motsägelsefulla värld

Den som är satt i skuld…

Enligt SCB uppgick, vid utgången av december, den totala svenska räntebärande värdepappersskulden till 7 671 miljarder kronor.

Det är en ofattbar summa eftersom en miljard är tusen miljoner.

(För att göra summan något begriplig:

Om du skulle börja räkna 1,2,3,4,5… och så vidare från ett (1) till en miljard (1 000 000 0000) skulle det ta dig 63 år för att komma fram till en miljard.

Avståndet mellan Jorden och Solen är ”bara” cirka 150 miljoner km.)

Statsskuld är inte detsamma som värdepappersskuld.

Statsskulden är de samlade underskotten och överskotten i statens budget över tiden. Staten kan låna från såväl inhemska som utländska långivare. Att stater har skulder är mycket vanligt, eftersom det är lättare att kortsiktigt reglera hur mycket staten lånar än hur mycket den får in i skatt. Skulderna används dels till investeringar, som att bygga ny infrastruktur, men även till löpande utgifter. För att kunna föra krig är statsskulder nästan alltid nödvändiga.

Den svenska statsskulden är 1 113 miljarder kronor bland den lägsta i den s.k. Västvärlden.

USA:s statsskuld är nu 22 biljoner dollar - det vill säga 22 000 miljarder dollar.

Värdepapper är ett samlingsbegrepp för aktier, fondandelar, obligationer, optioner med mera. Ett värdepapper kan beskrivas som en ägarandel i ett företag eller en fordran, som du kan handla med.

Den som köper värdepapper gör det för att tjäna pengar d.v.s. för att göra en vinst.

Där finns våra pensioner, försäkringspengar, aktieinnehav m.m.

Du ska teoretiskt ha möjlighet att lösa in ett värdepapper mot pengar till skuldbrevets marknadsvärde. Värdepapper är alltså både en tillgång och en skuld på värdepappersmarknaden.

Om alla ägare till värdepapper samtidigt skulle vilja lösa in sina papper mot pengar skulle det leda till en fruktansvärd ekonomisk kris. Nu händer det knappast.

Men ”värdet” på värdepapperen (priset) är imaginära värden.

Dessa värden har nämligen tappat kontakten med de reella värden som skapas i arbetet och i produktionen.

De svävar i en cyberrymd på en alldeles egen marknad där varje transaktion påverkar upp och nedgång utan att människor kan styra och utan än att andra än finansmarknadsaktörerna kan påverka.

Men då bubblan brister måste skulderna betalas av den reella ekonomin. Av dig och mig.

Till världens skulder ska väl också räknas miljöskulden. Den skuld som gårdagens och dagens mänsklighet orsakat genom att exploatera miljö och natur.

Den har orsakats av exploatörerna som tjänat på den. Nu måste vi alla betala den.

På tisdag samlas världens ekonomiska och politiska makthavare i Davos i Schweiz.

Donald Trump, Bill Gates, Angela Merkel, Greta Thunberg, George Soros, finansmarknadsaktörer och andra som lever av finansmarknaden.

De kommer enligt uppgift diskutera miljön.

WorldEconomic Forum 21–24 januari 2020 

 SvD Näringsliv 

Om Davos tidigare på denna blogg

Superklassen möts 

Dagens motsägelsefulla värld 

Ingen gör något för att hindra världsekonomins kris 

Greta Thunberg är fantastisk, men vad kan hon förändra?

Man kan fundera över varför Greta får sådant enormt genomslag när hon säger att det är dags att stoppa skövlingen av miljön. Kanske känner mänskligheten ett behov av en frälsare.

För Greta säger ju vad som sedan länge sagts av många enskilda och organisationer.

I Sverige kom ett tidigt inlägg redan 1941 från Elin Wägner med boken "Väckarklocka" och 1962  blev Rachel Carsons bok "Tyst vår" just en internationell väckarklocka.
Redan 1992 skapade en 12-årig flicka, Severn Cullis-Suzuki, stor uppståndelse när hon höll ett FN-tal om miljön och läxade upp världens politiker.

Al Gores dokumentärfilm En obekväm sanning som kom 2006 och hans föreläsningsturnéer väckte stor uppmärksamhet.

