Beskatta det globala kapitalet!

En kapitalist som satsar kapital i ett projekt räknar med att få vinst på det satsade kapitalet men tar ofta en viss ekonomisk risk.

Kapitalisten kan vara en kapitalägare, en enskild företagare, en stat eller kommun, aktieägare, fondsparare, penningmäklare eller förvaltare. Det satsade kapitalet kommer från överskott av tidigare produktion av varor och tjänster.

Om projektet så småningom visar sig ha drabbat människor genom att till exempel anställda blir sjuka av arbetet eller om exploateringen drabbar miljön brukar samhället efteråt tvingas träda in i form av vård eller reparation.
Detta brukar vanligen visa sig först sedan kapitalinvesterarna redan fått utdelning på sitt kapital.

Ett välkänt exempel är företaget Lomma Eternit i sydvästra Skåne en fabrik som skadat eller dödat ett par hundra arbetare. Asbesten gjorde att de fick svårt att andas. Många fick cancer. Fabriken var igång i 70 år och lades ned 1977.
Euroc, företaget som ägde fabriken, ville inte betala skadestånd,

Efter klagomål från facket, medias uppmärksamhet och juridiska processer betalade företaget ut blygsamma ersättningar till de drabbade arbetarna.
Men under de 70 åren hade aktieägarna kammat hem goda vinster på produktionen.

Vi kan hålla oss kvar i Skåne och bege oss till Klippan. I Klippan handlar det om en gammal läderfabrik som låg nära det som idag är Klippans centrum. Läderfabriken startades 1906 och produktionen upphörde 1988. Så sent som i början av 80-talet arbetade cirka 200 personer i företaget.
Kring den nedlagda fabriken fanns stora mängder tungmetaller och gifter och diskussionen hur saneringen skulle finansieras pågick i flera år. Saneringsarbetet har sedan pågått i decennier och kostat 100-tals miljoner kronor. På minussidan finns också mänskligt lidande och förlorade miljövärden till följd av de gifter som släppts ut eller grävts ner av företaget.
Naturvårdsverket - d.v.s. skattebetalarna - har i efterhand betalt ut 107 miljoner.

Miljöskandaler skapas ständigt över kela världen, med betydligt mer omfattande konsekvenser än i mina två lokala exempel. Gifter dumpas för att det är för dyrt att ta hand om dem för sanering. Men när bubblan brister blir samhällskostnaderna stora. I ett annat känt fall, BT Kemi, fick till exempel väldiga jordmassor skeppas ut med båt från Landskrona till destruktion i Tyskland. Saneringen av en del av området påbörjades sommaren 2010, och har kostat skattebetalarna cirka 183 miljoner kronor.

Problemen gäller således inte bara Skåne eller Sverige. De är globala. Skövling av regnskog, koldioxidutsläpp, förgiftning, exploatering av ändliga resurser överallt i världen skapar sammantaget en obeboelig värld om ingenting görs.
Det är inte främst enskilda människors ondska, illvilja, dårskap eller girighet som driver mänskligheten till denna utveckling utan rationella ställningstaganden och möjligheterna att skapa tillväxt inom den kapitalistiska ekonomiska, sociala och kulturella historiskt givna kapitalistiska strukturen.
Bakom denna utveckling ligger således den kapitalistiska världsordningen. Samtidigt som kapitalismen skapar utveckling och framsteg ger den upphov till exploatering av människor och miljö och övervältrar en stor del av kostnaderna på individer och samhälle.

Produktionen kan förhindra en del skador och samhällskostnader om all produktion över en viss omfattning tvingas att konsekvensredovisa förväntade arbetsmiljö och miljöskador vid planeringen.
Konsekvensberäkningarna bör vara offentliga och tas med i alla företags kalkyler och budgetar.
Exploateringens reella konsekvenser redovisas i årsredovisningarna.
Kapitalinvesterare och företag måste fondera eller avsätta en del av sina vinster för att i efterhand kunna betala eventuella negativa konsekvenser.

