Visar inlägg med etikett UNHCR. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett UNHCR. Visa alla inlägg

lördag 24 oktober 2015

Hindra klimatflyktingar genom att stoppa orsakerna till flykten

Den 30 november samlas representanter från 195 länder - Conference of the Parties, COP -  i Paris för att enas om ett klimatavtal. 

Orsakerna är att klimatkatastrofer blir allt fler och svårare och på grund av den snabba uppvärmningen av vår planet.
Det är nödvändigt att halvera utsläppen av växthusgaser till 2050 och helt slutar att släppa ut till 2100. Mötets uppgift är att teckna ett globalt täckande avtal med konkreta mål för varje land.

Under de 20 senaste åren har antalet naturkatastrofer fördubblats. Tidigare skedde omkring 200 naturkatastrofer årligen, medan antalet nuförtiden är omkring 400. 70 procent av katastroferna har att göra med klimatet.

Antalet människor som tvingas fly undan havshöjningar, torka, utfiskning, jordförsämring eller att storbolag överexploaterar naturen ökar.

Att uppskatta det totala antalet klimatflyktingar är svårt, eftersom klimatförändringens slutliga följder ännu inte står klara. Redan nu finns det åtminstone 25 miljoner människor i världen som har flyttat från sina hem av miljöorsaker - och till dem har man inte räknat in dem som flyttat på grund av långsamma förändringar i miljön, såsom torka. Fram till år 2050 kan det enligt olika beräkningar finnas mellan 50 miljoner och en miljard klimatflyktingar. De flesta uppskattningarna rör sig kring 200 miljoner.
Antalet människor som drabbas av naturkatastrofer har tredubblats under ett årtionde. Årligen påverkar naturkatastroferna direkt omkring 211 miljoner människors liv.

20 miljoner människor tvingades fly undan extrema väderfenomen år 2008.
Under de senaste 20 åren har 10 miljoner afrikaner tvingats flytta på grund av miljöförstöring som till exempel ökenspridning.

År 2050 beräknas omkring 70 procent av världens befolkning bo i städer. De urbana områdena är klimatförändringens riskzoner för de har traditionellt byggts vid kusten eller floder. Av världens 39 största metropoler finns 60 procent på strandområden.

De flesta klimatflyktingar flyr inom sitt eget land.

Enligt organisationen International Alert hotar klimatförändringen att trappa upp konflikter eller förvärra instabiliteten i 102 av världens länder. Det bor omkring 3,9 miljarder människor i de här länderna.

Genom att begränsa miljöförstöringen kan vi alltså hindra en ny flyktingvåg att söka sig till vårt land.



Vi har råd att hjälpa flyktingar

Förra året beviljades 34 787 uppehållstillstånd för asylsökande flyktingar i Sverige.
Länder som människor idag flyr ifrån är Syrien: 3 miljoner, Afghanistan: 2,7 miljoner, Somalia: 1,1 miljoner, Sudan: 670 000 , Sydsudan: 509 000, Demokratiska republiken Kongo: 493 000, Myanmar: 480 000, Irak: 426 000
Av debatten får vi lätt uppfattningen att Sverige är ett stort mottagarland.
Men de
länder som tar emot flest flyktingar är Pakistan: 1,6 miljoner, Libanon: 1,1 miljoner, Iran: 982 000, Turkiet: 824 000, Jordanien: 737 000, Etiopien: 588 000, Kenya: 537 000, Tchad: 455 000.
Det är alltså de redan fattiga länderna, i närområdena, som tar de största kostnaderna för människor på flykt.

Sveriges flyktingmottagande ligger visserligen på en högre nivå än de övriga nordiska länderna men mottagandet är inte imponerande i jämförelse med behovet och med andra länder. Om man räknar antal flyktingar per 1 dollar av BNP/capita kommer Frankrike som det första europeiska landet på listan och totalt på plats 42. De fyrtio länderna ovanför tillhör med enstaka undantag utvecklingsländerna, och hälften av dem tillhör gruppen "lägst utvecklade länder”. De översta, Etiopien, Pakistan, Uganda och Kenya, hade en belastning som var 70 till 160 gånger högre än Sverige, med färre än tre flyktingar per 1 dollar BNP/capita.
Se uppgift i UNHCR 

I Migrationsverkets nya prognos för antalet asylsökande beräknas att antalet i år blir 140.000 och 190.000 personer, varav 29.000–40.000 är ensamkommande barn.
Migrationsverket säger sig behöva 29 miljarder kronor i extra anslag.
Att stoppa flyktingarna är ingen lösning på problemen. Man bara förvärrar dem.
Fler länder måste ställa upp och bidra, inte minst ekonomiskt om vi vill undvika risken för att ännu fler utsatta människor ska stå utan stöd och hjälp.
Resurserna för flyktingmottagande måste bli permanenta i både EU:s och medlemsländernas budgetar.
Flyktinghjälpen är nödvändig och behovet av att hjälpa försvinner inte utan ökar framöver på grund av krig, miljökatastrofer och relativ fattigdom.





söndag 6 september 2015

Dags att ta konsekvenserna av flyktingkatastrofen

Fotot av den drunknade treårige pojken Alan Kurdi väckte opinionen till stöd för flyktingar.
Också Alan Kurdis mor och syskon förolyckades vid flykten och endast fadern överlevde.

Många privatpersoner skänker nu pengar till hjälporganisationer vilket visar att medvetenheten och medmänskligheten är stor.
Civilsamhällets stöd i flyktinghjälpen är ett viktigt bidrag men räcker inte som uthålligt bistånd.

Flyktingkatastrofen är inte tillfällig.

Inte heller den annars så mäktiga och kraftfulla ”Marknaden” kan lösa flyktingfrågan även om en del aktörer – flyktingsmugglarna – tjänar pengar på att människor tvingas fly från krig och terror.

Här är det i stället stat och kommun, det vill säga politikerna, som måste visa humanitet genom att fatta beslut om att ge de flyende medmänniskorna hjälp.

EU:s flyktingmottagande måste reformeras och hjälpen måste fördelas rättvist mellan medlemsstaterna. Och här krävs resurser.

EU bör ta ut en särskild hjälpskatt från medlemsländerna. Skattepengarna ska gå till stöd till människor som flyr till Europa. Skatten skulle kunna utformas så att länder som tar emot få flyktingar tvingas betala högre skatt.

Den svenska riksdagen bör besluta om en nationell extraskatt som tas ut för flyktinghjälp. Skatten bör tas ut i förhållande till enskildas och företags betalningsförmåga.
Flyktingmottagandet och hjälpen måste fördelas rättvist mellan olika kommuner.

Nu är det handling och konkreta insatser som behövs, inte bara för flyktingarnas skull utan även för vår egen.

Men vågar de politiska partierna ta steget från prat till handling? Vågar de människovänliga partierna ställa upp mot de främlingsfientliga?

Det återstår att se, som utrikeskorrespondenter brukar säga när de inte vet.