Miljoner människor är engagerade i organisationer som vill rädda världen: Friends of the Earth International, Jordens vänner, Världsnaturfonden WWF , Europeiska miljöbyrån, International Union for Conservation of Nature, IUCN, Naturskyddsföreningen, Greepeace, Global Exchange, Det Naturliga Steget, Svenska Miljöinstitutet, IVL,  för att nämna några.

Dessutom finns det miljöpartier i de flesta industrialiserade länder.

Nåja, Greta är fantastisk, särskilt om jag jämför med mig själv i den åldern. Jag hade slutat skolan sedan två år, arbetade och var mest inriktad på att maximera uppfyllande av mina egna personliga behov.
Och då jag gick i plugget strejkade jag aldrig, jag skolkade. Inte för något högre syfte än för att få en egen tillfällig frihet från plikt och ansvar. Att stå inför en församling och hålla tal fanns inte i mitt medvetande, blyg som jag var.

Så visst är Greta en enastående tonåring.  
Hennes engagemang har smittat av sig. Många har, tack vare henne, fått upp ögonen för behovet att rädda jordens miljö.
Men frågan är, kommer hennes arbete på sikt att förändra ett så sammansatt ekonomiskt, socialt och kulturellt system som lett fram till och som skapar de globala miljöproblemen?

Se även Nyheter, forskning och fakta om havet   

Storföretagen och klimatet

Greta Thunberg får stor uppmärksamhet i media.

Det är bra.
Hennes kärnbudskap är att politikerna måste vakna och lyssna till forskningen.
Och att ”vi” måste ändra vårt klimatbeteende. Frågan är bara vilka som är ”vi”.

Är det ”vi” som konsumerar det som producenterna producerar? Eller vi som har vår inkomst från företag som producerar klimatförstörande produkter?

När det gäller politikerna tror jag att de redan känner till problemen men saknar möjlighet att göra något åt dem, annat än marginellt.

Det är hela det globala ekonomiska, sociala och kulturella system som vuxit fram under årtusenden som, på gott och ont, skapat dagens situation. Den har gett upphov till sådant som massproduktion och masskonsumtion, kapitalkoncentration, värdepappershandel och spekulation i naturresurser. Där finns oljeindustrin, bilismen, infrastrukturen, flyget och exploateringen av människa och natur för att skapa tillväxt.

Det är till stor del koncentrationen av investeringskapital till några relativt få mäktiga kapitalägare som driver på rovdriften av fossila bränslen, skövlingen av regnskogen, nersmutsningen av hav och luft.

Inte för att kapitalägarna är elaka utan för att deras verksamhet ger dem profit och skapar tillväxt som vi alla är beroende av.

Därmed blir också vi löntagare och konsumenter del av denna rovdrift.

Så länge som kapitalägarna tjänar på att exploatera miljön, och har rätt att göra det, kommer systemet att fortsätta.

Så länge en inskränkning av denna rätt, genom symbiosen, skulle hota löntagarnas och konsumenternas intressen blir det svårt för politikerna att göra något.
För vem av oss löntagare och konsumenter vill få det materiellt sämre, behöva betala mer för sånt vi måste köpa eller riskera våra jobb?

Och även som pensionssparare är ”vi” involverade i denna mäktiga och komplexa ägarstruktur.

The Guardian avslöjar att tre av världens största penningförvaltare - BlackRock, State Street och Vanguard - har ett avgörande inflytande i klimatkrisen.

De tre har byggt en kombinerad portfölj av 300 miljarder dollar i investeringar i fossilbränsle med pengar från människors privata sparande och pensionsavgifter.

Tillsammans övervakar de tillgångar värda mer än Kinas hela BNP. Tillgångarna fortsätter att växa.

De två största kapitalförvaltarna av de tre, BlackRock och Vanguard, har dessutom tvingat direktörer för fossila bränsleföretag att inte vidta åtgärder för klimatförändringar, visar analysen.

Carbon Majors forskning har funnit 100 aktiva tillverkare av fossila bränslen inklusive ExxonMobil, Shell, BHP Billiton och Gazprom som är kopplade till 71 procent av utsläppen av industriella växthusgaser sedan 1988.