Men vad krävs för att genomdriva dessa åtgärder?
Antagligen en överstatlig auktoritär makt som inte finns. Och som vi antagligen inte vill att den ska finnas.
Men kanske är det enda utvägen.

Torbjörn Tännsjö
Per Bauhn 

Replik från Torbjörn Tännsjö 

Ekonomipriset 2018 
Jesper Roine
Isabella Lövin

Hur uppkommer arbetslöshet?

När jag läser Kungliga Vetenskapsakademiens motivering (populärvetenskaplig information) för årets ekonomipris kommer jag att tänka på Eric Westerberg som har konstruerat och byggt en egen miniubåt. När han sjösatte och provkörde ubåten i Sikeå hamn i Robertsfors, september 2007, var medierna där för att rapportera.
Jag minns det hela för Erics kommentar efter en lyckad provtur:
¬– Nu har jag bevisat att den fungerar i praktiken, återstår bara att bevisa det i teorin.

Enligt Vetenskapsakademien har de tre forskarna förädlat den klassiska ekonomins syn på marknaden där köpare och säljare finner varandra omedelbart utan kostnader.
Forskarna har visat att det är mer komplicerat än så och att det ofta är svårigheter för köpare att finna säljare och vice versa.

Denna upptäckt kan kanske vara en bragd i teorin men knappast i det praktiska livet.
Den klassiska teorin om köpare och säljare på marknaden härrör från Adam Smith, som levde samtidigt med Gustav III och Bellman. Något måsta väl ha förändrats i teorin fram till 1970.
Under de två hundra åren har åtskilliga arbetsköpare och arbetskraftssäljare, i praktiken, erfarit att det finns åtskilliga brister i marknadens effektivitet.
Den vanligaste slutsatsen har därvid varit att det har funnits för mycket arbetskraft i förhållande till lönearbeten.

Vetenskapsakademien säger att ”De tre pristagarnas insatser hjälper oss att förstå --- uppkomsten och utvecklingen av arbetslöshet.”
Jag läser och läser men begriper inte hur.

Kanske är problemet med ekonomiska matematiska modeller att de inte tar hänsyn till sociologiska, politiska och kulturella faktorer i sammanhanget.
Frågan är hur mycket av mänskliga relationer man kan beskriva med hjälp av matematik.
De matematiska modellerna verkar utgöra ett slutet system liknande cirkelresonemang.
Enligt akademien handlar det om ”grundforskning” vilket får en att misstänka att forskningen sker i en kontext som innebär att den ekonomiska vetenskapen är lika exakt som naturvetenskaperna. Men är den det?

Ett angränsande problem är att modellerna i sig, även om de lyckats beskriva komplicerade sammanhang, är tämligen statiska. I verkligheten uppstår, i mänskliga relationer, ständigt nya faktorer och variabler som påverkar skeendet och skapar nya tendenser. De nya tendenserna möts av motkrafter, eftersom den mänskliga tillvaron är dialektisk med ständigt motverkande och växelverkande krafter.
Verkligheten är dynamisk. Teorin är statisk.

Tar modellerna hänsyn till att tillgången på kapital kan variera i tid och rum?
Att krediter kan vara tomma? Att skuldkriser plötsligt uppstår?
Kan modellen tillämpas på arbetsmarknader i tredje världen där barnarbete är vanligt?
Är teorin generell och lika tillämpbar på marknader för byggarbetskraft i Nepal som för bankpersonal i NewYork? Eller för typiska kvinnobranscher som vården?

När det gäller valet av pristagare vore det också intressant att få veta vilka alternativa teorier som bedömts av priskommittén.
Jag fortsätter att försöka förstå vilken prisvärd insats de tre forskarna belönats för.
Den kan ju vara bra fastän jag inte förstår. Men jag vill gärna begripa en så fin teori som förklarar arbetslösheten.