Hindra klimatflyktingar genom att stoppa orsakerna till flykten

Den 30 november samlas representanter från 195 länder - Conference of the Parties, COP -  i Paris för att enas om ett klimatavtal. 

Orsakerna är att klimatkatastrofer blir allt fler och svårare och på grund av den snabba uppvärmningen av vår planet.
Det är nödvändigt att halvera utsläppen av växthusgaser till 2050 och helt slutar att släppa ut till 2100. Mötets uppgift är att teckna ett globalt täckande avtal med konkreta mål för varje land.

Under de 20 senaste åren har antalet naturkatastrofer fördubblats. Tidigare skedde omkring 200 naturkatastrofer årligen, medan antalet nuförtiden är omkring 400. 70 procent av katastroferna har att göra med klimatet.

Antalet människor som tvingas fly undan havshöjningar, torka, utfiskning, jordförsämring eller att storbolag överexploaterar naturen ökar.

Att uppskatta det totala antalet klimatflyktingar är svårt, eftersom klimatförändringens slutliga följder ännu inte står klara. Redan nu finns det åtminstone 25 miljoner människor i världen som har flyttat från sina hem av miljöorsaker - och till dem har man inte räknat in dem som flyttat på grund av långsamma förändringar i miljön, såsom torka. Fram till år 2050 kan det enligt olika beräkningar finnas mellan 50 miljoner och en miljard klimatflyktingar. De flesta uppskattningarna rör sig kring 200 miljoner.

Antalet människor som drabbas av naturkatastrofer har tredubblats under ett årtionde. Årligen påverkar naturkatastroferna direkt omkring 211 miljoner människors liv.

20 miljoner människor tvingades fly undan extrema väderfenomen år 2008.

Under de senaste 20 åren har 10 miljoner afrikaner tvingats flytta på grund av miljöförstöring som till exempel ökenspridning.

År 2050 beräknas omkring 70 procent av världens befolkning bo i städer. De urbana områdena är klimatförändringens riskzoner för de har traditionellt byggts vid kusten eller floder. Av världens 39 största metropoler finns 60 procent på strandområden.

De flesta klimatflyktingar flyr inom sitt eget land.

Enligt organisationen International Alert hotar klimatförändringen att trappa upp konflikter eller förvärra instabiliteten i 102 av världens länder. Det bor omkring 3,9 miljarder människor i de här länderna.

Genom att begränsa miljöförstöringen kan vi alltså hindra en ny flyktingvåg att söka sig till vårt land.

UnitedNations Fromework Convention on Climate Change, UNFCCC, Klimatkonventionen, 

Klimatkonventionen på svenska 

COP 

UNHCRClimate Change

IntergovermentalPanel on Climate Change, IPCC, FN:s klimatpanel,  

Klimatflyktingar, Migrationsinfo  

UNHCRSummary of Deliberations on Climate Change and Displacement 

International Alert 

UNHCR

Migrationsinfo 

Än kan vi undvika syndafloden II

I veckan har USA och Kina kommit överens om att minska utsläppen av växthusgaser och för första gången sätta upp ett mål för koldioxidutsläppen.

USA ska minska växthusgaserna med mellan 26 och 28 procent till år 2025, jämfört med nivån 2005. Det nuvarande målet är att minska med 17 procent fram till 2020.

Xi Jinping sade att Kina är redo att minska sina totala koldioxidutsläpp, som kontinuerligt ökat, och att toppen för dessa ska nås år 2030, men förhoppningsvis tidigare. Kina kommer också att öka andelen av icke-fossila bränslen till cirka 20 procent fram till 2030.

Enligt Världsnaturfonden har G8-länderna (USA, Storbritannien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien, Japan och Ryssland) orsakat nästan hälften av de globala koldioxidutsläppen och står fortfarande för mycket stora utsläpp per person. 

Kina har dock under de senaste tjugo åren gått från att ha ganska låga utsläpp till att bli världens största utsläppare av växthusgaser per år.
Snabbt växande ekonomier som Kina, Brasilien, Sydafrika och Indien måste också ta ett ökat klimatansvar allteftersom deras utsläppsnivåer per capita ökar och befolkningen blir rikare.

Ser man till statistiken kan det se ut som om många rika länder släpper ut mindre koldioxid än vad de egentligen gör genom sin konsumtion.
Men idag har en stor del av utsläppen förflyttats eftersom de rikare länderna producerar allt mer i utvecklingsländerna.

USA och Kina är de två länder i världen som släpper ut mest koldioxid, närmare bestämt 45 procent av alla utsläpp i världen.

Den största delen av dagens utsläpp kommer från transporter och elproduktion. Energisektorn orsakar 36 procent av de totala utsläppen och mer än hälften av all elektricitet kommer i dag från förbränning av kol, olja, fossil- eller naturgas. Transportsektorn ligger på andra plats, med 27 procent av alla koldioxidutsläpp.

Miljö- och klimatminister Åsa Romson gläds över USA:s och Kinas höjda ambitioner om sänkta koldioxidutsläpp. Samtidigt konstaterar hon att nivåerna är inte är tillräckliga:– Utsläppen 2030 kommer att vara alltför höga för att vi med trovärdighet ska klara klimatpåverkan under två grader, säger hon.