Enligt Disclosureinsight Action, CDP Europe är det 33 av de mest inflytelserika företagen som motsätter sig klimatpolitiken, som leds av Chevron, ExxonMobil och BP.

Fossilbränsleföretag och deras produkter står för mer utsläpp under de senaste 28 åren än under de 237 åren före 1988;

Över hälften (52 procent) av alla globala industriella växthusgaser som släppts ut sedan den industriella revolutionen som inleddes 1751 har spårats till dessa 100 fossila bränsleproducenter.

Se även Corporate Climate Policy Footpint hur företag verkligen motverkar framsteg på klimatområdet.

Det är inte politiska beslut som skapat historien eller som skapar framtiden.

Det är främst människors skapande arbete och produktion som är grunden för samhällsutvecklingen.

Människors upptäckter och uppfinningar, investeringar och kreativitet har drivit på den tekniska utvecklingen som i sin tur skapat nya förutsättningar för försörjning och framsteg.
Politiken har anpassat sig till de nya ekonomiska, sociala och kulturella strukturerna.

Exempel: I dag är fossila bränslen – olja och kol - den största primärenergikällan på jorden.
”Vi” klarar oss inte utan att använda fossila bränslen även om användningen skapar ett antal stora miljöproblem. Det allvarligaste av dessa är den globala uppvärmningen. ”Vi” har kommit till insikt om att ”vi” måste sluta köra bensindrivna bilar, flyga och slösa på fossila bränslen som ökar risken för stora miljökatastrofer.  
Men vad ska ”vi” göra?
Varför fortsätter ”vi” att ändå använda petroleum och kol?

Jag tror att det beror på att det oftast inte finns några alternativ. ”Vi” är fångna i den globala ekonomiska struktur som skapats under de senaste 300 åren.
De alternativ som nu skapas är (ännu) inte tillräckliga.

Enorma resurser har satsats på att bygga upp petroleumindustrin, raffinaderier och distribution av olja.
Kapitalägare räknar med stora vinster från hanteringen, konsumenterna är beroende av att få bensin till sina bilar, båtar och flyg. Industrier och marknader har växt fram som är beroende av oljeprodukter för sin produktion.
Miljontals löntagare är beroende av att få arbete och inkomst inom hela denna verksamhet.
Alltsammans skapar tillväxt som förser en växande världsbefolkning med livsförutsättningar, hålls igång genom att investerarna räknar med vinster på sina satsade kapital, att kapitalägarna stöder sig på äganderätten och att lönearbetet är den viktigaste formen för relationer mellan kapitalägare (investerare) och arbetare (löntagare).

Om man vill att exploateringen av fossila bränslen ska upphöra måste man alltså tvinga kapitalägare att avstå från sina vinster, man måste ingripa i äganderätten och ge löntagarna alternativa inkomstmöjligheter.
Teoretiskt skulle detta kunna ske genom att hårt beskatta investerare, oljeproducenter och konsumenter. Men är det praktiskt möjligt?
Vilken högre ordning skulle kunna åstadkomma detta?

Vilka länder tjänar på att ta upp och sälja olja?

Vilka företag tjänar på att ta upp och sälja olja?

Vilka använder petroleumprodukter?

Sju av världens största företag tjänar på oljan

En dystopisk betraktelse

Vi - världens 7.5 miljarder människor - lever i en ekonomisk, social och kulturell struktur - kapitalismen.

Kapitalismen innebär bl.a. att förutsättningen för den globala ekonomiska utvecklingen bygger på profit, konkurrens, exploatering av människor och natur, kapitalkoncentration, spekulation, lönearbete, enskilt ägande av kapital och produktionsmedel, massproduktion och masskonsumtion.

Kapitalismen är en tät väv och ett komplext system av arbete, produktion, hantverk, teknik, innovationer, rättsordningar, handel, traditioner och människors strävanden som inte låter sig rubbas på kort sikt och som utvecklats historiskt sedan pengar började användas.
De senaste trehundra åren har kapitalismen skapat en enorm teknisk utveckling och ökat arbetets och produktionens förmåga att skapa en materiell tillväxt som kan försörja en snabbt växande mänsklighet.

Fram till år 1900 har européer dessutom lyckats upptäcka, erövra och befolka andra kontinenter. Kolonialismen, som utgör ett steg i kapitalismens utveckling, inte bara hämtade hem resurser till Europa utan exporterade även överflödig arbetskraft till Amerika och Australien. Idag finns inte längre den möjligheten. Vårt klot har krympt.

Men samtidigt som den har skapat resurser är kapitalismen dålig på att fördela resurserna vilket gett upphov till stora skillnader mellan rika och fattiga länder, landsändar och regioner och mellan enskilda människor. Överexploateringen av naturresurser har lett fram till dagens miljökatastrof. Kampen om resurser har orsakat krig och miljöpåverkan.
Oljan är ett exempel. Oljan är en av förutsättningarna för industrialismen. Vi är alla beroende av den.
Världens oljeresurser har orsakat krig, oljan är nödvändig för bilproduktionen och bilkonsumtionen, plastindustrin, vägbyggande m.m.

Utan oljan stannar världen.

Politikerna och de politiska ideologierna förhåller sig olika till kapitalismen.
De dogmatiska liberalerna anser att man bör låta kapitalismen sköta sig själv, utan inblandning från staten. Kapitalismens självläkande krafter kommer att reparera det som sargat människa och natur.
Socialliberalerna anser att politiska ingrepp är nödvändiga för att rätta till kapitalismens omänskliga biverkningar.
Socialister, kommunister, syndikalister vill ersätta kapitalismen med andra system. Detta har dock, än så länge, visat sig praktiskt omöjligt.
Diverse konservativa politiker och ideologier vägrar att se kapitalismen.
 

Trots att en stor del av mänskligheten hyser en stark vilja att värna miljön och en avsky för krig kommer strukturerna att styra utvecklingen.

Trots att ”vi” vet att det är på väg att gå åt helsike går vi obevekligen mot ett antal katastrofer.
Tror du inte, till exempel, att en överväldigande majoritet av mänskligheten avskyr krig?
De flesta begriper att ingen har att vinna på krig. Ingen vettig människa vill ha krig.
Men maktstrukturerna kommer ideligen i kollisionskurs med varandra och skapar krigsrisker som till sist utlöses och utplånar en del av mänskligheten.
Det är inte enbart politiska eller ideologiska motsättningar som skapar risken för krig utan också kluster av dolda men starka ekonomiska intressen och sociala motsättningar.

Skulle en 16-årig fredsängel kunna frälsa mänskligheten från krig?
Det finns fredsorganisationer men frågan är om de kan hindra krig.
Politiska partier kan ha avrustning i sina program men plötsligt ökar krigsrisken.

Om världens materiella utveckling bygger på att det globala kapitalet växer genom stordrift, exploatering av människor och miljö, konkurrens och profit, enskilt ägande av produktionsmedel, ekonomiska och sociala makthierarkier, kapitalkoncentration till ett litet antal makthavare utanför politikens makt o.s.v. Kan nationella politiker göra så mycket då?
Förändras något i grunden om ”vi” slutar flyga, köra bil och överkonsumera då det ändå är masskonsumtionen som är en förutsättning för att vi löntagare ska kunna försörja oss.
Politikerna kan inte, hur gärna de än vill, få ett grepp över detta oöverskådliga sammelsurium av motsatta särintressen som det saknas institutionella lösningar för att hantera.

Politikerna kan inte, utom marginellt, rå på den kapitalistiska världsordningen som är sammansatt av tusentals ekonomiska, sociala och kulturella strukturer
Det skulle behövas en upplyst dirigerande världsmakt som vrider allt till rätta. Men vi önskar den inte. En sådan kan inte komma till stånd inom demokratin.

Ska man därför ge upp och låta allt gå åt helvete?

De flesta anser nog att det ändå löser sig. Politikerna kan, om de bara vill och blir medvetna om problemet, vrida utvecklingen rätt. Vi har ju organisationer som FN, EU och andra. Vi har folkrörelser och intresseorganisationer.

Nyliberalen Johan Norberg är, trots allt, optimistisk om utvecklingen. Det kapitalistiska systemets inneboende dynamik och självläkande kraft kommer att lösa problemen och ta världen till nya höjder. Se bara vad som hänt de senaste seklerna för att öka välståndet och välfärden för flertalet, säger han.