Hon var tidigare med vid ett seminarium där den senaste delrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC)presenterades. Texten är en syntes av tre tidigare delrapporter som lagts fram de senaste månaderna.

Den viktigaste slutsatsen är att en minskning av växthusgasutsläppen med cirka 50 procent är nödvändig till 2050 om världen ska klara tvågradersmålet, det vill säga hålla temperaturökningen på jorden under två grader Celsius i framtiden.

Med nuvarande utsläpp är vi på väg mot fyra graders temperaturhöjning. Men IPCC påpekar samtidigt att mänskligheten fortfarande kan välja väg. Vi har fortfarande tid på oss.

Annars väntar syndafloden II.

SvD 

SvD 

Tveksamt om vi kan hindra katastrofen

Ännu för hundra år sedan sågs bilden av rykande fabriksskorstenar som en symbol för det tekniska och industriella framåtskridandet.
Den socialdemokratiska idétidskriften ”Tiden” prydde t.ex. länge sitt omslag med bilden av rykande fabriksskorstenar mot en röd soluppgång.

Industrikapitalismen var framtiden men den krävde, för sin framväxt, att människor och natur exploaterades.

Arbetarrörelsen tog upp och drev framgångsrikt kampen för de exploaterade människornas rättigheter och människovärde.

Få insåg dock hur utnyttjandet av miljön, råvaruexploateringen, förstörelsen av naturresurser skapade väldiga problem för framtiden. Den insikten växte fram senare när människor tydligt såg konsekvenserna av miljöförstörelsen. Många slog larm och reagerade men utan att direkt koppla miljökonsekvenserna till industrikapitalismen.

Först för 20-30 år sedan började miljörörelserna bli vänsterrörelser med insikt om kapitalismens konsekvenser. Men miljörörelserna är ännu splittrade i en medveten vänster och en idealistisk borgerlig riktning.

Den borgerliga riktningen ser inte den kapitalistiska strukturen som upphovet till förstörelsen av naturresurserna och framtiden. Den vädjar till att vi enskilda ska ändra våra attityder och vanor.
Inte heller andra borgerliga ideologer vill erkänna kapitalismens grymma pris utan ser bara den goda sidan.

Där står vi ännu. Ännu har inte heller arbetarrörelsen fullt ut insett att kampen gäller både människa och natur, både dagens människor och morgondagens och att det är kapitalismen som utgör grunden till problemet.

Kapitalismen är den ekonomiska, sociala och kulturella globala ordning som vuxit fram genom historien och som utgör grunden för all mänsklig existens i dagens värld. Den bildar en struktur av tiotusentals lagar, tusen år av handelsutbyten, prismekanismer, mänskliga maktrelationer och hierarkier, produktionsordningar, produktionsförhållanden, vanor och traditioner, föreställningar, överenskommelser, politiska åtgärder, penning- och finansmarknader, tekniska innovationer m.m.

Vi ser mönstret och de negativa konsekvenserna av den expanderande industrikapitalismen i dagens Kina med exploatering av människa och miljö, nästan på pricken lika de människo- och miljöoffer som krävdes i England på 17-1800-talen och i USA på 18-1900-talen.

Samtidigt ser vi det materiella framåtskridandet vilket gör att vi ofta överser med de negativa konsekvenserna.

I dagarna kom en ny rapport från FN:s klimatpanel IPCC med två nya delrapporter; en om effekten av klimatförändringen samt en med förslag på åtgärder för att minska växthusgasutsläppen. Enligt IPCC blir det allt tydligare att mänskligheten orsakar klimatförändringen samtidigt som vår chans att klara tvågradersmålet och undvika en eskalerande klimatförändring minskar drastiskt.

Det börjar bli helt klart att något måste göras.
Men om det är som jag tror, att hela den världsomfattande kapitalistiska strukturen måste ändras för att kunna klara den globala krisen är svårigheterna stora.

Hela världens produktionsordning, resursutnyttjande, energiuttag, fördelning av resurser måste läggas om. Produktionen av överskott måste minskas i relation till resursuttag av fossila bränslen, råvaror och energiresurser. Det måste kosta att ta ut resurser från framtiden. De kortsiktiga enskilda vinsterna måste stå tillbaka för de allmänna och långsiktiga. Kapitalbildningen måste bygga på resursbesparingar och hållbar produktion i stället för ohämmad exploatering av icke förnyelsebara resurser.
Ingen, varken enskilda företag eller nationer, ska kunna vinna konkurrensfördelar genom att fuska.

För att detta ska kunna genomföras krävs en överstatlig insikt, vilja, målsättning och makt. En internationell insikt om att kapitalismen måste reformeras och att detta måste få kosta.

Det lilla som vi som nation kan göra är att med politiska medel gå i rätt riktning utan att detta förändrar något radikalt. Men små steg kan också leda framåt.

Men inte ens detta görs.

Den gröna tankesmedjan Cogito har i rapporten Regeringens svarta klimatlista nyligen granskat regeringens klimatpolitik under de senaste två mandatperioderna. På arton områden visa Cogito hur regeringens agerande lett till kraftigt höjda växthusgasutsläpp. Det handlar om direkta politiska beslut men också om underlåtenhet att vidta åtgärder när regeringen haft möjlighet.

Man får hoppas att mer skulle ha gjorts med en socialdemokratisk regering.

Naturvårdsverket

DN

SvD 

AB 
DN