”Framsteg, tio skäl att se fram emot framtiden” Volante2017.

Dogmatiska ”marxister” anser att kapitalismen går mot sin undergång.
Anton Pannekoek ”Teorin om kapitalismens sammanbrott”, 1934

Andra ser nya möjligheter bortom kapitalismen

Paul Mason ”Postkapitalismen” Oktober 2015
Global Klimatstrejk

Beskatta det globala kapitalet!

En kapitalist som satsar kapital i ett projekt räknar med att få vinst på det satsade kapitalet men tar ofta en viss ekonomisk risk.

Kapitalisten kan vara en kapitalägare, en enskild företagare, en stat eller kommun, aktieägare, fondsparare, penningmäklare eller förvaltare. Det satsade kapitalet kommer från överskott av tidigare produktion av varor och tjänster.

Om projektet så småningom visar sig ha drabbat människor genom att till exempel anställda blir sjuka av arbetet eller om exploateringen drabbar miljön brukar samhället efteråt tvingas träda in i form av vård eller reparation.
Detta brukar vanligen visa sig först sedan kapitalinvesterarna redan fått utdelning på sitt kapital.

Ett välkänt exempel är företaget Lomma Eternit i sydvästra Skåne en fabrik som skadat eller dödat ett par hundra arbetare. Asbesten gjorde att de fick svårt att andas. Många fick cancer. Fabriken var igång i 70 år och lades ned 1977.
Euroc, företaget som ägde fabriken, ville inte betala skadestånd,

Efter klagomål från facket, medias uppmärksamhet och juridiska processer betalade företaget ut blygsamma ersättningar till de drabbade arbetarna.
Men under de 70 åren hade aktieägarna kammat hem goda vinster på produktionen.

Vi kan hålla oss kvar i Skåne och bege oss till Klippan. I Klippan handlar det om en gammal läderfabrik som låg nära det som idag är Klippans centrum. Läderfabriken startades 1906 och produktionen upphörde 1988. Så sent som i början av 80-talet arbetade cirka 200 personer i företaget.
Kring den nedlagda fabriken fanns stora mängder tungmetaller och gifter och diskussionen hur saneringen skulle finansieras pågick i flera år. Saneringsarbetet har sedan pågått i decennier och kostat 100-tals miljoner kronor. På minussidan finns också mänskligt lidande och förlorade miljövärden till följd av de gifter som släppts ut eller grävts ner av företaget.
Naturvårdsverket - d.v.s. skattebetalarna - har i efterhand betalt ut 107 miljoner.

Miljöskandaler skapas ständigt över kela världen, med betydligt mer omfattande konsekvenser än i mina två lokala exempel. Gifter dumpas för att det är för dyrt att ta hand om dem för sanering. Men när bubblan brister blir samhällskostnaderna stora. I ett annat känt fall, BT Kemi, fick till exempel väldiga jordmassor skeppas ut med båt från Landskrona till destruktion i Tyskland. Saneringen av en del av området påbörjades sommaren 2010, och har kostat skattebetalarna cirka 183 miljoner kronor.

Problemen gäller således inte bara Skåne eller Sverige. De är globala. Skövling av regnskog, koldioxidutsläpp, förgiftning, exploatering av ändliga resurser överallt i världen skapar sammantaget en obeboelig värld om ingenting görs.
Det är inte främst enskilda människors ondska, illvilja, dårskap eller girighet som driver mänskligheten till denna utveckling utan rationella ställningstaganden och möjligheterna att skapa tillväxt inom den kapitalistiska ekonomiska, sociala och kulturella historiskt givna kapitalistiska strukturen.
Bakom denna utveckling ligger således den kapitalistiska världsordningen. Samtidigt som kapitalismen skapar utveckling och framsteg ger den upphov till exploatering av människor och miljö och övervältrar en stor del av kostnaderna på individer och samhälle.

Produktionen kan förhindra en del skador och samhällskostnader om all produktion över en viss omfattning tvingas att konsekvensredovisa förväntade arbetsmiljö och miljöskador vid planeringen.
Konsekvensberäkningarna bör vara offentliga och tas med i alla företags kalkyler och budgetar.
Exploateringens reella konsekvenser redovisas i årsredovisningarna.
Kapitalinvesterare och företag måste fondera eller avsätta en del av sina vinster för att i efterhand kunna betala eventuella negativa konsekvenser.

Men vad krävs för att genomdriva dessa åtgärder?
Antagligen en överstatlig auktoritär makt som inte finns. Och som vi antagligen inte vill att den ska finnas.
Men kanske är det enda utvägen.

Torbjörn Tännsjö
Per Bauhn 

Replik från Torbjörn Tännsjö 

Ekonomipriset 2018 
Jesper Roine
Isabella Lövin

Hindra klimatflyktingar genom att stoppa orsakerna till flykten

Den 30 november samlas representanter från 195 länder - Conference of the Parties, COP -  i Paris för att enas om ett klimatavtal. 

Orsakerna är att klimatkatastrofer blir allt fler och svårare och på grund av den snabba uppvärmningen av vår planet.
Det är nödvändigt att halvera utsläppen av växthusgaser till 2050 och helt slutar att släppa ut till 2100. Mötets uppgift är att teckna ett globalt täckande avtal med konkreta mål för varje land.

Under de 20 senaste åren har antalet naturkatastrofer fördubblats. Tidigare skedde omkring 200 naturkatastrofer årligen, medan antalet nuförtiden är omkring 400. 70 procent av katastroferna har att göra med klimatet.

Antalet människor som tvingas fly undan havshöjningar, torka, utfiskning, jordförsämring eller att storbolag överexploaterar naturen ökar.

Att uppskatta det totala antalet klimatflyktingar är svårt, eftersom klimatförändringens slutliga följder ännu inte står klara. Redan nu finns det åtminstone 25 miljoner människor i världen som har flyttat från sina hem av miljöorsaker - och till dem har man inte räknat in dem som flyttat på grund av långsamma förändringar i miljön, såsom torka. Fram till år 2050 kan det enligt olika beräkningar finnas mellan 50 miljoner och en miljard klimatflyktingar. De flesta uppskattningarna rör sig kring 200 miljoner.

Antalet människor som drabbas av naturkatastrofer har tredubblats under ett årtionde. Årligen påverkar naturkatastroferna direkt omkring 211 miljoner människors liv.

20 miljoner människor tvingades fly undan extrema väderfenomen år 2008.

Under de senaste 20 åren har 10 miljoner afrikaner tvingats flytta på grund av miljöförstöring som till exempel ökenspridning.

År 2050 beräknas omkring 70 procent av världens befolkning bo i städer. De urbana områdena är klimatförändringens riskzoner för de har traditionellt byggts vid kusten eller floder. Av världens 39 största metropoler finns 60 procent på strandområden.

De flesta klimatflyktingar flyr inom sitt eget land.

Enligt organisationen International Alert hotar klimatförändringen att trappa upp konflikter eller förvärra instabiliteten i 102 av världens länder. Det bor omkring 3,9 miljarder människor i de här länderna.

Genom att begränsa miljöförstöringen kan vi alltså hindra en ny flyktingvåg att söka sig till vårt land.

UnitedNations Fromework Convention on Climate Change, UNFCCC, Klimatkonventionen, 

Klimatkonventionen på svenska 

COP 

UNHCRClimate Change

IntergovermentalPanel on Climate Change, IPCC, FN:s klimatpanel,  

Klimatflyktingar, Migrationsinfo  

UNHCRSummary of Deliberations on Climate Change and Displacement 

International Alert 

UNHCR

Migrationsinfo 

Än kan vi undvika syndafloden II

I veckan har USA och Kina kommit överens om att minska utsläppen av växthusgaser och för första gången sätta upp ett mål för koldioxidutsläppen.

USA ska minska växthusgaserna med mellan 26 och 28 procent till år 2025, jämfört med nivån 2005. Det nuvarande målet är att minska med 17 procent fram till 2020.

Xi Jinping sade att Kina är redo att minska sina totala koldioxidutsläpp, som kontinuerligt ökat, och att toppen för dessa ska nås år 2030, men förhoppningsvis tidigare. Kina kommer också att öka andelen av icke-fossila bränslen till cirka 20 procent fram till 2030.

Enligt Världsnaturfonden har G8-länderna (USA, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan och Ryssland) orsakat nästan hälften av de globala koldioxidutsläppen och står fortfarande för mycket stora utsläpp per person. 

Kina har dock under de senaste tjugo åren gått från att ha ganska låga utsläpp till att bli världens största utsläppare av växthusgaser per år.
Snabbt växande ekonomier som Kina, Brasilien, Sydafrika och Indien måste också ta ett ökat klimatansvar allteftersom deras utsläppsnivåer per capita ökar och befolkningen blir rikare.

Ser man till statistiken kan det se ut som om många rika länder släpper ut mindre koldioxid än vad de egentligen gör genom sin konsumtion.
Men idag har en stor del av utsläppen förflyttats eftersom de rikare länderna producerar allt mer i utvecklingsländerna.

USA och Kina är de två länder i världen som släpper ut mest koldioxid, närmare bestämt 45 procent av alla utsläpp i världen.

Den största delen av dagens utsläpp kommer från transporter och elproduktion. Energisektorn orsakar 36 procent av de totala utsläppen och mer än hälften av all elektricitet kommer i dag från förbränning av kol, olja, fossil- eller naturgas. Transportsektorn ligger på andra plats, med 27 procent av alla koldioxidutsläpp.

Miljö- och klimatminister Åsa Romson gläds över USA:s och Kinas höjda ambitioner om sänkta koldioxidutsläpp. Samtidigt konstaterar hon att nivåerna är inte är tillräckliga:– Utsläppen 2030 kommer att vara alltför höga för att vi med trovärdighet ska klara klimatpåverkan under två grader, säger hon.

Hon var tidigare med vid ett seminarium där den senaste delrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC)presenterades. Texten är en syntes av tre tidigare delrapporter som lagts fram de senaste månaderna.

Den viktigaste slutsatsen är att en minskning av växthusgasutsläppen med cirka 50 procent är nödvändig till 2050 om världen ska klara tvågradersmålet, det vill säga hålla temperaturökningen på jorden under två grader Celsius i framtiden.

Med nuvarande utsläpp är vi på väg mot fyra graders temperaturhöjning. Men IPCC påpekar samtidigt att mänskligheten fortfarande kan välja väg. Vi har fortfarande tid på oss.

Annars väntar syndafloden II.

SvD 

SvD 

Löntagarna tar de största riskerna

Det påstås att investerarna tar en risk när de satsar pengar i företag.

Med det avses en ekonomisk risk. Fast inte sällan är det andras, dina och mina, pengar som investerarna riskerar.

Även löntagarna tar en ekonomisk risk i företaget eftersom deras anställning, och därmed inkomst, kan upphöra vid konjunkturförändringar eller om företaget är illa skött.
Men löntagarna kan dessutom riskera sitt liv och sin hälsa i arbetet.

FN-organet ILO uppskattar att cirka 2,3 miljoner kvinnor och män runt om i världen dör i arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar varje år. Det motsvarar mer än 6000 dödsfall varje dag. I hela världen sker det omkring 340 miljoner arbetsolyckor och 160 miljoner offer för arbetsrelaterade sjukdomar årligen.
Farliga ämnen beräknas leda till 651279 dödsfall per år.

Det finns många exempel hur löntagare fått riskera liv och hälsa i produktionen.

Ett svenskt exempel är Lomma Eternit där ett par hundra arbetare miste livet i en kvävande sjukdom på grund av arbetet i företaget.
Under årtionden blev arbetarna allt sjukare medan investerarna tjänade pengar.

 
Hos H&M:s underleverantörer i Kambodja och Bangladesh, dog hundratals arbetare då fabriker rasade på grund av bristande underhåll . Men investerarna hade hunnit kvittera ut de pengar som borde gått till att rusta fabrikerna.

Silkosens verkningar inom olika industrier är ett annat känt fall där produktionen skapat vinster till investerarna men ohälsa och död bland löntagarna.

Gruvraset i Soma i Turkiet, där över två hundra löntagare avled, är ett närbeläget exempel.  Gruvdrift dödar ständigt människor över hela världen.

Vanligen blir arbetarna och deras anhöriga utan ersättning medan investerarna under åratal har kunnat kamma hem utdelningar och vinster tack vare bristfälliga arbetsmiljöer.

Då en olycka inträffat straffas i en del fall företagsledningarna som personligen ansvariga för olyckan.
Det brukar dock inte hjälpa de löntagare som förolyckats eller drabbats av sjukdom och invaliditet  
Och inte drabbar det de investerare som under långa tider, före katastroftillfället, profiterat på de usla arbetsmiljöerna.

Arbetsolyckorna beror vanligen på att företagsledningarna struntar i arbetarskyddet eftersom skyddet kostar pengar eller hindrar verksamheten och att därmed vinsterna minskar. Om lönsamheten minskar kommer investerarna att använda sitt investeringskapital i ett annat, mer lönsamt, företag. Företagsledningar drivs alltså att fuska med arbetarskyddet.

Självklart ska företagets ansvariga dömas för arbetsmiljöbrott men frågan är om inte även investerarna som under lång tid, före katastrofen, tjänat pengar på företagets verksamhet bör betala.

Företagen orsakar inte sällan miljökatastrofer.
Som Bhopalkatastrofen natten till 3 december 1984 då 43 ton metylisocyanat och andra gaser från amerikanska Union Carbides fabrik strömmade ut över den sovande staden. 520 000 människor utsattes för gaserna, 8 000 dog under första veckan, och närmare 200 000 fick olika grader av skador, bl.a. lung- och ögonskador. Greenpeace uppskattar antalet omkomna i låga tal till 20 000 och åtskilliga fler under de följande åren.
De som investerat i företaget långt före katastrofen ställdes inte till svars utan kunde lugnt behålla de vinster som verksamheten givit.

PCB, polyklorerade bifenyler, är en grupp miljö- och hälsoskadliga industrikemikalier som utvecklades på 1920-talet av det multinationella kemi- läkemedels- och jordbruksföretaget Monsanto.
Trots att PCB riskerar att ge leverskador som i värsta fall kan vara ett förstadium till cancer fortsatte användningen av PCB i flera decennier. Först 1978 förbjöds all nyanvändning av PCB helt i Sverige. Ämnet finns dock fortfarande kvar i miljön på grund av dess långa nedbrytningstid.
Men de glada investerarna hade under femtio år inhöstat goda vinster.
Saneringen fick senare betalas av skattebetalarna.

Ett annat exempel på miljökatastrofer är BP i Mexikanska golfen 2010. Här tvingades företaget stå för saneringen men alla de som kunnat berika sig på verksamheten fram till katastroftillfället hade lugnt kunnat glädjas åt sina vinster.

Regnskogar som huggs ner, luftföroreningar, exploatering av icke förnyelsebara resurser m.m. är andra verksamheter som är lönsamma för investerarna men som våra barn i framtiden kommer att tvingas betala.

En nyliberal doktrin säger visserligen att företag inte ska vara några sociala inrättningar.
Men är det rätt att en del människor gör profit på andra människors olycka? Särskilt som olyckorna kanske kunna förhindrats om profitörerna investerat i miljö och säkerhet?

Vad kan man då göra för att mer rättvist fördela risker, ansvar och kostnader i produktionen?

Vi är alla beroende av en hög produktion men är vi verkligen överens om att den ska ske på bekostnad av människors liv och hälsa?

En metod till mer rättvis fördelning av risker skulle kunna vara att investerarna vore skyldiga att ur sina investeringar eller vinster fondera medel för eventuella framtida arbets- och miljökatastrofer.

De som satsar pengar i ett företag och uppbär vinster i företaget borde betala en försäkringsavgift som skulle utfalla då olyckor inträffar.

Men i en global kapitalistisk ekonomi är förslaget omöjligt att genomföra. Dels måste det omfatta alla världens företag eftersom de som står utanför skulle gynnas i konkurrensen och dels skulle investeringsviljan hämmas.

Går det att få rättvisa?

"Eternit and the Great Asbestos Trial", (Eternit och den stora asbest-rättegången).

Uppdrag Granskning

DagensArena